Hoppa till innehåll

Etikett: Göteborg

Trafikavgift i fördel till förlorade parkeringsinkomst.

Sedan årsskiftet har man i Göteborg haft trafikavgift för att passera stan [1] – något som jag personligen, rent objektivt, är positiv till. Givetvis, och dessvärre, kommer en del att komma i kläm och det kommer att missgynna en del. Men jag är för allt som ökar chanserna för att minska trafik som egentligen är frånkommande, tex. personer som tar bil till jobbet som egentligen kan åka kollektivt, eller till och med gå.

De första siffrorna från dessa tullar visade sig vara positiva och man hade redan tjänat in en del, och det verkar fungera bra. Nu kommer då Göteborgs stad och säger att de har förlorat 1.1 miljoner kronor på en vecka pga. att det åker färre bilar i stan pga. trafikavgiften. Jag vet inte säkert om det var tänkt att landa som något negativt, men jag tog det som att de helt klart menade på att detta inte var bra. Men då blir jag kritisk:

Dessa tullar, denna trafikavgift, var ju tänkt att minska trafiken (somliga menar annat, och en del annat lär finnas med) i stan. Så är det, och det har givit resultat. Bra är det med! Och då kommer de samtidigt och gnäller för att de förlorat pengar för att bilar inte längre parkerar.

Vet ni vad man gör då? Jo, då slår man två flugor i en smäll och tar bort parkeringsplatserna – som ändå skulle ses som en uppmuntring till att kunna ta bilen in till stan – och istället bygga studentbostäder där, eftersom det är en otrolig, och ohållbar, brist på dessa – samtidigt som det är en tung efterfråga. Om inte studentbostäder, så bygg parker och låt innerstan rensas på otäck luft och ersätt det med lite ny och fin.

 

1. http://sv.wikipedia.org/wiki/Tr%C3%A4ngselskatt_i_G%C3%B6teborg

Kommentarer är stängda

Två år i Göteborg.

Idag är det två år och två dagar sedan jag flyttade till Göteborg. Mycket har hänt, vilket jag skrivit om i inlägget om första året (som tydligen inte är publicerat(?). Fixar)
Sedan det inlägget har jag jobbat om konsult på Volvo, studerat på Göteborgs Universitet, känt av kärlekens fram- och baksida. Varit i London.

Idag när jag gick av bussen påväg till mig nuvarande jobb som IT-konsult på Nobel Biocare, så slog som en växel om i mig. Jag kände mig på ett annat sätt hemma. Jag la märke till personer omkring mig som jag kände igen. Folk ifrån Volvo, de dryga mornarna i väntan på en allt för full buss. En kurskamrat ifrån min första universitetskurs som fick mig att helt byta riktning här i livet.

Jag älskar denna staden – det bästa jag har gjort i mitt liv är att flytta hit. Jag gläds för var dag. Var jag bor, vilka jag har omkring mig, vem jag är. Denna dag är värd att minnas.

Kommentarer är stängda

Hus.

Jag är uppvuxen i ett hus. En villa. I skogen. I ett litet samhälle. Jag älskar verkligen vårt hus, och jag älskar hus rent generellt. Jag kan inte se en framtid där jag kommer att fortsätta bo i lägenhet livet ut. Nej, en dag blir det mitt egna hus. Saken är ju dock att jag har fått svåra skador av min far när det gäller hus. Jag vill ha dem på mitt sätt.

Jag satt och kollade på ett How I Met Your Mother-avsnitt, där Ted gick och köpte ett gammalt risigt hus, som han sedan rustade upp. När han berättade att han besökte sin favoritmäklarsida en kväll när han inte kunde sova, så fick jag ett sug att kolla på hus. Jag har sedan en tid tillbaka saknad Loftahammar och mitt barndomshem. Jag började kolla på lite hus på några sidor och det fanns en del.

Dock så spelade det ingen roll hur mycket det kostade, för jag fann mig själv göra om huset under tiden jag såg bilderna. Saker jag skulle vilja förändra, ta bort eller lägga till. Ifall det första jag skulle göra är att göra om i huset så kan jag lika gärna rusta upp ett risigt hus, eller kanske rentav bygga ett eget hus, en vacker dag.

Och går det något som jag vill så kommer jag nog en vacker dag att faktiskt bygga mitt egna hus. Inte ett måste, men i mitt huvvud har jag mitt drömhus. Det är inte överdrivet stort, eller alls överdrivet i modernitet eller design. Det ska se ut som ett gammalt klassiskt hus, med en del specifika egenskaper.

Hus. Det är kärlek.
En vacker dag.

Kommentarer är stängda

Hemlängtan.

Nu är jag åter på hemfärd. Två dagar försenat och det har märkts av i kroppen – jag har fått en sådan oerhört hemlängtan. Misförstå mig ej, jag har haft det underbart i Västervik och med den större delen av familjen, mina vänner och släkt. Men mina tankar har ändå vandrat sig hem. För Göteborg och min lägenhet är mitt hem, det är det verkligen. Min lägenhet med mina grejer. Min säng, min soffa, mitt skrivbord, mitt köksbord, mitt kök, min gran, mitt PS3 och mitt internet.

Och det är verkligen fantastiskt att jag känner på detta vis. Även att jag haft fasta punkter så har de varit relativa. Linköping bodde jag i, i nästan ett år, men jag visste hela tiden att jag inte skulle stanna längre än så. Jag skulle vidare. Jag skulle till Göteborg. Och när jag flyttade till Göteborg så bodde jag ihop med vänner, men det var ändå inte mitt på samma sätt. Inte mina prylar, möbler osv. Under en tid delade jag även rum. Även där, inget ont om det, det var fantastiskt och en underbar upplevelse, men jag älskar att allt är mitt nu. Jag får göra vad jag vill med vad jag vill. Det är mitt, mitt, mitt.

Nu har jag även lite klappar som ska förgylla mig och mitt hem ytterligare. Ska bli skönt.

Kommentarer är stängda

Lugnet efter stormen.

Helgen lider mot sitt slut. Mina vänner har begett sig hemåt. Det har nog varit den roligaste helgen i mitt liv. Allt har varit så fantastiskt och så jävla roligt.

Middag på resturang, fester, sjukhusbesök, vänskap, kärlek, öl, cigarrer, paintball, tidsfördröjning, kollektivtrafik, fylla, bakfylla, tårar, skratt och med det, sprudlande glädje.

Men nu när det är över, när lägenheten har blivit lite renare och man är själv kvar då, då blir det ensamt och tomt. Jag denna fantastiska helg blir ett minne för livet och en längtan efter mer. Det glädjeruset. Nu är det dystert och jävligt.

Det är en obehaglig känsla. Men jag är ändå så otroligt lycklig över de vänner jag har. Allihoppa.

1 kommentar

Norra och Södra Älvstranden – En uppgift.

 

Daniel Holm, 100918

SM1110, Göteborgs Universitet

 

Uppgift 1 – Älvrummet.

 

Besöket i Älvrummet var lovande, inte nog för den stora, informativa modellen över både norra och södra Älvstranden, men också tillhörande information över de områden som är aktuella att bygga på och/eller förändra. Som tex:

Stora Torp – Inga bilar behövs. Garage under mark för lek.

Sannegårdshamnen – Moderna hus.

Skeppsbron – Grönskande tak och väggar

 

Även att det är öppet, de ser det som ”fullständigt demokratiskt” så kommer det alltid att finnas invändningar. Det vackra i det är dock att det känns som att saker och ting är på gång, det känns seriöst – även om det handlar om en turistattraktion som Göteborgshjulet. Jag har bara bott här i ett år och ser ändå Göteborg som relativt exotisk och ser det garanterat inte på samma sätt som berättigade invånare – än.

Några viktiga saker som jag tycker är viktiga att se till under sådanahär projekt:

 

Bil-, Cykel- och Kollektiv-trafiken och Bostäder

Projekten i Älvrummet ser ut att vilja ha en begränsning på biltrafik dels ur ett miljöperspektiv och dels för att låta naturen få flöda och ge lekplatser åt barnen. Man vill ha parkeringsplatser under mark för samma anledningar. Istället ska det bli enklare att cykla eller åka kollektivt dit man ska – vilket är gott ur ett miljömässigt perspektiv och, enligt mig, ger än trevligare miljö. Projektet vill bygga 20 000 nya arbetsplatser, men får redan idag kritik för att personer som tar bilen till jobbet kommer att få gå lite extra. Istället så blir trafiken en knepig fråga för Södra Älvstranden1.

Att det råder brist på bostäder i Göteborg är det ju ingen som helst tvekan om. Vilket gör det viktigt, och är viktigt i detta projekt att just utveckla bostadsområden och även bygga nya.

 

Öppenhet är nyckelordet”

Projektet för att bygga ut och utveckla de nya älvstränderna ses som öppna, demokratiska och låter alla göteborgare vara med och bestämma2. Stadsmuseet har utställningar över sidorna och låter även folk få komma med förslag inför framtiden. Elever på skolor3 och universitet har egna projekt att bidra med4. Viktigt att faktiskt låta människor vara med och bidra och delge idéer och kritik.

Även att det finns stort intresse och ambitiösa människor här i Göteborg, så finns det fortfarande de som är konservativa och vill låta det vara som de alltid har varit. Låta varven vara kvar istället för att bygga bostäder, tex.5.

 

Hållbar utveckling

I sin helhet ser jag att Älvrummet och hela Älv Utveckling AB har stora framtidsambitioner som verkligen skulle kunna bli något. Med självförsörjande, passiva hus som ska minska koldioxidutsläppen med upp till imponerande 75%(!), hålla värmen kvar bättre6, mer parker, livligare stadsliv och massor med andra spännande idéer för att förliva Göteborg inför framtiden.

Dock kan man inte göra alla nöjda och och vissa lär aldrig bli7.

Kommentarer är stängda

Tillbaka till lokalt skolliv.

Det enda som jag faktiskt behöver göra nu innan jag ska med vagnen om en halvtimma är att borsta tänderna.

Jag har börjat på Universitetet och det har redan lagt sig ett härligt lugn över mig. Vakna ordentligt på mornarna, äter ordentligt. Kan jag bara få min jävla studentlitteratur snart så är jag igång på riktigt!

Det är nu två veckor sedan jag flyttade in i min nya lägenhet. Detta var givetvis en oerhörd säkerhetsboost. Att ha något att falla tillbaka till när dagarna är slut. Eller imellan föreläsningarna för lite mellanmål. Med egen säng och arbetsplats.

Mitt liv har verkligen tagit fart tillbaka dit det var, fast än bättre. Att man har lagt på sig all sommarens skit som erfarenhet och vuxit av det.

Det känns bara jävligt bra.

Kommentarer är stängda

Augusti 2010.

Nu är det då Augusti och den sista månaden i Gyllene Tiders vänliga låt innehållande sommarens tre månader.

Sommaren har flugit förbi och jag känner ibland att ingenting har hänt. Men det är så väldigt mycket som faktiskt har.

Jag har varit jävligt nere. Verkligen, jävligt nere. Och jag har inte trivts med mig själv. Alls.

Trots att det ännu inte är helt över så har det iallfall blivit mycket, mycket bättre. Jag finner fortfarande oro i mig som får mig att spåra ur imellanåt, men tillfällena är få och kommer vid bristande energi. När man inte sovit eller ätit som man borde ha.

Allt det som hänt och allt annat har fått mitt självförtroende att vingla, men det är så tydligt att det är på uppgång och när det väl är det så blir det en fantastiskt god cirkel. Sökte ett jobb i torsdags, var på intervju i fredags och lämnade in ett arbetsprov i natt.

Resultatet av det provet kan du se här: http://www.danielholm.se/Projekt/traktor/
Kanske inte det svåraste, men det var ändå en utmaning då jag inte kodat speciellt mycket JavaScript tidigare. Men kul var det!

Den chansen som jag fick via detta arbete gav en sådan oerhörd självförtroende boost. Jag vet att jag skulle klara av det jobbet gallant, och jag kunde visa det.
Nu är det bara att invänta svar.

Under tiden så åkte jag in till avenyn och satte mig på Tvåkanten och tog mig en öl medan jag kodar lite mer, läser till lite och kollar runt ibland massa andra nördigheter.

Man får njuta av att kunna vara ute lite till och idag är en av dessa. Jag har haft en relativ skapandefas nu. Precis som jag velat ha det. Koda, skriva, fota och göra musik. Igår så skrev jag återigen en ny. Denna gång är den faktiskt fullständig och skrevs på en kvart.

Den heter Asshole och speglar tankar och ilska jag kan få om mig själv imellanåt.

Piratpartiet har lanserats sitt sjökort inför valet och jag tänkte ta och läsa igenom dem och skriva ner hur jag ser på det. Det finns fortfarande mycket att skriva och tala om inför valet och jag hoppas att folk kan öppna sig och förstå.

Vidare finns det givetvis mycket som jag vill skriva om ytterligare. Perspektiv, problem och känslor.

Sommaren är snart över och det är då hög tid att tagit tag i mitt liv. Men jag är allt på mycket, mycket god väg.

Kommentarer är stängda

Bara man sätter manken till.

Livet förändras vart jag än går. Och det man kan göra åt det är helt enkelt att omfamna det. Att hela tiden göra det bästa av det. Och trots att jag mått så dåligt som jag har så är jag absolut på en mycket bättre vandring nu.

Jag behöver ett boende och jag tror att jag har bestämt mig att jag i huvudsak ska arbeta och plugga riktigt hårt till högskoleprovet och dessutom läsa till de två mattekurser som jag behöver. Jag har sökt nära 100 lägenheter idag och dessutom varit och kollat på en av dem. Och faktiskt så kan det nog vara något.

Jag har också sökt ett jobb som ser ut som ett drömjobb. Ett som jag är som skapt för. Något som både ger mig utlopp för det jag redan kan och dessutom ger mig utrymme att utveckla och utvecklas.

Fler jobb ligger på listan, men jag är ändå en aning kräsen. Jag vill ha ett jobb som jag vill ha. Men då måste man också förstå att jag i princip, gärna testar alla arbeten en gång. Men jag vill ha ett som just har utrymmet att öka kunskap över ett område. Annars får det bli plugg iallfall.

Dessutom så har jag sprungit runt och snokat på hos lite hyresvärdar. Skulle registrerat mig på en hemsida med en lista över massor med hyresvärdar, men min internetbankdosa gick sönder.

Nu ska jag av i Landvetter för en fortsatt härlig dag.

Kommentarer är stängda

Relaterad och växande osäkerhet.

För tillfället strävar jag fortfarande i viss ovishet. En ny, fast värre typ av ovishet. Jag kom inte in på den utbildning som jag ville och som jag var så säker på att jag just skulle komma in på. Denna förändring raserade mina planer och gav en typ av domino-effekt.

Ingen utbildning = ingen studentbostad. Inte heller något studiemedel vilket leder till en hel del problem. Vissa går lätt att lösa, andra inte.

Denna ovishet, tilllika osäkerhet sätter spår i övriga delar av mitt liv som det är nu. Man förlorar lite av sitt självförtroende. Jag fann mig så sent som i fredags i ett tillstånd som jag inte känt på länge. Att jag inte bara var rakt säker. Att jag kunde ta mig ann allt utan några problem. Att jag inte brydde mig om utgångspunkten eller vad utomstående tyckte om utförandet – vilket för mig, leder till ett klart bättre resultat utan skavanker. Att rädslan för fel var näst intill obefintlig och självsäkerheten gör det som det ska vara.

Men när det är som det är nu så blir saker till något annat. Jag känner mig osäker på framtiden. Jag vet precis vart jag ska någonstans, men jag är osäker på vägen. Osäker på tillvägagåendet osv. Det får mig att känna att allt jag tar mig ann, allt jag försöker få gjort, bara blir värre än när jag började.

Vänliga ord blir tomma. Kärlek blir ömt. Och aldrig ger jag upp, utan jag försöker att fixa det och min osäkerhet fortsätter att få mig att känna det som att det bara blir värre. Jag är övertygad om att så egentligen inte är fallet, men känslan finns där. Tanken, rädslan.

Man glömmer människor på ett vis att det bara jag som felar. Att allt är kritik. Men inget får mig att direkt växa.

Tankar flyger omkring och man söker efter svar.

Jag vet säkert att allt kommer att fixa sig. Så länge som jag har energin och ambitionen. Men tänk om det tar slut?
Jag vet säkert att allt kommer att fixa sig. Frågan är bara när.

Dock har jag absolut inga förhoppningar.

2 kommentarer