Hoppa till innehåll

Månad: november 2010

Skivbolagens tid är över.

Skivbolagen har länge agerat med sin typ av krigsföring mot dess egna konsumenter. Har det inte varit MP3 och nedladdning mot CD-skivor, så har det varit inspelningsbara band mot andra band/LP-skivor. Och även filmbolaget som stått emot den videon.

Och eftersom skivbolagen är manipulerande av natur så har de fått visa artister att vli helt galna på sina lyssnare. Ta tex. Petter som ville att pirater skulle hängas. Eller Per Gessle som vill att alla STIM-pengar ska gå till honom. Även Tomas Ledin har varit med och skrikit på sina fans.

Ett stort problem är att en del artister ser bak och fram. Vissa ser det alltså som att konserter är reklam för deras skivor  – det är tvärtom. Skivor är reklam för deras konserter. Det är väl inte mycket hellre man vill än att se sin idol eller favorit artist(er) stå på scen.

Det finns fortfarande skivor att köpa med sina favoriter om man så vill, men jag, såväl som många andra föredrar inte fysiska medium längre. Vi vill ha det digitalt på datorn/mobilen/MP3-spelaren eller dyl. Numera kan artister själva stå för kostnaden för att spela in en skiva och reklam behövs inte längre i annan utsträckning än att släppa den och säga till om det på sin hemsida, MySpace, Twitter eller Facebook. Resten tar fansen hand om. De sprider alstren till nära och kära, och vips är konserten slutköpt.

Skivbolagen har tidigare stått för inspelningarna, arbetskraften, bokningar, fotografering osv. I gengäld så betalar de artisterna en liten summa. Men ifall artisterna skulle ta hand om allting själva så skulle all försäljning gå till dem. Visst skulle de få betala själva för fotografering, inspelning och dyl, men de lär ändå gå med en betydligt större vinst än om de hade ett skivbolag. Dessutom så skulle det troligtvis skapa fler arbetstillfällen då betydligt fler skulle få chansen att jobba för alla enskilda artister för att bygga hemsidor, fota, sköta inspelningen, manager och allt vad det heter.

Och så tror ni dessutom, precis som jag i början gjorde, att ni gör artisterna en tjänst igenom att sluta ladda ner deras musik och börja lyssna på musik via Spotify. Fel. Det är nästan samma skit – om inte värre. Med Spotify så går ändå pengarna direkt ner i skivbolagens fickor, då de är delägare av Spotify. Artiserna får fortfarande inte mycket.

Det är alltså inte du som konsument eller pirat som blåser dina favorit artister – det är skivbolagen som gör.

Musik ska handla om att man vill förmedla ett budskap, visa upp sin konst eller sin egenskap. Musiker ska precis som alla andra, kunna tjäna pengar – för fysiskt arbete. Om det går allt för jävligt i studion så kanske de ska sluta pressa ut skit bara för sakens skull och istället få ut det naturligt och ifrånn hjärtat.

Jag förstår inte heller hur de kan gnälla så hårt på piratkopiering som de gör. Minns inte vilken skiva det var, men det var någon ny jävla samlingsskiva som släppts och i reklamen för den så säger de att de sålt 20 miljoner kopior av serien eller dyl. Ifall det nu går så dåligt så behöver de ju inte ta upp den siffran som om att serien har sålts bra som fan – för det kan den ju inte ha gjort då?

– ”Fan, vi sålde bara 2 miljoner kopior av ’Absolut-Utpumpad-Skit 22’.
Samlingsskivor är ändå bara samma gamla låtar om och om igen.

Skivbolag borde rent generellt lägga ner med sitt utpumpande.
Tänk på alla tillverkade skivor som ändå bara slängs för att de inte blir sålda – onödigt förbrukade råvaror.
Och alla lastbilar som måste köra runt på dessa tunga, onödiga skivor.

Det finns ju fortfarande de som älskar att köpa en ny skiva, och de kan väl fortsätta att göra det. Men skivorna kanske inte borde massproduceras på samma sätt?

Kommentarer är stängda

Priset man får betala.

Let’s face it, jag har allt. Ned till detaljer så  har jag allt jag kan önska och lever ett fantastiskt liv. Ett demokratiskt samhälle med frihet och möjlighet till allt. Jag har en billig, fräsch lägenhet med i princip allt, internet, prylar som täcker mina behov, varma kläder, fritidsintressen, gitarrer.
Jag har massor med underbara människor omkring mig. Vänner, familj och en underbar flickvän. Alla är de ovärderliga och finns där för mig.
Jag är ett snille, jag är attraktiv, jag är rolig, jag är trevlig, jag är duktig på mycket. Jag vet vad jag vill bli och vart jag ska. Jag har ambitioner och passion. Till och för livet. Jag har en framtid.

Men allt är ändå inte som det ska. Och kanske är det ett pris som jag får betala just för att jag har allt som man kan tänka sig.

Saker är jobbiga, jag orkar inte med allt. Känner rädsla, men ändå hopp.

Ja. Det är ett pris som jag får betala för allt jag har. Och jag är beredd att göra.

Kommentarer är stängda

Ironi och cirklar.

Jag har tidigare skrivit om självförtroende. Jag har kommit fram till att det inte är lika enkelt som att ha det eller inte. Det är situationellt.
Jag har över lag bra självförtroende. På arbetsintervjuer och vanligtvis. Då jag inte är på spår i min utbildning utan tagit lite andra kurser så känner jag mig inte riktigt stark i klassen. Tyvärr för att jag inte vill bjuda på mig själv för att jag inte vill lära känna dem för att jag ändå inte behöver och för att det inte är länge innan jag inte skulle se dem igen.
Något som aldrig sker vanligtvis i skolas eller på arbetsplatsen.
Men framförallt så sker det vid tillfällen som jag bryr mig för mycket om. Jag brukar inte bry mig om vad folk tycker för att det är inget att haka upp sig på. Beter man sig på det sätt som man faktiskt är så har folk all rätt att tycka vad de vill. Detta gör en avslappnad, vilket gör det enklare att vara go och bjuda på sig själv. Det blir då en god cirkel.
Då jag bryr mig för mycket så går det istället utför. Att jag oroar mig om vad folk ska tycka, att jag istället inte är så avslappnad som jag brukar, vilket resulterar i en dålig cirkel.
Man oroar sig för något som istället sker för att man oroar sig. Ironi.
Dock har jag börjat lära mig att alltid slappna av och kunna vara mig själv oavsett situation. Men ibland, vid dagar som dessa, när man ätit dåligt och därmed är trött, och känner sig ensam, då kommer denna känsla av dåligt självförtroende. Dålig självkänsla. Rädsla. Man tänker för mycket och sårar sig själv.
Detta resulterar i att man oroar sig över att folk har en bild av en, som man inte vill att de ska ha.

Kommentarer är stängda

Är inte julen för tidig?

Helt vad titeln berättar så frågar jag mig, frågar er: Är inte julen tidig? För tidig.

Jag älskar julen. För mig är det en tid av kärlek, närhet och värme. Det är mysigt med allt pynt, rush och det som julen, som sagt, betyder för mig.

Och ja, jag tycker det är mysigt med paketen och granen. Tomten, barnen. Men paketen. Det är kul att ge bort saker.

Hur som helst så är ändå julen lite väl tidig. Jag tänker inte äta en pepparkaka, inte dricka någon glögg – och ni ska veta att jag älskar detta – fören det är den första advent! Och det är tio dagar kvar idag. Trots det så har det varit julpynt i Göteborg sedan fredag den 12 nov. Iallfall sedan de tändes. De har varit uppe lite tidigare än så.

Och med pyntet så kommer alla prylarna i butikerna. I textilbutiker, klädesbutiker och i matvarorsbutiker som ICA. Det finns massor med rött, massor med ljus, massor med pynt, massor med glögg och pepparkakor och ljusstakar. Ja, det är väl dags som så och det är jätte mysigt. Men det får ju en givetvis att bli allt mer sugen på glöggen om kvällarna och pepparkakorna.

Dom kunde nog allt väntat ytterligare en vecka, det tycker jag allt.

Kommentarer är stängda

Ett skepp kommer lastat med jobb.

Livet går vidare och även om det finns vissa dalar så händer det mycket positivt. Jag har valt att skaffa jobb inför nästa termin och med det sagt så sökte jag ett gäng för en tid sedan,  vilket jag nu fått svar på ett par. Ett som IT-support, som jag varit på intervju och gått vidare på och som jag är riktigt sugen på. Ett andra som webbutvecklare som jag ska på intervju på.

Det ger ju en oerhörd självförtroendeboost att gå vidare i ansökningar på detta vis. Och på jobb som jag verkligen känner mig säker på att jag kan utföra och ha jävligt roligt under tiden!

Det får bli lite plugg på kvällarna dock. Mina ambitioner finns ännu kvar och jag kommer att fortsätta mina högskolastudier. De jag nu har gått har, bara de, varit helt makalösa och jag känner numera ett sug på att skriva en bok. Vilket egentligen inte skulle vara omöjligt. Dock har jag börjar fundera på om jag vill bli nationalekonom istället för civilingenjör.

Jobb och studier. Hur ska det bli?

Only time will tell.

Kommentarer är stängda

Lugnet efter stormen.

Helgen lider mot sitt slut. Mina vänner har begett sig hemåt. Det har nog varit den roligaste helgen i mitt liv. Allt har varit så fantastiskt och så jävla roligt.

Middag på resturang, fester, sjukhusbesök, vänskap, kärlek, öl, cigarrer, paintball, tidsfördröjning, kollektivtrafik, fylla, bakfylla, tårar, skratt och med det, sprudlande glädje.

Men nu när det är över, när lägenheten har blivit lite renare och man är själv kvar då, då blir det ensamt och tomt. Jag denna fantastiska helg blir ett minne för livet och en längtan efter mer. Det glädjeruset. Nu är det dystert och jävligt.

Det är en obehaglig känsla. Men jag är ändå så otroligt lycklig över de vänner jag har. Allihoppa.

1 kommentar

Min första essä.

Har precis lämnat in min första essä. Min nästsista uppgift för min första kurs på högskolenivå på Göteborgs Universitet.

Jag är trött efter att ha skrivit på den i tre dagar och jag ska nu lägga mig och se på en go skräckfilm eller serie.

Det är intressant att läsa på denna nivå för att det är en helt annan sak, fast ändå inte. Jag har alltid haft höga krav på mig själv, men tidigare inte brytt mig – med undandag – för att jag inte sett det som nödvändigt. Vilket ironiskt nog slutar under vad som kanske krävdes istället.

Det är en ovana, det är det. Men det är kul. Jävligt kul! Och hårt. Att sitta och skriva hemtenta i en vecka är något som jag verkligen inte varit med om. Att söka fram källorna till alt man har i huvudet tar tid.

Dock måste jag förändra sättet som jag skriver på för det fungerar inte. Det blir plottrigt och inte så enhetligt som jag vill. I slutänden så kommer man på saker man vill ha med, vet inte vart det passar in och i letandet så inser man många fel, men det finns inte tid för redigering i den kvantiteten.

Något mer jag måste förändra är att jag måste lugna ned mig. När jag nu skriver, eller när jag annars skriver seriösta och djupa ämnen för enskilda ändamål så är det ingen fara, men så fort det blir seriöst på skolnivå och det finns en press så stressar jag upp mig och sätter ett krav som jag normalt uppfyller naturligt, men nu får svårt för.

Kul, men skönt att det är klart. Jag ser fram emot att komma in på det jag verkligen vill och sedan kunna gå där tills jag är redo för arbetslivet.

Kommentarer är stängda