Ironi och cirklar.

Jag har tidigare skrivit om självförtroende. Jag har kommit fram till att det inte är lika enkelt som att ha det eller inte. Det är situationellt.
Jag har över lag bra självförtroende. På arbetsintervjuer och vanligtvis. Då jag inte är på spår i min utbildning utan tagit lite andra kurser så känner jag mig inte riktigt stark i klassen. Tyvärr för att jag inte vill bjuda på mig själv för att jag inte vill lära känna dem för att jag ändå inte behöver och för att det inte är länge innan jag inte skulle se dem igen.
Något som aldrig sker vanligtvis i skolas eller på arbetsplatsen.
Men framförallt så sker det vid tillfällen som jag bryr mig för mycket om. Jag brukar inte bry mig om vad folk tycker för att det är inget att haka upp sig på. Beter man sig på det sätt som man faktiskt är så har folk all rätt att tycka vad de vill. Detta gör en avslappnad, vilket gör det enklare att vara go och bjuda på sig själv. Det blir då en god cirkel.
Då jag bryr mig för mycket så går det istället utför. Att jag oroar mig om vad folk ska tycka, att jag istället inte är så avslappnad som jag brukar, vilket resulterar i en dålig cirkel.
Man oroar sig för något som istället sker för att man oroar sig. Ironi.
Dock har jag börjat lära mig att alltid slappna av och kunna vara mig själv oavsett situation. Men ibland, vid dagar som dessa, när man ätit dåligt och därmed är trött, och känner sig ensam, då kommer denna känsla av dåligt självförtroende. Dålig självkänsla. Rädsla. Man tänker för mycket och sårar sig själv.
Detta resulterar i att man oroar sig över att folk har en bild av en, som man inte vill att de ska ha.