Hoppa till innehåll

Daniel Holm Inlägg

Livet förändras

När jag senast faktiskt satt och skrev på ett blogginlägg var det 2017. Det är inte många år sedan. Jag skrev då i egenskap av en masterstudent som stod inför den sista tiden som detsamma. Det innebar ett bryt i ett liv jag hade levt sedan 2010. Studentlivet.

När jag nu skriver är jag på andra sidan katedern (i brist på andra ord). Jag undervisar vid Linnéuniversitetet. I mångt och mycket en ren dröm. Jag undervisar dem jag en gång varit. Jag får lära ut.

När jag började att blogga var det ett sätt att ge utlopp för saker som hände i mig. Jag var också en annan person. Nog har jag och den personen flera gemensamheter men också många skillnader. Jag har inte för avsikt att rada upp dessa, utan jag vill istället säga att mitt bloggande gick från just ett utlopp, en sorts terapi genom dialoger med mig själv, till att skriva saker som stöd och dela för andra. Vare sig det var bitvis politiska åsikter eller mina linuxtips.

Det som bloggen blev var att just dela med sig av vad jag kan. Ingången är i retrospektiv naiv. Jag kom senare att fråga vad jag över huvud taget kan. Inte mycket. Ju mer jag studerade ju mindre visste jag. Jag kom att skriva mindre. Inte bara för att jag blev allt mer av en perfektionist som avskydde allt jag skrev, för skrev gjorde jag, utan också för att jag blev fast i frågan vem fan är jag att tro att jag just vet. Att jag har något att dela. Jag tänker nu snarare att jag inte gör anspråk på att kunna så mycket, men kanske kan ändå mina perspektiv ge något. Varför är inte bara den tanken värd något i sitt eget?

Jag skulle på ett sätt vilja återuppta detta. Med vetskapen att jag många gånger tidigare sagt att jag tänkt bli mer aktiv. Jag tänker inte bli mer aktiv, men jag vill. Det är inte ett löfte utan en önskan.

Jag tänkte avsluta som jag startade detta inlägg. Livet förändras. Jag har levt länge som en student. Tillika en egensinnig ungkarl. Jag har gjort va fan jag vill när jag vill och hur jag vill. På sätt och vis gör jag det även nu. Jag bara vill göra annat. Och när det är, är av andra mer baserade på flera andras behov. Jag var en egoist och jag avskydde mig själv för det. För rädd att göra något åt det. Men livet förändras. Idag är jag pappa. Idag är jag egoistisk av andra anledningar. Idag avskyr jag inte mig själv. Livet förändras. Kanske är delar av det något att skriva om.

Kommentarer är stängda

Hej, det är jag.

Hej, det är jag.
Jag är inte den jag var för två år sedan.
Jag är inte den jag är idag.
Jag har aldrig varit den.
Aldrig varit jag.
Aldrig visat dig mig.

Ingen gör det.
De som gör sticker ut.
Stick ut och du ska mötas av fler.
Hämma inte dig själv för andra.
De är lika vilsna som du.
Det gör inget.
Livet är att hitta en väg.
Ingen vet om det var rätt.
Men när det går bra,
Nästan onaturligt bra.
Då är du förmodligen rätt.
Gjort bra val.
Går det utför kanske du ska byta väg.
Men erkänn dina egna brister före att lägga dem på andra.
Fråga dig själv.

Sover du dåligt?
Det är något du glömt eller undvikit att tänka på.
Det gör ont.
Men det är okej.
Känna är det fina i livet.
Känner du inget alls? Be om hjälp.
Att navigera.

Mina öron har hört sin beskärda del av skit.
De ska höra mycket mer.

Min mun har sagt lika mycket.
Kommer att säga lika mycket till.

Det är livet.
Du gör rätt, du gör fel.
Andra gör rätt, andra gör fel.
Lev med det.
Ta lärdom. Be om ursäkt.

Det är okej.
Gör något annat.
Det är okej.
Gör något nytt.
Ibland går det åt helvete.
Det är okej.

Låt det vara en brandövning.
Tänk varje morgon vad som kan gå fel.
Varje kväll åt vad som gick bra.

Kommentarer är stängda

Nytt liv?

Jag funderar på huruvida jag ska skaka liv i denna gamla blogg. Det fanns en gång något trivsamt i den. Som ett fönster till något. Samtidigt har jag skrivit så mycket skit. Kanske starta om. Å andra sidan är det underhållande med gammal skit. Även om det mycket möjligt är saker, texter, jag förkastar idag. Kanske; jag orkar inte läsa igenom.

Jag har iallafall fått installera om all för att få den att rulla igen. Om andan skulle falla på, så att säga. Nåväl. En sak i taget.

Kommentarer är stängda

Småländska vidder

Över vidderna i den småländska landsbygden, ovan de av grönska förgyllda trädkronorna, böljar de mest vackra bomullsmoln.

Jag somnar i Västergötland och vaknar i Småland. Till ett naturrike utan dess like. Med blomster och grönt guld.
Vid en enslig och grästäckt tågräls av det som en gång ingick i Sveriges ådror står ett rådjur i solen och nyfiket bevakar bussen som passerar.

Genom en ort som en dag blomstrade finns knappast något kvar som lever och sprudlar sedan kostnadseffektivitet ledde tågen att gå mer sällan. Plötsligt blev den ensliga orten än mer isolerad. Men det är sannolikt många sommarhus runt ortens lugna och magiska äng, sjö och skog.

Kommentarer är stängda

Ålder och internalisering

Jag blir nyfiken och känner en känsla av spänning när jag tänker på hur vi människor internaliserar, förkroppsligar, förnimmelse av erfarenheter. I detta fall funderar jag på naturen, klimatet och årstiderna.

Jag sitter på bussen ur Västervik. Jag har solglasögon på ty det är solsken. Naturen utanför är skimrande grön. Detta, av två saker vilka förknippas med sommar, känner jag inte alls den känslan av sommaren som jag gör under sommaren. För inte kan det deklareras som sommar längre. Nog kan det vara att det inte är lika varmt som det varit, men det är inte alltid särskilt varmt under den svenska sommaren. Kanske är det något med luftfuktigheten. Det kan vara så enkelt som att min vetskap om att det är september och därför inte sommar som skapar känslan.

Oavsett menar jag att det är ett förkroppsligande. Det känns liksom i mig. Jag vet med hela mitt jag att det är höst. Som att inget vore mera självklart. Hösten har mig alltid inneburit ett lugn. Denna höst är min 30:e. Luften är frisk och stärkande. Sommarens hätska är över. Jag kan inte jaga soltimmarna i parker på samma sätt. Det är okej.

Utanför fönstret är det vackert. I mitt sinne är allt lugnt. Idag är det val. Imorgon fyller jag 30 år. Min största rädsla är borgerligheten.

Kommentarer är stängda

Äntligen på väg.

Till tonerna till denna visa, framträdd av Håkan Hellström, och på en buss från min hemstad, samtidigt som den tidiga vårsolen går ner i väst.
Våren stundar. Det må ännu ligga snö på marken, de må ännu falla ny, men jag känner det inom mig. Jag sprudlar.
Är det hormoner som av rent naturbiolgiska skäl får mitt mående att förhöjas, eller är det livets tidigare vårers minne som gör sig till känna som en en kavalkad av känslor? Förnimmelse av kärlek och ungdom? Spelar det egentligen någon roll? Möjligtvis för att dra nytta av det under stunder av sämre mående. Men vill jag verkligen emulera detta rus i mitt hjärta?
Det är min 29:e vår som är påväg. Våren är den mest anmärkningsbara av samtliga säsonger, tillika terminer. Hela mitt liv, vad jag till minnes känner igen, har behandlat det vackra i våren. Om det är det grönskande livet, den svala vinden som ändå ger styrka och vilja nog att välja bort den där extra tröjan, eller kärleken som åter flödar, det vet jag inte och jag älskar allt av det likväl. Den okunskapen gör mig lycklig.
Till våren känner jag mig liksom alltid starkare, mentalt. Jag ser mig och mina medmänniskor med nya ögon, med nytt hopp. Som en frälsning av det vackra som socialt finns i såväl dig som mig.
Den nedgående solen, som idag skinit klart på en för övrigt felfri himmel, färgar nu den annars blå himlen skär. Och brännande ljus. Den talar till mig och ljumma nätter som stundar i kärlekens tecken och armar. Kärlek till mig, till dig. Kärlek som eros, amos och philia.
Jag bär våren i mitt hjärta, och således i mitt leende. I mina ögon brinner åtråvärda minnen och förhoppningar.
Det är min 29:e vår, och våren gör mig alltid stark. Liksom tanken av denna. Efter vinterns förintande lågmäldhet känner jag idag hur pulsen ökar. Detta är en början, och jag är okej.

Kommentarer är stängda

Studentlivet

Den, troligtvis, sista uppsatsen är nu inlämnad i min sista kurs under min tid vid masterpgrammet i sociologi. Även om jag sannolikt kommer stt fortsätta läsa kurser och då tekniskt sett vara student, så innebär detta slutet för mitt studentliv.
Det är med viss ambivalens som detta sker. Det har varit en lång resa. En situation som en vant sig vid. Att ha dagar relativt öppna och fria är en sorts lyx – även om det innebär en sorts prokastinering från de studier som du vet finns att göra, och som gnagar i bakhuvudet. Att lämna detta är inte problematiskt, men det är ovant.
Jag har det senaste blivit nostalgisk över min tid i skolans lokaler och över mina studieplatser även i hemmet. Jag har vandrat som i slow motion.

Kommentarer är stängda

X snabba, praktiska skrivtips för akademisk text.

Jag har inlett min sista termin på masterprogrammet i sociologi vid Göteborgs universitet och skriver nu på min masteruppsats. Det slog mig, när jag talade om skrift, att jag har lärt mig en del saker som jag antar i mitt egna skrivande – rent praktiska tips – som jag lika gärna kan dela med mig av. Vissa saker känns garanterat igen, men jag delar dem iallafall.
Denna text kommer att uppdateras alltefter. Jag själv använder LibreOffice och utgår således från detta.

  1. Referenshanterare. Jag har bara erfarenhet av Zotero men jag är ack så nöjd. Detta är ovärderligt vid större uppgifter men du kan lika väl använda detta oavsett storlek. Se bara till att vara noggrann när du lägger in källorna och se dem sedan bli till liv helt automagiskt i såväl parenteser, fotnoter och referenslistor (vad du nu föredrar)! Se även min egna referensstil nedan.
  2. Formatmallar. Att ta sig tiden och strukturera sin text enligt formatmallar är väl investerat. Istället för att ändra varje enskild rubrik, titel eller brödtext efter egna önskemål så ser du till att fördela dem enligt formatmallar, vilka du sedan enkelt kan redigera för en kollektiv och enhetlig förändring.
  3. Marginaljustering. Se till att använda hela sidorna genom att först och främst marginaljustera, men sedan även aktivera avstavning för att dina rader med långa ord inte ska få så stora tomrum.
  4. Indrag. Också för att spara plats: använd indrag för styckesindelning istället för att ha stycken med stora radavstånd. Ha alltid texten i flyt och aktivera indrag på kanske en halv centimeter på första raden.
  5. Disponera. Strukturera din text tidigt och låt detta utvecklas allt eftersom, för att således vet vad du har allting. Använd formatmallar såsom ”Rubrik #” för att särskilja dina textmassor. Se till att dessa rubrik-mallar sedan är aktiverade som kapitel.
  6. Innehållsförteckning. Använder du rubriker och dessa som kapitel så kan du enkelt göra en innehållsförteckning genom ett klick, som du sedan enkelt underhåller med ett knapptryck till. Aldrig mer manuella innehållsförteckningar! Obs: Skriv aldrig ”Innehållsförteckning” utan enbart ”Innehåll”. Det är en förteckning, såldes skriver du inte ut det. Detsamma gäller referenslistan.
  7. Sidbrytning. Dessa är tacksamma och underskattade. En väl vald sidbrytning och du slipper bråka med envisa textmassor som byter sida, inte håller ihop eller som håller ihop allt för väl, vilket resulterar i stora hålrum i texten.
  8. Synonymer. Använd den (ofta) inbyggda synonym-verktyget för att variera språket. Nytta med nöje! I LibreOffice hittar du den under Verktyg -> Synonymlista (Ctrl+F7).
  9. Ändringar. När du skriver långa texter och låter andra läsa denna så är det uppskattat att de får tydligt vad de faktiska ändringarna är. Detta är lätt att göra genom att helt enkelt slå på att ändringar ska registreras. Jag har formateringen så att allt nytt är gulmarkerad (bakgrund) och allt borttaget rött och överstruket med rött. De ändringar som är borttagningar godkänner jag dessutom oftast eftersom detta inte är lika intressant som det som står kvar – framför allt det som är nytt. När du låtit dina läsare, eller du själv, läst den ändrade texten så godkänner du allt (av det du vill) och börjar på nytt till nästa gång.
  10. PDF. Ska du lämna in en uppgift så använd PDF. Det minimerar riskerna med att formatering blir förändrad hos läsaren och risker för ändringar. PDF är statiskt på ett helt annat sätt. Olika textredigerare använder olika filformat, och dessa kan ändå skiljas åt – även om de blivit bättre på varandras rendering. Better safe than sorry. Dessutom finns det många PDF-läsare med verktyg för att kommentera, rita och markera. Bättre att använda dessa.

Jag har i princip alltid använt mig av APA (American Psychological Association 6th) som referensstil när jag har skrivit, men jag har kommit att ta avstånd en del från denna och har gjort en del ändringar som jag samlar under APAD (Daniel edition ;). Den är alltså helt baserad på APA men med ändringar såsom:

  • Källor utan datum visar helt enkelt inget datum alls, varken i flödande referenser eller i referenslistan. Tidigare har det stått ”(u.å.)” eller dylikt. Jag som refererar till många utredningar (tex. ”SOU 2015:86”) eller skrivelser, osv., får det enklare denna vägen då året redan är med och mer ska inte vara med i referensen.
  • Inga adresser för varken uppsatser eller tidskriftsartiklar. Varken DOI eller adressen som tex. uppsatsen hämtades på.
  • Borta är ”s. X” i flödande referenser.
  • Sidnamnet vid webbplats är kursiverad i referenslistan.
  • Titeln på webbplatsen är med i referenslistan.

Det är små ändringar, men som gör skillnad för mig – och mer ändringar kommer. Jag försöker helt enkelt likna mer det som allt fler svenska lärosäten benämner enbart ”Harvard”, vilket är en förenkling då APA är en sorts Harvard.
Hämta APAD här!
Uppdaterar alltefter och ska dessutom länka till guider hur du får till det jag föreslår.
 
Vilka är era bästa tips och praktiker?

1 kommentar

Genus och institutionalism

Jämställdheten mellan kvinnor och män är ett stort problem. Det finns stora skillnader i form av ekonomiska, politiska och sociala världen över. Även Sverige, vilket ibland benämns som världens mest jämställda land, har klyftor mellan könen. Varför är det så? Varför är det patriarkala systemet så utbrett och dominerande i framför allt, men inte bara, väst? Ett sätt att studera denna problematik, och söka förstå den, är att se det utifrån institutionalism. Jämställdhet handlar om hur olika kön behandlas olika utifrån vilket genus de tillhör – alltså sociala kön. Detta är den vanliga distinktionen mellan kön och genus, att det ena är biologiskt och det andra socialt, men genus kan förstås som något mer än vad vi är – något som formar oss. Genus är institutioner. Institutioner är de ”spelregler” som vi i samhället går efter; det som begränsas mänsklig interaktion (North, 1990, s. 3).1

Beroende på genus, alltså institution, så interagerar vi olika då det formar och begränsar oss allas beteende, agerande och val. Institutionerna är vad som bidrar med strukturer till vår vardag; vår guide i mellanmänsklig interaktion – till exempel den hälsningsfras vi använder till dem vi träffar på gatan (Ibid., p. 4); hur vi bemöter varandra baserat på social tillhörighet. Vi har institutioner för att snabbt kunna göra de små valen och agerande under våra liv; det som vi socialt har lärt oss och som frambringar struktur i samhället – en säkerhet för oss alla. Men de begränsar, som sagt, oss också. Institutioner tillgängliggör ett sätt att inte i varje given situation behöva resonera kring val som istället har blivit institutionaliserade. En del val som rör sig inom spelreglerna sker istället automatiskt i enlighet med aktuellt regelverk. Detta resulterar även i en minskad osäkerhet och istället i en ökad förutsägbarhet. Och finns val så är de ofta begränsade, vilket ändock inte ökar osäkerhet. Det är institutionernas som vi har förkroppsligat, eller ”byggt in”, som gör att vi inte behöver tänka på varje problem eller välja i varje exakta händelse (Ibid., s. 22). De institutionaliserade strukturerna minimerar osäkerhet. Detta i de mer repetitiva händelserna som inte är nödvändigt personliga. Rör vi oss däromkring icke-institutionaliserade strukturer, icke-repetitivt och personligt, då ökar osäkerheten. Institutioner existerar för att ”reducera osäkerheterna i människors interaktion” (Ibid., s. 25). Osäkerheten är ett resultat av problemets komplexa natur – som ska lösas – samt själva problemlösningen, som en individ innehar.

Vi måste även skilja på formella och informella institutioner. Det ovan är i huvudsak informella, alltså normer och sociala koder som bidrar till vårt sociala beteende. Det kan även bara traditioner och seder (Ibid.). Formella institutioner är i huvudsak regelverk; lagar och konstitutioner. Nedskrivna regleringar. Institutioner skapas av människan och kan såväl ersättas av nya skapelser eller utvecklas successivt. Formella är vanligare som nya konstruktioner som ersätter gamla medan informella förändringar sker successivt. När dessa två kombineras, formella och informella, så har vi möjligheten att förstå sig på mänsklig interaktion, dess begränsningar, och därmed kunna se effekterna av dessa  (Ibid., s. 88). De informella reglerna är, trots de formella reglernas specificerande, även de strukturerade och kan därmed förklara individers beteende (Ibid., s. 77). Institutionell förändring bygger på den tidigare strukturen och institutionen (Jmf. Loomba, 2015).

Det är institutionell förändring som krävs för ett jämställt samhälle. Problematiken kring jämställdhet, systematisk diskriminering av kvinnor, återfinns framför allt inom de informella institutionerna – åtminstone i Sverige med att det internationellt sett förekommer även formella, alltså formulerade regler och lagar som diskriminerar kvinnor. Men formella institutioner har potentialen till att styra om de informella, samtidigt som de informella emellanåt resulterar i formella. Ett exempel på detta är jämställdhetspolitiken och vad som resulterat i strategin jämställdhetsintegrering, vilket initierades 1994 i Sverige.2 Strategin avser att integrera ett jämställdhetsperspektiv i samtliga nivåer av politiska beslut och lagändring. Det är formella ändringar som har informell grund och som har avsikten att åter förändra de informella institutionerna, såsom att könssegregerade studieval ska jämnas ut, eller att inte modern ska ta ut den största delen av föräldraledighet. Här kan vi även belyser förstående av genus som något dynamiskt som begränsar handlandet baserat på kön. Institutioner är skapade av människor, och är konstant påverkade av de begränsande handlingar som utgör genus och som repeteras. Dessa begränsande handlingar, alltså institutioner, är genus. Det är de handlingar och utföranden som sker både formellt, i politik, och informellt, i privatlivet.

Formella och informella institutioner är de strukturer och spelregler som utgör dessa systematiska diskrimineringar, med potential att förändra detsamma. De formar och avgör våra sociala, politiska och ekonomiska liv (Kenny, 2014). Problematiken ligger dock i de stigberoende som ofta återfinns i såväl formella som informella institutioner. Exempel på mekanismer i stigberoende enligt North är är  (1) institutionella lager, där bitar av institutioner är omförhandlande emedan andra stannar kvar, och (2) institutionell omvandling, där existerande institutioner blir omdirigeras till att utföra nya syften. Waylen (2014) ger också dessa som exempel, men på förändring mot jämställdhet. Det finns fyra sorters institutionell förändring, där lager (”layering”) och omvandling (”conversion”) är de mest fruktfulla då dessa ändringar sker gradvis, från insidan och uppnåbara (Ibid., s. 219). Informella institutioner guidar oss, trots att det finns formella sådana (North, 1990; Waylen, 2014). Därmed är politiska institutioner fundamentalt ”gendered”, som Meryl Kenny beskriver det (Kenny, 2014, s. 679). Kenny fortsätter genom att belysa problematiken med detta studium få det inte alltid är lätt, om ens möjligt, att se hur institutioner formar genus; att politiska institutioner sker genom diskreta och omedvetna handlingar. Kenny argumenterar för att det inte är tillräckligt att bara klargöra att det finns jävighet kring genus i institutioner utan att det kräver ”systematisk identifiering” av de ”’gendered’ institutionella processer och mekanismer” och effekterna dessa har på genus (Ibid.). Det bli här vikti
gt att belysa den ”formella arkitekturen och de informella reglerna, normerna” i institutioner. Bland annat går det att belysa mannens politiska dominans som något som är uppehållet genom politiska institutioner. Dock, vilket Kenny belyser, så är det svårt att studera de informella institutionerna, likt vad North beskriver det vara extremt kostsamt att syna och inneha all information. Genom att göra historiska analyser skulle det gå att belysa hur inkrementella förändringar sker och hur detta påverkar institutioner och dess effekter på genus
(Kenny, 2014, s. 682). Medan de formella institutionerna är tydliga och synliga, akademiker argumenterar för att de informella inte är, men att de är ack så centrala för människa och samhälle. Till exempel hur informella institutioners ”dolda liv” styr om, eller främjar institutionell förändring (Waylen, 2014). Waylen frågar sig hur formella och informella institutioner, och deras interaktion, kan användas för att främja den förändring som innebär ökad jämställdhet. Waylen beskriver också vikten av att göra en distinktion mellan formella och informella regler, där, likt North, Waylen beskriver de formella som skrivna regler och informella som normer. Upprätthållande, vare sig formella eller informella, sker genom sanktioner – såväl positiva som negativa.

Krook & Mackay (2011) belyser hur feministisk institutionalism kan vara till stöd till att belysa de ”gendered” fundamenten av politiska institutioner. Detta argumenterar även Kenny (2007) kring; att genom studera politiska institutioner kan vi belysa hur de förstärker existerande könsmaktsordning. Ett ’gendered’ närmande skulle leda till ”insikter i maktrelationer”, vilka Kenny menar på ofta är förminskade i nyinstitutionell analys. Institutioner har, precis som North menar, en stor betydelse och att de har en inverkan på politisk organisation och liv – det är även därför nyinstituionalism är av vikt här,3 genom att ha med både formella och informella institutioner (North, 1990; Peters, 2012). Kenny menar att, likt North, att ”frågor om makt har en nära relation till frågor om förändring” (Kenny, 2007, s. 92). Makt har även det, kategorierna av att vara funktionalistiskt och stigberoende, förstnämnda där ursprung och form utgör institutioners funktioner och stigberoende som de val som gjordes vid en institutions tidiga ”liv” avgör resten av dess resa, eller val. När en institution väl existerar så kommer det att fortgå att förstärkas genom ”asymmetriska maktrelationer” (Ibid.). Kenny refererar till Thelen som argumenterar för att institutionell skapelse och förändring sker genom ”specifika kontexter markerade av ett flertal skiftningar i intresse och allianser” (Ibid., s. 93).

Sociala normer är ”väl förstådda” och kommer att förse den grund som allmän kunskap står på och att denna kunskap kan blir ”uppehållna genom mekanismer vilka är designade för att göra agerande begripliga” (Ibid., p. 14). Däremot, under mer ”allmänna sociala situationer” kommer individer att bara mindre benägna till att göra ”resonliga gissningar om andra människors uppfattningar” (Ibid.). Frågan är då, menar North, att vad den minimala mängden som en aktör måste veta i en given miljö om uppfattningen och viljan hos andra aktörer för att kunna forma koherenta föreställningar om deras beteende och för deras kunskap om att bli kommunikative mot resten?” (Ibid.).

North påpekar att institutionell teori behöver börja med individen, eftersom det är individen som skapar institutionen (Ibid., p. 5). North ställer sig kritisk till den nyklassiska ekonomin som verkar gå hand i hand med teorier kring rationalitet, där människan söker maximera sin rikedom, sitt välstånd, och som i mångt och mycket kommer att samspela med andra när det bidrar till ökning av detta (Ibid., p. 12). North menar på att detta dock förutsätter fullständig information kring området, något som människor inte har och det är därför institutioner skapas – för att skapa handlingsbegränsningar, standarder att utgå ifrån vid möjlighet till val.4 North beskriver ”game theory” (hädanefter ”spelteori”) där han presenterar idékoncept såsom ”prisoner’s dilemma” och free-rider-problematik (Ibid., p. 13), båda vilka enligt North är ”nedslående” perspektiv på problemen ”kring människans kooperation och koordination” (Ibid.). Spelteori belyser problematik med samarbete och undersöker strategier som ”alter the payoffs to the players” (Ibid., p. 14).
North verkar mena på att människans beteende är kalkylerande och inväntande då han beskriver vårt beteende i form av två aspekter: motivering, samt att ”dechiffrera miljön” (Ibid., p. 20). Människan är dock inte blott nyttomaximerande utan altruistisk och vi bygger upp våra egna begränsningar.5 Motivation kan lika gärna, men inte nödvändigtvis, ”sammanfalla” med nyttomaximerande (Ibid., s. 25). I denna ”miljö” så kan lika väl även en känsla av ”rättvisa eller orättvisa” infinna sig hos individen och inför den institutionella miljön. Som att känna säg exploaterad eller lämnad till sitt öde till fördel av någon, eller något annat. Men altruistiska aktiviteter, vilka North ger exempel på, är inte isolerade händelser utan ofta institutionaliserade (Ibid., s. 25-26).

Aktörer och organisationer har även en viktig plats inom institutioner som spelare och reproducent av dess begränsningar. När jag skrev min magisteruppsats om just jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet (Holm, 2016), så såg jag på Regeringskansliet som en institution i sig, något som North möjligtvis hade ordat i mer mening av organisation. Organisationer, likt institutioner, ”bidrar med en struktur till mänsklig interaktion” (Ibid., p. 4), dock skiljer de sig genom att institutioner bidrar med ramverket, spelreglerna, som organisationer infinner sig i och därmed måste förhålla sig till (Ibid., p. 5). Så emedan institutioner bidrar med regelverket som skall spelas så är det, som North beskriver det, upp till aktörerna att ”vinna spelet” (Ibid.). Organisationer innehåller grupper med individer som på något vis delar en gemenskap med syftet att ”uppnå mål” (Jmf. Peters, 2012; samt med Sociala rörelser i t.ex. della Porta & Diani, 2006; Diani, 1992; Thörn, 2009; Wettergren, 2005). Organisationer influerar dock hur institutionella ramverk i sin tur utvecklas, vilket bidrar till en sorts inbördes påverkan (Jmf. ”Analytisk dualism” i Archer, 2003). North fortsätter med att organisations roller är att maximera välstånd, inkomst eller ”andra objektiv som är definierade av deras möjligheter av de institutionella strukturerna i samhället” (North, 1990, s. 73). För att uppnå detta, menar North att, organisationer successivt, eller ”inkrementellt”, förändrar den institutionella strukturen. Organisationen förlänger således målen  som dess skapare har satt ut för att uppnå. Funktionen är ”inte enbart institutionella begränsningar utan också andra begränsningar”, till exempel teknologi och inkomst. Dess interaktion ”formar den potentiella välstånds-maximeringens möjligheter”. Det är således institutionerna  strukturer och dessa spelregler som formar organisationerna och deras ändamål (Ibid., s. 74).

Utbildning har en effekt på institutioners karaktär i ett givet samhälle. Kunskap är därmed en investering vilket ökar i mänskligt och fysiskt kapital, jag vill tro, leder till ökad jämställdhet och bidrar till en ekonomisk tillväxt (Lindgren, Oskarsson, & Dawes, 2016). Investeringar i kunskap är nyckeln till framgång (Ibid., s. 80). Att jämna ut skillnaderna mellan kvinnor och män, att främja jämställdhet och detta genom institutionell förändring förutsätter kunskap. Den kunskap (men även färdigheter och lärande) som återfinns i en given organisation, har effekt på incitamenten i institutionella begränsningar, menar North, och exemplifierar detta genom att kontrastera olika organisationers färdigheter och kunskaper på sitt område. Detta resulterar dock även i stora implikationer för institutionell förändring:

The demand for knowledge and skills will in turn create a demand for increases in the stock and distribution of knowledge, and the nature of that demand will reflect current perceptions about the payoffs to acquiring different kinds of knowledge (Ibid., s. 74-75).

Nu tillhör det givetvis att Norths teoretiska ramverk är skapat för ekonomiska ändamål, och inte sociologiska, eller statsvetenskapliga (nödvändigtvis), och nu sker en kontrast i denna text, men jag söker ändock att översätta det. North beskrev bland annat  distinktionen mellan rika och fattiga länder, eller ”utvecklade” och ”utvecklande”. Skillnaden är givetvis institutionerna – än mer deras effektivitet. Att upprätthålla såväl formella som informella regler bidrar till en marknad och samhälles stabilitet, menar North. Detta förutsätter en särskilt övervakning (”police enforcement”), eller tillsyn för att reducera osäkerhet och sanktionera de som bryter mot reglernas restriktioner – vilket är dyrt och därmed ökar transaktionskostnaderna (Ibid., s. 61).6 Att en stat har en försumbar ekonomisk tillväxt beror således på att transaktionskostnaden är för hög då det saknas struktur i dess såväl formella som informella institutioner. Att staten har en osäker äganderätt, knapphändig laguppföljning och begränsad marknad. I ”rika” stater kan en således observera en tydligare struktur och därmed lägre säkerhet, vilket driver ner transaktionskostnaderna.7 För att stärka nationen och ”bli rik(are)” så  behövs det skapas ekonomiska marknader  där tillverkande bolag som har tillräckligt stora kapital, påverkar en politisk ordning. Äganderätten är ett exempel på hur en effektiv marknad uppfylls och definieras och är en förutsättning för ekonomisk tillväxt. Utan detta har individen inga incitament till att investera och därmed bidra till ekonomisk tillväxt. När gemensamt ägande står över egen äganderätt så saknas incitament till förvärvande. Äganderätt bidrar således till att marknaden ökar konkurrens genom effektiviserande och kunskapsuppbyggnad. Säkrande av äganderätt ”kräver politiska och juridiska organisationer som effektivt och oberoende upprätthåller kontrakt över tid och rum” (Ibid., s. 121). Institutioner behövs då för att säkerställa äganderätter på en internationell nivå. North menar att det i ”utvecklade” länder finns ”effektiva juridiska system”, såsom lagsamlingar, samt agenter såsom advokater (Ibid., s. 59), detta då den ökande andelen resurser som samhället använder vid transaktioner, det vill säga arbetsmarknad och en arbetskraft. Institutioner avgör helt enkelt kostnaden för utbyte (Ibid., s. 62), och därmed sker inte ekonomisk tillväxt utan väl strukturerade och fungerande institutioner. Exempel på dessa är därmed äganderätt, marknadskontroll och politisk stabilitet, samt normer.8 På grund av stigberoende riskerar dessutom fattiga länder att även fortsättningsvis bli kvar i aktuell situation.9 Effektiva institutioner skapas genom politiska incitament att skapa och upprätthålla äganderätt (Ibid., s. 211). Detta förutsätter förståelse för även informella regler och deras ekonomiska effekter. Vidare krävs regleringar som undanhåller ekonomiskt misslyckande. Detta ska dessutom ske decentraliserat.

Så medan rika stater har mer generella institutioner med ett ramverk som gynnar ekonomisk aktivitet, såsom skatt, upprätthållande av lag och andra formella regleringar, saknas detta i fattiga stater. Strukturerna upprätthålls istället av informella institutioner, men dessa är kostsamma och ineffektiva. Institutioner, även informella, bidrar till att kostnaden för mänsklig interaktion reduceras tack vare de begränsar som inkluderas i institutionerna (Ibid., s. 36). Informella regleringar är mer kostsamma än formella (Ibid., s. 67). Det är transaktionskostnaderna som förändrar samhället genom att utveckla och förändra institutionerna.

Referenser

Archer, M. S. (2003). Structure, agency, and the internal conversation. Cambridge: Cambridge University Press.

della Porta, D., & Diani, M. (2006). Social Movements: An Introduction (2:a uppl.). London: Blackwell Publishing Professional.

Diani, M. (1992). The Concept of Social Movement. The Sociological, 401.

Elson, D. (2009). Gender Equality and Economic Growth in the World Bank World Development Report 2006. Feminist Economics, 15(3), 35–59. https://doi.org/10.1080/13545700902964303

Holm, D. (2016). Jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet: En kvalitativ studie om politisk ambition och genomförande av jämställdhetsarbete. (Magisteruppsats). Umeå Universitet, Umeå. Hämtad från http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A970599

Kabeer, N., & Natali, L. (2013). Gender equality and economic growth is there a win-win? Brighton: IDS. Hämtad från http://www.ids.ac.uk/files/dmfile/Wp417.pdf

Kenny, M. (2007). Gender, institutions and power: A critical review. Politics, 27(2), 91–100.

Kenny, M. (2014). A Feminist Institutionalist Approach. Politics & Gender, 10(4), 679–684. https://doi.org/10.1017/S1743923X14000488

Khokhar, T. (2016, oktober 25). Chart: Where is Gender Discrimination in Business Regulated? [Text]. Hämtad 04 november 2016, från http://blogs.worldbank.org/opendata/chart-where-gender-discrimination-business-regulated

Lindgren, K.-O., Oskarsson, S., & Dawes, C. T. (2016). Can Political Inequalities Be Educated Away? Evidence from a Large-Scale Reform. American Journal of Political Science. Hämtad från http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/ajps.12261/full

Loomba, A. (2015). Colonialism/Postcolonialism (3:e uppl.). London; New York: Routledge.

North, D. C. (1990). Institutions, Institutional Change and Economic Performance. Cambridge: Camebridge University Press.

Peters, B. G. (2012). Institutional Theory In Political Science: The ”New Institutionalism” (3:e uppl.). London: Continuum.

Thörn, H. (2009). Anti-Apartheid and the Emergence of a Global Civil Society (2:a uppl.). Basingstoke: Palgrave Macmillan.

Wallerstein, I. M. (2004). World-systems Analysis: An introduction. Durham: Duke University Press.

Waylen, G. (2014). Informal Institutions, Institutional Change, and Gender Equality. Political Research Quarterly, 67(1), 212–223. https://doi.org/10.1177/1065912913510360

Wettergren, Å. (2005). Moving and Jamming: Implications for Social Movement Theory. Karlstad: Karlstad University Studies.

1Översättning kommer genomgående, om inget annat aviseras, gjorts av mig själv.

2Jämställdhetsintegrering antogs senare även av EU och FN – då som engelskans ”gender mainstreaming”.

3Från engelskans ”New institutionalism” (Peters, 2012).

4North menar dock att det är vid händelser, eller val, som repeteras som det är bra, om inte fundamentalt, med institutioner och att det vid icke-repetitiva händelser förekommer människors ”rationella” nyttomaximerande. Att kooperation ”är svårt att upprätthålla om inte spelet repeteras” (North, 1990, s. 12). Människor samspelar, eller samarbetar, endast när det ger utdelning för individen. Och då om leken börjar om igen.

5Altruism kan även ha en sida av nyttomaximerande då vi känner nytta av välmående hos andra (Ibid., p. 21).

6North menar att med politisk anarki så går det inte att uppnå den produktivitet som vi finner i ett modernt höginkomstsamhälle (Ibid., s. 35).

7Jag tolkar det som att North menar på en sorts moment-22 där strukturerade institutioner bidrar till en stadig och växande marknad, och där detta i sin tur strukturerar institutioner. Något som även Loomba (2015) beskriver som typiskt nyliberalt där staten förutsätter en stadig marknad genom (quasi-)monopol och där denna marknad skapar en stärkt stat.

8Viss forskning har visat på att jämställdhet bidrar till ökad ekonomisk tillväxt (Elson, 2009; Kabeer & Natali, 2013; Khokhar, 2016).

9David Wallerstein (2004) hade beskrivit detta som att de är kvar i ”periferin” och flyttar ekonomiskt överskott till ”kärnan”.

Ladda ner som PDF

Kommentarer är stängda

Institutional Theory in Political Science

On the first page of his book Institutional Theory in Political Science (2012),1 B. Guy Peters states that the “roots of political science are in the study of institutions”. Where political science has left the study of something so fundamental as institutions for rational choice and behaviouralism is a loss and therefore needs to be accommodated. This is where institutionalism comes in, which seeks to “[explain] the decisions that the governments make” be it their values, rules, incentives, “or the pattern of interactions if the individuals within them” (184). Commonly the “consider institutions the central component of political life” (Ibid.).

Now, presenting that there is a New institutionalism states that there first was an Old institutionalism,2 both which studies institutions and how they affect social and economic life. An institution, according to Peters, is a “structural feature of society and/or polity” (19), and is recognized by its: (1) predictability; (2) stability over time; (3) affect on individual behaviour, and; (4) sense of shared values between the members (Ibid.).

Old institutionalism focus on the formal institutions, meaning law and government,3 trying to “describe and understand the political world” (3). Previously scholars have asked questions that “tended to concern the nature of governing institutions that could structure the behaviour of individuals” (3). Initial study therefore focuses on the creation, and success, of institutions – how they where governed (Ibid.). This was, according to Peters, the ’beginning’ of political science. One could exemplify this theoretical approach by looking at the works of Aristotle and his fellows who observed the neighbouring city-states of ancient Greece, and comparing them.4 Hence, Old inst. Is more descriptive and comparative in how the formal institutions constitute law, government and political governance. For example, comparing presidential and parliamentary systems (1).

New institutionalism is a response to the behavioural revolution and seeks to be theoretical and explanatory, where Old was not; also criticizing Old for the comparison, which is not enough explanatory for differences, where norms, rules and path dependency is. Old has been criticized of being biased, since it does not see what’s outside of their own field of view – they are restricted to itself (14). It is dependent on the institution at hand.5 This also includes being able to study how institutions emerge. New inst. was created as an result for the behaviour and rational choice theories. While old inst focused on the institution more solo, new looked at it for how it affected it’s members, as well as other institutions. It looked at institutions more like an ecosystem of which society was constructed, or the result, of. But mostly it looks at the affect it has on it’s members – it theorized that institutions has a much greater effect than previously studied. This because of the wave of behaviouralism and rational choice theory, previously popular. It looks more closely on how institutions interact, affecting members and society. Hence New inst. Includes informal institutions where Old does not (4).6 Institutions are social constructions, therefore it also affects social behaviour in turn. Institutions shape the behaviour of its members, of agents. It does, however, do this in different ways depending on perspective of the institution.

Normative institutionalism7 argues that the rules and norms of an institution affects the behaviour of its members, or actors. These ‘guides’ the behaviour and actions of the actors. But such a guide will also let actors become constrained to the obligations of the norms and rules of the institution. Political values comes from the institution – such as the family, religion or work environment – and individual preferences are shaped by their involvement with institutions (25-27). As an example I would say Correctional departments (Kriminalvården). It is of major importance that they follow rules and act by their guides/manuals, acting appropriately towards the clients, not allowing anyone to act anyone differentially from another – the set of values to follow (43).

In contrast, Rational choice institutionalism assumes that the individual seeks to maximize one’s utility, rather than following the norms and rules on an institution.8 This is the primary motivation of joining institutions. It is a much more individualistic approach, with more distinct actors, from Normative, which argues that values are formed by the institution (48). However, the actors are still constrained by their institution membership, and they still will have to accept existing norms and rules – even before the formal entry. Behaviour is governed by a calculation of that maximizes utility and benefit. Actions and behaviour made in a situation is based on what is best for maximising utility. Examples would be bureaucratic organizations in government (55), or fishing collectives (Ostrom, 2005).

Historical institutionalism only looks backwards and is certainly the most descriptive of them all because of this. Only after the institution is created and exist, it can be described and understood such as is.9 The choices made during the initial construction phase sticks, and influences policy in the future (70). This is the concept of path dependency – that decisions stay and are hard to change (76); e.g. state constitutions and law. New institutional rules are often attempts to resolve problems that they in turn created (72) – e.g. trying to resolve old EU legislations with new directives, such as the Lisbon treaty (2007), amending the Maastricht treaty (1973), and the Treaty of Rome (1957). Instead these institutions are incremental adjusted – gradual change (80-81).

References
Ostrom, E. (2005). Understanding Institutional Diversity. Princeton, N.J: Princeton University Press.
Peters, B. G. (2012). Institutional Theory In Political Science: The ‘New Institutionalism’ (3rd ed.). London: Continuum.

1All references of page numbers in parenthesis is to that page in Peters’ book, if not otherwise stated.

2The two approaches should be seen as “complementary rather than competitive explanations” (2).

3Also “the State”, says Peters, means a “[virtually] metaphysical entity which embodies the law and the institutions of government, et somehow also transcends those entities.” (6).

4Later, while referring to Thomas Hobbes, John Locke, and others, Peters presents them as the roots of political science and it’s study of ”analysis and design of institutions” (4).

5Going back to Aristotle and his students, one would argue that New would accommodate the preference of the observer is limited by the institutions the observer oneself is part of. Therefore New seeks to leave this normative approach behind as bias, and instead highlighting the importance of including the norms and rules of an institution.

6 Formal being the “formal aspects of government, including law” (4)

7Which is the root of New institutionalism and comes from a sociological tradition(Ibid.25f).

8Though this approach also oncludes the state and law and institutons that seek to maximize utility (47).

9Which also includes the difficulty of explaining change (77).

Ladda ner som PDF

6 kommentarer