Den, troligtvis, sista uppsatsen är nu inlämnad i min sista kurs under min tid vid masterpgrammet i sociologi. Även om jag sannolikt kommer stt fortsätta läsa kurser och då tekniskt sett vara student, så innebär detta slutet för mitt studentliv.
Det är med viss ambivalens som detta sker. Det har varit en lång resa. En situation som en vant sig vid. Att ha dagar relativt öppna och fria är en sorts lyx – även om det innebär en sorts prokastinering från de studier som du vet finns att göra, och som gnagar i bakhuvudet. Att lämna detta är inte problematiskt, men det är ovant.
Jag har det senaste blivit nostalgisk över min tid i skolans lokaler och över mina studieplatser även i hemmet. Jag har vandrat som i slow motion.
Kunskap ska delas