Över vidderna i den småländska landsbygden, ovan de av grönska förgyllda trädkronorna, böljar de mest vackra bomullsmoln.
Jag somnar i Västergötland och vaknar i Småland. Till ett naturrike utan dess like. Med blomster och grönt guld.
Vid en enslig och grästäckt tågräls av det som en gång ingick i Sveriges ådror står ett rådjur i solen och nyfiket bevakar bussen som passerar.
Genom en ort som en dag blomstrade finns knappast något kvar som lever och sprudlar sedan kostnadseffektivitet ledde tågen att gå mer sällan. Plötsligt blev den ensliga orten än mer isolerad. Men det är sannolikt många sommarhus runt ortens lugna och magiska äng, sjö och skog.
Kommentarer är stängda