Hoppa till innehåll

Månad: september 2010

Livet därefter.

Publicerat av Daniel Holm den 26 september, 2010

Hemma i Sverige iden sedan ett par dagar tillbaka efter en fantastisk resa med allt vad det innebär. Har verkligen haft en underbar resa med min kära.

Väl hemma så är det nu dags för min första hemtenta. Tyvärr kan jag inte riktigt förmå mig till att komma igång. Jag har bestämt mig för att läsa ut böckerna jag har innan jag sätter igång och skriva. Men när jag väl kommer igång med läsningen så vandrar mina tankar iväg på annat.

Hur stökigt det är här hemma, hur jag saknar Londons smågator, hur jag vill komma utanför dörren och ta en promenad, träffa mina vänner och familj, tänker tillbaka på sommaren, svunnen tid i Loftahammar, livet, att spela gitarr, att skriva en inlägg, en bok, hur jag längar efter min älskade och hur jag ibland kan känna mig som ett arsel.

Kanske är jag fortfarande för hård mot mig själv, kanske är det andra parter det handlar om. Disken är nu iallfall klar och det känns mycket trevligare här hemma. Ska iväg och slänga massa skräp så att doften av kaffe får övertaget.

Jag måste komma igång och skriva. Men jag är pratsjuk – både grunda och djupa ämnen. Och kelsjuk är jag med.

Ska nog ändå ta mig ut så jag får använda min keps… Men först ska jag skriva en uppgift om staten.

Och så har ju valet också varit medans vi har varit borta. Sverigedemokraterna, 5%? Fy fan. Folk borde skämmas. Både de som röstat och de som förkastar de som har. Jag sympatiserar inte alls med detta hemska parti, men jag vill ändå vända på frågan och se till varför folk faktiskt röstar på dem. Nog om detta for now,

Kommentarer är stängda

Katter och stadsbor.

Publicerat av Daniel Holm den 18 september, 2010

Ska man nu vara envis och ha katt när man bor i en storstad så låter man den antingen:

  1. Aldrig gå ut – För då kommer den aldrig att få veta något annat.
  2. Låt den vara ute på sitt egna bevåg.

Annars ger man fan i att ha katt i storstan! Man har inte katt i koppel. Punkt. Jävla. Slut.
Att ha katt i koppel är näst inte plågeri!

Katter är inget som hundar, vilka mår bättre av disciplin. Katter har man haft sedan de egyptiska civilisationerna och har ansets som gudnära djur. I Sverige och på den sidan jag kommer ifrån så har man dem för att jaga möss och råttor.

Att ha husdjur för att fylla ett behov är egoistiskt och jag låter resten vara osagt. Jag har själv haft både hund och katt. Skulle jag välja så väljer jag hund då de ger tillbaka lika mycket kärlek som man ger. Får jag ett annat val så ger jag fan i husdjur över huvudtaget då jag vet att jag inte har tiden att ta hand om en hund och jag anser inte att människan är berättigad i att bestämma över djurs öde bara för att det inte passar en själv.


Katter blir inte vilda av att få vara utomhus, de mår snarare bättre av det få de kan ta hand om sig själva och blir inte automatiskt påkörda i en ekvation av Katt+Bil=Död katt.

När jag var liten så tog vi till och med in vildkatter i hemmet. Det lustigaste de gjorde var att ta in ormar för att visa hur duktiga de varit – och de var de fan! Även om vi som människor i dagens läge kanske inte värdesätter ormar i hemmet.

Att gå ut med katt i koppel är idioti och är, tyvärr, ett bevis på vad folk på landsbygden har om folk i staden.

4 kommentarer

Start spreading the news, I'm leaving today.

Publicerat av Daniel Holm den 18 september, 2010

Gott folk, vänner och familj. Jag finner mig själv överraskad och fylld av kärlek. Jag hade inte givit upp om kärleken, men ändå lagt den på hyllan för en tid då jag fann min älskling. Min Amanda.

Vi firade i dagarna sex månader och det är som man säger: tiden går fort när man har roligt.

Jag vet att jag sagt det tidigare, men det tåls att upprepas: Jag har aldrig varit lyckligare.

Detta var dock innan min födelsedag. Men innan det så vill jag utryckligen berätta att Amanda har fortsatt att förvåna och överraska. Vi har lockat fram sidor hos varandra som vi inte trodde fanns.

I sexmånaderpresent tog hon med mig till ett slott. I födelsedagspresent gav hon mig en resa, tillsammans med henne, till London!

Imorgon åker vi.

Jag känner mig spänd, exalterad men lugn och förväntansfull. Jag behöver väl inte säga att jag aldrig blivit given något som detta tidigare. En upplevelse utan dess like.

Jag har fortfarande aldrig varit lyckligare. Amanda är allt jag slutat upp att våga drömma om för att inte krossa mitt hjärta då jag trott att jag skullle finna att det inte fanns.

Mina damer och herrar. Jag beger mig snart för första gången till London, England. Jag önskar er all lycka och tackar er för detsamma.

På återseende.

PS. Jag vet att jag missar valet, men jag tror att ni kan fixa det iallfall, inte sant? DS.

Kommentarer är stängda

Norra och Södra Älvstranden – En uppgift.

Publicerat av Daniel Holm den 18 september, 2010

 

Daniel Holm, 100918

SM1110, Göteborgs Universitet

 

Uppgift 1 – Älvrummet.

 

Besöket i Älvrummet var lovande, inte nog för den stora, informativa modellen över både norra och södra Älvstranden, men också tillhörande information över de områden som är aktuella att bygga på och/eller förändra. Som tex:

Stora Torp – Inga bilar behövs. Garage under mark för lek.

Sannegårdshamnen – Moderna hus.

Skeppsbron – Grönskande tak och väggar

 

Även att det är öppet, de ser det som ”fullständigt demokratiskt” så kommer det alltid att finnas invändningar. Det vackra i det är dock att det känns som att saker och ting är på gång, det känns seriöst – även om det handlar om en turistattraktion som Göteborgshjulet. Jag har bara bott här i ett år och ser ändå Göteborg som relativt exotisk och ser det garanterat inte på samma sätt som berättigade invånare – än.

Några viktiga saker som jag tycker är viktiga att se till under sådanahär projekt:

 

Bil-, Cykel- och Kollektiv-trafiken och Bostäder

Projekten i Älvrummet ser ut att vilja ha en begränsning på biltrafik dels ur ett miljöperspektiv och dels för att låta naturen få flöda och ge lekplatser åt barnen. Man vill ha parkeringsplatser under mark för samma anledningar. Istället ska det bli enklare att cykla eller åka kollektivt dit man ska – vilket är gott ur ett miljömässigt perspektiv och, enligt mig, ger än trevligare miljö. Projektet vill bygga 20 000 nya arbetsplatser, men får redan idag kritik för att personer som tar bilen till jobbet kommer att få gå lite extra. Istället så blir trafiken en knepig fråga för Södra Älvstranden1.

Att det råder brist på bostäder i Göteborg är det ju ingen som helst tvekan om. Vilket gör det viktigt, och är viktigt i detta projekt att just utveckla bostadsområden och även bygga nya.

 

”Öppenhet är nyckelordet”

Projektet för att bygga ut och utveckla de nya älvstränderna ses som öppna, demokratiska och låter alla göteborgare vara med och bestämma2. Stadsmuseet har utställningar över sidorna och låter även folk få komma med förslag inför framtiden. Elever på skolor3 och universitet har egna projekt att bidra med4. Viktigt att faktiskt låta människor vara med och bidra och delge idéer och kritik.

Även att det finns stort intresse och ambitiösa människor här i Göteborg, så finns det fortfarande de som är konservativa och vill låta det vara som de alltid har varit. Låta varven vara kvar istället för att bygga bostäder, tex.5.

 

Hållbar utveckling

I sin helhet ser jag att Älvrummet och hela Älv Utveckling AB har stora framtidsambitioner som verkligen skulle kunna bli något. Med självförsörjande, passiva hus som ska minska koldioxidutsläppen med upp till imponerande 75%(!), hålla värmen kvar bättre6, mer parker, livligare stadsliv och massor med andra spännande idéer för att förliva Göteborg inför framtiden.

Dock kan man inte göra alla nöjda och och vissa lär aldrig bli7.

Kommentarer är stängda

Tiden går, minsann.

Publicerat av Daniel Holm den 15 september, 2010

Tiden står verkligen inte stilla. Sommaren är sedan länge slut, hösten är över oss. Några veckor av min tid på universitetet har redan passerat. Om fyra dagar är det det efterlängade valet och jag och min älskade Amanda flyger till London för ett par dagar.

Sex månader har idag gått och jag har aldrig – aldrig – varit lyckligare.

Kommentarer är stängda

Mentor- och lärlingsskap.

Publicerat av Daniel Holm den 6 september, 2010

Arbetare

Folkpartister förespråkar på sina plakat att man ska sätta in lärlingsskap för att unga ska få jobb, och jag skulle också gärna se det:
Men hur ska de kunna genomföra det när det alliansen vill se allt mer privatisering, vilket bidrar till sökande efter ekonomisk vinst, snarare än något annat.

Privatisörer vill inte ha okunniga ungdomar som springer runt när de utgår ifrån sitt arbete med vinstvinnande syfte. I motsats till alliansens anförande till just privatisering, skulle jag vilja se att staten tar tillbaka tex. apoteken, låter systembolagen vara. Som arbetsförmedling skulle då myndigheter kunna betala ut en typ av lön till personer som går som lärlingar.Företaget med arbetande mentor skulle då hjälpa samhället igenom att minska sysselsättningsbrist och få igen det med gratis arbetskraft allt eftersom.

Låta unga själar gå som lärling hos personer som fungerar mentor några år innan de går i pension. När väl denna våg att 40-talister som går i pension är över oss så finns det ingen som kan ta över. Ingen som kan deras jobb. Finns ingen dokumentation och människans störska nackdel är ju att vi inte kan extrahera kunskap hur som helst.

Se de som går på byggnadsprogran på gymnasiet och som kommer ut i arbetslivet – de kan knappt sin sak för att det har varit för mycket teori och inte tillräckligt med praktisk utbildning. De som idag är, tex snickare, kan sin sak och har ofta lärt det sig igenom praktisk utbildning utanför skolan. Min farfar gick som lärling, min flickväns far gick som lärling, min morbrot lärde sig också igenom att göra. De är snickare och de kan sin sak!

Vissa personer lär sig helt enkelt bättre igenom att praktisera och det är långt ifrån alltid som sådana personer faktiskt söker sig till mer praktiska utbildningar, eller utbildningar alls, då de just är så konservativa med teoretisk utbildning i dagens samhälle. Dessa personer går då kanske istället hemma som arbets- eller sysslolösa.

Vi behöver statligt ägda företag som kan ta sig ann och utföra statliga arbeten i de flesta sektorer. Byggföretag, vägverket mm. Dessa firmor kan sedan ta in lärlingar som arbetskraft som sedan kan allt det som sin mentor kunde och kan fortsätta hålla arbetsplatsen rullande.

Bla här i Göteborg så vill politiker bygga fler hyreshus för att tämja den totala saknaden av lägenheter i staden. Sådana projekt, som ändå är av statligt, region, eller kommunalt planlagt, utföras av statligt anställda. Byggnadsarbetare som skulle kunna agera mentorer åt arbetslösa unga, eller egentligen vem som, som sedan kan ta efter.

Detta kan tillämpas i alla sektorer och alla platser.

Det är fint att lova en sak, men berätta gärna HUR ni tänkt göra det med.

Kommentarer är stängda

Tillbaka till lokalt skolliv.

Publicerat av Daniel Holm den 6 september, 2010

Det enda som jag faktiskt behöver göra nu innan jag ska med vagnen om en halvtimma är att borsta tänderna.

Jag har börjat på Universitetet och det har redan lagt sig ett härligt lugn över mig. Vakna ordentligt på mornarna, äter ordentligt. Kan jag bara få min jävla studentlitteratur snart så är jag igång på riktigt!

Det är nu två veckor sedan jag flyttade in i min nya lägenhet. Detta var givetvis en oerhörd säkerhetsboost. Att ha något att falla tillbaka till när dagarna är slut. Eller imellan föreläsningarna för lite mellanmål. Med egen säng och arbetsplats.

Mitt liv har verkligen tagit fart tillbaka dit det var, fast än bättre. Att man har lagt på sig all sommarens skit som erfarenhet och vuxit av det.

Det känns bara jävligt bra.

Kommentarer är stängda