Ska man nu vara envis och ha katt när man bor i en storstad så låter man den antingen:
- Aldrig gå ut – För då kommer den aldrig att få veta något annat.
- Låt den vara ute på sitt egna bevåg.
Annars ger man fan i att ha katt i storstan! Man har inte katt i koppel. Punkt. Jävla. Slut.
Att ha katt i koppel är näst inte plågeri!
Katter är inget som hundar, vilka mår bättre av disciplin. Katter har man haft sedan de egyptiska civilisationerna och har ansets som gudnära djur. I Sverige och på den sidan jag kommer ifrån så har man dem för att jaga möss och råttor.
Att ha husdjur för att fylla ett behov är egoistiskt och jag låter resten vara osagt. Jag har själv haft både hund och katt. Skulle jag välja så väljer jag hund då de ger tillbaka lika mycket kärlek som man ger. Får jag ett annat val så ger jag fan i husdjur över huvudtaget då jag vet att jag inte har tiden att ta hand om en hund och jag anser inte att människan är berättigad i att bestämma över djurs öde bara för att det inte passar en själv.
Katter blir inte vilda av att få vara utomhus, de mår snarare bättre av det få de kan ta hand om sig själva och blir inte automatiskt påkörda i en ekvation av Katt+Bil=Död katt.
När jag var liten så tog vi till och med in vildkatter i hemmet. Det lustigaste de gjorde var att ta in ormar för att visa hur duktiga de varit – och de var de fan! Även om vi som människor i dagens läge kanske inte värdesätter ormar i hemmet.
Att gå ut med katt i koppel är idioti och är, tyvärr, ett bevis på vad folk på landsbygden har om folk i staden.