Nu är jag åter på hemfärd. Två dagar försenat och det har märkts av i kroppen – jag har fått en sådan oerhört hemlängtan. Misförstå mig ej, jag har haft det underbart i Västervik och med den större delen av familjen, mina vänner och släkt. Men mina tankar har ändå vandrat sig hem. För Göteborg och min lägenhet är mitt hem, det är det verkligen. Min lägenhet med mina grejer. Min säng, min soffa, mitt skrivbord, mitt köksbord, mitt kök, min gran, mitt PS3 och mitt internet.
Och det är verkligen fantastiskt att jag känner på detta vis. Även att jag haft fasta punkter så har de varit relativa. Linköping bodde jag i, i nästan ett år, men jag visste hela tiden att jag inte skulle stanna längre än så. Jag skulle vidare. Jag skulle till Göteborg. Och när jag flyttade till Göteborg så bodde jag ihop med vänner, men det var ändå inte mitt på samma sätt. Inte mina prylar, möbler osv. Under en tid delade jag även rum. Även där, inget ont om det, det var fantastiskt och en underbar upplevelse, men jag älskar att allt är mitt nu. Jag får göra vad jag vill med vad jag vill. Det är mitt, mitt, mitt.
Nu har jag även lite klappar som ska förgylla mig och mitt hem ytterligare. Ska bli skönt.