Etikett: Familj

Tänk på döden.

Publicerat av Daniel Holm den 5 april, 2011

Det finns flera kyrkogårdar här i Göteborg, som det står just det vid deras portar och ingångar. Tänk på döden.

Jag tycker verkligen att det är något man ska tänka på, av flera anledningar. Ens tid på denna jord är begränsad och att leva varje dag som om det vore den sista är kanske något man ska tänka på – om än med en nypa salt.

Man kanske ska inte leva på i den utsträckning att du gör val som sedan förstör ens framtid. Morgondagen kommer högst sannolikt. Men livet är för kort för att skjuta upp saker. Saker som du vill skapa, göra säga. Gör din drömresax, bekänn din kärlek.

Som väldigt liten var jag livrädd för döden. Denna fruktansvärda känsla kommer ibland igen i andra former där ens värld förändras. Jag minns att jag bönade om att få vetskapen om döden eliminerad. Idag är jag glad för motsatsen. Jag tänker ofta och mycket på döden. Varför vet jag inte – kanske är det något som jag har utvecklat för att ytterligare fånga varje dag och uppskatta allt.

Jag räds inte alls döden längre. Faktum är att det känns befriande att den finns. Att leva för evigt hade jag inte velat av flera anledningar. Bla. att jag då säkerligen inte uppskattat livet på samma sätt och att det faktiskt är skönt att en dag få vila för evigt.

Jag tror inte på ett liv efter döden, utan när du ditt sista andetag har tagit så är det slut. Det finns bara inget mer. Precis som innan man föddes.
En del av vad jag lever för är dock att lämna ett avtryck innan min tid är kommen.

Hur är det med dig?
Postad med Drupal Editor ifrån Android

Kommentarer är stängda

Hemlängtan.

Publicerat av Daniel Holm den 28 december, 2010

Nu är jag åter på hemfärd. Två dagar försenat och det har märkts av i kroppen – jag har fått en sådan oerhört hemlängtan. Misförstå mig ej, jag har haft det underbart i Västervik och med den större delen av familjen, mina vänner och släkt. Men mina tankar har ändå vandrat sig hem. För Göteborg och min lägenhet är mitt hem, det är det verkligen. Min lägenhet med mina grejer. Min säng, min soffa, mitt skrivbord, mitt köksbord, mitt kök, min gran, mitt PS3 och mitt internet.

Och det är verkligen fantastiskt att jag känner på detta vis. Även att jag haft fasta punkter så har de varit relativa. Linköping bodde jag i, i nästan ett år, men jag visste hela tiden att jag inte skulle stanna längre än så. Jag skulle vidare. Jag skulle till Göteborg. Och när jag flyttade till Göteborg så bodde jag ihop med vänner, men det var ändå inte mitt på samma sätt. Inte mina prylar, möbler osv. Under en tid delade jag även rum. Även där, inget ont om det, det var fantastiskt och en underbar upplevelse, men jag älskar att allt är mitt nu. Jag får göra vad jag vill med vad jag vill. Det är mitt, mitt, mitt.

Nu har jag även lite klappar som ska förgylla mig och mitt hem ytterligare. Ska bli skönt.

Kommentarer är stängda

Mina tårar.

Publicerat av Daniel Holm den 20 juni, 2010

Angånde dagens kungliga bröllop så ska jag, i denna text, fatta mig kort:
Det var väldigt fint.

Jag kan inte hjälpa att inte tänka på min framtid och min framtida bröllop. Kommer jag en vacker dag att gifta mig? Jag är övertygad om saken och för at inte heller gå in allt för mycket på just bröllopsämnet (då även det är hämmat för ett separat inlägg) så vill jag gifta mig.
Att få dela med mig av min kärlek i en festlighet. Att hålla det formellt med uppklädda gäster, mat och tal.

Jag vill så gärna fälla mig en enskild tår, denna kväll.

Dels är det för en ovishet jag känner för framtiden. Men det är också för aktuella händelser som får mig att skaka av ohygglighet. Men det är likaså för lycka.

Som så många gånger förr så har jag uttalat mig om hur lycklig jag känner mig. #luckiestman har flertalet gånger dunkat mig varmt i ryggen och det är inte för intet som jag känner så. Jag håller helt seriöst på att börja gråta för den lycka jag finner mig i.
För den kvinna jag älskar och som hela tiden finns där för att kyssa mig, att hålla mig i handen, för att hjälpa mig med sitt förnuft och för hennes kärlek till mig.

Det är tårar av lycka som vill ut och som är så nära. Men då de inte är ensamma så väljer de att inte komma alls.

Vem är boven? Jag är idealisten.

Kommentarer är stängda

Geocaching.

Publicerat av Daniel Holm den 18 april, 2010

Jag älskar verkligen filmer som National Treasure och Indiana Jones. Anledningen är enkel:

Spänningen.
Letandet efter gömda skatter.
Pusselbitarna.

Jag har länge funderat på att det borde finnas någon typ av skattjakt i mer allmänt syfte. Att jag hört talas om det, men att jag borde kolla upp det lite mer.
För en tid sedan läste jag en killes Twitter där han berättade om geocaching. Den gången funderade jag på om det var just denna typ av moderna skattjakt som jag funderat på. Tänkte inte mer på det förrens idag då samma kille återigen twittrade om detta. Han skrev att han varit ute med familjen och funnit fem stycken och gömt två egna – denna gång kollade jag upp vad det var. Mycket riktigt så var det det jag trodde att det var.

Idag skaffade jag mig en ny hobby och var ute på min första skattjakt. Uppe i Överåsparken – som inte ligger långt ifrån mig – fanns den närmaste skatten och jag begav mig. I det fantastiska vädret besteg jag berget och skogen med mobilen som kompass.
Jag fann platsen och efter att läst hinten: ”Någon älskar någon” så funderade jag lite och fann lite senare skatten. Underbart!

Bara det var roligt, men sen gav jag mig ut och upplevde skogen däromkring och det var än mer fantastiskt och jag tog en jävla massa bilder.

Geocaching är helt enkel en modern skattjakt där man får koordinater till skatten och sedan ofta får en ledtråd som man ska följa för att hitta skatten. Finner man den så brukar det ofta vara så att man antingen lägger i en sak, eller tar ut en sak ur vad det nu kan vara för något man finner. Tex en burk eller en låda.

Andra geocachingar kan vara fortsatta ledtrådar till en större skatt. Att det ska bli mer tänkande. Vissa kan vara beräkningar för att få ta del av nästa koordinater eller för att klura ut en ledtråd till platsen. Dessa, mer avancerade geocachingar kallas för multi-cache.

Detta är hysteriskt kul och jag ska absolut komma ut och finna mer skatter, och gömma mina egna, givetvis! Det kan bli en rolig helgsyssla som man kan ta med både sina vänner och/eller sin familj på.

Seså, ge er ut och leta!

Etablerade sidor för denna hobby är:

Den svenska föreningen för geochacing – http://www.geocaching.se/
Den världsomfattande och största sidan: http://www.geocaching.com/

Kommentarer är stängda

Att älska någon.

Publicerat av Daniel Holm den 14 mars, 2010

Det är ofta jag fått höra olika personers syn på kärlek och att älska andra.
Vissa älskar aldrig, vissa älskar för lätt.
Vissa säger det inte alls, vissa säger det jämt.
Även de som bara ser det som något man säger när man är gift och inte har något att göra med relationer innan dess.
Jag har alltid sagt det att jag älskar i olika nivåer. Att jag gör detta, för att jag ser dem. Man älskar personer utefter vad de är i en nivå eller en grupp.
Älskar familj på ett sätt, vänner på ett, och sin käraste på ett.
Sin mor, far, systrar.
Vänner.
Pojk- eller flickvän/Man eller fru.
Ens barn.
Vissa personer älskar man ju rent blodsligt. De är av ens egna, de man alltid haft i sin närhet. Familj eller släkt. Sen har man sina vänner. Personer kommer och går i ens liv, men vissa stannar kvar – de blir som ens bröder och systrar. Sådana som man umgås i en annan mån med. Och så givetvis sin kärlek. Flickan eller pojken som oftast står högst av allt. Den som man kanske en dag, eller redan idag, delar allt med.
Jag vuxit upp med mycket kärlek och jag har inga problem att dela med mig av all den kärlek jag har.
Man kan ju också älska händelser, saker och ting. Även dessa på olika vis. Som en släktklenod mot en dator.
Jag har således än mer kärlek att dela för att jag gjort mig så pass mottaglig för det vackra på denna jord. Händelser som jag älskar av natur och son skänker mig glädje och lycka. En disig sommaräng, ett nakendopp, en varm sommarkväll. En öm kyss.
Jag älskar en hel del människor. Såväl som familjemedlemmar, mina bröder, såväl nya som gamla vänner.
Annat som jag har haft en annan syn på, jämfört med andra, är det att jag inte tycker att vara kär i någon är synonymt med att älska denna. Att vara kär, känna hur känslorna sprudlar i en, är ett steg mot att möjligtvis en dag älska den man är kär i.
Men från och med den dagen som man är kär i någon så älskar man nödvändigtvis inte denna. Det kan ju också vara så att man älskar en innan man blir kär i denne. En vänskap som blev så mycket mer.
Postad med Drupal Editor
Postad med Drupal Editor

Kommentarer är stängda

Vilket skede.

Publicerat av Daniel Holm den 25 februari, 2010

Det är vinter. Det är kallt. Men det är skönt kallt, det är friskt.
Imorgon är det den 25 och även att jag inte, rent ekonomsikt sett fram till den, så ska det bli gött. Jag ska med min köra kusin David till gymmet och äntligen komma igång med kroppen.
Vidare denna vecka ska jag på intervju angående att bli Ordförande/Ledamot i Ung Pirat, Göteborg. Ut och ta mig en öl skulle vara fint med.
På lördag flyttar min köra far ifrån det hus som har varit vårt hem under alla tider. Det är något som man får finna sig i och jag känner absolut ingen ilska. Dock viss sorg, emellanåt. Sommaren i Loftahammar är alltid lika fantastiska. Kvällarna då man känner pulsen, hör folket. Men att det ändå lugnt. Vackert. Ängarna med lätt dimma som kommer att bli morgonens dagg. Doften. Jag känner eurofi av att tänka på det.
Det är helt enkelt mycket som händer. Mycket tankar. Men tyvärr lite text. Jag har kommit av mig lite i skrivandet här. Mycket för att jag helt enkelt pluggar en jävla massa. Jag är snart igång igen.
En text om sann kärlek – den rätta och sedan en om efarenheten och kunskapan om att kunna hålla käft.
Förutom det så finns det så jävla mycket man vill skriva om; Piratpartiet, Ubuntu, säkerhet och hur svårt det är att hålla naturliga känslor tillbaka.
En annan anledning att jag varit lite borta är att jag har ett nytt webbprojekt på gång som jag pular på när jag får tillfälle.
Men det är mycket tankar om historia, kärlek, konsekvenser som nu slår omkring. Dessutom har jag fastnat i rättskunskapens klor. Lade mig för två och en halv timme sedan, men har läst till nyligen. Det är gött som fan.
Postad med Drupal Editor

Kommentarer är stängda

Inget att ha.

Publicerat av Daniel Holm den 28 januari, 2010

En av mina största farhågor är att jag är eller skulle bli en börda.
Att de jag ansåg som vänner skulle se mig som en börda och ett tvång att umgås eller prata med mig.
Att bli gammal och grå och inte kunna ta hand om sig själv. Anledningen till att jag hellre dör än att bli sjuk och jävlig.
Jag vill egentligen att det ska vara ett rent nöje att umgås med mig. Därför gör jag allt för att inte prata om saker som tynger mig. Vilket inte alltid går eller ger ett bra resultat.
Mina vänner och familj är i princip mitt allt. Att gå ensam i denna värld skulle vara ett helvete, istället för den snarlika himmel jag idag lever i – Trots min tyngda rygg, stundtals för djupa tankar och saknad.
Jag har inte mycket att gnälla över och kanske låter jag de tankar om värde och ifrågasättande ge resultat i rädsla för intet.
Skrivet och postat via Android och Drupal Editor.

Kommentarer är stängda

Vart man passar in.

Publicerat av Daniel Holm den 23 januari, 2010

Att det bästa jag någonsin gjort är att flytta till Göteborg gör sig allt mer till känna. Det är förvisso skönt att komma till Östkusten en sväng, såhär emellanåt. Att få träffa familj och vänner är fantastiskt. Men jag saknar även mina vänner i Göteborg när jag är här, och själva Göteborg med allt vad det innebär.
Vissa saker förändras aldrig här, medans vissa gör det konstant – och inte alltid till det bättre.
Dumhet kommer och går. Saker man älskat vill man tillslut inte komma tillbaka till.
Uppseendeväckande blickar, kommentarer och idioter. Men glädje, kramar och vänner.
Jag har hittat min plats och folk som inte förstår är förblindade. Jag tar min hatt dit det bär, och det är där den uppskattas.
De bästa tiderna här är över, även om man ibland vill återuppleva dem – sång i slottsruinen lär jag inte tillåta att glömmas.
Men det är det orörda landskapet som man drömmer om härifrån. I rätta mängder av alla årstider är det makalöst och en fullständig sommar är glädje och lycka i massor. Men det är främmande händer som gör det grått och inte till vad det var.
Kommer man tillbaka?
Det är så mycket jag vill visa.
En livstid.
Bita ihop och gå vidare.
Skrivet och postat via Android och Drupal Editor.

Kommentarer är stängda

Gott Nytt År!

Publicerat av Daniel Holm den 1 januari, 2010

Precis hemkommen ifrån något som jag ser som ibland de absolut bästa nyår i mitt liv. God mat, gott sällskap och en nära döden-upplevelse. Men det är något jag saknar. En värme. Ljuger jag för mig själv när jag säger att jag inget saknar? Jag vill inte ha något att söka efter.

Men just precis nu skulle jag vilja släppa en tår fri. I längtan, i glädje, i hopp och i sorg. Det finns dock ingen axel att luta sig emot. Inte här, inte nu. Det gör inte så mycket så, men det skulle vara befirande. Någon som kunde bevittna min tår – det var så länge sedan. Och dessutom årets första. Det är 2010 nu och allting torde vara nytt. Men just nu är det inte det. Hat och kärlek.

Jag gav mig fan på att inte åtala mig någon typ av kommunikation ifrån mitt håll denna afton. Jag fick fyra fantastiska samtal. Ifrån en ny kär vän, ifrån mina älskade föräldrar och ifrån en vän jag aldrig trott att jag skulle få ett samtal ifrån. Men dock inte ifrån mina närmaste vänner. Ingenting.

Jag vet inte om det är på grund av Kristian Anttilas ’Innan Bomberna’, som strömmade ur mina högtalare när jag anlände, men just nu känner jag mig sårbar. Vart är ni?
Jag är fullt medveten om hetsen, om allting som sker runt omkring, men något hade jag ändå väntat mig. Min fullständiga fullkomlighet lönade sig tydligen inte detta år…

Men jag har mina älskade föräldrar, min vän som symboliserar det nya, och min vän som symboliserar det gamla.

”Allt har ett slut. Mitt börjar här och nu”, sjunger min herre. Jag skulle kunna antastas och dras ner i dess tankarn men jag vägrar. Min fortsättning börjar här och nu. Men melodin är fullkomlig och helt, helt underbar.

Gott Nytt År!

(Hade gärna skrivit ’Fuck you, the rest’, men det tänker jag inte (förutom att jag just skrev det. Oh, well)).

EDIT: En stund senare – efter ett samtal med en gammal väninna, en ny väninna och ett SMS av min yngsta syster så mår jag helt underbart igen och älskar återigen där jag är.
Kyss

6 kommentarer