Vart man passar in.

Att det bästa jag någonsin gjort är att flytta till Göteborg gör sig allt mer till känna. Det är förvisso skönt att komma till Östkusten en sväng, såhär emellanåt. Att få träffa familj och vänner är fantastiskt. Men jag saknar även mina vänner i Göteborg när jag är här, och själva Göteborg med allt vad det innebär.
Vissa saker förändras aldrig här, medans vissa gör det konstant – och inte alltid till det bättre.
Dumhet kommer och går. Saker man älskat vill man tillslut inte komma tillbaka till.
Uppseendeväckande blickar, kommentarer och idioter. Men glädje, kramar och vänner.
Jag har hittat min plats och folk som inte förstår är förblindade. Jag tar min hatt dit det bär, och det är där den uppskattas.
De bästa tiderna här är över, även om man ibland vill återuppleva dem – sång i slottsruinen lär jag inte tillåta att glömmas.
Men det är det orörda landskapet som man drömmer om härifrån. I rätta mängder av alla årstider är det makalöst och en fullständig sommar är glädje och lycka i massor. Men det är främmande händer som gör det grått och inte till vad det var.
Kommer man tillbaka?
Det är så mycket jag vill visa.
En livstid.
Bita ihop och gå vidare.
Skrivet och postat via Android och Drupal Editor.