Hoppa till innehåll

Etikett: Vänner

På ett tåg.

Jag åker tåg. Ett fortskaffningsmedel, vars sträcka jag så många gånger befunnit mig.
Jag minns tankar, känslor och händelser och det känns lite som en resa genom tiden.
Utanför fönstret är det vit och kallt. Jag fylls av kärlek och skönhet av sikten. Snöbeklädda träd, isande vatten, hus med infallna tack och övergivna, nerklottrade tågvagnar. Jag ser det som skönhet. Som något vackert och en del av vår kultur hellre än sorg och ilska för det gamla och ungdom.
Snön får mig att tänka på min barndom. Tåget får mig att tänka på min tonår. Vänner och flickor. Fester och känslan av att bli vuxen. Resor mellan detta och dessa. Människor jag känt, människor jag förträngt. De uppstår som klara minnen i mitt huvud. Och glädjen eller sorgen som var förknippad med dem.
Resor mellan hem och ett åldrande jag. Resor som en gång var mellan skola och hem; hem och underhållning; gammal hem och nytt hem;. Resor mellan Loftahammar och Västervik, sedan från dem till Linköping, och nu ytterligare från Linköping till Göteborg.
Så mycket utanför fönstret anspelar på ett minne. Om saker som ligger mig så nära hjärtat att det gör ont att inte alltid minnas dem. Men också känslan att det är därför jag inte alltid kan känna dem. De är tunga och jag var någon annan då.
Endast kärleken och glädjen finns var som minnen på en resa igenom en snötäckt idyll.

Kommentarer är stängda

En bra sommar.

Vilken dag. Jag är bränd i kropp och sinne efter halva dagen med tentaplugg och resten i solen, och Slottsskogen – liggande i gräset och lek.

Jag har fått för mig att ta upp att åka skateboard – något jag gjorde för omkring nio år sedan.

Det är redan sommar, och jag har klara märken efter båtte mitt linne och mitt armbandsur. Jag har redan njutit av solen, svettats obehagligt mycket – och sommaren har bara börjat.

När jag gick hem från spårvagnen, efter att ha umgåtts med mina mycket goda vänner, så kände jag en känsla av lugn och ro. En känsla av att denna sommar kommer att bli något särskilt, och kanske den bästa – i sällskapligt- och aktivitets-perspektiv. Kanske den bästa sommaren på 12 år.

Jag minns sommaren 2000 väl, med sin förlängda bedtime, värme, vänner, kärlek och fritid. Ute och grillade, badade, hela dagarna och nätterna. Man tog sig runt på cyckel.

Nu, tolv år senare, har jag ett fantastiskt hem, en underbar flickvän, förträffliga vänner och en ambition och framtid.
En sommar av vänner, kärlek, lycka, grill, bad och öl. Så jävla underbart.

Jag känner mig euforisk och fylld med kärlek. Vad ska sommaren förtälja?

Det kommer att bli en bra sommar.

Kommentarer är stängda

Lugnet efter stormen.

Helgen lider mot sitt slut. Mina vänner har begett sig hemåt. Det har nog varit den roligaste helgen i mitt liv. Allt har varit så fantastiskt och så jävla roligt.

Middag på resturang, fester, sjukhusbesök, vänskap, kärlek, öl, cigarrer, paintball, tidsfördröjning, kollektivtrafik, fylla, bakfylla, tårar, skratt och med det, sprudlande glädje.

Men nu när det är över, när lägenheten har blivit lite renare och man är själv kvar då, då blir det ensamt och tomt. Jag denna fantastiska helg blir ett minne för livet och en längtan efter mer. Det glädjeruset. Nu är det dystert och jävligt.

Det är en obehaglig känsla. Men jag är ändå så otroligt lycklig över de vänner jag har. Allihoppa.

1 kommentar

Mina tårar.

Angånde dagens kungliga bröllop så ska jag, i denna text, fatta mig kort:
Det var väldigt fint.

Jag kan inte hjälpa att inte tänka på min framtid och min framtida bröllop. Kommer jag en vacker dag att gifta mig? Jag är övertygad om saken och för at inte heller gå in allt för mycket på just bröllopsämnet (då även det är hämmat för ett separat inlägg) så vill jag gifta mig.
Att få dela med mig av min kärlek i en festlighet. Att hålla det formellt med uppklädda gäster, mat och tal.

Jag vill så gärna fälla mig en enskild tår, denna kväll.

Dels är det för en ovishet jag känner för framtiden. Men det är också för aktuella händelser som får mig att skaka av ohygglighet. Men det är likaså för lycka.

Som så många gånger förr så har jag uttalat mig om hur lycklig jag känner mig. #luckiestman har flertalet gånger dunkat mig varmt i ryggen och det är inte för intet som jag känner så. Jag håller helt seriöst på att börja gråta för den lycka jag finner mig i.
För den kvinna jag älskar och som hela tiden finns där för att kyssa mig, att hålla mig i handen, för att hjälpa mig med sitt förnuft och för hennes kärlek till mig.

Det är tårar av lycka som vill ut och som är så nära. Men då de inte är ensamma så väljer de att inte komma alls.

Vem är boven? Jag är idealisten.

Kommentarer är stängda

Geocaching.

Hollow TreeJag älskar verkligen filmer som National Treasure och Indiana Jones. Anledningen är enkel:

  • Spänningen.
  • Letandet efter gömda skatter.
  • Pusselbitarna.

Jag har länge funderat på att det borde finnas någon typ av skattjakt i mer allmänt syfte. Att jag hört talas om det, men att jag borde kolla upp det lite mer.
För en tid sedan läste jag en killes Twitter där han berättade om geocaching. Den gången funderade jag på om det var just denna typ av moderna skattjakt som jag funderat på. Tänkte inte mer på det förrens idag då samma kille återigen twittrade om detta. Han skrev att han varit ute med familjen och funnit fem stycken och gömt två egna – denna gång kollade jag upp vad det var. Mycket riktigt så var det det jag trodde att det var.

Vårskog.

Idag skaffade jag mig en ny hobby och var ute på min första skattjakt. Uppe i Överåsparken – som inte ligger långt ifrån mig – fanns den närmaste skatten och jag begav mig. I det fantastiska vädret besteg jag berget och skogen med mobilen som kompass.
Jag fann platsen och efter att läst hinten: ”Någon älskar någon” så funderade jag lite och fann lite senare skatten. Underbart!

Mini-bergBara det var roligt, men sen gav jag mig ut och upplevde skogen däromkring och det var än mer fantastiskt och jag tog en jävla massa bilder.

Geocaching är helt enkel en modern skattjakt där man får koordinater till skatten och sedan ofta får en ledtråd som man ska följa för att hitta skatten. Finner man den så brukar det ofta vara så att man antingen lägger i en sak, eller tar ut en sak ur vad det nu kan vara för något man finner. Tex en burk eller en låda.

Andra geocachingar kan vara fortsatta ledtrådar till en större skatt. Att det ska bli mer tänkande. Vissa kan vara beräkningar för att få ta del av nästa koordinater eller för att klura ut en ledtråd till platsen. Dessa, mer avancerade geocachingar kallas för multi-cache.

Detta är hysteriskt kul och jag ska absolut komma ut och finna mer skatter, och gömma mina egna, givetvis! Det kan bli en rolig helgsyssla som man kan ta med både sina vänner och/eller sin familj på.

Seså, ge er ut och leta!

Etablerade sidor för denna hobby är:

  • Den svenska föreningen för geochacing – http://www.geocaching.se/
  • Den världsomfattande och största sidan: http://www.geocaching.com/
Kommentarer är stängda

Att ha, eller inte ha Facebook.

Jag har under en lång tid tänkt att jag ska radera mitt Facebook-konto.
De olika anledningarna har varit flera. Bland annat har det varit mycket av denna överdrivna hype som har varit. Men allt snack om det och hur stor del den har fått av vardagen, har också varit betydande.
Det är inte så att jag föraktar andra Facebook-användare, men jag ser däremot högre på personer som inte har ett. För missförstå mig inte, det är fortfarande ett otroligt initiativ och en förträffligt sätt att ha kontakt med ens vänner.
Anledningen till att jag har behållit mitt konto är att jag vill finnas tillgänglig på ett snabbt och enkelt sätt, vilket det är ett jävligt bra verktyg för. Sen kan man via Facebook, ordna kontakt över MSN, Jabber, Skype eller mobilnummer.
Nu, för att komma fram till ett resultat, eller en sammanfattning, snarare; Jag kommer att behålla mitt konto. Jag är inte inne speciellt ofta, även om jag är inloggad på chatten via Empathy.
Jag vill inte att saker ska vara så svart-vita. Att antingen inte ha Facebook eller att vara konstant aktiv och nöta skiten ur hela Facebook.
Jag är inloggad via Empathy (som har support för i princip alla IM-protokoll), jag har det kopplat till Gwibber (flera sociala medier i ett program), men skrollar oftast igenom det för att läsa kvittringar, jag är inne på själva sidan någon gång ibland.
På detta vis lär det fortsätta och jag ser det helt inte som att det kommer att förändras. Jag använder Twitter rätt aktivt och har det kopplat till Facebook, nör jag väl är inne, så kollar jag vad det närmaste som skrivits är – av mina närmaste – och kanske skriver jag något till svar. På så vis är det bekvämt. Som andra bekvämligheter på internet så är det just det att samtalet består, även att man går offline.
Jag är inte svart eller vit, jag är en gråskala. Jag trivs här.
Postad med Drupal Editor

Kommentarer är stängda

Flytt, kyrkor, barn och flickvänner.

Jag har skrivit och pratat om det förrut, men det återkommer allt oftare att pratas om: Saker förändras. Personer växer och det blir nytt liv och ny rörelse.

Mitt barndomshem ska nu säljas och det är mycket som sker där. Jag var där i helgen och tömde lite ur huset. Slängde en del. Och det är väldigt mycket tankar och minnen som strömmar upp. Allt är dock positivt. Jag minns känslor jag haft, dofter jag har känt. Visst är det lite tråkigt att inte kunna leva ut sommaren i Loftahammar på det vis som man gjort i så många år. Men jag vill bli av med det, gå vidare. Inte har huset som en säkerhet att falla tillbaka till.

Försäljningen av huset är ett resultat av att min far har flyttat till Lidköping. Jätte roligt och en stor förändring – för alla.

Jag bor nu i Göteborg och det finns ingenstans som jag hellre skulle vilja bo. Jag är förälskad och min kärlek har blivit besvarad – jag har en flickvän! Även innan jag blev tillsammans med Amanda så var jag oerhört lycklig. Jag skulle inte vilja ha något annat, vara någon annanstans. Som ni säkert kan tänka er, är jag ännu lyckligare nu.
Och det är även där som det sker mycket förändringar. Hur jag har börjat se på kärlek, närhet. Och att denna unga kvinna är något helt annat än vad jag har varit med om, ellet mött tidigare.

Andra har även dem flickvänner. Vissa är lyckliga, andra inte. Det är inte så mycket att lägga vikt på ur ett förändrings-perspektiv, utan vikten ligger på det att de som fortfarande har sina flickvänner ur mitt gamla grabb-gäng har haft det under en lång tid. Sebastian och Cornelia har varit ihop i tre år, bott ihop i Gbg i ett år. En annan Sebastian blev nyligen pappa! Han är nummer två av mina vänner som blivit pappa. Johan, som var först är inte längre tillsammans med modern till sin dotter, men han har däremot börjat plugga igen och göra något med sitt liv.

Igår fyllde min kusin/bror, David år. Han fyllde 20 år. Det gör även min syster i år. Jag minns väl när jag fyllde 20, för det känns som att det inte var så länge sedan. Det var det inte heller. Jag bodde i Linköping, och jag tror det var en tisdag. Jag gick iallfall till bolaget och köpte mig en flaska Grants Whiskey. Det var en man där som pratade högt och glatt om sin son som var pilot.

Andra vänner blir även de nyförälskade, och finner äntligen en som är beredda att ge. Att följa med i satsningar, flytta till andra regioner av Sverige, till andra jobb.

Jobb har jag fått nya och bättre tankar och perspektiv om. Jag ska satsa på mitt företag och alla mina webbprojekt under hela juli. Bo i Göteborg, få uppleva sommaren med min flickvän och våra vänner, på västkusten. Sitta på internet-caféer och vid vattnet hela dagarna och pumpa ut idéer och utnyttja all min inspiration. Juni ska jag ut och tågluffa.

Många tankar och debatter förändras också. Diskussioner om hurvida man ska vara kvar i Svenska Kyrkan, eller inte. Lämna något man ändå inte följer. Argumenten för och emot, handlar mycket om tron eller ej, pengarna man sparar, men kanske mest att ifall man vill gifta sig i en kyrka, en dag, att man då lär finna någon som då är kvar i Svenska Kyrkan – om man nu gått ur den själv.

Det är mycket som händer. På kort tid. Dock så är tiden relativ och har inte en all för stor vikt.

Livet är fantastiskt och nu är det dessutom vår. Solsken, blommor som börjar komma upp ur marken. Kärlek och värme.

Kommentarer är stängda

Att älska någon.

Det är ofta jag fått höra olika personers syn på kärlek och att älska andra.
Vissa älskar aldrig, vissa älskar för lätt.
Vissa säger det inte alls, vissa säger det jämt.
Även de som bara ser det som något man säger när man är gift och inte har något att göra med relationer innan dess.
Jag har alltid sagt det att jag älskar i olika nivåer. Att jag gör detta, för att jag ser dem. Man älskar personer utefter vad de är i en nivå eller en grupp.
Älskar familj på ett sätt, vänner på ett, och sin käraste på ett.
Sin mor, far, systrar.
Vänner.
Pojk- eller flickvän/Man eller fru.
Ens barn.
Vissa personer älskar man ju rent blodsligt. De är av ens egna, de man alltid haft i sin närhet. Familj eller släkt. Sen har man sina vänner. Personer kommer och går i ens liv, men vissa stannar kvar – de blir som ens bröder och systrar. Sådana som man umgås i en annan mån med. Och så givetvis sin kärlek. Flickan eller pojken som oftast står högst av allt. Den som man kanske en dag, eller redan idag, delar allt med.
Jag vuxit upp med mycket kärlek och jag har inga problem att dela med mig av all den kärlek jag har.
Man kan ju också älska händelser, saker och ting. Även dessa på olika vis. Som en släktklenod mot en dator.
Jag har således än mer kärlek att dela för att jag gjort mig så pass mottaglig för det vackra på denna jord. Händelser som jag älskar av natur och son skänker mig glädje och lycka. En disig sommaräng, ett nakendopp, en varm sommarkväll. En öm kyss.
Jag älskar en hel del människor. Såväl som familjemedlemmar, mina bröder, såväl nya som gamla vänner.
Annat som jag har haft en annan syn på, jämfört med andra, är det att jag inte tycker att vara kär i någon är synonymt med att älska denna. Att vara kär, känna hur känslorna sprudlar i en, är ett steg mot att möjligtvis en dag älska den man är kär i.
Men från och med den dagen som man är kär i någon så älskar man nödvändigtvis inte denna. Det kan ju också vara så att man älskar en innan man blir kär i denne. En vänskap som blev så mycket mer.
Postad med Drupal Editor
Postad med Drupal Editor

Kommentarer är stängda

Kärleksfullt arsel.

Som jag tidigare har skrivit om, så har jag ett rätt gott samvete. Jag är nöjd med både mitt utseende och mitt ut- och uppförande. Jag tar inte åt mig direkt av människors ilskna kommentarer och kritik tar jag alltid konstruktivt.

Men jag är ooerhört självdestruktiv, trots allt detta.

Jag ser det dock som en god egenskap hos mig. Jag växer konstant av det jag får höra, tar verkligen del av det och vill bli bättre. Istället för att låsa in mig och beskydda mig, som det arsel som jag är.

Inte heller har jag svårt att erkänna när jag har fel. Men jag är ger mig inte när jag har rätt , eller det som jag anser vara korrekt, utan att vara trångsynt. – Något som vissa med samma egenskap ser som att jag aldrig erkänner mina fel. – FEL!

Jag är oerhört öppensinnad.

Idag är jag ändå ett arsel. Jag sätter mig i situationer som är långt ifrån de mest optimala. Jag sätter mig i skiten, helt enkelt. Även att det idag gick utmärkt, så ser jag mig ändå som ett jävla arsel.

Mitt hjärta valde att följa en väg som jag absolut inte trodde skulle infalla sig. Jag har fallit utan att förstå det i tid, och när det väl var där så föll jag än hårdare, trots att jag försökte hålla mig.

Fantastiska saker sker, och det är än mer fantastiskt när det sker utan dess begrundade tanke. När man inte förväntar sig, saknar det, eller ens tänker på det.

Respekt och gen-respekt. Gjorde jag rätt, trots att det i grunden var fel? Vänner imellan och kärlek bredvid.

Jag är oerhört lycklig, men jag är inte den godaste av människor.

4 kommentarer