Hoppa till innehåll

Månad: december 2012

Alltid ska man skylla på något, eller någon.

Idag har det varit livat i Göteborg – intill upplopp – då ungdomar gick samman med polis efter att, vad som misstänks, en ung tjej, ev. med vänner, lagt ut kränkande ord tillsammans med bilder på andra människor, och de kränkta, med vänner, gick till motstånd. Det i sig är givetvis inte okej. Det är aldrig accepterat att kränka person. Att diskriminera.
Genast kommer rasister in och ser hela uppståndelsen som något som endast rör invandrare, vilket är absurt! Jag blir så utmattat av all denna rasism som bara flyter omkring just nu. SD växer, och det skrämmer mig något oerhört! Det är så typiskt bara ren okunskap som föder denna rasism. Det är inte invandrare det handlar om, det är ungdomar. Sociala problem.
Vidare angående detta upplopp, skriver tidningar om hur hemskt och farligt internet är. Något som också är ack så fel! Internet, liksom de själva – media – är ett grundläggande demokratiskt verktyg idag. Internet är, och ska, vara öppet för allt som inte är olagligt. Det är inte olagligt att planera möten (reserverar mig för undantag), utan det är en demokratisk rättighet – liksom att skriva om det i tidningar
Precis som Ulf Bjereld skriver så är det inte internet som är farlig; ”Det är människans ofullkomlighet som är farlig.”
Detta med att alltid skylla på saker som man inte förstår. Det är invandrare, det är internet, det är tv-spel. Den senaste skjutningen som var i USA i helgen är också en händelse där man försöker finna syndabockar utanför sin egen sfär. TV-spel som föder våld. Nej, det är sociala gränser som missköts. En grundlag som är på tok för gammal. Okunskap.
Att bli så otroligt upprörda på Disney som gör om lite i sina program för att ta bort stereotyper. Det beror inte på invandrare. Okunskap. Att skylla på att ungdomar blir förbannade och har en möjlighet att organisera sig, via internet. Okunskap.

Kommentarer är stängda

Varför så tyst?

Jag har varit väldigt passiv nu under en ganska lång period. Tidigare så brann jag för Piratpartiet, för Ubuntu, för foto osv., men det kommer inte riktigt ut så mycket nu för tiden.
Det har givietvis varit, det typiska, pga. tidsbrist.

Anledningen är att jag börjat på Göteborgs Universitet, och jag kände att jag ville förklara mig lite. Och anledningen till det är helt enkelt att jag läser så mycket nyheter, lyssnar på debatter – och utbildningen, vilket jag kommer till – och att jag egentligen håller på att sprängas av saker att skriva om, men gör det inte.

Med detta sagt så ville jag berätta lite om min utbildning. Jag läser alltså på Göteborgs Universitet, på ett program som heter Samhällsvetenskaplig Miljövetenskap, förkortas SMIL.
Jag blir alltså utbildat, som namnet antyder, inom miljö och samhällsvetenskap. Det andra året, vilket jag läser, får man välja en inriktning, och givetvis valde jag statsvetenskap och läser nu om politisk teori och internationell politik. Läste precis klart en kurs om bla. offentlig förvaltning och hela det svenska systemets uppbyggnad.

Jag utbildar mig till detta i tanken om att faktiskt bli poltiker på heltid en dag – det är det jag brinner för. Men för tillfället så tar själva utbildningen upp all tid och energi som finns för den. Något jag egentligen vill ändra på och istället kunna skriva om allt jag lär mig. Nåväl, det är en dröm och man får se vad som händer. Hursom helst, så vill jag utbilda mig så att jag har en grundlig kunskap för politiska system, dess aktörer osv.

Och anledningen till att jag vill utbilda mig så att jag har den kunskapen är helt enkelt för att jag anser att de stora poltiska eliterna som vi idag har i Sverige, inte har den kunskap som jag anser att de bör ha för att få inneha den position de har. Ni kan säkert räkna ut vem/vilka jag menar, men jag väljer att inte nämna några namn just nu.
Med det sagt så menar jag inte att man måste ha en ordentlig utbildning för att kunna bli politiker, för det är inte så det fungerar i en demokrati. Där ska vem som helst få möjligheten. Men vissa postioner kanske man bör lägga en extra tanke bakom personen som man tillsätter. Alt. ge den en chans, men när det faktiskt inte fungerar, avsätta.

Det är iallafall en otroligt spännande utbildning! I vissa fall får man ökat fortroende, medan man i andra fall får förlorat. Ett återkommande problem inom vårt system är ansvarsutkrävandet. Man talar ofta om att ministrar får avgå när något inom deras departement har gått åt pipan, men egentligen så har regeringen det fulla ansvaret då beslut tas kollektivt. Detta är ett exempel bara. Så egentligen ska man kräva hela regeringens avgång när det går åt pipan. Något man kanske inte tänker på alla gånger. Detta eftersom vi inte har ministerstyre – något jag är positiv till att vi inte har. Men det försvårar ansvarsutkrävandet av våra politiker – att avsätta regeringen är ju verkligen mer dramatiskt än att avsätta en ansvarig minister, som man kanske gör i andra länder.

För att runda av, och inte gå in för djupt, så ville jag förklara mig då jag fortfarande brinner för politik, för Piratpartiet, för Ubuntu och för fotografering och annat vackert, men att jag för tillfället utbildar mig till att kunna bli bättre på det i framtiden. Jag hoppas att jag snart kan komma igång och engagera mig aktivt igen.

Kommentarer är stängda

Lucia

Idag är det alltså lucia, något jag minns som något mysigt som barn. Man var med i tågen som antingen stjärngosse eller tomtenisse. Man övade någon gång i veckan i några veckor, och det hela avslutades med att föräldrarna till barnen i skolan kom och såg det hela i Byggdegården. Ingen kyrka där inte.
För jag ser inte att lucia idag har något med religion att göra. Precis som jag ser på jul, så har det kommit att bli kultur och inte något att göra med tro. Och när det kommer till lucia är det tur det, med tanke på vad den stackaren blev utsatt för; tortyr och annat hemskt.
Därför ser jag inte heller något behov att fira lucia i någon kyrka, utan det kan firas precis vart som.
Jag tycker att folk blir så upprörda av sådana bagateller, istället för att njuta av gemenskap och myset nu inför jul.
Det är ett jävla liv om att pepparkakor är rasism – idiotiskt, för det är det inte. Att jämställa pepparkakor och svarta är väl mer rasism än att inte haka upp sig på sådant.
Att jul, lucia och dyl. är kristligt stämmer inte längre. Det är där rötterna finns, men Sverige är fullständigt sekulariserat och det är numera ren kultur och tradition än något annat.

Kommentarer är stängda

121212 – Lite ändringar. Responsive web.

Jag fick för mig om att uppgradera Zen, som min hemsidas tema bygger på, till en nyare version med stöd för responsive web (sidan ställer om sig beroende på din enet) rakt upp och ner, vilket fick en del element på sidan att inte se ut som tidigare tänkt. Därför planerar jag nu att ställa om hela sidan till ett tema som initialt kommer att vara väldigt avklätt, och sedan kommer att utvecklas succesivt.

All fokus kommer att hamna på texten istället. Innehållet. Resten kommer sen.

Kommentarer är stängda

Skola, betyg och alliansen.

Betyg. För mig är det något jag ogillar starkt. Det är ett förlegat system att bevisa hur duktig man är i skolan. Ens betyg tycks säga allt, men är ack så missvisande.
Vår skolminister, Jan Björklund har länge velat ta med sig detta förlegade, omoderna, system allt längre ner i åldrarna. 12-åringar ska ha betyg – 10-åringar ska ha betyg!
Nej, om man nu överhuvud taget ska h betyg, så ska man inte ha dem fören gymnasiet. Alla bör på högstadiet istället bli utvärderade, eller på annat sätt visa, att de ska gå det eller det programmet på gymnasiet. Alla borde i princip få gå precis det de vill, givet att de har den rätta motivationen eller intresset/målet.
Man är inte mogen för betyg, som kommer att forma resten av ens framtid, när man är 15 och går på högstadiet. Och verkligen inte mogen innan det! Man är knappt mogen nog på gymnasiet.
Dock ser jag oavsett om betyg i sig, är bra eller dåligt, så bör det inte användas på det vis som Björklund uppmanar till; att det är till för att visa allvaret i skolan.
Det är mycket bättre att på vilket sätt som helst, annat än betyg eller annat förlegat och/eller ofungerande sätt, utbilda barn och ungdomar allvaret med skolan och ens framtid. Att svartmåla deras framtid med betyg som inte går, eller är svåra, att ändra är inte alls rätt väg att gå, och faktiskt rent av dumt.
När jag tidigare denna afton såg på Debatt på SVTPlay, fick man höra om bristen på kunskap i samällsvetenskapliga ämnen. Att det är minimal utbildning i dem av olika anledning – vilket alltid bottnar i resurser. Ekonomiska resurser.
Detta är ett praktexempel av att alliansen vill fortsätt med sin nyliberala ställning till att de rika ska ha makten och de övriga endast ska vara arbetare, underställda dem. Att dra in samhällsvetenskapliga ämnen är ett sätt att inte utbilda uppkäftiga elever och människor, som skulle kunna hota, eller till och med sätta stopp för, deras makt.
Det är ju sedan länge ett känt sätt att få folk att lyda – genom att inte utbilda dem till att ifrågasätta, men ändå hålla akademiker, som klarat sig så långt på sina fina betyg, nöjda. Detta såg Platon hos flera enväldiga stater redan på sin tid.

Kommentarer är stängda

Vilket jävla gnäll det ska vara på lite förändring.

I söndags natt ställde Västtrafik om busstrafiken här i Göteborg, och omkring. Dessa har satt igång en hel kaskad av kritik riktad mot dem från ilskna resenärer som fått byta en hållplats mot en annan.

När jag fick höra om det, efter att dessutom haft lyckan att åka med buss rosa, hem från en sen fest i lördags, så tyckte jag att kritiken var helt missriktad. Alltså det är ju inte så att det är någon annan man ska gnälla på, utan man ska inte gnälla alls.

Bl.a. har man dragit in en del centrala hållplatser så att man ev. får gå lite längre.
Jag och en vän diskuterade detta igår och skrattade faktiskt lite om det. Där vi kommer från, Smålands skogar, finns knappt någon kollektivtrafik alls. När jag växte upp så var det drygt en halvmil till mina vänner. En resa som man fick bli skjutsad för i början, men sen fick börja cykla. Det var en del av ens vardag. Skulle man till närmaste stad så tog det en timma med en buss som gick två gånger om dagen. Tidigt när man blev skjutsad så var det ju bra när man faktiskt kunde, men det var ju inte alltid man kunde bli det. Då fick man vara hemma utan vänner.

I en stad som Göteborg så är ju detta skrattretande, som sagt. Bussar går fortfarande i stan, och det tar inte många minuter att gå de få hundra metrarna mellan hållplatsen och dit man ska. Bussar som slutat stanna på avenyn eller andra krogtäta platser runt om stan är väl inte så farligt. De är ju bara att gå, eftersom det bara vara en ren lyx att de stannade där från början. Att inte tala om hur nyttigt det är för kroppen att få röra på sig.

Innerstaden är tungt trafikerad för att vara en innerstad i en storstad, och det är ju bara bra om man kan få bort den icke-stadliga resenärerna från självaste centrum och få dem att gå runt istället.

Vad jag har förstått så påverkas inte resenärer av någon tidsskillnad på resandet, utan det är endast andra hållplatser som man får vänja sig för. Vilket också kan vara nyttigt, enligt mig! Få lite ändring.

Sammanfattningsvis så menar jag det att det har varit otroligt bra att bussarna har gått som de har gått – för resenärerna. Kanske mindre bra för staden. Och för personen är det ju inte dåligt, bara en förändring.

1 kommentar

På ett tåg.

Jag åker tåg. Ett fortskaffningsmedel, vars sträcka jag så många gånger befunnit mig.
Jag minns tankar, känslor och händelser och det känns lite som en resa genom tiden.
Utanför fönstret är det vit och kallt. Jag fylls av kärlek och skönhet av sikten. Snöbeklädda träd, isande vatten, hus med infallna tack och övergivna, nerklottrade tågvagnar. Jag ser det som skönhet. Som något vackert och en del av vår kultur hellre än sorg och ilska för det gamla och ungdom.
Snön får mig att tänka på min barndom. Tåget får mig att tänka på min tonår. Vänner och flickor. Fester och känslan av att bli vuxen. Resor mellan detta och dessa. Människor jag känt, människor jag förträngt. De uppstår som klara minnen i mitt huvud. Och glädjen eller sorgen som var förknippad med dem.
Resor mellan hem och ett åldrande jag. Resor som en gång var mellan skola och hem; hem och underhållning; gammal hem och nytt hem;. Resor mellan Loftahammar och Västervik, sedan från dem till Linköping, och nu ytterligare från Linköping till Göteborg.
Så mycket utanför fönstret anspelar på ett minne. Om saker som ligger mig så nära hjärtat att det gör ont att inte alltid minnas dem. Men också känslan att det är därför jag inte alltid kan känna dem. De är tunga och jag var någon annan då.
Endast kärleken och glädjen finns var som minnen på en resa igenom en snötäckt idyll.

Kommentarer är stängda