Hoppa till innehåll

Etikett: Människor

Om abort.

Publicerat av Daniel Holm den 28 mars, 2015

Det är på intet sätt oproblematiskt angående abort, samtidigt som det är allt annat än svårt. Vi börjat med det enkla i det.
Mänskliga rättigheter, integritet; alltså rätten över sin egna kropp. Det är helt enkelt upp till var och en, i fallet abort är det ju givetvis en kvinna, att ta beslut som går ut över sin egna kropp.
Det finns alltså ingen tvivel om att ingen kan tvinga en kvinna till varken abort eller förbjuda henne till att göra en abort.
Det svåra tillkommer ju dock i samma sak om den mänskliga kroppen och rätt till sin egna kropp och ingen annans: fostrets kropp.
När, eller var, startar denna rätt till sin egna kropp? Är det när man föds? Eller när man har en identitet? En viss ålder, kanske? Som det att man inte är myndig fören man är 18. Ingen sex innan 15. Som förälder har man ett ägandeskap över sina barn – i lagens vida mening, men etiskt, humanistiskt; vart ligger då gränsen? Bör inte den sociala normen och det juridiska ligga i synk?
Är abort mord? Måste man inte existera, leva, ha fötts, innan man är en människa som kan bli ”mördad”? Mord sker av en annan människa, men är ett ofött foster ännu en människa?
När startar livet? Exakt då en spermie nått in i ägget; Eller när det väl växer i livmodern; när fostret har ett hjärtslag; eller när det föds?
Medicinskt död är man, i Sverige, vid hjärndödhet – hur kan vi relatera det till en foster och en relativt oaktiv hjärna (sociologisk utsikt).
Min åsikt är att det otvivelaktigt är upp vill kvinnan själv att välja angående abort, och det är ingen annan som ska komma och lägga sin egna värdering på ett val att utföra en abort. Snarare är min åsikt tvärtom, att det är av mycket högre värde att vara försiktig i skapandet av en annan människa.
Men då kommer vi också till ett etiskt dilemma angående den som skall utföra abort: ska hen kunna tvingas? Har den rätt att vägra?
Vi har en bra lagstiftning i Sverige, skulle jag säga. Vi har rätten till abort, man kan inte bli tvingad att utföra en abort (om jag inte missat något), men att det finns en viss restriktion för när ett foster blivit lite för stort och det ha närmat sitt ”liv”. För ett foster är ju trots allt ingenting, egentligen, innan det har fötts och det har socialiserats och skaffat sig en identitet. Det är ett tomt ark, ett rent kanvas. En potentiell människa. Men ännu ”endast” en djurisk varelse. Allt däromkring är ju människors egna värderingar som läggs över, och att vi lever i ett samhälle som ibland är väldigt nära etiska kriser. Ge en penna ett namn och du kommer hålla den mer kär än dina andra pennor.
Att vi humaniserar saker betyder inte att de är människor (humans).
Men framförallt är det viktigt att sätta vissa gränser med abort för att det inte ska exploateras och på något vis ersätta preventivmedel. Det tar ändå skada på kroppen.
Så, summa summarum; människor har rätt över sin egen kropp, samt till sina egna handlingar, förutsatt att det inte går ut över ett annat liv. Men när startar livet? När det andas luft.

Kommentarer är stängda

Tänk inte rationellt.

Publicerat av Daniel Holm den 28 januari, 2010

Tänk inte inte så jävla hårt – gör det.
Orolig vad du ska säga i telefon? Bara ring.
Funderar du över ett beslut? Du vet redan svaret.
Saken är den att val och beslut kommer efter de känslor du har för det. Ge fan i att försöka tänka ratinellt – du har redan gjort ett rationellt beslut, undermedvetet och utefter dina rätta känslor.
Detta vidareutvecklar att ’ärlighet vara längst’ något otroligt. Rationella tankar är idag alltså så överskattade, för att de kanske inte är så ratinella som man tror. Rätt beslut kommer alltså automatiskt iftån dig själv – lyssna på dig.
Forskare har upptäckt detta igenom bla. en man som fick en hjärntumör bortopererad och plötsligt så tog beslut som annars tog sekunder till minuter att komma fram till, nu tog timmar. Det visade sig att en del av hjärnan blivit skadad och dessutom att han inte hade känslor. Han kände inte sorg, glädje eller något.
Det har även bevisats igenom vidare forskning och undersökning av hjärnan.
Skrivet och postat via Android och Drupal Editor.

Kommentarer är stängda

Vart man passar in.

Publicerat av Daniel Holm den 23 januari, 2010

Att det bästa jag någonsin gjort är att flytta till Göteborg gör sig allt mer till känna. Det är förvisso skönt att komma till Östkusten en sväng, såhär emellanåt. Att få träffa familj och vänner är fantastiskt. Men jag saknar även mina vänner i Göteborg när jag är här, och själva Göteborg med allt vad det innebär.
Vissa saker förändras aldrig här, medans vissa gör det konstant – och inte alltid till det bättre.
Dumhet kommer och går. Saker man älskat vill man tillslut inte komma tillbaka till.
Uppseendeväckande blickar, kommentarer och idioter. Men glädje, kramar och vänner.
Jag har hittat min plats och folk som inte förstår är förblindade. Jag tar min hatt dit det bär, och det är där den uppskattas.
De bästa tiderna här är över, även om man ibland vill återuppleva dem – sång i slottsruinen lär jag inte tillåta att glömmas.
Men det är det orörda landskapet som man drömmer om härifrån. I rätta mängder av alla årstider är det makalöst och en fullständig sommar är glädje och lycka i massor. Men det är främmande händer som gör det grått och inte till vad det var.
Kommer man tillbaka?
Det är så mycket jag vill visa.
En livstid.
Bita ihop och gå vidare.
Skrivet och postat via Android och Drupal Editor.

Kommentarer är stängda

Känslor är inget man styr över.

Publicerat av Daniel Holm den 1 december, 2009

Håller på att posta inte helt klara inlägg för att.. ja, få dem postade. Här är ännu ett.

Känslor är inget man styr över. Vilket både har sina för- och nackdelar.

Fördelen är att du kan fatta tycke för de mest annorlunda och härliga människorna. Nackdelen är att de kan krossa dig för att denne inte känner detsamma. Eller att man kanske krossar sig själv.

Det ända som man kan göra med det, eller göra åt det, är att tygla sina känslor. Något som ibland kan vara lättare sagt än gjort.

Över lag så tror jag dock att kvinnor kan styra sina känslor lite mer än vad män kan. Vet däremot inte hur pass mycket det är något som de faktiskt kan styra över eller om det är undermedvetet. Men jag ser det ändå som att de/ni kan det. Den uppfattningen som jag fått under mina år.

Vidare kanske att kvinnor kan gömma sina känslor mer omedvetet, medans män får kämpa för det som fan. Dölja det i form av ilska eller dyl.

Alla dessa känslor man kan få och/eller har. Kärlek, hat, svartsjuka, glädje, sorg. Det är inte så mycket som man helt enkelt kan styra över. De kommer, de går. Det ända som man faktiskt kan göra och som skiljer oss, och gör oss till de vi är, är att dölja det, vända på det eller handskas med det.

Blir du svartsjuk, prata om det eller skärp dig. Är du ledsen men ändå försöker hålla kontakt med en f.d. eller kanske olyckligt kär i din väns pojk- eller flickvän så kan man ju försöka hålla glädjen uppe av andra anledningar. Försöka komma över det.

Känslor är inte alls lätta att handskas med, och de förändras.

Ibland vet du varför du har dem, ibland inte. Som att du ogillar en person för att denne beter sig som ett arsel. Men så finns det ju också fall då man direkt känner att man inte gillar vissa personer. Ofta är detta för att ni är så lika, det bildar konkurrens.

Men var samtidigt konstant lycklig att du faktiskt har känslor och inte bara är ett skal.

Kommentarer är stängda