Hoppa till innehåll

Etikett: Göteborg

Sommarplåga.

För tillfället mår jag inte bra. Inte alls bra…

Det är för mycket som händer och för mycket som tynger en. Tankar över utbildning föråder mig och resulterar i rädsla över allt. Hur det blir med boende, sysselsättning, ekonomin och att mina ambitioner sinar bort.

Går det inte nu så kanske jag aldrig kommer iväg. Jag är verkligen så jävla rädd.

Och även i nuet. Sommaren har inte blivit vad jag tänkt. Halva har snart gått och även att jag har varit med om massor, gjort massor, så har jag inte gjort så mycket av vissa saker som jag har tänkt.

Mina värderingar har lagts om. Vissa saker läggs åt sidan i ovishet medans andra lyfts fram av nyfikenhet.

Jag är rädd att allt kommer att gå åt helvete så hårt att jag kommer få lämna Göteborg.Jag vaknar med dessa tankar och jag har en sådan jävla ångest så det är otäckt.

Trots det så försöker jag ta mig ann alla dessa problem som jag har. Försöker ta mig ann dem och göra något av dem. Att istället för att låta dem tynga ner mig, så ska jag ta mig igenom dem. Få mig att växa av dem. Utvecklas och se bättre.

Jag blev sugen på att söka jobb häromveckan. Då blev jag rädd för det, för att jag tror att jag skulle fastna i arbetslivet och inte komma tillbaka till utbildningen. Vilket skulle vara en mardröm och verkligen krossa mig själv och mina ambitioner.

Nu ser det istället ut som att jag inte har något val. Allting kommer visas denna vecka och jag är både llivrädd, nervös och nyfiken på hur det ska te sig.

Mitt CV är iallfall under uppdatering och jag kommer söka ett gäng jobb för säkerhets skull.

Bara jag kan få bort denna jävla ångest…

EDIT: Precis som jag var rädd för, så kom jag inte in på den högskoleutbildning som jag sökt..

Kommentarer är stängda

Sommarlov.

http://twitpic.com/1t5oar

Andre juni och solen skiner precis som den ska under denna månad. Det ett fantastiskt väder och en god start på kommande sommarlov. Jag ska faktiskt ta mig ett fullt sommarlov för första gången sedan jag slutade åttan.

Denna sommar ska jag arbeta med vad jag vill, vilket kommer att bli mycket foto, gitarr, hemsidor, Python, kanske lära mig .Net (för att senare kunna knäcka extra, fick som tips av en kille), skriva och bara vara kär och galen.

Mitt sommarlov har tekniskt sett inte börjat – börjar på fredag. Men denna vecka befinner jag mig i Västervik och det känns verkligen redan som ett sommarlov, som man minns det.
Igår satt man hos Henke hela dagen och snackade skit, drack kaffe och spelade TV- och datorspel. Tog ett par öl och mötte upp fler vänner på briggen. Vandrade hem tidigit i morse efter en hittat Geocache och en fantasisk soluppgång.

Mitt sommarlov ska få fortsätta i denna gamla, unga anda. Idag är det, som sagt, fantastiskt väder och jag ska ta mig ut till havet med Roxy och Henke. I dag ska det njutas av sommarens första värmande strålar – Det är juni!

Kommentarer är stängda

Ge mig en fast punkt.

Jag är trött. Jag vill ha något som är helt och fullständigt mitt eget. Mitt egna hem med mina möbler, mina prylar, mina stekpannor och kastruller. Mina egna bestick.

Jag vill ha ett hem. En fast punkt i mitt liv. Nog att jag bott i Göteborg under nio hela månader. I gott sällskap och god lägenhet, men det har inte helt och hållet varit mitt. Jag har haft mina saker i väskor under sängen. Kläder som överfyllde min byrå såpass att jag inte fick tvätta för ofta för att allt helt enkelt inte fick plats.

På fredag tömmer jag det som varit mitt hem de senaste nio månaderna. Fram tills i söndags, då jag kom hem ifrån en fantastiskt helg (ren semesterhelg, faktiskt), har jag inte velat flytta. Men i söndags när jag då kom hem så kände jag bara hur jag ville komma framåt. Hur mycket jag inte vill skjuta på detta. jag vill att det ska bli överstökat och jag vill ha mitt egna hem.

Jag är trött att halvt bo i en resväska. Det har varit så under en allt för lång tid och nu är det snart slut på det. Dock är sommaren kvar med ett annat boende. Men när den väl är över så hoppas jag på att funnit det hem som jag ska bo i så länge som jag själv önskar. Att inte behöva vara beroende av andra över min boendesituation. Det och att slippa åka ett ett par vändor till och från Västervik, varje månad. Det är massor med pengar som jag sparar. Pengar som jag kanske kan lägga på ett bättre boende och/eller en resa tillsammans med min flickvän, Amanda.

Det har varit en god tid i den lägenhet där jag bott. Men den blev så mycket längre än vad det var tänkt. Samtidigt hade jag aldrig kunnat ana vart jag hade varit vid det här laget då.

Nej, nu vill jag ha mig ett fast boende i Göteborg. En fin lägenhet som jag kan fylla med mina saker. Jag har sökt massor med lägenheter, och det kommer att bli mer – det är ju bla. det som jag ska syssla med på mitt välförtjänta sommarlov. Jag har inte haft ett arbetsfri sommar sedan jag var 14. Det ska bli riktigt gött att få ta det lite lugnt. Dock kommer jag jobba på annat vis, förvisso…

Vilket fall: Jag behöver en lägenhet i Göteborg. Någon som vet en?

Kommentarer är stängda

Kollektivt nördande.

I tankarna som fann sig om att bo och leva i Göteborg så fanns ju givetvis spårvagnarna. Jag fantiserade om att sitta och plugga/jobba/roa sig framför datorn påväg till skolan, eller vart man nu var påväg. Att bara ha datorn i en enkel väska, att det skulle vara vår och inte skulle behövas särskilt mycket kläder.

Idag tog jag denna fantasi till practice och sitter nu, faktiskt, på bussen påväg till en fika med Sebastian och Cornelia. Det är en fin vårdag och jag tycker att jag har varit rätt duktig. Pluggat, tvättat och diskat. Var uppe tidigt därtill.

Vilket fall: Sitta och nörda framför datorn på Göteborgs lokaltrafik – Check!

PS. Dessutom så får man ju en chans att visa upp Ubuntu för nyfikna blickar, där man åker. DS.

Kommentarer är stängda

Förändring i Götet.

Nu bor jag själv igen. För första gången på drygt tre år, och fan vad skönt det känns.
Don’t get me wrong, det har fungerat över förväntan att bo med Joakim, men det är ändå skönt att få fram sina grejer, möblera helt själv, använda sitt egna köksgeråd. Helt enkelt att få sitt hem mer personligt.

Men det är lite som ett slut av en era. Det har verkligen varit en underbar tid – ”Värdig av flera böcker”, som Joakim så vackert uttryckte det. Man har fått mer perspektiv och livserfarenhet – helt enkelt utvecklats än mer sedan man flyttade hit. Dels så har jag och Joakim haft en fantastisk tid att lära känna varandra med massor av skratt och legendariska kvällar – en för inte speciellt länge sedan. Men jag, eller vi, har också bott med Marcus. Marcus och jag delade på mitt ytterst lilla rum tillsammans under ca tre månader.

Det mest komiska med detta är också det att jag nu firar åtta månader i Göteborg – precis just idag. Den fjärde september flyttade körde jag och min far en översmockad bil till Göteborg med det som behövdes mest. Ett skrivbord och en full byrå med alla kläder som jag kunde få plats med. Den kvällen var den bästa i mitt liv – den kvällen förändrade mitt liv. En fest som introduktion av vad man kan finna i denna helt fantastiska stad. På den festen träffade jag i princip alla av dem som jag nu ser som mina väldigt goda vänner. En av flickorna som jag skakade hand och presenterade mig för hette Amanda.
– ”Det heter min ena syster”, sa jag. Denna Amanda är idag min flickvän.

Det känns ibland overkligt att jag faktiskt bor här – och hur jag lever. Det har varit min dröm så länge att bo här. I fem år drömde jag om det. Men inte ens i mina drömmar hade jag kunnat förutse eller tänka mig att det skulle vara såhär. Att jag skulle falla för en så vacker flicka som är så förnuftig, förstående, rolig, igenomgod, kärvänlig och så mycket, mycket mer än vad jag kan sätta ord på. Och att jag kommit så mycket längre i mitt liv och med mina studier, även att jag idag ännu inte går på Chalmers.

Det är så mycket som jag redan har fått uppleva och fått se i denna ljuva stad. Men än finns det så mycket mer underbart att se och uppleva. Och jag har, som sagt, sett fram emot att uppleva våren och sommaren här – och nu är våren kommen och sommaren vid dörren. Jag vill ut och se klippor och hav.

Men idag, att få njuta av sin gamla soffa, som jag inte fått använda på tre år. Tre år – det är hur länge sedan jag tog studenten. Vad som hänt sedan dess.. mina nya värderingar, syn på livet och filosofier jag lever utefter.

Och det är inte bara soffan, utan mitt gamla vardagsrumsbord. Detta ger en en hel drös av minnen. Det är det vardagsrumsbord som jag växte upp med och som stod i vårt TV-rum. Jag minns hur jag smorde leklera runt muttrarna på undersidan, som håller fast benen, som barn.
Och hur det hörde till den gamla, svarta, skinsoffgruppen. Minns hur min mor och jag låg och mös i den framför tvn och att jag tillslut inte fick plats tillsammans med henne då hon väntade min yngsta syster, Matilda.

Coca-Cola-tavlan som jag har haft hängandes på mina väggar så oerhört länge, sitter nu över tvn och skiner. Mina gitarrer hänger nu vackert på väggen. Det är redan många ljus och andra detaljer utlagda, men imorgon ska det bli fler doftljus, lampor och växter. Jag har fortfarande kvar ungkarlsblomman som jag fick av mina farföräldrar i inflyttningspresent för snart åtta år sedan. Och så har jag ju min överdimensionerande Coca-Colaburk som står här. Köpte den dyrt och skulle ha till flera projekt. Tavlan över Chalmersområdet sitter nu också uppe som en indikation och mål av vad som komma skall.

Det är mycket som jag rotat fram ur mina kartonger fyllda med prylar ifrån det förflutna. Kaffekokaren, som jag tänkte använda till lite gott kaffe till matten idag. Efter en noggrann rengöring så upptäckte jag att jag inte hade något kaffe.
Vattenkokaren, som jag tänkte göra lite te-vatten till igår och fick för mig om att min mor har sagt att man kunde ha lite mjöl för att det skulle göra lite extra rent. Jag hällde i ordentligt med mjöl tillsammans med vattnet och satt igång den. Lite senare hör jag ett jävla oljud och springer ut i köket där vattnet sprutar ut ifrån kokaren och vatten som rinner ner ifrån bänken ner på golvet. Mer hinner jag inte se då jordfelsbrytaren slog ut och lägenheten blev kolsvart – lite efter klockan tio på kvällen.

Jag trodde att jag hade för mycket grejer med mig hit nu som skulle fylla min lägenhet – men nu har jag fått låta mina kartonger stå framme för att det inte ska se för tomt ut.

Jag älskar så oerhört mycket här och jag väntar med spänning av vad mer som ska ske i framtiden. Göteborg är min typ av stad, det är här jag ska fortsätta mitt liv. Och jag har fantastiska vänner och en underbar flickvän som jag hoppas ska stå vid min sida även då.

Kärlek till er alla som fått detta möjligt och tack!

Kommentarer är stängda

Valborg och vår.

Gott folk, om ni inte redan visste detta, så är det vår! Egentligen är det så mycket mer än bara vår – det är nästan sommar. Men bara nästan.

Utanför dörren och fönstret bryter klorofyllens växtligheter ut och skapar grönska. Björkarna har slagit ut med en oerhörd fart, men andra träd, buskar och blommor är inte långt efter. Vitsipporna sprider ut sig och skapar fält av oskyldighetens färg.

Något annat som bidrar till ökade och sprudlande vårkänslor är fågelkvittret! Jag älskar det verkligen – fågelkvitter gör mig lycklig och rofylld.

Det är ljust till en bit efter kl 21 och det är relativt varmt. Visst att man klär sig lite för lätt redan, men det är ändå rätt varmt.

Idag (och igår) har jag fortsatt att få uppleva våren med allt vad det innebär:

  • Plockat blommor.
  • Promenad i skogen.
  • Fotoande.
  • Fika i solskenet.
  • Sist, men inte minst: Grill-premiär!

Allt tillsammans med min kära Amanda och ibland hennes familj.

Jag har tidigare pratat om hur jag ser fram emot att upptäcka och uppleva våren i Göteborg. Well, nu är den här och den är verkligen fantastisk! Jag är fylld av förnöjdhet och kärlek.

Livet leker och jag är oerhört lycklig. Snart är det dessutom sommar och lugn. Jag vill bara upptäcka mer.

Kommentarer är stängda

Dagar som dessa.

Har ni sett en sådan makalös dag? Jag hoppas att ni har ett lka fantastiskt väder utanför som jag har.

Dagar som dessa som får mig att tänka tillbaka på gymnasietiden. Jag mådde inte speciellt bra under vintern i tvåan. Men en dag när våren började göra sig känd så cycklade jag hem mellan två lektioner, kokade lite kaffe, öppnade fönstret och satte mig på fönsterbrädan. Där satt jag och njöt över solens värme, kaffet och ur högtalarna strömmade Hootenanny Singers – Saknar du något min kära.

Det var en tid då allt löste sig. Nu är jag i en tid då allt är löst. Jag sitter här med mitt kaffe, med solskenet utanför fönstret. Idag är dock en dag som man lyssnar på Flight of the Conchords.

Men tänk. Tänk om någon månad, eller kanske några veckor, så kanske man kan springa runt där ute på gräsmattorna som gjort sig synliga. Stå på händer, tumla runt i gräset och skratta så att man får träningsvärk i magen.

Nu ska här pluggas och sen iväg till gymmet.

Kommentarer är stängda

Sömnen förnöjer.

Under en rätt lång tid har jag varit rädd för att lägga mig. Allt med att lägga sig skrämde mig. Tystnaden, tankarna i mitt huvud. Mest just tiden med detta. Att mitt liv inte var som jag ville och paniken som infann sig.
Fakum är att jag varit rädd så länge att det blivit en vana av av somna till något. Det var så jag försökte komma undan mina tankar – igenom att försöka somna till en film eller en serie.
Tiderna har förändrats. Jag är inte längre rädd för huvudkudden. Jag älskar vart jag är i mitt liv. Hur pass långt jag ändå har kommit. När jag numera inte somnar direkt när jag lagt mig, som nu, så är det inte pga. att jag är orolig över de valen jag gjort, vad jag kunde ha gjort annorlunda. Eller vart jag är och med vem.
Jag oroar mig fortfarande lite för hur jag ska hinna med allt jag har att göra med. Men detta är naturligt och inget som oroar mig i den mån som tidigare.
Kort sagt mår jag fantastiskt.
Det enda som oroar mig med framtiden, med mitt och andras liv är Sveriges politiker. Men jag har planer. Tillsammans är vi starka och vi ska få nog få dem att förstå att de inte kan göra som de vill. Det heter ju faktiskt folkvalda.
Postad med Drupal Editor

Kommentarer är stängda

Vilket skede.

Det är vinter. Det är kallt. Men det är skönt kallt, det är friskt.
Imorgon är det den 25 och även att jag inte, rent ekonomsikt sett fram till den, så ska det bli gött. Jag ska med min köra kusin David till gymmet och äntligen komma igång med kroppen.
Vidare denna vecka ska jag på intervju angående att bli Ordförande/Ledamot i Ung Pirat, Göteborg. Ut och ta mig en öl skulle vara fint med.
På lördag flyttar min köra far ifrån det hus som har varit vårt hem under alla tider. Det är något som man får finna sig i och jag känner absolut ingen ilska. Dock viss sorg, emellanåt. Sommaren i Loftahammar är alltid lika fantastiska. Kvällarna då man känner pulsen, hör folket. Men att det ändå lugnt. Vackert. Ängarna med lätt dimma som kommer att bli morgonens dagg. Doften. Jag känner eurofi av att tänka på det.
Det är helt enkelt mycket som händer. Mycket tankar. Men tyvärr lite text. Jag har kommit av mig lite i skrivandet här. Mycket för att jag helt enkelt pluggar en jävla massa. Jag är snart igång igen.
En text om sann kärlek – den rätta och sedan en om efarenheten och kunskapan om att kunna hålla käft.
Förutom det så finns det så jävla mycket man vill skriva om; Piratpartiet, Ubuntu, säkerhet och hur svårt det är att hålla naturliga känslor tillbaka.
En annan anledning att jag varit lite borta är att jag har ett nytt webbprojekt på gång som jag pular på när jag får tillfälle.
Men det är mycket tankar om historia, kärlek, konsekvenser som nu slår omkring. Dessutom har jag fastnat i rättskunskapens klor. Lade mig för två och en halv timme sedan, men har läst till nyligen. Det är gött som fan.
Postad med Drupal Editor

Kommentarer är stängda

Vart man passar in.

Att det bästa jag någonsin gjort är att flytta till Göteborg gör sig allt mer till känna. Det är förvisso skönt att komma till Östkusten en sväng, såhär emellanåt. Att få träffa familj och vänner är fantastiskt. Men jag saknar även mina vänner i Göteborg när jag är här, och själva Göteborg med allt vad det innebär.
Vissa saker förändras aldrig här, medans vissa gör det konstant – och inte alltid till det bättre.
Dumhet kommer och går. Saker man älskat vill man tillslut inte komma tillbaka till.
Uppseendeväckande blickar, kommentarer och idioter. Men glädje, kramar och vänner.
Jag har hittat min plats och folk som inte förstår är förblindade. Jag tar min hatt dit det bär, och det är där den uppskattas.
De bästa tiderna här är över, även om man ibland vill återuppleva dem – sång i slottsruinen lär jag inte tillåta att glömmas.
Men det är det orörda landskapet som man drömmer om härifrån. I rätta mängder av alla årstider är det makalöst och en fullständig sommar är glädje och lycka i massor. Men det är främmande händer som gör det grått och inte till vad det var.
Kommer man tillbaka?
Det är så mycket jag vill visa.
En livstid.
Bita ihop och gå vidare.
Skrivet och postat via Android och Drupal Editor.

Kommentarer är stängda