Hoppa till innehåll

Etikett: Politik

Politiska resurser: En kvalitativ studie av Centerpartiets och Socialdemokraternas natursyn.

Jag har precis avslutat en statsvetenskaplig kurs vid Luleå tekniska högskola och tänkte dela med mig av min avslutande (fördjupnings)uppgift. Kursen har haft ett särskilt fokus på storskaliga kollektiva problem och innehållit mycket begrepp gällande miljö och politisk styrning, samt legitimitet. Det har onekligen varit en spännande kurs och jag har haft stor nytta för de teoretiska begrepp som jag fått återupptäcka, och nu återanvända i min magisteruppsats i statsvetenskap.
I denna uppgift använder jag mig av de två begreppen antropocentrism och ekocentrism – vilka är två extrempunkter på en flytande skala av natursyn – och där gjort en kvalitativ innehållsanalys av Centerpartiet och Socialdemokraterna och hur de förhåller sig till detta.
Trevlig läsning 🙂
Politiska resurser: En kvalitativ studie av Centerpartiets och Socialdemokraternas natursyn.

Kommentarer är stängda

Häxjakt på kvinnliga toppolitiker.

I våras satt jag på ett fik i Västervik och läste boken Makt; en kortfattad, väldigt innehållsrik och bra bok om den sociala makten som vi alla finner oss under – medvetet såväl som omedvetet – av Börjesson & Rhen (2009). I samband med det kom nyheten att Annie Lööf skulle bli mamma, följt av en debatt om kvinnor och graviditet – kvinnor i maktpositioner, eller snarare en indirekt kritik av detta.
Jag deltog i debatten i form av ett kort inlägg där jag skrev att människor, oj fel, kvinnor fortfarande blir marginaliserade när det kommer till att vara just människor.[1]  Att det minsann inte ska glömmas bort att även om en kvinna också har en topposition i någon typ av organisation eller institution, så är hon fortfarande en kvinna. För att åter citera Börjesson & Rhen (s. 35): ”en kvinna med makt behandlas i media alltid som just en kvinna med makt” (s. 35).
Att debatter uppstår, åsikter dyker upp, i form av och angående att kvinnor föder barn – och då går det ju inte att vara, till exempel, politiker, säger patriarkatet. Det är inte en modern, human eller i närheten av en jämställd bild vi bör ha i vårt samhälle 2016.
Detta händer just nu i media igen. Margot Wallström och hennes hyresavtal med Kommunal. En kvinna i en maktposition som ska bli påmind att hon är kvinna, och att vi läsare blir påminda om att hon är en kvinna.
Missförstå mig nu inte; det är definitivt medias roll att agera medlare och informatör mellan medborgaren och det politiska styret – det är deras ansvar och funktion. Dock vill jag även påpeka hur media även, i samma ansvarsområde, också måste överväga sin egna position i det hela.
Låt oss, för enkelhetens skull, ta ett steg ifrån huruvida detta hyresavtal är en faktisk muta eller ej; om det är ett enda stort missförstånd eller ej, och istället se på det för vad det är: en häxjakt. En häxjakt på kvinnor i maktpositioner. Kvinnliga toppolitiker.
Det handlar återigen om samhällets strukturella makt som nu kastar sig över en kvinnlig toppolitiker som, oavsett sanningen i allt, och vilken sida som innehar sanningen, halkat lite. Hon är ett öppet mål nu, och media inser inte själva hur de går patriarkatets ärende.
Idag fortsätter skandalen med Wallströms ”hemliga” lön på Postkodlotteriet – något som var aktuellt innan detta, så varför ska det tas upp nu igen?[3] Häxjakt.
Skandaler blir skandaler när media tar upp det och det fångas av publiken – oss medborgare. Vi läsare får inte tillåta oss att bli matade av vad som helst och istället ställa krav på media. Media måste se på min position i det hela.
Istället för att skriva mer om den politiska och diplomatiska relationen mellan Israel och Sverige, som på alla sätt är högaktuell och av vikt, så läggs fokus på hur en kvinnlig toppolitiker kan ha gjort något dumt. Sker det på samma sätt med manliga toppolitiker?
Alliansfritt Sverige publicerade ett inlägg med ett antal moderata toppolitiker som själva stått i blåsväder över besynnerliga lägenhetsaffärer i Stockholm.[2] Något jag inte minns att jag kan ha läst om eller som har blossat upp som detta. Det kan ju också bero på att det i fyra fall av fem, var manliga toppolitiker.
Nej, det är ännu en häxjakt efter kvinnor i maktpositioner. Vi behöver inte leta länge: Annie Lööf, som sagt; Ebba Busch Thor, när även hon blivit mamma; Maud Olofsson och Nuon; den uppenbara med Mona Sahlin, Tobleroneaffären, 1995. Det händer än idag – det ska påminnas om att de är kvinnor bara för att de är. Men när läser vi om när manliga politiker blir pappa? Varför tystnar skandaler om män mycket snabbare? För att återigen citera Börjesson & Rhen, samma sida som ovan: ”En man i media behandlas som en normal företeelse”.
Att ett hyresavtal kan skapa så mycket uppståndelse.
1: http://www.danielholm.se/kvinna-med-makt-ar-en-kvinna-med-makt/
2: https://alliansfritt.nu/nyheter/sten-i-glashus
3: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19800929.ab

Kommentarer är stängda

Bourdieu, Den manliga dominansen och 50 Shades of Grey.

När jag läste Pierre Bourdieus Den manliga dominansen så slog mig tanken hur så mycket av vad han skrev skulle kunna användas för att utföra en analys av den populära boken, och nu också filmen, 50 Shades of Grey. Nu ska här erkännas direkt att jag inte har läst boken, eller sett filmen, men jag har fått det berättat av flera oberoende källor i min omgivning, samt snappat upp det genom andra kanaler. Analysen utförs inte heller av bokens/filmens alla detaljer, utan jag avser att utföra denna analys, denna ”erövring av Bourdieus teorier”, genom att problematisera dess tema och härleda likheter av det som Bourdieu beskriver i sin bok. Analysen är alltså av idén om boken och filmen, dess koncept och innebörd i egenskap av samhällsreflektion, inte om handlingen.

Det centrala temat i Den manliga dominansen, eller snarare den frågan Bourdieu ställer sig, är varför kvinnor accepterar sin underkastelse, sin underordning. Varför hon till och med själv fortsätter att reproducera den. Sociala hierarkier är en mänsklig skapelse och därmed föränderligt, säger Bourdieu. Så varför är 50 Shades of Grey så populär? Och detta, som sagt, bortanför det som litterärt verk – jag känner många som gått och sett filmen utan att läst boken; och det är likaså intressant att ställa sig frågan vad det är som lockar med boken från början.

Bourdieus viktigaste begrepp här är: doxa, habitus och symboliskt våld. Doxa är ”det som är självklart” (Moi, 1994, s. 6); hur dess osynlighet gör dem ständigt närvarande – såsom vad som anses vara manligt och kvinnligt.1 Habitus är våra lagrade erfarenheter; ”ett system av dispositioner som är anpassade till spelet (på fältet)” (Moi, 1994, s. 6); en kunskap om hur vi skall navigera i den sociala världen. Symboliskt våld ett intill dolt och omärkligt våld som offren inte ser; våld som en dominerande grupp utövar i samförstånd på en annan. Utövas genom kommunikation och kunskap; genom misskännande och erkännande (Bourdieu, 1999, s. 11, 48-49 och 51).

Just det doxiska, det som är osynligt men ständigt närvarande, såsom manligt och kvinnligt blir av stor vikt i hörledningen till denna bok. Mannen, Mr. Grey, är rik, snygg och mystisk. Han är aktiv, reaktionär och formell – utåt. När jag pratat med nära och kära om denna bok så har jag fått höra hur ”många kvinnor blir upphetsade av att bli dominerade”. Låt oss för enkelhetens skull säga att så är fallet.2 Då frågar jag mig, med härledning av Bourdieu: varför är det så? Varför skulle en kvinna bli mer upphetsad av det eller något annat? Och varför just den dominerande delen; alltså underkastelsen? Och att de som går och ser på filmen gör de för att de ska bli ”lite kåta”, som jag också fått höra. Boken, och filmen, ses ju av många som något typ av semi-pornografi/mjukporr. Pornografi där en kvinna underordnar sig en man.3 Kvinnan skall bli penetrerad, och mannen skall inte bli (A.a., 35). Dessa doxistiska mönster är djupt rotade och beskriver just saker som detta: det manliga och kvinnliga. Mannen aktiv och penetrerande; kvinnan passiv, underordnad och penetrerad – det manliga och kvinnliga habitus (A.a., s. 61). Det som är våra erfarenheter och våra dispositioner för vårt fortsatta handlande. En kvinna som sexuellt dominerar en man, eller som penetrerar honom är tabu. En man som underordnar sig är kaos. Det görs synligt på ett annat sätt, för att det så hårt skiljer sig så hårt från vårt doxa. Mannen och kvinnan är en lika stor dominerande grupp. Att den ena gruppen utför ett osynligt våld på den andra ter sig något självklart utifrån denna bok. Även om det i detta fallet endast är en man och en kvinna som det rör sig om, så är det en skildring av verkligheten. Det är ofrånkomligt. I detta fallet är det symboliska våldet avtalat. Formellt avtalat. Och jag menar då inte det fysiska i dominansen, vilket inte heller Bourdieu gjorde, utan det som avser dess erkännande eller misskännande: det ÄR kvinnan som blir exploaterad sexuellt. Att det ens kommer på tal. Det är ett symboliskt våld (A.a., s. 48). Dominansen är mannens makt över kvinnan (A.a., s. 29; s. 76).

Boken uppvisar just detta doxa, detta habitus och det symboliska våldet. Vill man häva denna dominans som mannen har över kvinnan så räcker et inte att bryta doxa eller ändra på habitus, utan det är hela samhällets förhållanden som reproducerar dem som måste ändras. Att män och kvinnor har ett lika stort ansvar i det, men på olika vis. De måste, oavsett, förhindra att människors dispositioner reproduceras (A.a., s. 55). Det behöver ifrågasättas, doxan, det osynliga. Kvinnor som faktiskt blir upphetsade av att bli dominerade måste fråga sig varför det är så? För det är ju typiskt att de blir socialiserade att tycka så i ett samhälle där mannen är den dominerande – alltså helt perfekt! Mannen får ju leva ut sin dominans även i sängen och behöver inte ändra sin roll, utan får snarare positiv feedback på sin dominans. Likaså att mannen måste ifrågasätta varför han uppskattar att dominera kvinnan. För detta, omvänt, är samma sak. Kvinnan vår positiv feedback på att underordna sig och båda reproducerar sina sexuella roller i samhället, i vardagen.

50 Shades of Grey är därmed just det som Bourdieu beskriver som en förkroppsling av dominansen (A.a., 35). Dominans och makt, och att kvinnan inte har makt över mannen (A.a., s. 110).

[1] Det kommer ifrån grekiskans ”att förvänta sig” och innebär ”den allmänna uppfattningen”.

[2] Och låt oss därmed bortse från att även män kan uppskatta att bli dominerade och kvinnor som hellre vill dominera, men att detta är tabu, vilket egentligen även det är ett bekräftande av tesen här.

[3] Pornografi generellt bör anses vara väldigt stereotypiskt och en samhällsskildring av extrema mått.

Referenser

Bourdieu, P. (1999). Den manliga dominansen.
Daidalos: Göteborg.

Moi, T. (1994). Att erövra Bourdieu, i Kvinnovetenskaplig tidskrift, Nr. 1, s. 3-21.

 

Kommentarer är stängda

Vår miljö.

Den är problematisk.
Den är påverkad -Av oss.
Debatten kretsar kring hur vi skadar vår miljö – och det gör vi. Inga tvivel om saken; allt annat är lögner. Det som många kanske inte tänker på är dock att jorden klarar sig ändå. Som ett virus i vår kropp kommer vi människor att bemötas, och efter det att vi slagits ut, kan åter jorden blomstra i vår frånvaro. Det är oundvikligt; så har det alltid varit. Arter har kommit, arter har gått; istider likaså. Frågan är hur långt vi ska låta oss komma innan dess. Kan vi ha lämnat denna jord, eller kan vårt försvinnande förklaras av andra världsliga katastrofer och händelser bortanför de av våra egna händer?
Vi har möjlighet. Vi har ansvar.
För att parafrasera Aldo Leopold:

We don’t own nature; we are all part of it’s community.

För att citera Jean-Jacques Rousseau:

”[…] jordens frukter tillhör alla och jorden själv tillhör ingen!”

Kommentarer är stängda

Monsanto, lobbyism, GMO och TTIP.

Jag vill skriva om GMO; jag vill skriva om Monsanto. Om lobbyism och om TTIP.
En sak i taget. Nu kortfattat för att skapa en någorlunda bredare bild av ämnet i fråga och för att belysa att allt inte är enkelt, men att ondska ändå kan skina klart.
GMO – Genetiskt manipulerade organism.
Är ett samlingsbegrepp för all typ av artificiell manipulation av organismer. Allt vi människor gör medvetna ändringar i arvsmassa (Genom) för att få fram en egenskap vi vill ha. Alltså celler – deras DNA förändras med flit.
Det finns två saker jag vill berätta om detta:
1. Människan har alltid lekt med naturen. Tidigare handlade det om förädling – mutationer – av växter och djur (tänk vargen till dagens hundraser, eller alla olika sorters gräs som idag odlas för våra djur och till vår frukost.
2. GMO är inte i sig varken farligt eller ofarligt. Det är upp vill VARJE ENSKILT ärende och manipulering.
2a) Det finns en oändlig mängd nyttigheter att hitta med GMO. Tänk en växt som kan odlas på en åkermark som annars skulle stå i träda som resulterar i en alternativ, grön och ofarlig olja som kan ersätta dagens fossila bränslen; men
2b) det finns också baksidor – i synnerhet de vars mutation inte har testats ordentligt. Vare sig det gäller effekten på människokroppen som kanske inte kan bryta ner ett nytt GMO-havre, eller kanske – likt träsprit – blir myrsyra vid nedbrytning. Eller hur en ny GMO-gröda i slutändan kan slå ut en naturlig mångfald – med allt vad det innebär.
Sammanfattat så är GMO bra när forskningen bedrivs transparent – öppet. Vetenskapligt; och dåligt när det inte gör.
Något som går utöver GMO, men som ändå är det hemska med hur GMO KAN användas är patent på DNA. Vi återkommer till det.
Jag kommer återgå till GMO framöver, men under tiden tipsar jag om vidare läsning i Genklippet (2003), som är en antologi med Birgitta Johansson som redaktör.
Lobbyism
Detta är i sin tur ett samlingsbegrepp för privata institutioner, företag och organisationer – intressegrupper – som söker gehör hos politiker för att ”lobba” för sin åsikt eller sitt intresse. Alltså politisk påtryckning från privat sektor. Det målas ofta upp hur lobbyister – alltså de som är anställda och, eller iallafall, utövar lobbyism – är onda. Är lobbyism är hemskt. Det är givetvis inte sant. Även här finns det för- och nackdelar med det. Dels ska vi i Sverige, för att ge exempel, tacka lobbyismen för att vi har fem veckors semester. Utan fackens lobbyarbete hade vi inte haft den lyxen. Men det finns också baksidor med lobbyism, och det är framförallt när otroligt rika organisationer och företag har så djupa fickor att de kan lobba intensivt och så riktat att det inte ger plats för en motsatt opinion – att andra sidan får höras.
I USA har lobbyism funnits länge, och är reglerad, liksom i EU där det har blivit oerhört stort – med all rätt. Dock skiljer sig lagstiftning om lobbyism mellan medlemsstaterna i EU, samt att det skiljer sig mellan EU:s egna institutioner (Kommissionen har regler, men inte EU:s domstol).
Monsanto
Stort globalt bolag om sysslar med kemikalier, läkemedel och jordbruk. De är kända för att vara hårda, stora och kontroversiella.
Sysslar med GMO och är ett hemskt exempel på sådant. De har hårt kritiserats för att sälja sina produkter på ett hemskt sätt – som att bönderna inte FÅR behålla frön från föregående år utan att betala för den patent som de då inkräktar på. I USA har Monsanto nämligen patent på DNA. Många bönder behåller ändå inte sina frön vilket reducerar just den problematiken; det är snarare tanken att de inte får som är de hemskt – på grund av patenterat DNA.[4]
Monsanto är stort. Riktigt stort. Och rikt. Riktigt rikt. De nyttjar detta för att utföra en stark lobbyism, och att stämma där/när de kan.
Monsanto är inte duktiga på att bedriva korrekt forskning. Med det menar jag att deras rådata inte presenteras och att deras resultat inte är konsekventa när de skall göras om. Annan oberoende forskning som snarare har visat hur Monsantos produkter utsätter djur och natur för stora risker – vilken sedan har dementerats på något mystiska grunder.[1]
Jag vill på något sätt uppmärksamma dokumentärfilmen GMO – OMG (2013). Jag tycker personligen inte särskilt mycket om dokumentären då den inte alls ger en rättvis bild av GMO, utan att GMO snarare är en cancersvulst framför den möjliga räddare/hjälte som GMO kan vara. Den är helt enkelt inte rättvis gentemot GMO då den visas upp som något synonymt med just Monsantos GMO-grödor med tillhörande kemikalier. Men kan du ändå se den ur en något kritiskt perspektiv – på med de kritiska glasögonen – så är den helt klart sevärd och den tar upp en hel del sanning om just Monsanto, deras produkter, forskning och USA-policy.
Nu har vi nått fram till slutklämmen.
TTIP – Transatlantic Trade and Investment Partnership
Är ett avtal mellan EU och USA som är tänkt att öppna upp för vidare frihandel – tänk den frihandel som redan idag existerar mellan EU:s medlemsstater, men nu också med USA. Syftet är alltså att förenkla handel genom att förhandla bort vissa hinder som idag existerar.
Avtalet är under planering och förhandling och inte klart ännu.
Detta avtal har också för- och nackdelar, men nu kommer jag att fokusera på baksidorna med detta, eftersom det är det som mitt avsedda ämne gäller.
Fördelar är dock aning givna med lägre tullavgifter, enklare försäljning osv. Att det skall stimulera utbud och efterfrågan (vilket i sin tur har andra politiska, ekonomiska, sociala och ekologiska svårigheter som vi kanske skall diskutera).
Kritiken jag snarare vill framlägga är den som Skiftet.org nu (2014-12-22) publicerade.[2]
Inte nog med att avtalet kan leda till en otroligt svår konkurrens för de företag som idag sliter på EU:s marknad och inte kommer att ha en chans mot olika gigantiska amerikanska bolag, men det avser i huvudsak hur Monsanto, med sina djupa fickor och lobbyister, kan lobba för en förändrad och öppnare GMO-marknad – vilket möjligtvis kan skapa stora risker om vi återgår till deras egna forskning och annan oberoende sådan.[1]
Idag har EU en stark lagstiftning kring just GMO. Alla varor måste vara märkta att de innehåller, om de innehåller, GMO. Det är vidare svårt att få tillstånd att odla det inom EU och endast ett fåtal tillstånd har utfärdats.
Monsanto vill nu, genom sin lobbyism, påverka just TTIP. Detta finns på svart och vitt genom OpenSecrets.org. 2013 och 2014 har Monsanto lagt sammanlagt 82 miljoner kronor. Detta har de lagt för att kunna få igenom något som kallas för Investor-State Dispute Settlement (ISDS), vilket är en stängd domstol där storföretag kan stämma enskilda stater om de anser att deras affärers intressen är hotade. Monsanto stämde till exempel USA:s delstat Vermont då de ville inför ett krav på en likadan GMO-märkning som existerar i EU.[3]
Jag vill nu avsluta med en vädjan. Dels att överväga huruvida du själv vill se TTIP gå igenom eller inte, för även om jag inte är övertygad av avtalet i stort, så är inte Monsanto allt vad det avser – men de är onekligen ett stort problem kring det. De lobbar FÖR ISDS, men det är intet säkert att de ännu lyckas och därmed är det inte nödvändigt att stoppa hela TTIP. Men du får tänka om det ändå kanske är ett tillräckligt stort hot. Vill du försöka stoppa TTIP, skriv på här: http://skiftet.org/kampanj/ttip
Vill du veta vad andra sidan säger, läs här: http://www.frihandelsbloggen.se/
Som de skriver på Frihandelsbloggen så är det ändå mycket som skall stämma för att det skall gå igenom.
Jag vill vidare åter kommentera hur varken GMO eller lobbyism i sig är antingen satans påfund, eller allting gott. Nej, det handlar alltid om det specifika ärendet. GMO har möjliga, vackra lösningar, men kan också skriva vårt avskedssång. Lobbyism inkluderar även det du och jag kan hålla med om, som det vi personligen skulle avsky.
Oavsett vilket så är Monsantos särintressen med falsifierad, besvärlig forskning, djupa fickor, och i vissa fall även klart omoraliska handlingar (se GMO – OMG) något som hotar får allas fortlevnad och vår demokrati.
1: http://www.reuters.com/article/2013/04/25/roundup-health-study-idUSL2N0DC22F20130425
2: http://skiftet.org/nyheter/2014/12/varldens-kanske-mest-onda-foretag-lagger-82-miljoner-pa-att-attackera-demokratin
3: http://www.reuters.com/article/2014/06/12/vermont-gmo-idUSL2N0OT20620140612
4: http://www.iflscience.com/environment/myths-and-controversies-gmos-0

Kommentarer är stängda

Kaos i svensk politik.

Så. SD har gått ut med att de kommer att rösta för Alliansens budget ifall deras egna faller. Stefan Löfven har sagt att han kommer avgå om Alliansens budget vinner.
Vad har hänt?
SD, som i fallet om budgeten har en vågmästarroll, har uttalat att de kommer att rösta för Alliansens budget under morgandagens budgetomröstning.
Att SD lämnar praxis och kommer att stötta en annan politisk grupps budget är något förvånande,[0] även om det inte är förvånande i sig att de vill få bort sittande regering – inte nog med det, utan de har klargjort att de kommer att fälla varje framtida regering som inte faller dem i smaken.[1] SD ett rasistiskt parti som ställer sig emot ökad invandring, och SD är ett liberalkonservativt parti som inte vill ha med Miljöpartiet. I SD:s ögon kränker Mp medborgarna med miljökrav och mycket annat. Vad som jag dock anser  är mer förvånande är ändå SD:s egna kommentarer kring hur de värnar som svensk politik, trots att de försätter den i obalans genom detta val och istället utlöser en regeringskris. Att de även gör det utan sin partiledare, Åkesson, som otvivelaktigt varit den som hållit partiet samman och låtit dem kommit så långt.
Så vad händer nu?
När SD:s egna förslag röstas ner så kommer de att rösta på Alliansens. Vinner Alliansens budgetförslag över regeringens så kommer Löfven att avgå. Avgår Löfven så blir det nyval. Regeringen kan dock begära att budgeten återförvisas genom finansutskottet, men inte utan att en enskild riksdagsledamot begär det och att minst en tredjedel av riksdagen röstar för det- Något som S och Mp skulle kunna lyckas med.
Antingen avgår Löfven med sin regering och talmannen får i uppgift att föreslå ny statsminister. Jag ställer mig frågan vem det i så fall skulle bli, och framför allt hur ett sådant stöd skulle se ut i riksdagen. Eller så utses det nyval, med kanske inte så stora förändringar. En risk att SD förlorar sin vågmästarroll. I synnerhet eftersom Åkesson är borta. Moderaterna har en egen intern kris vilket eventuellt har vissa risker – även om SCB:s senaste resultat visade visst uppsving för dem. Eller så skickas budgeten åter till finansutskottet.
Ingenting är helt säkert fören budgetomröstningen har skett. Men Löfven sitter något illa till, är jag rädd.
Vidare
Det är något historiskt, även om det hänt förut. Och det försätter hur som helst det politiska klimatet i ett olyckligt och rätt otäckt läge. Det är som Löfven sa ”ett paradigmskifte”, och jag kan hålla med om det.[2]
Vad som är ytterligare förvånande är kommentarer från den liberala sidan, såsom Carl Bildt som skriver att det är ”bättre för landet” (egen översättning) att oppositionens budget segrar.[3] Att Alliansen inte klart och tydligt uttalar sitt ställningstagande. Snarare uttalar de sig att de inte tänker ändra sin budget, och det kan väl kanske vara bra ur sina väljares perspektiv.[4]
Vill Alliansen ha SD:s stöd? Vad säger det i så fall om deras övriga politik, såväl nu som efter ett eventuellt nyval? Kommer de moderata sympatisörer som stödröstat på SD göra det igen?
Egna tankar
Löfven har kallat till krismöte och sträcker åter ut en hand över blockgränserna för att hålla SD ute, något som han gjort sedan start med misslyckats med. Jag ser själv detta som den enda lösningen. Jag är stark förespråkare för representativ demokrati och för deliberativ demokrati. Det första har vi, men det andra saknas något. Jag söker efter mer samarbete över blockgränser – eller snarare en total avveckling av dagens blockgränser. Det är ohållbart i mina egna ögon, jag uppskattar och uppmuntar Löfven att fortsätta att agera för detta. Mer deliberativ demokrati, mer dialog och samarbete i frågor som rör partier rent ideologiskt framför strategiskt. Söka nå konsensus.
Jag tycker att det är något naivt, men i synnerhet kyligt av Alliansen att gång på gång ge Löfven kalla handen. Jag vill, som sagt, se mer samarbete. De har ett ansvar gentemot svenska folket, inte bara sina egna väljare.
Ett nyval kanske kan stabilisera politiken, men jag tror snarare att det bara skjuter fram problemet. Ett påverkan på symptom framför en lösning. Lösningen är ett bättre samarbete och deliberativa samtal.
Det är hård press på samtliga partier. Det är vidare barnsligt att fortsätta att hålla varandra i handen bara för att, istället för att enas och hjälpa varandra. Det har ett ”ansvar tillsammans”.[5]
0: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/statsvetare-jag-ar-forvanad_4157263.svd
1: http://www.dn.se/nyheter/politik/sd-faller-regeringens-budgetforslag/
2: http://www.dn.se/ekonomi/regeringens-besked-foljer-efter-budgetdebatten/
3: https://twitter.com/carlbildt/status/539811560022355968
4: http://www.dn.se/ekonomi/kamp-in-i-det-sista-for-budgeten/5: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/regeringskrisen_4157995.svd?sidan=3

2 kommentarer

Varför kan vi inte enas under feminismen? En liten socialpsykologisk analys.

Jag läser för tillfället socialpsykologi och den första hemtentan vi fick i uppgift att göra kopplade jag samman till en tanke, en undran, varför Emma Watsons tal blev så stort och varför det innehöll det som det gjorde. Att män också har ett ansvar. Att det för henne är oproblematiskt att kalla sig feminist, liksom för mig, men att det är inte är lika lätt för andra. Hur skulle vi kunna förstå detta socialpsykologiskt?
Jag vill här erbjuda denna text med hopp om att det kan ge något. Det är kort, och ytligt, men vad kan jag göra om ett sådant ämne, samt på fem sidor?
Läs min text här: Varför är vi inte enade under feminismen?

Kommentarer är stängda

Nej till studieavgifter.

Det är på inte sätt fakta att studieavgifter skulle bidra till en så mycket högre kvalitet på svenska högskolor. Det är en åsikt, och en åsikt därtill, vilken jag inte delar.
På alla sätt är all typ av kunskap och utbildning en investering. En investering som bör, och skall, berika alla på samma sätt och likaså vara behörig alla. Alla har dock inte råd till studieavgifter, ens om de är på 20 000 per år, vilket exkluderar människor. Något som inte för förekomma i en välfärdsstat som Sverige.
Jag är medveten om att det finns bevis på att en symbolisk avgift för till exempel läkarbesök leder till en gallring för dem som inte nödvändigtvis behöver vård. Det räcker dock med någon dollar – i detta fall, och jag ska visa min källa vid en uppdatering.
Gallring får dock inte förekomma i skolan då den skulle bli för selektiv och det finns redan kontrollfunktioner i skolan – bara djupet och kravet på studierna är i sig en gallring.
Att införa en studieavgift på svensk högskolenivå är därmed bland det dummaste jag har hört, och jag härledas till citatet, vars för fattar jag nu är för lat för att söka upp och är ändå irrelevant, samt att det möjligtvis är felaktigt formulerat i detta fall översättning:

Tänk om botemedlet mot cancer finns i sinnet hos en outbildad.

Vidare är jag rädd att en sådan start skulle kunna införa andra avgifter i även grundläggande skola, och det är helt och hållet förkastligt då det blir en direkt motsättning modern utveckling av välfärd.

Kommentarer är stängda

Jag lämnar Piratpartiet.

Det är dags. Det är gjort: jag har avslutat alla mina medlemskap i Piratpartiet.
Varför?Av den enkla anledningen att jag inte sympatiserar med dem längre. Piratpartiet delar inte alla mina värderingar och känns inte som ett valbart alternativ för Svensk politik längre. Med det sagt kommer jag troligtvis att fortfarande rösta på Amelia Andersdotter i EU-valet, för jag anser att Piratpartiet fortfarande behövs i EU-parlamentet. Dels i form av kritiken mot många av de internationella avtalen, men också för en syn på att EU som institution bör reformeras. Men i svensk direkt politik så känner jag inte att det är något att ha. Partiet känns idag för populistiskt för att jag ska kunna stanna.
Jag värnar fortfarande om min frihet, valfrihet och rätt till integritet, men det gör andra partier också som är med följdsamma mina värderingar. Skolan är till exempel för mig en hjärtefråga – välfärd för alla generellt – men Piratpartiet åsyftar en informationsutbildning. Det följer piratideologin, men inte min. Det låter för mig som källkritik, och det är givet och bör snarare understrykas som så istället för att all fokus ligger på vad i princip internet har att erbjuda. Det finns mer. Men, som jag sa, frihet står fortfarande mig nära om hjärtat: jag ser hellre frihet än säkerhet med vad det idag innebär i form av övervakning, vapen och teknik. Frihet som människa. Rätten till privatliv. Men det räcker inte för att jag ska stanna – det har gjort, men gör inte längre.
Ju mer jag har läst bloggar av partiets medlemmar ju mer har jag kommit ifrån. Min utbildning har lett mig på andra vägar, för att inte tala om hur jag inte alls varit uppdaterad med Piratpartiets partiprogram.
Det har varit en lång tid. Jag har varit medlem i åtta år. Jag har varit valkretsledare, valbar till riksdagen, administratör osv. Jag har varken tid, lust eller intresse att fortsätta i ett parti som inte står för allt som jag söker för såväl svensk politik, som internationell. Det räcker inte med USA-kritiken. Det behövs bättre välfärdspolitik och bättre miljöpolitik, än vilken teknik och information som ska användas. De når inte grunden, roten, till problemet. Inte roten i mig.
Adjö.

Kommentarer är stängda

Kort om regeringens skolutspel.

Nog är det ett utspel alltid. Alliansen presenterar ”nya” idéer efter varandra för att vinna tillbaka väljare genom skolfrågan.
Mer pengar, flera lärare, betyg i tidigare ålder.
Förr-förra veckans Agenda innehåll en debatt mellan Stefan Löfven (S) och Fredrik Reinfeldt (M) just efter den veckans utspel som Alliansen kom med var dag; efter att Socialdemokraterna börjat med en skolturné. Vad som störde mig med debatten var att Reinfeldt fortsatte att pressa på hur mycket pengar de vill satsa på skolan framöver – pengar är inte allt när de ändå inte placeras korrekt; hur Reinfeldt försökte få Löfven att erkänna att de kommit närmare i sin skolpolitik – det har de faktiskt, något som Löfven inte ville säga något annat om än att de har långt kvar att gå. Det må vara sant, men det är fortfarande ett närmande. Alliansens stora problem är dock hur de vägrar att erkänna att de faktiskt har följt Socialdemokraterna, inte hur Socialdemokraterna har följt dem – de har kopierat den politik de haft sedan något år tillbaka.
När alliansen började att presentera sina nya förslag på skolan den veckan så fick de det att låta som att de var upphovsmän till den politiken, och det var helt enkelt inte sant. De hade samma siffror som Socialdemokraterna: 2 miljarder. Till Agenda hade de höjt det till 3,7 miljarder för att ge det där lilla extra.
Att Sveriges skolresultat sjunker i Pisa-rapporten är självklart inte bra. Att Alliansen försöker göra allt de kan för att höja det är givetvis en bra tanke, men de gör fel. Det är inte bara deras fel att det sjunker, Socialdemokraternas skolpolitik har också varit del av de sjunkande siffrorna. Men att Alliansen först får ca 6000 lärare att förlora jobbet och sedan privatiserat allt de kan gör inte saken bättre. Inte heller att envisas om betyg i allt lägre klasser.
Ironiskt är det väl att Pisa ger betyg, vilket skapar oro, desperation, här, vilket drar ner betygen ytterligare. Hur ska det då kunna användas i den faktiska skolan? Det är inte betyg som är lösningen, det är undervisningen. Utan bättre undervisning sker inte bättre betyg genom tvång. Flera lärare; vilka ska ha högre lön då det är de som formar morgondagens samhälle. Läraryrket måste bli mer attraktivt genom bättre lön, högre status. Och inte genom privata skolors elit, utan statlig!
Svenska lärare ska alla vara elit. Om det inte hade varit för att reformen är så ny, hade jag velat bryta upp betygen för att inte ges fören i nian eller på gymnasiet. Det finns bättre former än betyg i skalor. Låt människor gå vad de vill, låt dem expandera, utveckla och så ska ni se att de blir jävligt bra på vad de vill. Det är snarare naturlig selektion ön betyg som ska sortera.
Betyg krossar drömmar, inte tvärtom.

Kommentarer är stängda