Hoppa till innehåll

Månad: januari 2015

Själen

Jag tror inte på själen – iallafall inte i den vardagliga meningen om dess odödlighet och vandring, tillika reinkarnation.
Dock gillar jag själen som idé. Att själen är det som inte är din kropp. Din hjärna – du, är synapser i din hjärna. Kemiska reaktioner med olika ämnen. Dopamin – det viktigaste hormonet. Om något så är det dessa synapser och reaktioner som är du, men som inte direkt är din kropp. Det är ju du. Din mentala sida. Inte den fysiska. Krasst talat. Hjärnan innehåller, är, dig: din identitet, din karaktär.
Det är här själen är. Ens själsfrände är hen som passar din karaktär och som är kompatibel med din identitet.
Men den vandrar inte längre – själen – än fragment, minnen, hos dem du berört innan ditt liv är slut. Därefter är själen, liksom kroppen din, död och inte längre någonting som var du.

”We don’t have bodies; we are bodies.
– Apparently from Christopher Hitchens.

 

Kommentarer är stängda

Ambition, kärlek och vinden.

Det spelar ingen roll
att du har seglen hissade
om ingen vind finns.
 
Jag menar
utan mål
och hjärta
spelar inget annat
roll
ändå.
 
Kärlek är inte ett jobb
det är en tillflyktsort
när allt annat suger.

Kommentarer är stängda

Vår miljö.

Den är problematisk.
Den är påverkad -Av oss.
Debatten kretsar kring hur vi skadar vår miljö – och det gör vi. Inga tvivel om saken; allt annat är lögner. Det som många kanske inte tänker på är dock att jorden klarar sig ändå. Som ett virus i vår kropp kommer vi människor att bemötas, och efter det att vi slagits ut, kan åter jorden blomstra i vår frånvaro. Det är oundvikligt; så har det alltid varit. Arter har kommit, arter har gått; istider likaså. Frågan är hur långt vi ska låta oss komma innan dess. Kan vi ha lämnat denna jord, eller kan vårt försvinnande förklaras av andra världsliga katastrofer och händelser bortanför de av våra egna händer?
Vi har möjlighet. Vi har ansvar.
För att parafrasera Aldo Leopold:

We don’t own nature; we are all part of it’s community.

För att citera Jean-Jacques Rousseau:

”[…] jordens frukter tillhör alla och jorden själv tillhör ingen!”

Kommentarer är stängda

Centern, säkerhetspolitik och utredning av medlemskap i NATO.

När jag läser de tre punkter som Centerpartiets partiledare Annie Lööf presenterade vid konferensen Folk och försvar så tänker jag två saker:
1. Ja, en utredning om en  svenskt medlemskap i NATO kan jag också ställa mig bakom. Jag vill se vad en sådan analys kommer fram till och hur det är förenligt med vår konstitution, mål och framförallt med folkets sympati till detta.
2. Vad fan läste jag nu?
”En sådan analys behöver göras i brett politiskt samförstånd. Viktiga politiska beslut, såsom ett ställningstagande för eller emot ett medlemskap i NATO, måste självklart tas utifrån seriös analys av faktiska förhållanden, inte utifrån känslomässigt tyckande.”
Och det är då jag tänker: ”Vad brukar utredningar då göra; har ens Lööf förstått konceptet av en utredning?” Den bör givetvis i allra högsta grad vara objektiv. Utgår vi ifrån forskning så är det en förutsättning, där tillika bör en utredning så också vara fallet.
Men sedan tänker jag:
3. Det är inte helt fel. En utredning bör alltid vara objetiv – det är väl självklart att den är? Nej. Nog beror det på vem som beställer en utredning, och vilka riktlinjer den ges, samt vad målet är, men ändå. En regering kan till exemepel beställa en utredning som formuleras på så vis att de kan driva igenom sin politik. Man för på så vis ändå vara kritisk till en utredning.
Slutligen tänker jag då, dock:
4. Men kritisk skall man vara till allt.
 
Ett medlemskap i NATO är inte oproblematiskt. Och jag välkomnar inte riktigt en utredning med baktanke att jag är positiv till ett sådant samarbete, utan jag vill se det för att jag vill se data. Jag vill se resultat. Just för att min åsikt är att vi inte skall gå med.
– Varför?
– Varför? För Ryssland? Räcker det?

Kommentarer är stängda