Någon mans skämt är en annan mans kränkning.

closeDetta inlägg skrevs för 7 år 9 månader 17 dagar sedan, och om det är av karaktären åsikt, så reserverar jag mig för att jag mycket sannolikt kan ha ändrat den sedan dess. Är det en guide så kan det också vara så att det inte längre är applicerbart eller fungerar. Dock vill jag inte ta bort, eller orkar sortera, gamla inlägg och därför är det kvar.

Jag såg precis på Betnèr-live där de talade lite om religion och humor/hån. Först vill jag säga att jag tycker att Betnér är fantastiskt rak! Jag önskar att jag var så pass rak ibland.

Sedan vill jag ta upp deras ”tittarfråga” om huruvida det är okej att håna och kränka religiösa grupper. Det är givetvis aldrig okej att kränka någon, eller håna, men jag vill vrida frågan till vad jag tror den var tänkt att säga: ”Är det okej att skämta om religiösa grupper?”

Och ja, det är klart att det är. Precis som man ska få skämta om annat. Det är, precis som Gardell säger, ett viktigt demokratiskt verktyg – humor. Det är alltså inte bara roligt, utan nödvändigt i ett modernt samhälle. Hur mycket humor tycker du det verkar finnas i diktaturer eller övriga, inte särskilt demokratiska länder. Jag ser det som något dolt, som man håller lika dolt som radion i andravärldskrigethistorier.

Varför man då ställde denna fråga på detta viset är för att religiösa grupper är så uppskattade att skämta om – precis som man brukar antyda varför vissa barn blir retade. Religiösa grupper tar så jävla mycket åt sig och ser sig själva som offer för den moderna människans samhälle och politik. I deras öron blir det ett visst hån då deras och vår syn inte alls är densamma.

De känner sig hotade. Deras religion är hotad. Och de ska fan känna av detta hot, för religion har ingen plats i det framtida samhället. De har format våra liv tillräckligt länge, och skadat oss. Dags för kunskap och vetenskap och inte myter och annat påhitt.

Hot, alltså kritik, leder till utveckling.