Jag instämmer med vad HAX nyligen skrev om att det är dags att sätta igång med planerna för EU-valet 2014. Om två år så är det snart dags att gå till valstugorna, och sitta och hålla valvaka. Det senaste valet var jag aktiv inom Piratpartiet i Västervik, och vi hade en valvaka på en pub, och jag var mycket glad över att det ändå fanns fler aktivister i omlopp, och att den lokala tidningen tog upp intresset. Och att vi sedan fick hela 7% i vårt första EU-val, var ju bara helt fantastiskt.
Om två veckor beger jag mig till Bryssel för att hälsa på Amelia Andersdotter, tillsammans med några andra piratpartister. Det ska givetvis bli otroligt spännande! Dels för att man ska få träffa en av de politiker som vi har satt på den platsen, och att dessutom få se EU’s hjärta. Det ska också bli spännande att se om det kanske är mot det hjärtat som man ska satsa att jobba mot i framtiden, som färdigutbildad politiker.
Det är dock detdär med att jag inte tycker särskilt mycket om EU. Enda gången jag faktiskt uppskattar EU är när man kan anmäla svenska dumheter dit, som IPRED eller dyl. För resten, enligt mig, är bara ett stort problem. Jag är inte helt säker på att jag vill att Sverige ska fortsätta att vara medlem i EU, och jag vill verkligen inte att vi ska gå med i EMU. Att jorden förr eller senare lär bli en förenad stat känns rätt så ofrånkomligt, men är ändå ett sätt att skjuta ifrån sig de nationella problemen och låta dem dra ut på tiden igenom att försöka lösa alla nationers liknande problem och igenom det försöka bulk-lösa olika problem.
Och att hela tiden förskaffa sig ett nytt överhuvud (kommun -> landsting -> riksdag -> EU(med sina grupper, osv)) ökar riskerna för korruption och allt annat hemskt som uppstår vänner emellan (Fogelfors och Regering-Reinfeldt), det har vi redan sett i ”lilla” Sverige. Jag brukar säga det att oljan inte är den enda anledningen till att Norge är rika.
EU skapar en hel drös med olika problem. Problem som jag inte ens har ork att dra upp just nu, men man kan ju bara oroa sig för hur de behandlar ACTA för tillfället. Eller datalagringsdirektivet.
Så det slutar i detta: Jag vill inte ha kvar EU som det är idag. Vilket innebär att det antingen kräver en reformation, eller att vi [Sverige] drar tillbaka vårt medlemsskap.
Och då kan jag förstå att vissa tänker att det kanske är lite lustigt att jag kanske ser en framtid inom EU-politiken, men det är ju för att jag vill att den ska ändras och vara det som jag tror skulle vara mycket bättre – bla. mer transparent och demokratiskt.