Man kan aldrig förbereda sig.

Slut på liv och slut på kärlek är naturliga och oundvikliga händelser i livet, men ändå något som man aldrig kan förbereda sig på.
Jag har nära och kära som har förlorat allt ifrån flickvänner till föräldrar. Just att förlora ens föräldrar är verkligen en sak som är oundviklig. Man har skapats och har naturen sin rätta gång så beger sig ens föräldrar iväg innan man själv gör det. Att detta är något som kommer, tänker man inte ofta på. Kanske för att man fruktar den dagen, kanske för att man ser det som väldigt avlägset. Inget är rätt, inget är fel.
Men dagen kommer, man vet det, men man kan aldrig tänka sig det, det faktiska och man kan aldrig förbereda sig på det. Vänner som förlorat sina fäder och man har känt deras sorg – tycker man – Men den sorgen är inte alls deras sorg – den kan man aldrig känna eller förstå. Din sorg är inte någon annans. Frågan är om man ens förstår det på samma sätt även om man själv skulle förlora sin far. Det hela är nog väldigt upp till var och en.
Plötsligt kommer dagen. Dagen då allt förändras och ens värld kastas omkull. Man funderar på hur världen ska se ut utan denna bit som nu fattas. Man borde varit förberedd, tycker man. Men det hade du aldrig kunnat vara. Det gör ont. Men det ska det göra.
Jag förlorade min hund, Roxy, idag. Jag förstår inte att det är sant. Det är naturligt, men jag kunde inte ha föreställt mig den känslan.
Postad med Drupal Editor ifrån Android