Etikett: Kärlek

När senast romantik?

Publicerat av Daniel Holm den 6 mars, 2015

När stannade du senast upp och verkligen såg när din älskade vandrade iväg, medan du i en dörröppning eller i ett fönster såg på; rädd för att missa en enda sekund av att beundra denna underbara varelse?
Eller att du själv var den vandrande skönheten som i sista sekund insåg hur du inte kunde gå miste om att se din älskade igen, för när, när, skulle nästa gång vara? Rädslan för aldrig mer.
Denna djupa passion och kärlek till en annan människa.
Det är det vackraste, renaste och ett av det mest naturliga vi har i denna värld av sociala konstruktioner.
Ta vara på det.

Kommentarer är stängda

Ambition, kärlek och vinden.

Publicerat av Daniel Holm den 31 januari, 2015

Det spelar ingen roll
att du har seglen hissade
om ingen vind finns.

Jag menar
utan mål
och hjärta
spelar inget annat
roll
ändå.

Kärlek är inte ett jobb
det är en tillflyktsort
när allt annat suger.

Kommentarer är stängda

På ett tåg.

Publicerat av Daniel Holm den 5 december, 2012

Jag åker tåg. Ett fortskaffningsmedel, vars sträcka jag så många gånger befunnit mig.
Jag minns tankar, känslor och händelser och det känns lite som en resa genom tiden.
Utanför fönstret är det vit och kallt. Jag fylls av kärlek och skönhet av sikten. Snöbeklädda träd, isande vatten, hus med infallna tack och övergivna, nerklottrade tågvagnar. Jag ser det som skönhet. Som något vackert och en del av vår kultur hellre än sorg och ilska för det gamla och ungdom.
Snön får mig att tänka på min barndom. Tåget får mig att tänka på min tonår. Vänner och flickor. Fester och känslan av att bli vuxen. Resor mellan detta och dessa. Människor jag känt, människor jag förträngt. De uppstår som klara minnen i mitt huvud. Och glädjen eller sorgen som var förknippad med dem.
Resor mellan hem och ett åldrande jag. Resor som en gång var mellan skola och hem; hem och underhållning; gammal hem och nytt hem;. Resor mellan Loftahammar och Västervik, sedan från dem till Linköping, och nu ytterligare från Linköping till Göteborg.
Så mycket utanför fönstret anspelar på ett minne. Om saker som ligger mig så nära hjärtat att det gör ont att inte alltid minnas dem. Men också känslan att det är därför jag inte alltid kan känna dem. De är tunga och jag var någon annan då.
Endast kärleken och glädjen finns var som minnen på en resa igenom en snötäckt idyll.

Kommentarer är stängda

En bra sommar.

Publicerat av Daniel Holm den 24 maj, 2012

Vilken dag. Jag är bränd i kropp och sinne efter halva dagen med tentaplugg och resten i solen, och Slottsskogen – liggande i gräset och lek.

Jag har fått för mig att ta upp att åka skateboard – något jag gjorde för omkring nio år sedan.

Det är redan sommar, och jag har klara märken efter båtte mitt linne och mitt armbandsur. Jag har redan njutit av solen, svettats obehagligt mycket – och sommaren har bara börjat.

När jag gick hem från spårvagnen, efter att ha umgåtts med mina mycket goda vänner, så kände jag en känsla av lugn och ro. En känsla av att denna sommar kommer att bli något särskilt, och kanske den bästa – i sällskapligt- och aktivitets-perspektiv. Kanske den bästa sommaren på 12 år.

Jag minns sommaren 2000 väl, med sin förlängda bedtime, värme, vänner, kärlek och fritid. Ute och grillade, badade, hela dagarna och nätterna. Man tog sig runt på cyckel.

Nu, tolv år senare, har jag ett fantastiskt hem, en underbar flickvän, förträffliga vänner och en ambition och framtid.
En sommar av vänner, kärlek, lycka, grill, bad och öl. Så jävla underbart.

Jag känner mig euforisk och fylld med kärlek. Vad ska sommaren förtälja?

Det kommer att bli en bra sommar.

Kommentarer är stängda

Nostalgisk kärlek.

Publicerat av Daniel Holm den 6 maj, 2012

För ett år sedan skrev jag ett inlägg efter att ha träffat min först flickvän igen, och tankarna som då kom har börjat flöda igen.
Jag tänker just på den kärlek man kände som ung/yngre. Denna missriktade, irrationella, naiva och helt fantastiska kärleken. Vilken känsla!
Jag måste erkänna att jag ibland tänker på den och saknar den. Man var så villkorslöst förälskad, utan att egentligen veta varför. Jag menar, visst kände man attraktionen till en person man såg som fager och trevlig, kanske spännande, men på sätt och vis är det en annan kärlek än vad man kanske känner idag. Eller kanske inte?
Det kunde räcka med så lite förr – både för att skapa förälskelsen, och för att släcka den. Jag känner har en stark känsla och en stor kärlek till min flickvän idag, och vi bor tillsammans, men den känslan från förr är aldrig riktigt nära. Jag saknar den ibland, som sagt, även att jag idag är glad att den är över och att man idag har låtit sig utvecklas, bla. igenom erfarenhet.
Denna kärlek gjorde ju dessutom minst lika ont som den var berusande och ack så skön! En hand i någon annan. Andras läppar. Inget var säkert, allt var nytt. Man visste inget annat, och man visste inte, om det ens gick, hur man skulle tygla alla hormoner som flödade i kroppen.
Nog känner jag denna kärlek fortfarande, men den är med dov. Men nu runt våren så blir den alltid starkare. Åh, vår. Det är något särskilt med våren när allt står i blom, och man blir påmind om alla dessa känslor från förr. En nostalgisk kärlek.

Kommentarer är stängda

En blåsig vårmorgon, blåser minnen.

Publicerat av Daniel Holm den 19 mars, 2012

Det är en strålande morgon. Men sval. Det blåser.

Jag tänker på min tonår i Loftahammar, där jag vuxit upp. Jag tänker på sommardagar. Dagar som jag vandrade i solskenet till jobbet. Dagar som jag talade med turister på min gång. Jag tänker på dagarna. På kvällarna. Vinden.

Denna morgon får mig att tänka på vackra sommarmornar. De där som känns lite som en omstart. Det är svalt, det blåser – men det är inte kallt. Det är skönt och det är friskt. En ny vind som viner. Dags att vrida segel efter vinden. Det är nu som värmen på nytt ska få stiga uppåt sommargrader.

Det känns så lugnt och skönt.

En bris. Jag tänker på havet. Jag tänker på solens miljontals reflektioner i det. Vågorna. Jag tänker på ungdom, jag tänker på kärlek. Vänskap och familj.

Det ska bli underbart med sommar snart igen. Och även att jag ibland oroar mig för hur mina tankar vandrar tillbaka på tiden då man cycklade överallt och var konstant med sina vänner, hela sommrarna, så ser jag fram emot den framtid som jag är till mötes.

Kommentarer är stängda

Tänk på döden 2.

Publicerat av Daniel Holm den 9 augusti, 2011

Tidigare har jag skrivit om att tänka på döden. Vikten av att vara medveten, men inte orolig.
Omställningen.
För ens egen del så är ofta döden något hemskt för att ens liv får en förändring. För att man kommer sakna någon och veta att denne, att den saknaden, aldrig kommer att mättas. Men för den den andras del, förutsatt att det är en person som känner sig redo för sitt livs slut, är det möjligtvis ett lugn. Att få frid och evig vila.
Egoistiskt vill man för allt, hålla personen kvar i livet. Aldrig förlora denna, alltid ha möjligheten till ett samtal, ett möte, en berättelse, en kram.
Oegoistiskt att låta personen gå utan smärta och låta denne ha kvar sin plats i ens hjärta. Att där för evigt växa och bo kvar, så länge ens eget liv består. Att glädjas åt den tid och närhet man fått äran att uppleva.
Jag tror inte på ett eget liv efter döden. Men på det att finnas kvar hos de personer som man rört.
Tänk på döden för din egen- och andraskull.

Kommentarer är stängda

Människor och lycka.

Publicerat av Daniel Holm den 7 augusti, 2011

Som Barney Stinson i How I Met Your Mother säger: ..nothing would make me happier then being happy.
Man kan vara sund, försöka ta det lugnt, följa sina tankar, men så småningom så kommer det vara hjärtat som styr. Ens känslor för det ena eller det andra – och det ska vi vara glada för.
Det är väl klart att man vill fortsätta vara lycklig när man är det och gå över till att bli lycklig när man inte är det. Man får vara försiktig så att man inte hela tiden vill ha mer – vilket inte kommer kunna fullföljas i all evighet – men det är ju helt naturligt.
Vilja vara närmare sin älskade. Det börjar med kontakt, fortsätter med pussar, närhet i form av sömn, sex, umgänge, mer tid med vänner, familj, samlevnad, ekonomi, liv och död. Det är vackert. Det är sunt.
Även att jag vet vad jag borde och inte borde, och även att man talar om det till vardagen så känns det som en möjlighet. En tanke, en dröm.

Kommentarer är stängda

Jag är så jävla kräsen.

Publicerat av Daniel Holm den 4 maj, 2011

Jag har – det är sant – en lista med saker som jag vill se hos kvinnan i mitt liv. Varför? Därför att jag vet vad jag vill ha och för att jag är så pass kräsen.
Jag tänker inte dela med mig av min lista, men jag kan säga så mycket som att den innehåller saker som att jag vill att hon ska vilja göra något med sitt liv och utmana mig. Och det finns absolut ingenting som har med utseende att göra.

Huruvida den listan faktiskt kan komma till användning vet man aldrig. Jag tvivlar på att jag kommer att kryssa av saker och ting ifrån den hos kvinnor jag möter, och när det faktiskt kommer till kritan så vet man inte hur relevant den är. Men den finns, den talar ärligt vad mitt hjärta efterfrågar och bevisar min något brutala ställning emot desperation.

Jag vill ha en kvinna i mitt liv. En som är det viktigaste för mig och som jag skulle kunna göra allt för. Någon som man kan förlita sig på och som förlitar sig på en. Som rör ens själ.

Däremot ser jag inte att mina chanser är så stora ifall man utgår ifrån min lista. Men det gör igenting. Jag kan vänta. Faktum är att jag hellre väntar och slipper få mitt hjärta krossat igen.
Jag vill inte ha något som tidsfördriv. Något halvhjärtat. Inget ”första bästa”.

Jag är en passionerad ung man med en smak på livet och jag njuter, och ser, skönhet och kärlek hos allt omkring mig. Jag vill ha en som jag kan dela det med.

Kommentarer är stängda

Ung kärlek.

Publicerat av Daniel Holm den 23 april, 2011

Idag mötte jag min första flickvän på stan, på krogen. Det var i sjuan som vi blev tillsammans. Vi var ack så små. Aldrig hade jag haft en känsla av ett förhållande – det var på chans. Hon var så sött. Idag, sju år senare, är hon en kvinna. En ung, vacker kvinna med ljuva kinder. Jag bar ”gubbyxor”, vit skjorta, väst och ljusblå slips. Vi var nu vuxna. Vi hade gjort val, vi hade kommit någonstans.

Jag blev häpen, förbryllad och hänförd. Det var så länge sedan. Ett sådant gap. Vad var allt som hade hänt? Vart hade vi varit? Fanns något kvar? Mina vänner försökte få mig att ta mig ann gitarren och sjunga på scen – på flertalet ställen. Jag tänkte på Moto Boy’s Blue Motorbike. Vi tjaffsade om vem som gjort slut. Jag vet att det var hon, och jag vet varför för jag har drömt mardrömmar om det efteråt.

Man förstår på ett annat sätt att tiden går. ”Jag vet att jag blir äldre, och de omkring mig. Men resten då?”. Det är egentligen givet, men ändå så otroligt fascinerande. Jag fann en längta, och även en saknad.

Kärlek.
Livets stora frågor.
Jag fäller en tår.
Konfiguerar ett nätverk.
Vad har förändrats?
Allt.

You better hold on tight, ’couse I like the sense of speed, and I like the sense of you.

Vi har fortfarande val.

EDIT: Efter det inlägget fan jag senare en låt som passande än bättre.

Kommentarer är stängda