Hoppa till innehåll

Etikett: Kärlek

Tänk på döden.

Det finns flera kyrkogårdar här i Göteborg, som det står just det vid deras portar och ingångar. Tänk på döden.

Jag tycker verkligen att det är något man ska tänka på, av flera anledningar. Ens tid på denna jord är begränsad och att leva varje dag som om det vore den sista är kanske något man ska tänka på – om än med en nypa salt.

Man kanske ska inte leva på i den utsträckning att du gör val som sedan förstör ens framtid. Morgondagen kommer högst sannolikt. Men livet är för kort för att skjuta upp saker. Saker som du vill skapa, göra säga. Gör din drömresax, bekänn din kärlek.

Som väldigt liten var jag livrädd för döden. Denna fruktansvärda känsla kommer ibland igen i andra former där ens värld förändras. Jag minns att jag bönade om att få vetskapen om döden eliminerad. Idag är jag glad för motsatsen. Jag tänker ofta och mycket på döden. Varför vet jag inte – kanske är det något som jag har utvecklat för att ytterligare fånga varje dag och uppskatta allt.

Jag räds inte alls döden längre. Faktum är att det känns befriande att den finns. Att leva för evigt hade jag inte velat av flera anledningar. Bla. att jag då säkerligen inte uppskattat livet på samma sätt och att det faktiskt är skönt att en dag få vila för evigt.

Jag tror inte på ett liv efter döden, utan när du ditt sista andetag har tagit så är det slut. Det finns bara inget mer. Precis som innan man föddes.
En del av vad jag lever för är dock att lämna ett avtryck innan min tid är kommen.

Hur är det med dig?
Postad med Drupal Editor ifrån Android

Kommentarer är stängda

Man kan aldrig förbereda sig.

Slut på liv och slut på kärlek är naturliga och oundvikliga händelser i livet, men ändå något som man aldrig kan förbereda sig på.
Jag har nära och kära som har förlorat allt ifrån flickvänner till föräldrar. Just att förlora ens föräldrar är verkligen en sak som är oundviklig. Man har skapats och har naturen sin rätta gång så beger sig ens föräldrar iväg innan man själv gör det. Att detta är något som kommer, tänker man inte ofta på. Kanske för att man fruktar den dagen, kanske för att man ser det som väldigt avlägset. Inget är rätt, inget är fel.
Men dagen kommer, man vet det, men man kan aldrig tänka sig det, det faktiska och man kan aldrig förbereda sig på det. Vänner som förlorat sina fäder och man har känt deras sorg – tycker man – Men den sorgen är inte alls deras sorg – den kan man aldrig känna eller förstå. Din sorg är inte någon annans. Frågan är om man ens förstår det på samma sätt även om man själv skulle förlora sin far. Det hela är nog väldigt upp till var och en.
Plötsligt kommer dagen. Dagen då allt förändras och ens värld kastas omkull. Man funderar på hur världen ska se ut utan denna bit som nu fattas. Man borde varit förberedd, tycker man. Men det hade du aldrig kunnat vara. Det gör ont. Men det ska det göra.
Jag förlorade min hund, Roxy, idag. Jag förstår inte att det är sant. Det är naturligt, men jag kunde inte ha föreställt mig den känslan.
Postad med Drupal Editor ifrån Android

1 kommentar

Sommaren kvar i mitt blod.

Jag brukar vanligtvis inte befinna mig i en väntan till en framtid. Att längta till våren, sommaren, hösten eller vintern är inte riktigt något som brukar falla mig in helt enkelt – med vissa undantag. Tex. för fem år sedan.
Jag tar dagen som den kommer och gör det bästa av det. Jag ser vill inte ha och längtar inte till en annan tid. Den kommer fort nog och det gäller helt enkelt att njuta av den tid som man nu befinner sig i – den kommer aldrig tillbaka.

Men.

Jag känner känslor av vår i kroppen. Jag ser väldigt mycket fram emot våren. Hur snön försvinner, det blir varm och hur grönskan bryter ny mark.
Leenden, solsken och gräs.

Kommentarer är stängda

Jag mår bra.

Är lite av en underdrift, men jag ska inte heller överdriva. Men jag mår som jag ska igen. Jag jobbar som jag ska, äter tre mål om dagen, pluggar, tränar och spelar både gitarr och PS3. Jag har mina vänner och familj. Jag mår bra.

Och jag har det dessutom väldigt bra. Jag är väldigt tursam som har två jobb – som jag trivs med och är duktig på. Jag har fortfarande min fritid, dock så försöker jag både jobba, plugga och gymma så gott jag kan. Gitarren går varm, likväl som mitt PS3.

Kärleken gick förlorad och det är jag ledsen för, men jag antar att man inte kan få allt.

Jag trivs iallafall med vart jag befinner mig i livet.

Kommentarer är stängda

Ny låt: Shell

My latest song. Came up with it on my way home from work, sat down and came up with the chords when I got home, and finished the lyrics a few days later.

I wanted this video to look rather unprofessional, that’s why it’s this blurry and in monochrome (the lag, was not by choice tough). Also this is not how the song was intended to be performed. It’s a little faster and harder. But I just recorded this for fun and I rather liked it. Like that I sometimes do small mistakes.

With further ado, enjoy.

Kommentarer är stängda

Priset man får betala.

Let’s face it, jag har allt. Ned till detaljer så  har jag allt jag kan önska och lever ett fantastiskt liv. Ett demokratiskt samhälle med frihet och möjlighet till allt. Jag har en billig, fräsch lägenhet med i princip allt, internet, prylar som täcker mina behov, varma kläder, fritidsintressen, gitarrer.
Jag har massor med underbara människor omkring mig. Vänner, familj och en underbar flickvän. Alla är de ovärderliga och finns där för mig.
Jag är ett snille, jag är attraktiv, jag är rolig, jag är trevlig, jag är duktig på mycket. Jag vet vad jag vill bli och vart jag ska. Jag har ambitioner och passion. Till och för livet. Jag har en framtid.

Men allt är ändå inte som det ska. Och kanske är det ett pris som jag får betala just för att jag har allt som man kan tänka sig.

Saker är jobbiga, jag orkar inte med allt. Känner rädsla, men ändå hopp.

Ja. Det är ett pris som jag får betala för allt jag har. Och jag är beredd att göra.

Kommentarer är stängda

Uppskatta verkligheten.

Hur ser du på världen? Är den grå? Även en solig dag? Är den ljus även när det regnar? Uppskattar du, som jag, regnet mot fönstret, eller hur stormar går fram? En fågels kvitter, de gula löven? Saker som kanske ligger lite närmare är antagligen blommor, grönska och soliga dagar. Och visst är de vackra? Men det finns så mycket mer i denna värld som är vackert. Möjligheterna ovan är bara ett fåtal av det som jag ser omkring mig, uppskattar och ler åt. Att ligga i sängen medan regnet slår mot fönstret är njutfullt. Att vandra till jobbet eller skolan medan fåglarna kvittrar är njutfullt. Att grilla, en kväll, vid vattnet medan solen går ned är njutfullt. Se hur himlen reflekteras. Jag väljer att inte använda paraply när det regnar för att jag älskar att låta det blöta ned mig. Man lever bara en gång och det gäller att ta vara på saker och ting. Se det positiva i det. Ibland är saker jobbiga. Och det kan vara tråkigt att sommaren är över. Men det är snart sommar igen, tiden går och det är bättre att ta vara på tiden som är och se allt det vackra som finns runt omkring en. Bara öppna dina ögon och de sig omkring. Vart som helst. Överallt. Och skit i vad annat folk säger om det. Var ärlig och berätta när du tycker att handgjord duk är fin, när ett gammal ruckel ändå är fint konstruerat. När himmelen färgas rosa, fast du inte tycker om rosa.

Kommentarer är stängda

Livet därefter.

Hemma i Sverige iden sedan ett par dagar tillbaka efter en fantastisk resa med allt vad det innebär. Har verkligen haft en underbar resa med min kära.

Väl hemma så är det nu dags för min första hemtenta. Tyvärr kan jag inte riktigt förmå mig till att komma igång. Jag har bestämt mig för att läsa ut böckerna jag har innan jag sätter igång och skriva. Men när jag väl kommer igång med läsningen så vandrar mina tankar iväg på annat.

Hur stökigt det är här hemma, hur jag saknar Londons smågator, hur jag vill komma utanför dörren och ta en promenad, träffa mina vänner och familj, tänker tillbaka på sommaren, svunnen tid i Loftahammar, livet, att spela gitarr, att skriva en inlägg, en bok, hur jag längar efter min älskade och hur jag ibland kan känna mig som ett arsel.

Kanske är jag fortfarande för hård mot mig själv, kanske är det andra parter det handlar om. Disken är nu iallfall klar och det känns mycket trevligare här hemma. Ska iväg och slänga massa skräp så att doften av kaffe får övertaget.

Jag måste komma igång och skriva. Men jag är pratsjuk – både grunda och djupa ämnen. Och kelsjuk är jag med.

Ska nog ändå ta mig ut så jag får använda min keps… Men först ska jag skriva en uppgift om staten.

Och så har ju valet också varit medans vi har varit borta. Sverigedemokraterna, 5%? Fy fan. Folk borde skämmas. Både de som röstat och de som förkastar de som har. Jag sympatiserar inte alls med detta hemska parti, men jag vill ändå vända på frågan och se till varför folk faktiskt röstar på dem. Nog om detta for now,

Kommentarer är stängda

Start spreading the news, I'm leaving today.

Gott folk, vänner och familj. Jag finner mig själv överraskad och fylld av kärlek. Jag hade inte givit upp om kärleken, men ändå lagt den på hyllan för en tid då jag fann min älskling. Min Amanda.

Vi firade i dagarna sex månader och det är som man säger: tiden går fort när man har roligt.

Jag vet att jag sagt det tidigare, men det tåls att upprepas: Jag har aldrig varit lyckligare.

Detta var dock innan min födelsedag. Men innan det så vill jag utryckligen berätta att Amanda har fortsatt att förvåna och överraska. Vi har lockat fram sidor hos varandra som vi inte trodde fanns.

I sexmånaderpresent tog hon med mig till ett slott. I födelsedagspresent gav hon mig en resa, tillsammans med henne, till London!

Imorgon åker vi.

Jag känner mig spänd, exalterad men lugn och förväntansfull. Jag behöver väl inte säga att jag aldrig blivit given något som detta tidigare. En upplevelse utan dess like.

Jag har fortfarande aldrig varit lyckligare. Amanda är allt jag slutat upp att våga drömma om för att inte krossa mitt hjärta då jag trott att jag skullle finna att det inte fanns.

Mina damer och herrar. Jag beger mig snart för första gången till London, England. Jag önskar er all lycka och tackar er för detsamma.

På återseende.

PS. Jag vet att jag missar valet, men jag tror att ni kan fixa det iallfall, inte sant? DS.

Kommentarer är stängda

Tiden går, minsann.

Tiden står verkligen inte stilla. Sommaren är sedan länge slut, hösten är över oss. Några veckor av min tid på universitetet har redan passerat. Om fyra dagar är det det efterlängade valet och jag och min älskade Amanda flyger till London för ett par dagar.

Sex månader har idag gått och jag har aldrig – aldrig – varit lyckligare.

Kommentarer är stängda