Hoppa till innehåll

Månad: januari 2011

Fantastisk morgon.

Publicerat av Daniel Holm den 27 januari, 2011

Jag drömde tidigare i morse om en magisk morgon. Jag vaknade till ett ljus. Jag steg upp ur sängen och gick ut igenom min balkongdörr och fann mig på en innergård. Det var tidig morgon, och det fanns spår kvar av nattens mörker, för ännu var inte solen fullt uppe. Och detta ljus, denna soluppgång som färgade himlen blå, lila och rosa, var tvungen att förevigas.
Jag gick tillbaka in för att hämta min kamera, men när jag kom ut igen så hade innergården förvandlats till en kaj.
Hav, båtar, bryggor, men samma soluppgång. Jag fotade.
Idag när jag åker till jobbet så är det tydligt ljusare.

Kommentarer är stängda

Sommaren kvar i mitt blod.

Publicerat av Daniel Holm den 21 januari, 2011

Jag brukar vanligtvis inte befinna mig i en väntan till en framtid. Att längta till våren, sommaren, hösten eller vintern är inte riktigt något som brukar falla mig in helt enkelt – med vissa undantag. Tex. för fem år sedan.
Jag tar dagen som den kommer och gör det bästa av det. Jag ser vill inte ha och längtar inte till en annan tid. Den kommer fort nog och det gäller helt enkelt att njuta av den tid som man nu befinner sig i – den kommer aldrig tillbaka.

Men.

Jag känner känslor av vår i kroppen. Jag ser väldigt mycket fram emot våren. Hur snön försvinner, det blir varm och hur grönskan bryter ny mark.
Leenden, solsken och gräs.

Kommentarer är stängda

Dagens musikindustri.

Publicerat av Daniel Holm den 17 januari, 2011

Idag diskuterade jag och en arbetskamrat detta fenomen om dagens musikindustri. Det som kallas för mainstream. Som spelas på reklamfyllda radiostationer och på dansgolv i mer eller mindre upphottade versioner. Och som ett brev på posten så kommer man hem, ser ett nyhetsmail av Spotify som vänligt berättar hur fröken Britney Spears har släppt en singel inför hennes kommande skiva.

Väl, jag är inte den som är den. Jag föreställer mig hur den ska låta – precis som all annan massproducerad smörja: Den börjar med lite dunk, någon slinga av ett digitalt, elektroniskt, inspelat instrument, lite låg sång, ett mellanspel, lite prat och sen om igen. Jag sätter igång den och tänker: ”Jävlar detta skulle jag kunna spela på.” Alltså som att spela på hästar – eller tågtider. Den är precis som vilken utpumpad, massproducerad smörja som redan idag spelas på radio och dansgolv. Det är inget nytt.

Men det är egentligen inte – bara – det som jag stör mig på. Nej. Utan det är baktanken med musiken som fångar mitt hjärta och lånar mitt öra. Det är själen bakom texten och melodin. Passionen bakom rösten. Att höra hur personen älskar vad denne gör och hur underbart det är att sjunga ut sin sång, sin text. Inte någon som vill tjäna mer pengar. Bli mer känd / bli känd igen.

Nej, jag tycker inte om den typ av musik. Och det är alltså inte bara för att jag tycker den blir enformig, för folk gillar den ju, och visst är det något att dansa till – trots att jag personligen, hellre dansar till schlager eller bara passionerad musik, oavsett genre.

Dagens musikindustri tänker bara på pengar. Den massproducerar, påverkar politik och lagar. Den är falsk och fruktansvärd.

 

Och förresten, här är Britneys nya låt: http://open.spotify.com/track/6CnuehRR8GVXJfzCs25GX9

Och här är några exempel på, vad jag anser, passionerad musik. Musik med känsla:
Florence Valentin – Vårt hem, vår borg: http://open.spotify.com/track/0mdu7rRY16Kbn3zoqMyRPl
Håkan Hellström – Jag vet vilken dy hon varit i: http://open.spotify.com/track/6wHHWcim2DUtH4r4HyZxDw
In Flames – Evil in a Closet: http://open.spotify.com/track/5uV4BkRSSVZCsCdhsvHzOg
Jakob Hellman – Lenas Visa: http://open.spotify.com/track/7Kmg3gJwNiH93A38E3qqL5
Kristian Anttila – Din Kärlek: http://open.spotify.com/track/3WOJjKbc30ymVbGlm1EgnP
The Tallest Man on Earth – The Gardner: http://open.spotify.com/track/2kdwtu4L3Fq7vQMvdVgDZs
Damien Rice – Rootless Tree: http://open.spotify.com/track/3SPiVrWKCVy0KIllZT0rRY
David Grey – Full Steam: http://open.spotify.com/track/4GAGqvfUGJYmsf68AjA0o8
Dead by April – Promise Me Acoustic: http://open.spotify.com/track/2m42NXZYUxkha75bdIPvNc
Eldkvarn – Äntligen min (Höstversion): http://open.spotify.com/track/0tpZr4xVFYGt7FTRDJE0dH
Foo Fighters – Best of You: http://open.spotify.com/track/4nUM7pGcTUK2pY1d2LybrT

Nej, vet ni vad? Här har ni hela min lista med favoriter: http://open.spotify.com/user/danielholm/playlist/5Mm4EP6YJayGOSGxucvtuV

Kommentarer är stängda

Nyårslöften.

Publicerat av Daniel Holm den 16 januari, 2011

Ett enda jävla jippo. Det verkar som att det är någon typ av tävling: Den med bäst löfte vinner. Men saken är ju den att folk bara ljuger för sig själva. Nyårlöften är en bluff. Bara tomma ord.

Varför vänta till nästa år med att ändra/börja/sluta med något? Det är en ny dag imorgon, börja då. Eller när måndagen kommer igen.

Sluta röka? Sluta nu. Direkt. Sista cigaretten, sista packetet. Nyårlöftet är bara ett ytterligare steg i det som kallas för att skjuta-upp-saker-och-ting.
Och hur många fullföljer det löfte som man har ställt till sig själv? Om man ljuger för sig själv, hur ska man kunna vara ärlig mot omvärlden?

Nej, nyårlöften är ett jävla jippo. Vill du lägga av att röka, börja träna, eller vad det nu är du vill göra. Gör det istället för att lova det.

Kommentarer är stängda

Jag mår bra.

Publicerat av Daniel Holm den 13 januari, 2011

Är lite av en underdrift, men jag ska inte heller överdriva. Men jag mår som jag ska igen. Jag jobbar som jag ska, äter tre mål om dagen, pluggar, tränar och spelar både gitarr och PS3. Jag har mina vänner och familj. Jag mår bra.

Och jag har det dessutom väldigt bra. Jag är väldigt tursam som har två jobb – som jag trivs med och är duktig på. Jag har fortfarande min fritid, dock så försöker jag både jobba, plugga och gymma så gott jag kan. Gitarren går varm, likväl som mitt PS3.

Kärleken gick förlorad och det är jag ledsen för, men jag antar att man inte kan få allt.

Jag trivs iallafall med vart jag befinner mig i livet.

Kommentarer är stängda

Kontroll.

Publicerat av Daniel Holm den 7 januari, 2011

Vad snabbt det kan gå ifrån att må dåligt, till otäckt dåligt, till att kännas så väldigt bra igen.
Att förlora kontrollen över sin förmåga, sin vardag och sin personlighet.
Det har varit ett par jobbiga månader där man svävat i ovisshet och maktlöshet. En vecka av fall i ett allt djupare hål. Rädsla för så mycket: sanning, kärlek och natten. Men när man kom förbi denna blockad av rädsla, så öppnade sig en ny värld av möjligheter, energi, visdom och ambitioner.
Min värld har förändrats och en stor del av denna, och av mig, har förlorats. Det var en underbar tid, men som så mycket annat, så har den ett slut.
Dessa månader har jag inte haft någon kontroll över mitt liv, och jag är inte en person av kontrollbehov, men aldrig vill jag förlora kontrollen på det sättet igen. Jag förändras och blir till en ytterst liten människa. En som inte tar någon plats. Ger,men inte tar. Ett spöke.
Denna kontroll, denna tanke, får mig att gå vidare. En dag i taget.

Kommentarer är stängda