Situationen när någon knackar på en toalettdörr, eller tar i dess handtag, för att försäkra sig om att toaletten är upptagen, alt. att göra personen därinne uppmärksam på att man står utanför, men att toalettbesökaren inte gör sig till känna.
På toaletten vill man vara anonym. På toaletten är det bara en själv som får veta vad som sker. Det är intimt. Privat.
Alla som hävdar att de inget har att dölja, men som låser dörren när de går på såväl publika toaletter, som de hemma. Annat är det på herrtoan på Järntorget. Skämt åsido.
Men det är ändå roligt detta med toalettbesök. Hur det är ”äckligare” med bajs än med kiss. Tjejer och killar har (oftast) inga problem med att urinera framför, eller bredvid, varandra. Men inte skulle man väl få för sig om att bajsa? Jag skulle inte, och jag skulle reagera om någon annan gjorde det.
Men varför denna skillnad? Är det tiden? Jag vill personligen ha alone time när jag skiter. Är det lukten? Kiss luktar egentligen inte heller så trevligt. Eller är det, det faktum att man måste torka sig efteråt? Och ordentligt. Och att det aldrig verkar ta slut.
När någon knackade på dörren till ”det lilla rummet” som jag befann mig i förut, talade jag vänligt om att jag ännu inte var klar.
Ingen idé att försöka vara anonym – man måste ju gå ut någon gång.
Postad med Drupal Editor ifrån Android