Hoppa till innehåll

Etikett: Tankar

Hus.

Publicerat av Daniel Holm den 8 februari, 2011

Jag är uppvuxen i ett hus. En villa. I skogen. I ett litet samhälle. Jag älskar verkligen vårt hus, och jag älskar hus rent generellt. Jag kan inte se en framtid där jag kommer att fortsätta bo i lägenhet livet ut. Nej, en dag blir det mitt egna hus. Saken är ju dock att jag har fått svåra skador av min far när det gäller hus. Jag vill ha dem på mitt sätt.

Jag satt och kollade på ett How I Met Your Mother-avsnitt, där Ted gick och köpte ett gammalt risigt hus, som han sedan rustade upp. När han berättade att han besökte sin favoritmäklarsida en kväll när han inte kunde sova, så fick jag ett sug att kolla på hus. Jag har sedan en tid tillbaka saknad Loftahammar och mitt barndomshem. Jag började kolla på lite hus på några sidor och det fanns en del.

Dock så spelade det ingen roll hur mycket det kostade, för jag fann mig själv göra om huset under tiden jag såg bilderna. Saker jag skulle vilja förändra, ta bort eller lägga till. Ifall det första jag skulle göra är att göra om i huset så kan jag lika gärna rusta upp ett risigt hus, eller kanske rentav bygga ett eget hus, en vacker dag.

Och går det något som jag vill så kommer jag nog en vacker dag att faktiskt bygga mitt egna hus. Inte ett måste, men i mitt huvvud har jag mitt drömhus. Det är inte överdrivet stort, eller alls överdrivet i modernitet eller design. Det ska se ut som ett gammalt klassiskt hus, med en del specifika egenskaper.

Hus. Det är kärlek.
En vacker dag.

Kommentarer är stängda

Fantastisk morgon.

Publicerat av Daniel Holm den 27 januari, 2011

Jag drömde tidigare i morse om en magisk morgon. Jag vaknade till ett ljus. Jag steg upp ur sängen och gick ut igenom min balkongdörr och fann mig på en innergård. Det var tidig morgon, och det fanns spår kvar av nattens mörker, för ännu var inte solen fullt uppe. Och detta ljus, denna soluppgång som färgade himlen blå, lila och rosa, var tvungen att förevigas.
Jag gick tillbaka in för att hämta min kamera, men när jag kom ut igen så hade innergården förvandlats till en kaj.
Hav, båtar, bryggor, men samma soluppgång. Jag fotade.
Idag när jag åker till jobbet så är det tydligt ljusare.

Kommentarer är stängda

Sommaren kvar i mitt blod.

Publicerat av Daniel Holm den 21 januari, 2011

Jag brukar vanligtvis inte befinna mig i en väntan till en framtid. Att längta till våren, sommaren, hösten eller vintern är inte riktigt något som brukar falla mig in helt enkelt – med vissa undantag. Tex. för fem år sedan.
Jag tar dagen som den kommer och gör det bästa av det. Jag ser vill inte ha och längtar inte till en annan tid. Den kommer fort nog och det gäller helt enkelt att njuta av den tid som man nu befinner sig i – den kommer aldrig tillbaka.

Men.

Jag känner känslor av vår i kroppen. Jag ser väldigt mycket fram emot våren. Hur snön försvinner, det blir varm och hur grönskan bryter ny mark.
Leenden, solsken och gräs.

Kommentarer är stängda

Nyårslöften.

Publicerat av Daniel Holm den 16 januari, 2011

Ett enda jävla jippo. Det verkar som att det är någon typ av tävling: Den med bäst löfte vinner. Men saken är ju den att folk bara ljuger för sig själva. Nyårlöften är en bluff. Bara tomma ord.

Varför vänta till nästa år med att ändra/börja/sluta med något? Det är en ny dag imorgon, börja då. Eller när måndagen kommer igen.

Sluta röka? Sluta nu. Direkt. Sista cigaretten, sista packetet. Nyårlöftet är bara ett ytterligare steg i det som kallas för att skjuta-upp-saker-och-ting.
Och hur många fullföljer det löfte som man har ställt till sig själv? Om man ljuger för sig själv, hur ska man kunna vara ärlig mot omvärlden?

Nej, nyårlöften är ett jävla jippo. Vill du lägga av att röka, börja träna, eller vad det nu är du vill göra. Gör det istället för att lova det.

Kommentarer är stängda

Jag mår bra.

Publicerat av Daniel Holm den 13 januari, 2011

Är lite av en underdrift, men jag ska inte heller överdriva. Men jag mår som jag ska igen. Jag jobbar som jag ska, äter tre mål om dagen, pluggar, tränar och spelar både gitarr och PS3. Jag har mina vänner och familj. Jag mår bra.

Och jag har det dessutom väldigt bra. Jag är väldigt tursam som har två jobb – som jag trivs med och är duktig på. Jag har fortfarande min fritid, dock så försöker jag både jobba, plugga och gymma så gott jag kan. Gitarren går varm, likväl som mitt PS3.

Kärleken gick förlorad och det är jag ledsen för, men jag antar att man inte kan få allt.

Jag trivs iallafall med vart jag befinner mig i livet.

Kommentarer är stängda

Hemlängtan.

Publicerat av Daniel Holm den 28 december, 2010

Nu är jag åter på hemfärd. Två dagar försenat och det har märkts av i kroppen – jag har fått en sådan oerhört hemlängtan. Misförstå mig ej, jag har haft det underbart i Västervik och med den större delen av familjen, mina vänner och släkt. Men mina tankar har ändå vandrat sig hem. För Göteborg och min lägenhet är mitt hem, det är det verkligen. Min lägenhet med mina grejer. Min säng, min soffa, mitt skrivbord, mitt köksbord, mitt kök, min gran, mitt PS3 och mitt internet.

Och det är verkligen fantastiskt att jag känner på detta vis. Även att jag haft fasta punkter så har de varit relativa. Linköping bodde jag i, i nästan ett år, men jag visste hela tiden att jag inte skulle stanna längre än så. Jag skulle vidare. Jag skulle till Göteborg. Och när jag flyttade till Göteborg så bodde jag ihop med vänner, men det var ändå inte mitt på samma sätt. Inte mina prylar, möbler osv. Under en tid delade jag även rum. Även där, inget ont om det, det var fantastiskt och en underbar upplevelse, men jag älskar att allt är mitt nu. Jag får göra vad jag vill med vad jag vill. Det är mitt, mitt, mitt.

Nu har jag även lite klappar som ska förgylla mig och mitt hem ytterligare. Ska bli skönt.

Kommentarer är stängda

Bergochdalbana.

Publicerat av Daniel Holm den 11 december, 2010

Det är komiskt hur mycket som man kan slå ned sig, tänka sönder saker, hacka upp sig på något, bete sig som en skit mot andra, mot sig själv, stirra i väggen, gråta, skrika av ilska och sätta sig i fördärvet, när något så litet som en hälsning kan få en på fötter igen. Känna doften av kärlek och njutningen av livet.

Man har ryggat tillbaka och fallit till marken. Nu ställer man sig upp, ruskar av sig och är på gång att ta sitt första steg framåt igen.

Kommentarer är stängda

Priset man får betala.

Publicerat av Daniel Holm den 22 november, 2010

Let’s face it, jag har allt. Ned till detaljer så  har jag allt jag kan önska och lever ett fantastiskt liv. Ett demokratiskt samhälle med frihet och möjlighet till allt. Jag har en billig, fräsch lägenhet med i princip allt, internet, prylar som täcker mina behov, varma kläder, fritidsintressen, gitarrer.
Jag har massor med underbara människor omkring mig. Vänner, familj och en underbar flickvän. Alla är de ovärderliga och finns där för mig.
Jag är ett snille, jag är attraktiv, jag är rolig, jag är trevlig, jag är duktig på mycket. Jag vet vad jag vill bli och vart jag ska. Jag har ambitioner och passion. Till och för livet. Jag har en framtid.

Men allt är ändå inte som det ska. Och kanske är det ett pris som jag får betala just för att jag har allt som man kan tänka sig.

Saker är jobbiga, jag orkar inte med allt. Känner rädsla, men ändå hopp.

Ja. Det är ett pris som jag får betala för allt jag har. Och jag är beredd att göra.

Kommentarer är stängda

Lugnet efter stormen.

Publicerat av Daniel Holm den 14 november, 2010

Helgen lider mot sitt slut. Mina vänner har begett sig hemåt. Det har nog varit den roligaste helgen i mitt liv. Allt har varit så fantastiskt och så jävla roligt.

Middag på resturang, fester, sjukhusbesök, vänskap, kärlek, öl, cigarrer, paintball, tidsfördröjning, kollektivtrafik, fylla, bakfylla, tårar, skratt och med det, sprudlande glädje.

Men nu när det är över, när lägenheten har blivit lite renare och man är själv kvar då, då blir det ensamt och tomt. Jag denna fantastiska helg blir ett minne för livet och en längtan efter mer. Det glädjeruset. Nu är det dystert och jävligt.

Det är en obehaglig känsla. Men jag är ändå så otroligt lycklig över de vänner jag har. Allihoppa.

1 kommentar

Uppskatta verkligheten.

Publicerat av Daniel Holm den 28 oktober, 2010

Hur ser du på världen? Är den grå? Även en solig dag? Är den ljus även när det regnar? Uppskattar du, som jag, regnet mot fönstret, eller hur stormar går fram? En fågels kvitter, de gula löven? Saker som kanske ligger lite närmare är antagligen blommor, grönska och soliga dagar. Och visst är de vackra? Men det finns så mycket mer i denna värld som är vackert. Möjligheterna ovan är bara ett fåtal av det som jag ser omkring mig, uppskattar och ler åt. Att ligga i sängen medan regnet slår mot fönstret är njutfullt. Att vandra till jobbet eller skolan medan fåglarna kvittrar är njutfullt. Att grilla, en kväll, vid vattnet medan solen går ned är njutfullt. Se hur himlen reflekteras. Jag väljer att inte använda paraply när det regnar för att jag älskar att låta det blöta ned mig. Man lever bara en gång och det gäller att ta vara på saker och ting. Se det positiva i det. Ibland är saker jobbiga. Och det kan vara tråkigt att sommaren är över. Men det är snart sommar igen, tiden går och det är bättre att ta vara på tiden som är och se allt det vackra som finns runt omkring en. Bara öppna dina ögon och de sig omkring. Vart som helst. Överallt. Och skit i vad annat folk säger om det. Var ärlig och berätta när du tycker att handgjord duk är fin, när ett gammal ruckel ändå är fint konstruerat. När himmelen färgas rosa, fast du inte tycker om rosa.

Kommentarer är stängda