Hoppa till innehåll

Etikett: Samhället

Krig hemma som i utlandet.

Publicerat av Daniel Holm den 26 oktober, 2010

Det är två typer av skjutningar som har uppmärksammats den senaste tiden.
Den ena är den unge svenske mannen som sköts ihjäl och två till skadade i kriget i Afghanistan.
Det andra är skjutningarna i Malmö.
Det är helt klart den sistnämnda som är det som jag blir oroad och som jag tycket är viktigast.
För det är såhär: I Afghanistan är det i krig. Dessa skadade och dödade svenskar var/är soldater som representerar Sverige i ett krig. I ett krig. I krig krigar man och man löper per automatik risk för att dödas. Det är något som dessa unga män borde och lär vetat om och det är något vi alla andra också måste förstå.
Visst är det tragiskt att människor dör och jag kan inte tänka mig hur personens närmaste måste känna sig, men, tragiskt nog, så är detta hur det fungerar. Man kan fråga sig om dessa män dödat någon och hur den dödas närmaste känner för det. Vad sägs om sorg och ilska?
Däremot så förstår jag rubrikerna i den mening att det inte är så ofta som svenskar dör i krig – vilket underbart för att vi ska ju vara en krigsneutralt land. Vi har inte varit i krig på ett par hundra år. Vi hjälpte Finland med 8 260 frivilliga svenskar under det Finska Vinterkriget, men det var ju inte direkt Sverige som var med utan frivilliga.
Nej, det otäcka pågår nu i Malmö där fem skjutningar på fem dagar har inträffat. Polis har ingen aning, trodde att det kanske var flera skyttar, men tog det sedan tillbaka. De utger också att kriminella gäng nu är ute efter skytten vilket inte gör saken bättre.
Våld föder våld och gör saken direkt sämre. Oskyldiga löper då större risk att utsättas. Nej, låt polisen göra sitt jobb. Dock behövs samhällets stöd och vidare dess tilltro för att polisen kan sätta dit skytten/skyttarna. Men folk kan fortfarande hjälpa till för att saken ska gå bättre och/eller snabbare.
Skottlossningen måste helt enkelt stoppas! Det är rent fruktansvärt att något som detta har skett och fortgår i Sverige.
Det är här som skott i allmänhet är ovanliga och där folk dör av det är det riktigt otäcka. Det är sådant som inte sker och det är precis så det ska vara.
Urban Anjar skriver detta på sin blogg, och jag kopierar det direkt för det var oerhört bra skrivet:
Däremot är det viktigt att nya skjutningar förhindras. Det kan göras om många rör sig i stan. Om hundägarna tar en sväng med jycken genom de skumma buskagen, om hemvärn och orienterare övar skallgång i parker och skogsområden. Om fackföreningar och partier uppbådar sina medlemmar till nattvandringar. Om Lottakåren serverar kaffe till nattvandrarna. Om präster och imamer går ut och möter sina församlingsmedlemmar ute i natten. Om jägarna sätter sig på pass — men utan vapen förstås. Om alla som har en kamera tar nattbilder på alla som är ute och rör sig om de som hellre kör bil skaffar en sökarlampa och glider omkring och kollar. Om Röda Korset finns därute och plåstrar om alla skavsår. Om alla rädda och ensamma får sällskap på vägen hem. Om det händer blir det väldigt svårt för det fega aset att smyga runt och skjuta folk i ryggen. Att det dessutom gör livet surt för inbrottstjuvar och våldtäktsmän är en ren bonus.

Kommentarer är stängda

Kritik.

Publicerat av Daniel Holm den 24 oktober, 2010

Detta med folk och kritik är oerhört intressant. Hur folk kan ställa sig direkt emot saker bara igenom att höra en sammanfattning av saker och att den sammanfattningen inte överinstämmer med deras egna syn på saken. Eller sin grupp.
Som nyheten hos DN om prästen Einar Gelius, Norge som skrev en bok om ”Kåthet och lust i Bibeln”.
Detta är ett praktexempel då det står i texten att Ole Christian Kvarme, biskop i Oslo stift, inte gillar boken – trots att han inte har läst igenom den. Det strider mot den vanliga synen på sex inom kristendomen, och trots att det är skriven av en präst, så håller givetvis inte andra kristna med eftersom det strider mot deras tro, som för dem är ortodox.
De lär ju inte ge boken en chans för läsning ens.
Jag är dock väldigt intresserad av att läsa denna bok då jag inte alls är troende. Det blir mer objektivt och jag finner det bara intressant, inte bara för att jag faktiskt haft en relativ kristen barndom, men också just för att det är ett kontroversiellt ämne.
Men det är ju givetvis inte bara här som folk är kritiska. Det gäller överallt när det strider mot något som man antingen har en spontan uppfattning till eller som man håller hårt på sedan tidigare. Inte bara i faktamässiga frågor utan även i perspektivsfrågor.
Detta är ingen smutskastning, jag vet ju själv hur det är och hur man fungerar och också hur jag upplever att andra fungerar.
Ibland kan man bli rakt offensiv för att upprätthålla något som man egentligen inte bryr sig om. Det är synd ur flera perspektiv.
Både för den som kanske kommer med en idé, men blir nedslagen för att den andra parten tycker att den är ”dum” och för att denna part tycker att det är ”dumt” för att det strider mot en tidigare uppfattning eller tanke för något.
Man ska inte kritisera saker innan men vet mer om det. Som också herr Gelius säger i slutet av DN-artikeln:
– Läs boken först så kan vi ta samtalet sedan.
Kritisera inte smaker innan du själv har smakat. Inte musik du inte lyssnat på. Som alla som inte tycker om Håkan Hellström musik. De anser att han låter som någon som stryper en katt. Och visst har han inte sjungit så bra förr – men nu sjunger han fantastiskt. Hans första skivor, som kritikerna till herr Hellström troligtvis bygger sitt snack på, sjöng han inte heller så bra på – för det gjorde han ju inte. Men jag älskar ändå hans musik. Hans passion tycker jag är oerhört tydlig och det är det som gör musiken så fin. Texterna, musiken och passionen. Dessutom var det ju lite hans grej att sjunga falskt. Men det är(/var) vackert.
Jag kritiserar också viss musik, men inte innan jag har byggt upp en ordentlig grund för det. Alltså en riktig anledning till att inte uppskatta den och då heller inte lyssna på den.
I motsatt riktning, vilket är väldigt ironiskt, så är människor istället inte särskilt källkritiska när det kommer till media. Man tror oftast rakt upp och ner på det som sägs i medier av olika slag. Vilken ibland kan vara dumt. Personligen så lade jag av att läsa Aftonbladet för ett par år sedan för att det var för mycket underhållning och för lite ordentliga nyheter, plus att jag ansåg att de kör hårt på framing och vinklar det så oerhört. Jag kunde inte lita på dem.
Och att man gärna tror på historier som ens nära och kära berättar – även om de kan låta osannolika.
Det är intressant detta med kritik i alla dess former och jag skulle kunna skriva massor mer.
En intressant läsning i bokform om källkritik är boken ”Källkritik” av Torsten Thuren. Verkligen jätte bra bok!
Och slutsatsen är att man ska vara kritisk till saker och ting, men inte så att det skadar varken en själv eller sina medmänniskor. Det ska alltså inte vara i dumhet som man kritiserar vad det nu än handlar om.

Kommentarer är stängda

Katter och stadsbor.

Publicerat av Daniel Holm den 18 september, 2010

Ska man nu vara envis och ha katt när man bor i en storstad så låter man den antingen:

  1. Aldrig gå ut – För då kommer den aldrig att få veta något annat.
  2. Låt den vara ute på sitt egna bevåg.

Annars ger man fan i att ha katt i storstan! Man har inte katt i koppel. Punkt. Jävla. Slut.
Att ha katt i koppel är näst inte plågeri!

Katter är inget som hundar, vilka mår bättre av disciplin. Katter har man haft sedan de egyptiska civilisationerna och har ansets som gudnära djur. I Sverige och på den sidan jag kommer ifrån så har man dem för att jaga möss och råttor.

Att ha husdjur för att fylla ett behov är egoistiskt och jag låter resten vara osagt. Jag har själv haft både hund och katt. Skulle jag välja så väljer jag hund då de ger tillbaka lika mycket kärlek som man ger. Får jag ett annat val så ger jag fan i husdjur över huvudtaget då jag vet att jag inte har tiden att ta hand om en hund och jag anser inte att människan är berättigad i att bestämma över djurs öde bara för att det inte passar en själv.


Katter blir inte vilda av att få vara utomhus, de mår snarare bättre av det få de kan ta hand om sig själva och blir inte automatiskt påkörda i en ekvation av Katt+Bil=Död katt.

När jag var liten så tog vi till och med in vildkatter i hemmet. Det lustigaste de gjorde var att ta in ormar för att visa hur duktiga de varit – och de var de fan! Även om vi som människor i dagens läge kanske inte värdesätter ormar i hemmet.

Att gå ut med katt i koppel är idioti och är, tyvärr, ett bevis på vad folk på landsbygden har om folk i staden.

4 kommentarer

Norra och Södra Älvstranden – En uppgift.

Publicerat av Daniel Holm den 18 september, 2010

 

Daniel Holm, 100918

SM1110, Göteborgs Universitet

 

Uppgift 1 – Älvrummet.

 

Besöket i Älvrummet var lovande, inte nog för den stora, informativa modellen över både norra och södra Älvstranden, men också tillhörande information över de områden som är aktuella att bygga på och/eller förändra. Som tex:

Stora Torp – Inga bilar behövs. Garage under mark för lek.

Sannegårdshamnen – Moderna hus.

Skeppsbron – Grönskande tak och väggar

 

Även att det är öppet, de ser det som ”fullständigt demokratiskt” så kommer det alltid att finnas invändningar. Det vackra i det är dock att det känns som att saker och ting är på gång, det känns seriöst – även om det handlar om en turistattraktion som Göteborgshjulet. Jag har bara bott här i ett år och ser ändå Göteborg som relativt exotisk och ser det garanterat inte på samma sätt som berättigade invånare – än.

Några viktiga saker som jag tycker är viktiga att se till under sådanahär projekt:

 

Bil-, Cykel- och Kollektiv-trafiken och Bostäder

Projekten i Älvrummet ser ut att vilja ha en begränsning på biltrafik dels ur ett miljöperspektiv och dels för att låta naturen få flöda och ge lekplatser åt barnen. Man vill ha parkeringsplatser under mark för samma anledningar. Istället ska det bli enklare att cykla eller åka kollektivt dit man ska – vilket är gott ur ett miljömässigt perspektiv och, enligt mig, ger än trevligare miljö. Projektet vill bygga 20 000 nya arbetsplatser, men får redan idag kritik för att personer som tar bilen till jobbet kommer att få gå lite extra. Istället så blir trafiken en knepig fråga för Södra Älvstranden1.

Att det råder brist på bostäder i Göteborg är det ju ingen som helst tvekan om. Vilket gör det viktigt, och är viktigt i detta projekt att just utveckla bostadsområden och även bygga nya.

 

”Öppenhet är nyckelordet”

Projektet för att bygga ut och utveckla de nya älvstränderna ses som öppna, demokratiska och låter alla göteborgare vara med och bestämma2. Stadsmuseet har utställningar över sidorna och låter även folk få komma med förslag inför framtiden. Elever på skolor3 och universitet har egna projekt att bidra med4. Viktigt att faktiskt låta människor vara med och bidra och delge idéer och kritik.

Även att det finns stort intresse och ambitiösa människor här i Göteborg, så finns det fortfarande de som är konservativa och vill låta det vara som de alltid har varit. Låta varven vara kvar istället för att bygga bostäder, tex.5.

 

Hållbar utveckling

I sin helhet ser jag att Älvrummet och hela Älv Utveckling AB har stora framtidsambitioner som verkligen skulle kunna bli något. Med självförsörjande, passiva hus som ska minska koldioxidutsläppen med upp till imponerande 75%(!), hålla värmen kvar bättre6, mer parker, livligare stadsliv och massor med andra spännande idéer för att förliva Göteborg inför framtiden.

Dock kan man inte göra alla nöjda och och vissa lär aldrig bli7.

Kommentarer är stängda

Mentor- och lärlingsskap.

Publicerat av Daniel Holm den 6 september, 2010

Arbetare

Folkpartister förespråkar på sina plakat att man ska sätta in lärlingsskap för att unga ska få jobb, och jag skulle också gärna se det:
Men hur ska de kunna genomföra det när det alliansen vill se allt mer privatisering, vilket bidrar till sökande efter ekonomisk vinst, snarare än något annat.

Privatisörer vill inte ha okunniga ungdomar som springer runt när de utgår ifrån sitt arbete med vinstvinnande syfte. I motsats till alliansens anförande till just privatisering, skulle jag vilja se att staten tar tillbaka tex. apoteken, låter systembolagen vara. Som arbetsförmedling skulle då myndigheter kunna betala ut en typ av lön till personer som går som lärlingar.Företaget med arbetande mentor skulle då hjälpa samhället igenom att minska sysselsättningsbrist och få igen det med gratis arbetskraft allt eftersom.

Låta unga själar gå som lärling hos personer som fungerar mentor några år innan de går i pension. När väl denna våg att 40-talister som går i pension är över oss så finns det ingen som kan ta över. Ingen som kan deras jobb. Finns ingen dokumentation och människans störska nackdel är ju att vi inte kan extrahera kunskap hur som helst.

Se de som går på byggnadsprogran på gymnasiet och som kommer ut i arbetslivet – de kan knappt sin sak för att det har varit för mycket teori och inte tillräckligt med praktisk utbildning. De som idag är, tex snickare, kan sin sak och har ofta lärt det sig igenom praktisk utbildning utanför skolan. Min farfar gick som lärling, min flickväns far gick som lärling, min morbrot lärde sig också igenom att göra. De är snickare och de kan sin sak!

Vissa personer lär sig helt enkelt bättre igenom att praktisera och det är långt ifrån alltid som sådana personer faktiskt söker sig till mer praktiska utbildningar, eller utbildningar alls, då de just är så konservativa med teoretisk utbildning i dagens samhälle. Dessa personer går då kanske istället hemma som arbets- eller sysslolösa.

Vi behöver statligt ägda företag som kan ta sig ann och utföra statliga arbeten i de flesta sektorer. Byggföretag, vägverket mm. Dessa firmor kan sedan ta in lärlingar som arbetskraft som sedan kan allt det som sin mentor kunde och kan fortsätta hålla arbetsplatsen rullande.

Bla här i Göteborg så vill politiker bygga fler hyreshus för att tämja den totala saknaden av lägenheter i staden. Sådana projekt, som ändå är av statligt, region, eller kommunalt planlagt, utföras av statligt anställda. Byggnadsarbetare som skulle kunna agera mentorer åt arbetslösa unga, eller egentligen vem som, som sedan kan ta efter.

Detta kan tillämpas i alla sektorer och alla platser.

Det är fint att lova en sak, men berätta gärna HUR ni tänkt göra det med.

Kommentarer är stängda

WikiLeaks, barnporr och demokrati.

Publicerat av Daniel Holm den 8 augusti, 2010

Ni har väl inte kunnat gå miste om WikiLeaks efter de senaste debatterna. WikiLeaks är helt enkelt en sk. ”Whistleblower”-sida för bla. journalister, där nu över 90 000 hemliga dokument har blivit läckta och nu ligger lagrade för vem som helst beskådning.

Bla. så kan läckor nämnas som ”Collateral Murder” som är en läckt video ifrån den amerikanska militären där en Apache-helikopter skjuter och mörder ca 18 människor, inklusive två journalister som jobbade för Reuters.

Detta har både blivit och kommer förhoppningsvis att bestå som ett av den moderna tidens absolut viktigaste demokratiska verktyg. Men sidan, som är ytterligare ett bevis på den kraft och sökande efter rättvisa och oskymmande demokrati som finns hos människor världen över, är skapad av Julian Assange har givetvis skapat starka reaktioner ifrån just den amerikanska militären och med Pentagon i spetsen.

WikiLeaks har sina servrar i Sverige och hos PRQ, som tidigare hade The Pirate Bay som kund. WikiLeaks är hostad här i Sverige just för att vi har sådana beskyddande lagar för journalister och sk. ”whistleblowers”. Dock vet vi att USA tidigare har pressat fram nedstängingar av viktiga demokratiska verktyg här i Sverige. 2006 så tog svensk polis ned The Pirate Bay efter påtryckningar av Vita Huset. Nu när WikiLeaks innehar dokument ur USAs självaste hjärta så lär det bli än mer livat än när en mediaindustri hävdar att de förlorar inkomster.

Denna gång får vi dock hoppas att våra folkvalda politiker har lite mer ryggrad och inte tilllåter sådana utpressningar igen. Vi har, som sagt, oerhört beskyddande och viktiga lagar för just denna typ av journalism och källor, inte ens USA med Pentagon, ska få rubba dessa.
Piratpartiet vill bla. se en formell ursäkt efter Pentagons hot.
Och om inte annat så har Piratpartiet lovat WikiLeaks både bandbredd och serverutrymme och att aldrig falla för påtryckingar.
De har redan givit The Pirate Bay bandbredd och tänker vidare hosta The Pirate Bay under en diplomatisk imunitet inifrån riksdagen. The Pirate Bay är idag en oerhört viktig opinionsbildare.

Det är inte heller svenska politiker som borde ana oråd, eller WikiLeaks skapare, Julian Assange, utan också Bradley Manning, som tros ha läckt alla dokument till WIkiLeaks.
Det är bla. folk som vill se honom avrättad.

”He basically argues what I’ve talked about before: that Wikileaks is distributing classified information and putting America, American troops, and world diplomacy at risk.”

Sanning är snarare att USA lär få sona för sina lögner och fula knep tillsammans med dess mörkerläggande. De har helt enkelt satt sig själva i fara och har bara sig själva att skylla för läckor som dessa.

 

 

 

Piratpartiet släppte sin manifest, eller sjökort, för en snar vecka sedan och det gick snabbt för media att mistolka den i kombinatioon med ett jävligt klantigt uttalande av Rick Falkvinge under en intervju med Ekot. ”Piratpartiet vill laglisera barnporr”, stod det – något som vi givetvis inte vill. Och som absolut inte jag vill! Misledandet handlade om att vi inte vill ilagligsera konst som innehåller minderåriga personer i nakna scener.

En lag tillkom nyligen, vilket gjorde just detta. En mangavetare blev dömd häromdagen och material som det olagligt för att innehållit just detta. Tankar eller kultur ska inte förbjudas. Vad som däremot ska vara olagligt och är olagligt är faktiska bilder eller material på utsatta barn eller minderåriga. Inte heller bilder eller material i barnpornografiskt syfte.

Manifesten ska nu skrivas om under en veckas tid för att öppna upp och redigera det hela på ett med demokratiskt vis. Och förhoppningsvis stoppa sådana här typer av misförstånd.

Energin ska läggas på att hjälpa faktiskt utsatta barn, inte att stoppa människors tankar. Att övervaka och förbjuda tankar på ett sådant vis är ytterligare ett steg mot ett samhälle som inte jag, och som jag inte heller du, vill vara med om.

 

 

 

 

 

 

Kommentarer är stängda

Biltuffhet.

Publicerat av Daniel Holm den 7 juli, 2010

Det finns div. typer av oss människor – let’s face it. Och tur är väl det! Dels för samhällets balans och för variation och smak.

En typisk sak angående många killar är deras brist på trafiksäkerhet. Och deras syn på tuffhet och deras fantasi av vinnandet av en ung flickas hjärta.

Dessa killar accelerar vid otillfällen, kör ofta för fort, tutar och kör igenom stan med nedvevade rutor och högsta volym. Jag har många vänner som både gör detta än i dag och som tidigare har gjort det. Och givetvis: ”igenom sig själv, känner man andra” – jag har också gjort en del av detta.

Dock har jag aldrig tagit en sväng igenom stan, sträckt på mig, dragit på ett jävla liv och vevat ned mina rutor. Och när mina vänner gör detta så är det ta mig fan den enda gången som jag känner mig direkt pinsam.

Jag säger inte att detta är något dåligt i sig. Alla behöver sin egna utveckling i dess egna fart, men jag finner det intressant. Över hela beteended. Och inte fan finns det tjejer som skulle falla för en snubbe som kom i en rishög, med allt för hög diskant – i brist på baslåda – och tutar åt dem. Och finns det sådana tjejer, är de då verkligen något som man vill ta med hem till föräldrarna och hålla i handen?

Och det är inte ens att killar för höra att det är tuft – de gör det ändå. Möjligtvis att de triggar varandra, men under alla mina dar och detta ämne så har varenda tjej jag talat med sagt detsamma: ”Löjligt”, ”Barnsligt”, ”Pojkigt”, ”Larvigt”, ”Inte alls coolt”, osv. Och det är det fan inte heller.

När jag tog körkortet så tog det några månader och så började man köra allt sämre. Men ju längre tid det gick och ju närmare man kom till prövotidens slut, ju ofarligare körde man.
Jag förstod att det inte var värt det. ”Tänk om man skulle skada någon. Jag skulle inte kunna leva med mig själv.”

Man ska däremot se skillnaden på att försöka se cool eller tuff ut, mot att själv välja val av enskilda skäl. Jag tycker fortfarande att det kan vara gött att köra lite fortare än vad tillåtet. Dock inte i stan, inte på dagen och inte med andra bilar på vägen. Detta sker dock allt mer sällan.

Och detta med hög musik, nedvevande rutor och ren crusing tycker jag är så jävla löjligt.

Jag har verkligen själv lyssnat på ohälsosamt hög musik under mina bilfärder. Det är skit gött, det är inte det som jag säger. Men när jag kört och lyssnar på denna musik så är mina rutor uppvevade – faktiskt just för att jag inte vill verka som dessa andra killar. Faktum är att jag vill ta fullständigt avstånd ifrån denna typ av pojkighet (och andra. Som sport).

Att köra för fort – medvetet – ta risker – som att bromsa (för)sent – och attt accelerea i kurvor är bara dumt. Kan vara kul, men dumt.

Kort sagt: Ge fan i att utsätta folk i fara och förstöra miljön för att se tuff ut. Ta en promenad och säg istället hej till flickan du annars hade tutat på.

PS. Detta med ”tuffhet” och musik återfinns ju även med folk på bussar eller på andra publika platser. På vischan har man ett jävla liv i sin bil. I stan lyssnar på man på musik med ett jävla liv ur sina hörlurar.

Klart det är gött med hög musik, men jag tror ingen blir imponerad eller attraherad över hur hög decibel du tål.
DS.

Kommentarer är stängda

Moderaterna, Rättstat? Nej, Polisstat menar de allt.

Publicerat av Daniel Holm den 4 juli, 2010

EDIT: Detta är som ett svar av Fredrik Reinfeldts artikel på DN.

Ni hävdar en tro på människan? Borde denna tro då inte motsäga sig igenom att ni införde FRA. Tron på människan borde innebära ett särintresse av att vi alltid gör rätt. Att vi vet vår plats och att vi själva har ett bärande ansvar. Det är väl just det som en rättstat är. Men igenom att sätta igång en massavlyssning igenom dels FRA och dels datalagringsdirektivet (och säkert dess utveckling) så bevisar ni helt enkelt att ni inte alls tror på människan. Att vi inte alls tar vårt ansvar och att vi inte alls gör rätt.

Att ni allt om oss ska veta, ”för er egen säkerhet”? Nej, det är varken en tro på människan eller en frihet. Frihet är att själv få bestämma precis allt som ska lagras eller hänvisas. Många lägger ut sina liv på Twitter, Facebook, positioner via Google Latitude. Men detta är personliga, privata och helt egna val.
I er ”stat” så har vi ingen valmöjlighet. Vårt privatliv rivs och fram kommer odemokratiska efterdyningar. Ni vill ha en polisstat.

Och det är klart att ”vanligt folk” inte känner sig sedda. Att vi blir undanskuffade och nekade våra rättigheter. Våra fundamentala rättigheter kränks av arogans. Resultat blir oro och radikala tankar. Vi har en justitieminister som klart och tydligt är felplacerad. Inte alls har den kunskap som krävs i ett ett demokratiskt Sverige. Vi ”vanliga” ber om en förändring. En justitieminster med klara fördigeheter och syn i vad som faktiskt är rätt och fel. Men ni lyssnar inte.

Detta är ingen paradox. Tyvärr, det är ett gensvar. Ett resultat av en skam. Skam för ministrar som inte lyssnar. Som faktiskt inte kan företräda de frågor som vi tycker är viktigast. Att de går en mer enskild väg. En väg efter egen tanke.

I en representativ demokrati så ingår inte att våra folkvalda blir kvarsittande efter utbrott, pudel, på utbrott, pudel. De stiftar inte lagar som vi inte vill ha. De tar inte ifrån oss våra rättigheter.

Ni är inte ett parti att luta sig mot. Det går inte för att ni är inte där och hjälper oss att stå. Vi blir motsatta och kommer inte fram. Vi ropar och ber, men ni lyssnar inte. Ni är inte ett parti för oss alla. Ni är ett parti för de få.

Att ni ändå har viljan är ändå gott. Vi vill att ni ska ändras. Vi vill bli hörda och vi vill att ni ska företräda oss. Kanske är det inte helt försent. Riv upp, gör om och gör rätt. Håll inte fast oss i maktlösa positioner. Där vi inget kan göra, inget kan säga.

Stifta inte lagar som motsätter brott vid dess spets. Finn roten i problemet istället för att snegla vid sidan av.

Riv upp FRA. Stoppa datalagringsdirektivet. Slopa IPRED. Låt oss inte hamna med i ACTA. Motså USAs påtryckningar. Avsätt Beatrice Ask och ge oss en riktigt justitieminster. Sluta att smyga och viska. Lyssna på oss och var demokratiska. Kanske där kan vi se oss som en representativ demokrati.

Mitt namn är Daniel Holm och jag kommer inte att rösta på Moderaterna. Mitt val ligger på Piratpartiet för jag vill inte leva i en polisstat. Jag vill inte att mina framtida barna ska leva i en polisstat. Och jag vill inte att ni, Moderaterna, ger framtiden verktyg och utveckling som hämnar just en polisstat. Ett odemokratiskt samhälle fyllt med censur och förtryck.

Hör oss. Vi är framtiden och ni vet det.

Kommentarer är stängda

Ta ditt ansvar – Bränn dina minnen! WD29.

Publicerat av Daniel Holm den 7 juni, 2010

Jag finner mig relativt mållös. När jag först började läsa om WD29 så tyckte jag att jag direkt förstod dess innebörd. Ack så fel jag hade. Innebörden av den var allt för skrämmande till en början, men efter gårdagens resa hem till Göteborg så infann sig snart mer rädsla och jag förstod allt mer dess praktiska innebörd.

Written Decleration no 29 är ett tillägg till datalagringsdirektivet som ny ytterligare ska lagra alla våra sökningar som tex. utförs på Google eller andra sökmotorer. Som så många gånger tidigare så är den uttalade meningen för detta förslag att man ska stoppa barnpornografin.

Det finns helt enkelt så oerhört många motsägelser och naiva utmaningar i detta så det är löjligt. För en som faktiskt agerar och utför sig på internet, vet att barnpornografin inte finns att tillgå på det öppna internet (det internet som vi vill ha bestående). Nej, detta material finns på dolda platser som bara de som sysslar med det, vet vart det ligger.

”Jag har hängt på nätet i 20 år i år och inte snubblat över det en (1) enda gång, och då tittar jag ändå på porr gärna och ofta.” – Rick Falkvinge.

Igenom att ge sig på och lagra sökningar på det öppna internet så kommer man alltså inte att finna det som man hävdar att man söker efter. Och jag är rätt säker på att så också är fallet för de som gärna skriver på för WD29. De vet att de inte finner denna typ av material heller, utan det är något annat som de vill åt.

“Jag skiter väl i om syftet är att stoppa barnporr. Tala om vad det är ni VILL GÖRA, så ska vi titta på om det är rimligt eller inte, oavsett vad ni påstår att syftet är.” – Johannes Forssberg.

Jag finner det hela väldigt oroande. Vad är det de vill ha all information till? För det kommer ju bli allt som är vässentligt om en som lagras i dessa databaser. De skulle ha våra positioner vid samtal, vad vi skriver i mail och SMS, vilka vi hör av oss till, vad vi säger. Men också informtion om vår hälsa, våra politiska åsikter, vår religion, våra hobbies, våra sexuella preferenser, våra resplaner, våra matvanor, våra konsumtionsmönster, våra livsval och vår smak på livet.

Vi måste även fråga oss om vi verkligen vill att staten skall få tillgång till all denna information?

Jag googlar oerhört många gånger om dagen. Och även att det inte är efter bombrecept eller barnpornografi så vill jag inte att detta ska lagras. Anledningen är enkel:
Människor ser vad de vill se.

”Till exempel tenderar människor att söka och ”se” mönster, indicier och företeelser även där inga mönster, hållbara indicier eller företeelser finns. Vittnespsykologin erbjuder ett oändligt antal exempel. Militära erfarenheter visar att den som är satt att bevaka ett litet utsnitt av verkligheten lätt kan drabbas av ”mentala hägringar”.” – Henrik Alexandersson.

Och det är egentligen inte bara det att jag inte vill att staten ska se vad det är som jag googlar efter, utan den kan lika gärna vara min flickvän.
Jag älskar tex. allmänbildning. Jag vill gärna veta lite om allt. Så jag kan sitta på Wikipedia och läsa om allt ifrån stanism, könssjukdommar, droger, hemoröjder till Foo Fighter.

Tänk själv vilka tankar du får ifrån dessa få sökord. Vill du att polisen ska komma och hälsa på för att du inte berättat för staten att du har AIDS, vilket de nu tror för att du har läst om det på Wikipedia. Nej, det är klart att du inte vill.

Precis som att jag inte vill att min flickvän ska tro att jag har hemoröjder. Men jag har googlat efter dem. Lite kuriosa är att jag var tungen att googla på det igen då jag blev osäker på hur det stavades. Vilket också för in mig på ett annat använingsområde för Google – rättstavning. Jag använder faktiskt Google till just det. När jag är osäker på ett ord så googlar jag det och får då också ett ”menade du X?” Hur många sökord som inte strömmar in ifrån mig bara för en sådan sak.

Lagar och direktiv som dessa är en ren samhällsfara. Man kan inte lita på att det är ärligt folk som har enkel åtkomst till våra informationsdatabaser över hela svenska folket. Det finns alltid folk som inte borde vara där. Skulle du kunna säga att du absolut inte skulle röra denna databas för att kolla upp vad en möjlig partner som du har sneglat lite på, brukar googla på? Lite ”osyldigt” kikande, kan tyckas. Nej, det är Pandoras box och den är då vidöppen!

Det är ett extremt farligt verktyg som helt enkelt är för farligt för att existera. Inte ens den oskyldigaste av oskylda går helt fri förbi. Människan är för nyfiken och för utförskande för detta.

Samtidigt som detta direktiv är på gång så klubbas en ny lag igenom här i Sverige som ska stoppa all typ av barnpornografiskt material.

Denna lag gör det alltså olagligt för dig att inneha semesterbilder där barnen var just barn. Små barn och nakna på stranden. Denna lag gör det också olagligt att inneha bilder på dig själv ifrån innan du blev 18 och myndig.

Från och med den 1 juli iår, så har du fått ett ansvar att bränna dina gamla fotoalbum innehållande dina barns uppväxt, din egna uppväxt. Också du som har bilder på din partner eller kompis när ni var och nakenbadande på den där enskilda badstranden eller solvärmda klipporna den där vackra sommardagen.

Jag har själv ett riktigt tjockt fotoalbum ifrån min uppväxt. Jag har tiotusentals bilder ifrån mina senaste år. Mina bilder är mitt liv. Det är det som för mig är ovärderligt. Tider som aldrig kommer igen. Situationer som aldrig sker ännu en gång. Det är det värdefullaste jag har i min ägo.

Men nu får Du inte behålla dina oersätterliga bilder och minnen. Ditt ansvar är att bränna och radera. Jag får inte behålla mina bilder.
Tar du inte detta ansvar så får du fängelse. Tar jag inte dett ansvar så får jag fängelse.

Är detta rimligt? Är det?

Kommentarer är stängda

Varför Piratpartiet behövs – 2010.

Publicerat av Daniel Holm den 22 april, 2010

Det är nu 2010 och om mindre än fem månader är det riksdagsval. Jag står fortfarande som Piratpartiet och det är för att det är ett enkelt val. Piratpartiet behövs – nu mer än någonsin.
Saken är den att det kommer allt fler strider som måste tas för rätten till ett privatliv. TIll ett skydd som egentligen är fundamentalt i ett demokratiskt samhälle, men som ändå skrivs över med EU-direktiv och handelsavtal.
Det råder ingen tvekan om att det är pengar som spelar större roll för dagens politiker än vad medborgarnas rättigheter gör. ACTA tar allt läskigare steg framåt. Tanken var till en början att det skulle motverka förfalskning av tex modekläder, men nu börjar det ta en mer digital form och ska tillämpas på internet – oavsett spridningens storlek.
Vilken spridning som helst ska kunna tolkas som kommersiell och det kan gå ända ned till mellan två vänner som delar en fil med varandra. Rätten till att dela med oss av saker till vänner har vi, och den ska behållas. Man ska inte låta kommersiella, gigantiska bolag, att få ta del av myndigheters befogenhter:
– De stora mediabolagen försöker genom ACTA-avtalet ta kontroll över internetleverantörer, få gräddfiler till polis och tull, och få centrala positioner i statliga myndigheter, säger Sandra Grosse, riksdagskandidat för Piratpartiet och insatt i ACTA-avtalet.
Det är också tydligt att våra politiker inte vill sätta sig emot avtal som dessa. Anledningarna kan och är säkert flera, men inte rättfärdigade för det. Medborgares rättigheter och säkerhet ska aldrig få komma i kläm!
Piratpartiet behövs fortfarande och jag är rädd att det kommer att behövas i ytterligare år.
Den största anledningen till att vi behövs och att vi har en chans att bli etablerade i Sveriges riksdag är rätt enkel:
Idag finns 11 etablerade partiet i sveriges riksdag och inget va dem bryr sig nämnvärt om fundamentala rättigheter. Inte i den mån som Piratpartiet gör. De ser fortfarande mellan fingrarna angående detta, och fokuserar mer på andra samhällsfrågor.
Det är absolut ingen fel på det – det är ju trots allt därför som Piratpartiet bara fokuserar på dessa fundamentala rättigheter, såsom rätten till privatliv i både samhället och på internet. Att vår integritet ska hållas intakt. Gammelpartierna kan fortsätta att handskas med sjukvårdsfrågor, ålderomsorg (vilket jag tyvärr inte tycker att de gör ett speciellt jobb med heller, men det hör inte till) osv.
Piratpartiet kan då helt fokusera på dessa frågor. Och säg inte att de inte räcker, för de är så fundamentala så utan dessa rättigheter skulle vi befinna oss i en ohyglig polisstat där inte ålderomsorg eller sjukvård behövs, för ingen vill bli gammal ändå.

1 kommentar