Jag finner mig relativt mållös. När jag först började läsa om WD29 så tyckte jag att jag direkt förstod dess innebörd. Ack så fel jag hade. Innebörden av den var allt för skrämmande till en början, men efter gårdagens resa hem till Göteborg så infann sig snart mer rädsla och jag förstod allt mer dess praktiska innebörd.
Written Decleration no 29 är ett tillägg till datalagringsdirektivet som ny ytterligare ska lagra alla våra sökningar som tex. utförs på Google eller andra sökmotorer. Som så många gånger tidigare så är den uttalade meningen för detta förslag att man ska stoppa barnpornografin.
Det finns helt enkelt så oerhört många motsägelser och naiva utmaningar i detta så det är löjligt. För en som faktiskt agerar och utför sig på internet, vet att barnpornografin inte finns att tillgå på det öppna internet (det internet som vi vill ha bestående). Nej, detta material finns på dolda platser som bara de som sysslar med det, vet vart det ligger.
”Jag har hängt på nätet i 20 år i år och inte snubblat över det en (1) enda gång, och då tittar jag ändå på porr gärna och ofta.” – Rick Falkvinge.
Igenom att ge sig på och lagra sökningar på det öppna internet så kommer man alltså inte att finna det som man hävdar att man söker efter. Och jag är rätt säker på att så också är fallet för de som gärna skriver på för WD29. De vet att de inte finner denna typ av material heller, utan det är något annat som de vill åt.
“Jag skiter väl i om syftet är att stoppa barnporr. Tala om vad det är ni VILL GÖRA, så ska vi titta på om det är rimligt eller inte, oavsett vad ni påstår att syftet är.” – Johannes Forssberg.
Jag finner det hela väldigt oroande. Vad är det de vill ha all information till? För det kommer ju bli allt som är vässentligt om en som lagras i dessa databaser. De skulle ha våra positioner vid samtal, vad vi skriver i mail och SMS, vilka vi hör av oss till, vad vi säger. Men också informtion om vår hälsa, våra politiska åsikter, vår religion, våra hobbies, våra sexuella preferenser, våra resplaner, våra matvanor, våra konsumtionsmönster, våra livsval och vår smak på livet.
Vi måste även fråga oss om vi verkligen vill att staten skall få tillgång till all denna information?
Jag googlar oerhört många gånger om dagen. Och även att det inte är efter bombrecept eller barnpornografi så vill jag inte att detta ska lagras. Anledningen är enkel:
Människor ser vad de vill se.
”Till exempel tenderar människor att söka och ”se” mönster, indicier och företeelser även där inga mönster, hållbara indicier eller företeelser finns. Vittnespsykologin erbjuder ett oändligt antal exempel. Militära erfarenheter visar att den som är satt att bevaka ett litet utsnitt av verkligheten lätt kan drabbas av ”mentala hägringar”.” – Henrik Alexandersson.
Och det är egentligen inte bara det att jag inte vill att staten ska se vad det är som jag googlar efter, utan den kan lika gärna vara min flickvän.
Jag älskar tex. allmänbildning. Jag vill gärna veta lite om allt. Så jag kan sitta på Wikipedia och läsa om allt ifrån stanism, könssjukdommar, droger, hemoröjder till Foo Fighter.
Tänk själv vilka tankar du får ifrån dessa få sökord. Vill du att polisen ska komma och hälsa på för att du inte berättat för staten att du har AIDS, vilket de nu tror för att du har läst om det på Wikipedia. Nej, det är klart att du inte vill.
Precis som att jag inte vill att min flickvän ska tro att jag har hemoröjder. Men jag har googlat efter dem. Lite kuriosa är att jag var tungen att googla på det igen då jag blev osäker på hur det stavades. Vilket också för in mig på ett annat använingsområde för Google – rättstavning. Jag använder faktiskt Google till just det. När jag är osäker på ett ord så googlar jag det och får då också ett ”menade du X?” Hur många sökord som inte strömmar in ifrån mig bara för en sådan sak.
Lagar och direktiv som dessa är en ren samhällsfara. Man kan inte lita på att det är ärligt folk som har enkel åtkomst till våra informationsdatabaser över hela svenska folket. Det finns alltid folk som inte borde vara där. Skulle du kunna säga att du absolut inte skulle röra denna databas för att kolla upp vad en möjlig partner som du har sneglat lite på, brukar googla på? Lite ”osyldigt” kikande, kan tyckas. Nej, det är Pandoras box och den är då vidöppen!
Det är ett extremt farligt verktyg som helt enkelt är för farligt för att existera. Inte ens den oskyldigaste av oskylda går helt fri förbi. Människan är för nyfiken och för utförskande för detta.
Samtidigt som detta direktiv är på gång så klubbas en ny lag igenom här i Sverige som ska stoppa all typ av barnpornografiskt material.
Denna lag gör det alltså olagligt för dig att inneha semesterbilder där barnen var just barn. Små barn och nakna på stranden. Denna lag gör det också olagligt att inneha bilder på dig själv ifrån innan du blev 18 och myndig.
Från och med den 1 juli iår, så har du fått ett ansvar att bränna dina gamla fotoalbum innehållande dina barns uppväxt, din egna uppväxt. Också du som har bilder på din partner eller kompis när ni var och nakenbadande på den där enskilda badstranden eller solvärmda klipporna den där vackra sommardagen.
Jag har själv ett riktigt tjockt fotoalbum ifrån min uppväxt. Jag har tiotusentals bilder ifrån mina senaste år. Mina bilder är mitt liv. Det är det som för mig är ovärderligt. Tider som aldrig kommer igen. Situationer som aldrig sker ännu en gång. Det är det värdefullaste jag har i min ägo.
Men nu får Du inte behålla dina oersätterliga bilder och minnen. Ditt ansvar är att bränna och radera. Jag får inte behålla mina bilder.
Tar du inte detta ansvar så får du fängelse. Tar jag inte dett ansvar så får jag fängelse.
Är detta rimligt? Är det?