Jag är äntligen här – i mina drömmars mål; Göteborg. Så jag har längtat efter dig i nära fem jävla år. Men nu är det slut på det – jag är här och jag är din!
Allt gått man hört om Göteborg har verkligen gjort sig känt på otroligt kort tid. Detta är historian om hur jag kom hit:
När jag slutade nian på Överums skola så hade jag inte den blekaste aning om vart jag var påväg, vad som komma skulle och framförallt: vad skulle jag göra nu då? Gymnasiet och utbildning var en självklarhet, jag hade fattat det den sista terminen. Men vad skulle jag gå? I slutet av den sommaren, en vecka innan Gymansiet började så fick jag det – Jag skulle gå på Teknikprogrammet i Västervik och sedn flytta till Göteborg för att gå på Chalmers – detta är fem år sedan och jag minns precis vart jag var när jag ringde till Västervik Gymnasium för att kolla hur många platser det fanns kvar på Teknikprogrammet.
Första året på gymnasiet gick som en dans. Lärde känna hundratals nya människor, festade och älskade skolan, vilket resulterade goda betyg.
Det andra året gick inte lika bra. Jag var deppig och grät mig till sömns. Skulle jag någonsin nå mitt mål? När tvåan hade börjat dra sig mot sitt slut, värmen kom och likaså livet, så träffade jag mitt livs kvinna – Anneli. Hon fick mig att skina av lycka, vilket också väl syndes när det tredje och sista året på gymnasiet tog sin början. Men eftersom jag missat så mycket av tvåan så klarade jag helt enkelt inte av trean.
Dock gav jag inte upp! Jag sökte till folkhögskola och skulle där gå ett naturvetenskapligt basår och därigenom få mina betyg. Redan på första dagen fick jag för mig om att sluta. Lärarna var inte lika proffesionella som de jag tidigare varit van vid (bortskämt och kräsen) och när jag fick reda på att ett betyg ifrån folkhögskola gick efter det vanliga betyget så slutade jag – på andra dagen. Istället började jag på Komvux i Västervik, men läste för få kurser för att få studiemedel och ekonomin höll inte att pendla 10 mil per dag med egen bil (bussarna passade inte in), så jag fick sluta.
Sedan tog det ett och ett halv år innan jag satt i en skolbänk igen. Under tiden så startade jag eget företag och började lära mig själv allt vad jag kunde tänkas behöva kunna. Etablerade mig mer på internet, lärde mig att programmera och bättrade på min engelska. Dock så flyttade jag 2008 till Linköping tillsammans med Anneli. Skulle egentligen redan börjat plugga men missade sista ansökningsdatumet och trodde inte det var någon idé att höra av mig. Jobbade ett tag, fram till jul och när väl det nya året hade anlänt så satt jag återigen och kramade pennan i en skolbänk – fantastiskt! Och jag var på rätt väg.
Anledningen av min flytt till Linköping tillsammans med Anneli var min tro på att ifall jag flyttade med henne så skulle hon flytta med mig när jag väl skulle iväg till Göteborg. Så blev det inte och hon har nu en egen lägenhet i Linköping och pluggar medan jag äntligen är i Göteborg. Nåväl så går jag ännu inte på Chalmers, men det är inte långt bort. Förhoppningsvis denna termin, såvida de inte lägger ner basterminen. Och gör de det så kommer jag en termin senare.
Igår anlände jag i Göteborg tillsammans med min kära far som var snäll nog att köra ner mig med ett lass. Det var en äventyrlig resa då vi bla. fick stanna i Mjölby och byta handbromsen. Vi hade tydligen också haft tur, sade meckanikern då hela skiten hade kunna slitits loss och röjt hela spindelleden när som helst. För övrigt så tyckte han nog att vi var jobbiga som noggrant studerande hans drag.
Egentligen så går jag nu återigen på Komvux i Västervik och läser distanskurser därifrån och jag skulle lika gärna ha kunnat bo i Linköping, Västervik eller Loftahammar, men jag kände verkligen att jag behövde en spark i arslet och hade jag inte begett mig nu så hade det aldrig hänt. Här har jag nu en barndomsvän och hans flickvän, min kära kusin och snart kommer en mycket god, gammal vän tillbaka ifrån England och ska bo med mig.
Och folket här i Göteborg är precis som det har sades; Så jävla trevliga. En så länge har jag bara mött på en enda otrevlig person och det var en tjej på Ikea. Annars har jag fått en massa hjälp av vilt främmande personer att ta mig dit jag ska. En tjej hjälpte mig hem ifrån Ikea, ett par hjälpte mig att åka med rätt buss åt rätt håll osv.
Jag är nog ännu inte riktigt inne i att jag faktiskt är här, fastän jag ändå är. Mitt rum är färdigt (förutom mina förvaringslådor) och jag stormtrivs. Natten till idag sov jag hos min vän och hans flickvän och vi var tillsammans på en fest hos en annan vän. Och där var det helt fantastiskt! Jag träffade så mycket underbart och trevligt folk och igenom detta så slog ytterligare en dröm in; Jag fick sjunga ”Kom igen Lena!” tillsammans med ett gäng Göteborgare på ett tak med utsikt över hela jävla Göteborg! – Jag ryser när jag tänker tillbaka. Och så vänliga ord jag fick av så många när jag kom där i min hatt var oerhört tacksamt. Ifall någon av er läser detta så tackar jag er ifrån den djupaste delen av mitt hjärta för er sällskap och ert välkommnande till denna underbara stad. Jag hade inte kunnat drömma om en bättre första dag/kväll/natt. Jag hoppas att vi möts igen.
Efter den festen så drog vi en sväng runt på stan, åkte taxi och drog till min väns flickväns bror och snackade och skojjade innan vi gick hemåt och passerade Göteborgs ”Red Light District”(?).
Jag lovar att jag kommer att trivas som fisken i vattnet här, och att när jag, min kusin och min goda vän flyttar ihop så ska vi vända på hela stan. Jag citerar, med en någon förändring Frank Sinatra: ”My kind of town, Göteborg is”.
Tack också till alla er som fick detta att bli möjligt. Jag nämner inga så har jag inga glömda. Tack!
Love you all, godnatt.