Månad: februari 2009

När löningen kommer.

Publicerat av Daniel Holm den 27 februari, 2009

Jag har börjat lägga upp en budget varje månad då det är dags för att få sin månads inkomst. Vi är inne på andra månaden nu och det har faktiskt gått riktigt bra. Vi har följt den till i princip fullt ut.

Igår satt jag återigen ner och lade upp en och idag var det ut och handla. Vi åkte till ICA Maxi och handlade mat för 1300+kr och sen iväg till systemet för morgondagens avskedsfest för min käre vän Marcus.

Det är faktiskt otroligt befriande att storhandla på detta vis och fylla upp alla skåp med mat. Vi handlar ändå mat för en hel månad och sen lever vi på det. Inte behöva snåla på en del pengar för att man inte vet hur mycket det kommer att gå åt till nästa månad. Och framför allt så är det ju verkligen en fördel att veta att man faktiskt har pengar kvar tills dess.

Godis är dock inte med då vi har slutat att äta/dricka det i veckorna och därför införskaffas det till helgen istället. Däremot så äter vi en jävla massa frukt istället, därav bilden på vår fruktskål. Lär inte räcka en månad, men mycket är det minsann!

Dessvärre så har det nästan blivit så mycket mat att det inte får plats på sin respektive plats.

Så, alla ni där ute. Det behöver inte bara vara rika, feta politiker eller ekonomer som kan lägga upp en budget, det kan du också – och jag lovar att det hjälper.

2 kommentarer

Min laptop.

Publicerat av Daniel Holm den 27 februari, 2009

Min kära laptop har varit med om mycket. MYCKET! Kaffekoppar som spillts ut över den, resor hit och dit, vatten, ilska, kärlek, arbete, nöje och värmeproblem.

Men nu äntligen så har jag nog fixat min CPU och GPUs värmebölja. En gång för alla så plockade jag isär den, putsade rent och la på ny kylpasta, bytte ut och drog åt skruvar. Nu är ta mig fan procssorn och grafikkortet nere på helt acceptabla nivåer och jag slipper få ont i pungen av värmen när jag, som nu, sitter med datorn i knät framför tvn.

Jag hoppas att min kära laptop kan få följa med ett bra tag till, och när den väl ät utdaterat så den få gå som mediastation eller webbserver (båda?), för att fan så pålitlig den är.

Funderar iof. på att skaffa en GPS-modul till den.

Och det känns alltid lika ny utefter varenda Ubuntu-utgåva jag får testa och köra med den.

Nu fattas bara ett nytt batteri då värmen har fått det nuvarande att halveras extra snabbt.

Kommentarer är stängda

Dra åt helvete, svensk poltik.

Publicerat av Daniel Holm den 25 februari, 2009

Era jävla kräk, jag hoppas att ni inte kan sova om nätterna, att era hundar springer bort, att ni får punktering, att ni får vattenläckage, att blixten slår ner i er skorssten, att ni tappar bort era nycklar.

Jag hoppas att det går riktigt åt helvete för er. Era folkvalda jävla arseln, köpta av en mediaindustri!

Kan ta mig fan inte förstå att det är sant. IPRED har röstats igenom och tills den 1 april så kommer ljuset succesivt att försvinna i takt med att de bygger ett gigantiskt tak över hela Sverige och befängslat hela det svenska folket.

Tvy.

3 kommentarer

Ett steg i rätt riktning för utseendet i Ubuntu.

Publicerat av Daniel Holm den 25 februari, 2009

En av dagens uppdateringar av Ubuntu Jaunty Jackalope var en ursinnigt läcker inloggningsskärm! Det värsta med Ubuntu har varit dess utseende. I början så var de bruna nyanserna mjuka och härliga för ögonen, men nu efter fyra år så kanske det är dags med lite nya färger. Något som Mark Shuttleworh har hängt högt up i granen och tagit in kända artister och grafiker.

Dagens uppdatering tar Ubuntu ett steg i rätt riktning.

Kommentarer är stängda

Kära storebror, dra åt helvete.

Publicerat av Daniel Holm den 24 februari, 2009

Tänkte precis ta och skriva om yttligare tankar jag hade innan jag tillslut, ångerfyll, somnade igår. Detta sammanfattar Emmas text, tankar engående mediaindustrin och några övriga tankar jag haft.

Då läste jag inlägget nedan.

Citerat ur http://opassande.se/index.php/2009/02/24/kara-upplevelseindustri-ni-kan-dra-at-helvete/

”Imorgon röstas Ipred-lagen igenom. Tack så mycket för det Warners, Universal, Sony och ni andra. Gratulerar till er makt och era inkomster, gratulerar att ni får styra nätoperatörer och politiker obehindrat. Extra gratulationer till er för att ni lyckats undergräva rättssäkerhet och politikers respekt för medborgare.

Jag kommer såklart inte att lägga en spänn på era företags produkter — det har gått alldeles för långt nu. Det skulle inte förvåna mig det minsta om detta framväxande motstånd kan komma att användas som motivering för att bedriva lobbyverksamhet om tvångsbetalning till kultursektorn. Kultursektorn som det kallas, fast det handlar om konglomerat som vill äga marknaden och styra internet och kliver över lik för att få till det.”

Freddie Mercury i Queen, sjunger i Bohemian Rhapsody;
I dont want to die,
I sometimes wish Id never been born at all.

Något jag kännt ibland av flera skäl. Nu ska det inte låta som att jag inte är tacksam för att jag lever, för det gör jag och det är inte det detta riktigt handlar om. Men samtidigt så anser jag att man kanske inte skulle ha föds om mina föräldrar visste vart vårt samhälle är på väg.

När jag fick Internet i form av 0,5Mbit ADSL (i kring) 2002 så öppnade sig en helt ny värld. Jag tankade film och musik som en galning, det gjorde vi alla. Kazaa, DC++ och Gnutella och vad som, var en vardag. Man tankade med än man någonsin använde sig av och jag tog ofta bort en hel del. I samma veva så beörjade jag och mina vänner spela in små filmklipp och sånger, skämt, radioprogram – som vi sedan publicerade fritt på internet.

Året 2004 så flyttade jag till Västervik och min egna lya. I denna veva så började jag och vänner ifrån högstadiet + flera, att ha filmkvällar någon gång i veckan. Ibland hyrde vi filmer, ibland såg vi på piratkopior. Samtidigt som att jag flyttade till Västervik, hade eget och gick på gymnasiet och då träffade en jävla massa nya människor, så blev det en hel del festande. En fest så började vi alla lyssna på Håkan Hellström. En ung man som jag bara visste att han sjöng ”Kom igen Lena” och ”Känn ingen Sorg för mig Göteborg”, aning falskt. Jag fastnade för honom totalt den kvällen. Laddade ner varenda skiva och sjöng lika passionerat med i hans ljuva texter. När han sedan skulle släppa ”Nått Gammalt, Nått Nytt, Nått Lånat, Nått Blått”, 2005 så förbokade jag skivan. Sommaren därpå gick vi på en Konsert med honom i Linköping, men ett rejält gäng. Sedan dess har jag varit på ytterligare två konserter och äger både en T-shirt och en bok av/med Håkan Hellström.

Jag går på Bio när det är något jag verkligen vill se och att ekonomin tillåter. Som en fattig student kan man inte gå på bio hela tiden, dock något jag gärna skulle. Jag var på Star Wars Episode III när den kom. Jag hade fått ner en workprint av den och den vilade på datorns hårddisk, men jag ville visa min support för en filmserie som jag älskat sedan mycket låg ålder. Jag gick på Jim Carrys senaste för att han är en fantastisk skådespelare.

Jag har kastat bort hela mitt musikbibliotek och lyssnar på all min musik ifrån Spotify där jag låter reklamen ta upp min tid, för det är ju trots allt inte mer än rätt. Och jag ser verkligen fram emot att kunna göra samma sak med video. Att kunna se vilket How I Met Your Mother-avsnitt när jag vill – och om det är lite reklam i det – visst.

Men ta mig fan så arg jag blir när jag läser om allt med FRA, IPRED och ACTA. Jag vill nästan ta upp alla mina gamla vanor att ladda ned allt jävla skit jag kan komma till. Att jag inte ha någon chans att någonsin lyssna igenom all smörja (för det är ofast vad maffian musik är), spelar ingen roll. Allt detta i ren protest att jag inte sympatiserar med musikmaffian och att jag helt vägrar att se min integritet kränkt för att ingen köper Britneys Spears nya skiva!

Jag har sett många filmer i mina dagar. Oavsett om de är nedladdade eller om jag sett dem på TV, så har jag influerats av dem. V for Vendetta, Yes Man, Talladega Nights, Hitchhikers Guide to the Galaxy, 300, A Good Year, Brokeback Mountain, Constantine, Den Enskilde Medborgaren, G, Knocked Up – listan kan göras hur jävla lång som helst. Jag hade aldrig kunnat bli den jag är idag om jag hade blivit tvungen att lägga ut ca 200kr/DVD – omöjligt.

I ”Good Copy, Bad Copy”, så tar en jursist hos IFPI (tror jag det var) upp att ingen kan jobba gratis, och till viss del kanske detta är fallet. Allt är ju givetvis relativt. Men borde inte skapandet av att göra film mer handla om att sprida budskap än att tjäna pengar? Och måste verkligen skådespelarna i filmerna få hundratals miljoner bara för att spela med i den? Skådespelarna borde ju också se en glädje i deras skådespeleri och de lär ju inte krävt den löningen när de först ville vara med i en film. De lär mer ha sagt: ”Jag jobbar gratis, bara jag får synas!” Eller?

Dra ner på lönen på skådespelarna (och skaparna?), lägg ner allt jagande av ”pirater” och lägg dem istället på att komma fram till en nytt sätt att distrubera film, eller lägg dem inte på något alls så kommer ni inte att gå minus – jag lovar.

Och om allt med IPRED och andra idiotiska lagförslag att göra, så har jag kanske inte så mycket emot dem som man kanske tror. Se FRA som ex. det är ju toppen om de kan få fast fler pedofiler, våldtäcksmän och terrorister. Det jag främst är emot är att det sitter vanligt folk och ser när jag gått på dass. På min mobil har jag Google Maps installerat och Google Latitude aktiverat så att mina vänner kan se vart jag befinner mig. Det fina med det är att jag själv kan välja vilka vänner som jag vill kunna visa min postion för och att jag kan stänga av det när jag vill. Det är denna sorts kontroll som jag vill kunna ha över mitt privatliv.

IPRED är bara ren idioti och många oskyldiga kommer att åka dit på det. Och jag förstår bara inte varför inte fler försöker stoppa detta? Att vår jävla regering är så mycket för detta.

Jag säger som Emma, gratulerar till er stora jävla multibiljardindustrier. Ni säljer skitmusik och låter era konsumenter ta fallet.

Jag tänker då fan inte gå på en enda med biofilm, hyra en film, köpa en film/skiva eller något alls som gynnar er, era jävla gamar, hygenor.

Jag trodde att det var slut mellan mig och Piratpartiet, men så är fan inte fallet. Jag kommer att rösta på dem inför EU-valet, det kan ni ger er fan på!

Känner nu att min text som började lydigt, börjar att ta på sig allt mer hat och ilska, därför lägger jag detta inlägg åt sitt öde. När IPREC tar vid så får vi se hur länge de tillåter mig att skriva.

CREDS: Opassande Emma, The Pirate Bay Crew, Piratbyrån och my Fellow Pirates!

3 kommentarer

Inga glädjetårar.

Publicerat av Daniel Holm den 24 februari, 2009

Det är med en aning tårfyllda ögon och vemod som jag skriver detta på min mobil ifrån sängen. En blogg jag precis läste tog upp mycket om vad som komma skall i och med bl.a. IPRED. Det är inte nog med att tex. FRA kränker min integritet, men det vackra som vi idag har med all öppenhet vi kallar internet, kan komma att försvinna och bli en gammal saga vi kommer att berätta för vara barn och barnbarn. Idag var vi som en självklarhet att känna oss säkra, såväl på gatan som på internet. Jag ska helt enkelt kunna gå runt på gatan utan att alla behöver veta vem jag är. Jag syns liksom inte då jag är en i mängden. Lika så är det idag på internet. Du kan kalla dig för LadiesMan om du så vill och de som ser dig som denne, känner dig som denne. Jag ser nu lite saken som att gå runt på gatan med en gigantisk reklamskylt på mig, med mitt namn på, och med ett nystan i handen som jag drar efter mig för att visa vart jag har varit. Det som gör mig så tårögd är inte att jag är rädd för att bli påhoppad och nedslagen på stan, eller bestulen, utan jag är mer rädd för vår egen regering. Den regering som VI har röstat fram, och som vi betalar med våra surt fördärvade pengar. Jag bli så jävla arg när jag tänker på det! Det är vi som äger och bestämmer regeringen. Inte tvärtom! De står för oss för att förmedla det vi anser och tycker som medborgare av Sverige. Jag har inte velat säga detta, men det verkar mer och mer som att vara kära politiker har fallit för korruption. Lobbyister som pressar våra egna politiker till att kriminalisera oss alla – på ett eller annat sätt. Hela dagen har jag haft oerhört intressanta samtal och lyssnat till synpunkter av flera personer och jag hört massor av goda resonemang. Men bomben föll verkligen när jag läste om domedagen. På onsdag röstar våra betjänare ja till IPRED och den 1 april så går helvetet lös och personerna bakom det bryr sig inte att skit om man bli oskyldigt dömd, bara någon blir syndabocken för den där barnfilmen. Kanske låter tarvligt men ta mig fan vill jag bara falla en var för det liv som kanske snart var slut. För mig är öppenhet så mycket mer än allt det nördiga jag sysslar med som Ubuntu, eller den självklarhet att varenda liten kodsnutt jag skriver är öppen källkod och gratis, eller att de bilder jag var ska vem som helst få använda, det är också allt med det fysiska och mentala att göra. Men nu handlar det ändå om alla våras internet och det känns som att det går mot graven. Även om att tcp/ip förståtter så är grunden och filosofin i så fall borta. Borta tills det att medborgarna bli tillräckigt modiga och gör revolt mot det vi ser som orätt! För varje dag som går så tänker jag mer och mer på ”V för Vendetta”. Regeringen ska vara rädd för folket, inte tvärtom. God natt.

Länkar:
http://xorbot.blogspot.com/2009/02/tpb-ar-inte-allt-b.html

Kommentarer är stängda

Bondjävel eller stadsfjolla?

Publicerat av Daniel Holm den 23 februari, 2009

Jag kommer ifrån en helt underbar plats. En plats som jag lätt väljer framför stadens grå betong och hårda traffik – Jag kommer ifrån skogen.

Den skog jag kommer ifrån heter Loftahammar och är en sommarparadis. Ifrån de ca 1000 personerna som bor där under vintern så kommer det ca 30 000 på sommaren och fyller byn med liv. Många av de som kommer är ifrån antingen Stockholm eller Linköping.

Vi som bor (bodde) i Loftahammar är trots allt inte så jätte förtjusta i dessa stadsbor. De kör fort, skitar ner, för ett jävla liv, och framförallt så tror de att de bestämmer helt och hållet. Nu ska jag inte dram dem alla över en gräns och de absolut allra flesta är ändå otroligt trevliga. Men jag har stött på mina, inte lika trevliga personer. Folk som jagat än för att man åkt moped, skällt ut än och hotat för att man badar sent om natten, eller tältar på stranden. Inte lika trevligt.

Under sommaren när man är på hemmaplan med dessa stadsor i kring sig så är det inte mycket snack om hurvida man bor i urskogen eller inte. Men däremot så får man en hel del höjda ögonbryn och utbrott när man som bonde, eller som jag hellre kallar mig, skogshuggare, kommer till bortaplan. Stadsbor vill gärna hävda sig som större och starkare och jag minns en gång när vi pratade med några personer vid en busshållplats i Linköping sommaren -07. De var otroligt nervärderande mot oss som kom ifrån Västervik (då bodde man där) och bräkte om all deras makt i en större stad.

Nu bor man själv här och nu får jag höjda ögonbryn när jag kommer till Västervik. Så sent som i fredagskväll, efter mött upp Anneli och gått tillbaka till krogen där vännerna väntade, så stirrade folk på än med en blick som man kände igen. Min hatt, rock och halsduk gör mig tydligen inte så bra med Västerviksbor.

Jag känner mig nästan lite som ”A man without a country”.

Alla platser har självklart sina för och nackdelar. Loftahammar blir lätt segt under vintern. Västervik är lika så, men med ack så skumt folk. I Linköping så vet jag inte rikigt om så mycket om sommaren än, men vintern är ändå helt okej. Det värsta med det är dock att Linköping ligger innåt landed och därmet inlandsklimat. Dagen efter händelsen med personerna i busskuren så var det 30 grader varmt och helt luftstilla. Jag vill ha mitt hav och min bris. Dessutom så kan man fan inte le eller hälsa på folk här!

2 kommentarer

Kablar har ett eget liv.

Publicerat av Daniel Holm den 21 februari, 2009

Kablar. Jag älskar att dra dem, koppla ihop dem och gömma dem, men jag avskyr dem samtidigt. Alla har vi väl ett ormbo därhemma – mitt är i serverskåpet, trots detta ändå är något strukturerat.

Hur som helst så har jag en teori (människor utan sinne för humor och ironi varnas) att kablar egentligen lever och att meningen med deras liv är för att jävlas med oss människor.

Ibland tror jag verkligen det, för mina kablar har så mycket lustigt för dig. Det kan räcka med att jag låter två kablar bara gå emot varandra en kort stund för att sedan finna dem ihoptrasslade.

Tex. så var det en dag då jag laddat mitt Bluetooth headset (eller skulle byta väggkontakt) och lät laddarkabeln och kablarna av självaheadsetet vila i min hand medans jag gick några meter – vips så var de sammanfogade.

Ändå så är jag som sagt, otroligt strukturerad vad det gäller mina kablar. Jag har MASSOR av dem lite här och var, och de ligger fint ihop rullade och låste på ett sätt som jag lärt mig. I Väskan så har jag en LAN-kabel, en LED-lampa, en kabel till mobilen, video/ljud-kabel och min laddare till datorn och dessa ligger faktiskt still. Men det är för att jag har rullat ihop dem så tajt att de inte kan andas eller röra på sig!

Jag säger då det – kablar har ett eget liv och det är till för att jävlas med oss alla!

2 kommentarer

Ubuntu 9.10 Karmic Koala

Publicerat av Daniel Holm den 20 februari, 2009

Mark Shuttlewoth, mannen bakom Ubuntu har precis skickat ut namnet på vår nya maskot efter Januty Jackalope. Hans text är det som följer;

Ladies and gentlemen, allow me to introduce the *Karmic Koala*, the
newest member of our alliterative menagerie.

When you are looking for inspiration beyond the looming Jaunty feature
freeze, I hope you’ll think of the Koala, our official mascot for Ubuntu
9.10. And if you’ll bear with me for a minute I’ll set the scene for
what we hope to achieve in that time.

Server

A good Koala knows how to see the wood for the trees, even when her head
is in the clouds. Ubuntu aims to keep free software at the forefront of
cloud computing by embracing the API’s of Amazon EC2, and making it easy
for anybody to setup their own cloud using entirely open tools. We’re
currently in beta with official Ubuntu base AMI’s for use on Amazon EC2.
During the Karmic cycle we want to make it easy to deploy applications
into the cloud, with ready-to-run appliances or by quickly assembling a
custom image. Ubuntu-vmbuilder makes it easy to create a custom AMI
today, but a portfolio of standard image profiles will allow easier
collaboration between people doing similar things on EC2. Wouldn’t it be
apt for Ubuntu to make the Amazon jungle as easy to navigate as, say, APT?

What if you want to build an EC2-style cloud of your own? Of all the
trees in the wood, a Koala’s favourite leaf is Eucalyptus. The
Eucalyptus project, from UCSB, enables you to create an EC2-style cloud
in your own data center, on your own hardware. It’s no coincidence that
Eucalyptus has just been uploaded to universe and will be part of Jaunty
– during the Karmic cycle we expect to make those clouds dance, with
dynamically growing and shrinking resource allocations depending on your
needs. A savvy Koala knows that the best way to conserve energy is to go
to sleep, and these days even servers can suspend and resume, so imagine
if we could make it possible to build a cloud computing facility that
drops its energy use virtually to zero by napping in the midday heat,
and waking up when there’s work to be done. No need to drink at the
energy fountain when there’s nothing going on. If we get all of this
right, our Koala will help take the edge off the bear market.

If that sounds rather open and nebulous, then we’ve hit the sweet spot
for cloud computing futurology. Let me invite you to join the server
team at UDS in Barcelona, when they’ll be defining the exact set of
features to ship in October.

Desktop

First impressions count. We’re eagerly following the development of
kernel mode setting, which promises a smooth and flicker-free startup.
We’ll consider options like Red Hat’s Plymouth, for graphical boot on
all the cards that support it. We made a splash years ago with Usplash,
but it’s time to move to something newer and shinier. So the good news
is, boot will be beautiful. The bad news is, you won’t have long to
appreciate it! It only takes 35 days to make a whole Koala, so we think
it should be possible to bring up a stylish desktop much faster. The
goal for Jaunty on a netbook is 25 seconds, so let’s see how much faster
we can get you all the way to a Koala desktop. We’re also hoping to
deliver a new login experience that complements the graphical boot, and
works well for small groups as well as very large installations.

For those of you who can relate to Mini Me, or already have a Dell Mini,
the Ubuntu Netbook Edition will be updated to include all the latest
technology from Moblin, and tuned to work even better on screens that
are vertically challenged. With millions of Linux netbooks out there, we
have been learning and adapting usability to make the Koala cuddlier
than ever. We also want to ensure that the Netbook Remix installs easily
and works brilliantly on all the latest netbook hardware, so consider
this a call for testing Ubuntu 9.04 if you’re the proud owner of one of
these dainty items.

The desktop will have a designer’s fingerprints all over it – we’re now
beginning the serious push to a new look. Brown has served us well but
the Koala is considering other options. Come to UDS for a preview of the
whole new look.

UDS in Barcelona, 25-29 May

As always, the Ubuntu Developer Summit will be jam-packed with ideas,
innovations, guests and gurus. It’s a wombat and dingbat-free zone, so
if you’re looking for high-intensity developer discussions, beautiful
Barcelona will be the place to rest your opposable thumbs in May. It’s
where the Ubuntu community, Canonical engineers and partners come
together to discuss, debate and design the Karmic Koala. The event is
the social and strategic highlight of each release cycle. Jono Bacon,
the Ubuntu Community Manager has more details at
http://www.jonobacon.org/2009/02/19/announcing-the-karmic-koala-ubuntu-developer-summit/
including sponsorship for heavily-contributing community members.

More details of the Ubuntu Developer Summit can be found at
http://wiki.ubuntu.com/UDS.

A newborn Koala spends about six months in the family before it heads
off into the wild alone. Sounds about perfect for an Ubuntu release
plan! I’m looking forward to seeing many of you in Barcelona, and before
that, at a Jaunty release party. Till then, cheers.

Mark

Kommentarer är stängda

Och – där gick starten!

Publicerat av Daniel Holm den 17 februari, 2009

Idag var jag wait for it – ute och sprang (!) för första gången på allt för långe. Och vet ni vad? Det kändes makalöst skönt. Visst att jag fick den absolut värsta håll som jag någonsin varit med om och som stoppade mig att springa en tredjedel av sträckan. Men det var värt det och det var forfarande lika underbart.

Det hela började med att jag inte kunde tänka klart när jag försökte plugga och för att söka de svar jag vill ha så använder jag mig mycket ofta av Wikipedia (ökar mina chanser och ser saker ur ett annat perspektiv än att vara inlåst i bara en bok), men min dator hade hakat upp sig under en upgrade så att filsystemet monterades som read-only, vilket medförde en total lockdown av datorn.

Av utmatthet så sa jag; ”Nä fan, jag ska ut och spring!” Sagt och gjort, ut for jag och var ute i nästan en timme.

Helt underbart att få röra på sig sådär. Och förutom mitt håll så var jag förvånad över hur bra det gick, trodde att jag skulle slå ikull efter ett bar hundra meter, men icke!

Nu är dt bara att hålla saken igång också.

I filmen ”Yes Man” med Jim Carrey så var han med i en morgon-jogg-ta-kort-runda, och det är något som jag ska ta och börja göra när våren närmar sig och jag vågar ta med kameran ut i den fria luften.

Kommentarer är stängda