Mina tårar.

Angånde dagens kungliga bröllop så ska jag, i denna text, fatta mig kort:
Det var väldigt fint.

Jag kan inte hjälpa att inte tänka på min framtid och min framtida bröllop. Kommer jag en vacker dag att gifta mig? Jag är övertygad om saken och för at inte heller gå in allt för mycket på just bröllopsämnet (då även det är hämmat för ett separat inlägg) så vill jag gifta mig.
Att få dela med mig av min kärlek i en festlighet. Att hålla det formellt med uppklädda gäster, mat och tal.

Jag vill så gärna fälla mig en enskild tår, denna kväll.

Dels är det för en ovishet jag känner för framtiden. Men det är också för aktuella händelser som får mig att skaka av ohygglighet. Men det är likaså för lycka.

Som så många gånger förr så har jag uttalat mig om hur lycklig jag känner mig. #luckiestman har flertalet gånger dunkat mig varmt i ryggen och det är inte för intet som jag känner så. Jag håller helt seriöst på att börja gråta för den lycka jag finner mig i.
För den kvinna jag älskar och som hela tiden finns där för att kyssa mig, att hålla mig i handen, för att hjälpa mig med sitt förnuft och för hennes kärlek till mig.

Det är tårar av lycka som vill ut och som är så nära. Men då de inte är ensamma så väljer de att inte komma alls.

Vem är boven? Jag är idealisten.