Kära storebror, dra åt helvete.

Tänkte precis ta och skriva om yttligare tankar jag hade innan jag tillslut, ångerfyll, somnade igår. Detta sammanfattar Emmas text, tankar engående mediaindustrin och några övriga tankar jag haft.

Då läste jag inlägget nedan.

Citerat ur http://opassande.se/index.php/2009/02/24/kara-upplevelseindustri-ni-kan-dra-at-helvete/

”Imorgon röstas Ipred-lagen igenom. Tack så mycket för det Warners, Universal, Sony och ni andra. Gratulerar till er makt och era inkomster, gratulerar att ni får styra nätoperatörer och politiker obehindrat. Extra gratulationer till er för att ni lyckats undergräva rättssäkerhet och politikers respekt för medborgare.

Jag kommer såklart inte att lägga en spänn på era företags produkter — det har gått alldeles för långt nu. Det skulle inte förvåna mig det minsta om detta framväxande motstånd kan komma att användas som motivering för att bedriva lobbyverksamhet om tvångsbetalning till kultursektorn. Kultursektorn som det kallas, fast det handlar om konglomerat som vill äga marknaden och styra internet och kliver över lik för att få till det.”

Freddie Mercury i Queen, sjunger i Bohemian Rhapsody;
I dont want to die,
I sometimes wish Id never been born at all.

Något jag kännt ibland av flera skäl. Nu ska det inte låta som att jag inte är tacksam för att jag lever, för det gör jag och det är inte det detta riktigt handlar om. Men samtidigt så anser jag att man kanske inte skulle ha föds om mina föräldrar visste vart vårt samhälle är på väg.

När jag fick Internet i form av 0,5Mbit ADSL (i kring) 2002 så öppnade sig en helt ny värld. Jag tankade film och musik som en galning, det gjorde vi alla. Kazaa, DC++ och Gnutella och vad som, var en vardag. Man tankade med än man någonsin använde sig av och jag tog ofta bort en hel del. I samma veva så beörjade jag och mina vänner spela in små filmklipp och sånger, skämt, radioprogram – som vi sedan publicerade fritt på internet.

Året 2004 så flyttade jag till Västervik och min egna lya. I denna veva så började jag och vänner ifrån högstadiet + flera, att ha filmkvällar någon gång i veckan. Ibland hyrde vi filmer, ibland såg vi på piratkopior. Samtidigt som att jag flyttade till Västervik, hade eget och gick på gymnasiet och då träffade en jävla massa nya människor, så blev det en hel del festande. En fest så började vi alla lyssna på Håkan Hellström. En ung man som jag bara visste att han sjöng ”Kom igen Lena” och ”Känn ingen Sorg för mig Göteborg”, aning falskt. Jag fastnade för honom totalt den kvällen. Laddade ner varenda skiva och sjöng lika passionerat med i hans ljuva texter. När han sedan skulle släppa ”Nått Gammalt, Nått Nytt, Nått Lånat, Nått Blått”, 2005 så förbokade jag skivan. Sommaren därpå gick vi på en Konsert med honom i Linköping, men ett rejält gäng. Sedan dess har jag varit på ytterligare två konserter och äger både en T-shirt och en bok av/med Håkan Hellström.

Jag går på Bio när det är något jag verkligen vill se och att ekonomin tillåter. Som en fattig student kan man inte gå på bio hela tiden, dock något jag gärna skulle. Jag var på Star Wars Episode III när den kom. Jag hade fått ner en workprint av den och den vilade på datorns hårddisk, men jag ville visa min support för en filmserie som jag älskat sedan mycket låg ålder. Jag gick på Jim Carrys senaste för att han är en fantastisk skådespelare.

Jag har kastat bort hela mitt musikbibliotek och lyssnar på all min musik ifrån Spotify där jag låter reklamen ta upp min tid, för det är ju trots allt inte mer än rätt. Och jag ser verkligen fram emot att kunna göra samma sak med video. Att kunna se vilket How I Met Your Mother-avsnitt när jag vill – och om det är lite reklam i det – visst.

Men ta mig fan så arg jag blir när jag läser om allt med FRA, IPRED och ACTA. Jag vill nästan ta upp alla mina gamla vanor att ladda ned allt jävla skit jag kan komma till. Att jag inte ha någon chans att någonsin lyssna igenom all smörja (för det är ofast vad maffian musik är), spelar ingen roll. Allt detta i ren protest att jag inte sympatiserar med musikmaffian och att jag helt vägrar att se min integritet kränkt för att ingen köper Britneys Spears nya skiva!

Jag har sett många filmer i mina dagar. Oavsett om de är nedladdade eller om jag sett dem på TV, så har jag influerats av dem. V for Vendetta, Yes Man, Talladega Nights, Hitchhikers Guide to the Galaxy, 300, A Good Year, Brokeback Mountain, Constantine, Den Enskilde Medborgaren, G, Knocked Up – listan kan göras hur jävla lång som helst. Jag hade aldrig kunnat bli den jag är idag om jag hade blivit tvungen att lägga ut ca 200kr/DVD – omöjligt.

I ”Good Copy, Bad Copy”, så tar en jursist hos IFPI (tror jag det var) upp att ingen kan jobba gratis, och till viss del kanske detta är fallet. Allt är ju givetvis relativt. Men borde inte skapandet av att göra film mer handla om att sprida budskap än att tjäna pengar? Och måste verkligen skådespelarna i filmerna få hundratals miljoner bara för att spela med i den? Skådespelarna borde ju också se en glädje i deras skådespeleri och de lär ju inte krävt den löningen när de först ville vara med i en film. De lär mer ha sagt: ”Jag jobbar gratis, bara jag får synas!” Eller?

Dra ner på lönen på skådespelarna (och skaparna?), lägg ner allt jagande av ”pirater” och lägg dem istället på att komma fram till en nytt sätt att distrubera film, eller lägg dem inte på något alls så kommer ni inte att gå minus – jag lovar.

Och om allt med IPRED och andra idiotiska lagförslag att göra, så har jag kanske inte så mycket emot dem som man kanske tror. Se FRA som ex. det är ju toppen om de kan få fast fler pedofiler, våldtäcksmän och terrorister. Det jag främst är emot är att det sitter vanligt folk och ser när jag gått på dass. På min mobil har jag Google Maps installerat och Google Latitude aktiverat så att mina vänner kan se vart jag befinner mig. Det fina med det är att jag själv kan välja vilka vänner som jag vill kunna visa min postion för och att jag kan stänga av det när jag vill. Det är denna sorts kontroll som jag vill kunna ha över mitt privatliv.

IPRED är bara ren idioti och många oskyldiga kommer att åka dit på det. Och jag förstår bara inte varför inte fler försöker stoppa detta? Att vår jävla regering är så mycket för detta.

Jag säger som Emma, gratulerar till er stora jävla multibiljardindustrier. Ni säljer skitmusik och låter era konsumenter ta fallet.

Jag tänker då fan inte gå på en enda med biofilm, hyra en film, köpa en film/skiva eller något alls som gynnar er, era jävla gamar, hygenor.

Jag trodde att det var slut mellan mig och Piratpartiet, men så är fan inte fallet. Jag kommer att rösta på dem inför EU-valet, det kan ni ger er fan på!

Känner nu att min text som började lydigt, börjar att ta på sig allt mer hat och ilska, därför lägger jag detta inlägg åt sitt öde. När IPREC tar vid så får vi se hur länge de tillåter mig att skriva.

CREDS: Opassande Emma, The Pirate Bay Crew, Piratbyrån och my Fellow Pirates!

3 svar på ”Kära storebror, dra åt helvete.”

  1. Håller med dig helt. IPRED, FRA och ACTA är helt åt helvete, och när de producerar sån skit som de gör, hur kan de vänta sig att vi ska köpa nånting? Ska jag betala 200 spänn för kvalitetsskadad musik? Tror de på det själva, när jag _vet_ att varje kopia inte går på mer än ett par kronor?

    När jag vet att artisten inte ser mer än de få kronorna?

    Glöm. Inte en chans.

Kommentarer inaktiverade.