Inga glädjetårar.

Det är med en aning tårfyllda ögon och vemod som jag skriver detta på min mobil ifrån sängen. En blogg jag precis läste tog upp mycket om vad som komma skall i och med bl.a. IPRED. Det är inte nog med att tex. FRA kränker min integritet, men det vackra som vi idag har med all öppenhet vi kallar internet, kan komma att försvinna och bli en gammal saga vi kommer att berätta för vara barn och barnbarn. Idag var vi som en självklarhet att känna oss säkra, såväl på gatan som på internet. Jag ska helt enkelt kunna gå runt på gatan utan att alla behöver veta vem jag är. Jag syns liksom inte då jag är en i mängden. Lika så är det idag på internet. Du kan kalla dig för LadiesMan om du så vill och de som ser dig som denne, känner dig som denne. Jag ser nu lite saken som att gå runt på gatan med en gigantisk reklamskylt på mig, med mitt namn på, och med ett nystan i handen som jag drar efter mig för att visa vart jag har varit. Det som gör mig så tårögd är inte att jag är rädd för att bli påhoppad och nedslagen på stan, eller bestulen, utan jag är mer rädd för vår egen regering. Den regering som VI har röstat fram, och som vi betalar med våra surt fördärvade pengar. Jag bli så jävla arg när jag tänker på det! Det är vi som äger och bestämmer regeringen. Inte tvärtom! De står för oss för att förmedla det vi anser och tycker som medborgare av Sverige. Jag har inte velat säga detta, men det verkar mer och mer som att vara kära politiker har fallit för korruption. Lobbyister som pressar våra egna politiker till att kriminalisera oss alla – på ett eller annat sätt. Hela dagen har jag haft oerhört intressanta samtal och lyssnat till synpunkter av flera personer och jag hört massor av goda resonemang. Men bomben föll verkligen när jag läste om domedagen. På onsdag röstar våra betjänare ja till IPRED och den 1 april så går helvetet lös och personerna bakom det bryr sig inte att skit om man bli oskyldigt dömd, bara någon blir syndabocken för den där barnfilmen. Kanske låter tarvligt men ta mig fan vill jag bara falla en var för det liv som kanske snart var slut. För mig är öppenhet så mycket mer än allt det nördiga jag sysslar med som Ubuntu, eller den självklarhet att varenda liten kodsnutt jag skriver är öppen källkod och gratis, eller att de bilder jag var ska vem som helst få använda, det är också allt med det fysiska och mentala att göra. Men nu handlar det ändå om alla våras internet och det känns som att det går mot graven. Även om att tcp/ip förståtter så är grunden och filosofin i så fall borta. Borta tills det att medborgarna bli tillräckigt modiga och gör revolt mot det vi ser som orätt! För varje dag som går så tänker jag mer och mer på ”V för Vendetta”. Regeringen ska vara rädd för folket, inte tvärtom. God natt.

Länkar:
http://xorbot.blogspot.com/2009/02/tpb-ar-inte-allt-b.html