Dags att ge upp?

Jag minns att min gamla gymnastiklärare hjälpte mig med två saker:
1. Att inte ge upp så lätt – saken var den att jag gjorde det. Missade jag mål en gång så sket jag i resten (exempel).
2. Att inte bli så arg, räkna till tio – Jag räknade aldrig till tio, men jag förstod vart han ville komma och det gav resultat.

Faktum är att båda de sakerna har gett resultat. Jag tycker nog minsann att jag håller mig betydligt lugnare än vad jag visar (dels för att jag tål en hel del med, men när det rinner över så slår det desstu hårdare) och att jag inte ger mig i det första laget.

Har detta kanske fortsatt i sådan form att det har blivit ohälsosamt? Kanske borde jag ge mig betydligt tidigare än vad jag lärt mig att göra? Kanske skulle jag inse den ev. sanningen och förstå att det inte finns mer och om det gör så kommer jag inte dit nå.

Tex. att jag ska gå på Chalmers – punkt slut! Det är nu tredje  gången jag läser Fysik B – kanske är det inte meningen att jag ska klara det, eller är det tredje gången gillt?

Eller att försöka förändra saker – är det lönlöst?
Jaga flickor(/flicka) – är det för mycket? Lugna ner dig.
Försöka bli något – finns fortfarande chansen eller är jag helt enkelt för rädd för att se sanningen?

Detta är givetvis på gott och ont och jag står nog ändå kvar där jag står idag. Men det är så skönt att få saker ur sig, kanske få ett svar och ändra sig?

Kanske är jag mera jobbig än vad jag är trevlig, rolig och fascinerande? Att jag pressar folk, får dem att känna sig obekväma? Det tror jag inte att jag gör, eller hoppas snarare. Men tänk om så är fallet och att jag är för blind för att faktiskt se det?

Men det finns mycket saker som jag inte kommer eller tänker ge mig i, eller dra mig ur. Jag kommer att fortsätta skriva mina texter och hoppas på att det kan ge någon en glimt av hopp. Och jag tänker fortsätta propagera att Ubuntu är bättre än Windows. Jag tänker fortsätta att sprida min kärlek och Jag tänker fortsätta plugga tills jag är där jag vill vara och att jag kommer att förändra världen!

Jag tänker ta nästa tåg och få uppleva något vackert och underbart.