Aldrig få vara fullkomligt lycklig.

Som några av er vet, tror jag på karma. Och som jag berättat tidigare så tror jag nödvändligtvis inte på den traditionella karman utan en mer mental. Gör du något dumt så kommer du för eller senare att sätta dig i skiten. Är du däremot vänlig och snäll så kommer du att se klart.

Något jag har fått lära mig den mycket hårda vägen är att jag aldrig får vara helt lycklig. Det är alltid något som kommer att få mig på knä och jag får återigen jobba hårt för att resa mig.
Jag har två egentliga teorier, eller kanske tre.

1. Jag vill alltid ha mer. Att jag kanske aldrig är riktigt nöjd med det jag har. Jag anser mig egentligen alltid nöjd, men kanske är jag blind för verkligheten.

2. Att jag måste få vara med om all denna skit för att en dag bli den jag vill bli. Kanske är det undermedvetet, kanske är det den vägen som jag är menad att ta – dock så är jag svajig i tankar om ödet.

3. Finns igen egentlig anledning. Det är helt enkelt så att universum inte tillåter mig att vara lycklig.

 

Varför, frågar ni er kanske nu. Varför säger du såhär? För att det har skett allt för många gånger. När något väl flyter så går något annat i stöpet.
Mitt hjärta och min hjärna vandrar inte samma väg tillsammans och kan inte fungera samtidigt.

Lycka i skola, olycka i kärlek.
Lycka i kärlek, olycka i skola.

Det är den absolut vanligaste – eller kanske märkbaraste – händelsen. Men det finns så mycket mer. Säg att det går väl i både hjärta och sinne så skulle något annat hända. Förlorar mina vänner, blir tvungen att amputera benet (ja, det var ett skämt ;)

Ta de exempel när jag ska sätta upp en ny server. Allt är fixat med el, bandbredd, plats, installationen, backup eller vad som. Då kommer en liten skit grej att gå åt helvete vilket ändå kommer göra servern obrukbar tills jag fixat allt.

Det är i vilket fall alltid något som bryter glädjens linje. Kanske är jag just nu extra dyster, kanske lite för negativ, men saken är också den att jag hela tiden måste förbehålla mig den tanken att det snart kommer att gå åt helvete. Ta extra vara på situationen, på livet. Skulle kunna vara min lott. Skulle lika gärna kunna hända vem som helst av er – säger inte att det är bara jag och jag vill inte ha er jävla sympati! Jag vill bara få ner dessa tankar i text. Varken mer eller mindre.

Jag hoppas nog bara på för mycket och ser hoppet i det minsta. Jag är egentligen en optimist. Oroa er inte, jag mår faktiskt jätte bra. Vilket påvisar 1.

Kanske är jag bara blind?
Kanske är jag bara sjuk?

 – Daniel, res dig. Du kan inte falla igen om du inte står.