Kärlek är inte det enklaste i denna värld. Du finner det på de mest underliga platser och situationer. Då du inte vill ha den, eller inte borde.
Mitt femte dygn var inte alls bra. Allt gick åt helvete. Matten, ansökning, gitarrspelandet, förlorad information, osäkerhet och kärleken.
Jag tog tag i mina tankar och såg till att sätta dem i rullning och prata om det. När svaren väl kom så kändes det naturligt. Jag hade aldrig vågat hoppas på något för just svaret. Det kändes ändå rätt okej. En lång, fantastisk promenad och lite julhandlande, med en av de mest makalösa kvinnor jag mött. Hemma blev det exponentiellt värre. Nu är det förvisso bättre igen efter en, kanske välbehövlig ensam, kväll. Dock med mer prat med denna makalösa kvinna. Aldrig har jag känt mig så uppskattad och aldrig har jag fått höra så vackra komplimanger. Men jag är kärlekskrank.
Nu är jag påväg ifrån Göteborg. Mitt älskade Göteborg. Jag vet inte när jag kommer tillbaka. Det kändes skit att åka förut. Kanske inte så mycket för mig som jag led med mina vänner. Kärleken är fantastisk men hemsk. Om man bara kunde fälla tårar. Inte för att det skulle hjälpa egentligen, men det skulle ändå vara befriande. Jag kan inget annat än att önska dessa underbara personer allt det bästa och att allt går vägen.
Dagen har ändå fixat sig idag. Vaknade tidigt, hade en bra morgon. Fick med alla grejerna, på bussen. Träffat några vänner ifrån min klass när jag gick Teknik på Västerviks Gymnasium, vilket var en fantastisk överraskning. Dessutom har jag fått en del andra viktiga ärenden gjorda.
Jag måste få mina texter klara, känner jag. Dock så blir det hårdplugg de närmaste dagarna.
Och jag tänker en massa. Jag är så delad. Men jag tänker inte längre trycka undan saker. Det är bättre att göra, tänka, säga klart det man vill. Du har känslor för en anledning – motsätt dig dem inte. Erkänn dem och lev!