Varför så tyst?

closeDetta inlägg skrevs för 6 år 1 månad 7 dagar sedan, och om det är av karaktären åsikt, så reserverar jag mig för att jag mycket sannolikt kan ha ändrat den sedan dess. Är det en guide så kan det också vara så att det inte längre är applicerbart eller fungerar. Dock vill jag inte ta bort, eller orkar sortera, gamla inlägg och därför är det kvar.

Jag har varit väldigt passiv nu under en ganska lång period. Tidigare så brann jag för Piratpartiet, för Ubuntu, för foto osv., men det kommer inte riktigt ut så mycket nu för tiden.
Det har givietvis varit, det typiska, pga. tidsbrist.

Anledningen är att jag börjat på Göteborgs Universitet, och jag kände att jag ville förklara mig lite. Och anledningen till det är helt enkelt att jag läser så mycket nyheter, lyssnar på debatter – och utbildningen, vilket jag kommer till – och att jag egentligen håller på att sprängas av saker att skriva om, men gör det inte.

Med detta sagt så ville jag berätta lite om min utbildning. Jag läser alltså på Göteborgs Universitet, på ett program som heter Samhällsvetenskaplig Miljövetenskap, förkortas SMIL.
Jag blir alltså utbildat, som namnet antyder, inom miljö och samhällsvetenskap. Det andra året, vilket jag läser, får man välja en inriktning, och givetvis valde jag statsvetenskap och läser nu om politisk teori och internationell politik. Läste precis klart en kurs om bla. offentlig förvaltning och hela det svenska systemets uppbyggnad.

Jag utbildar mig till detta i tanken om att faktiskt bli poltiker på heltid en dag – det är det jag brinner för. Men för tillfället så tar själva utbildningen upp all tid och energi som finns för den. Något jag egentligen vill ändra på och istället kunna skriva om allt jag lär mig. Nåväl, det är en dröm och man får se vad som händer. Hursom helst, så vill jag utbilda mig så att jag har en grundlig kunskap för politiska system, dess aktörer osv.

Och anledningen till att jag vill utbilda mig så att jag har den kunskapen är helt enkelt för att jag anser att de stora poltiska eliterna som vi idag har i Sverige, inte har den kunskap som jag anser att de bör ha för att få inneha den position de har. Ni kan säkert räkna ut vem/vilka jag menar, men jag väljer att inte nämna några namn just nu.
Med det sagt så menar jag inte att man måste ha en ordentlig utbildning för att kunna bli politiker, för det är inte så det fungerar i en demokrati. Där ska vem som helst få möjligheten. Men vissa postioner kanske man bör lägga en extra tanke bakom personen som man tillsätter. Alt. ge den en chans, men när det faktiskt inte fungerar, avsätta.

Det är iallafall en otroligt spännande utbildning! I vissa fall får man ökat fortroende, medan man i andra fall får förlorat. Ett återkommande problem inom vårt system är ansvarsutkrävandet. Man talar ofta om att ministrar får avgå när något inom deras departement har gått åt pipan, men egentligen så har regeringen det fulla ansvaret då beslut tas kollektivt. Detta är ett exempel bara. Så egentligen ska man kräva hela regeringens avgång när det går åt pipan. Något man kanske inte tänker på alla gånger. Detta eftersom vi inte har ministerstyre – något jag är positiv till att vi inte har. Men det försvårar ansvarsutkrävandet av våra politiker – att avsätta regeringen är ju verkligen mer dramatiskt än att avsätta en ansvarig minister, som man kanske gör i andra länder.

För att runda av, och inte gå in för djupt, så ville jag förklara mig då jag fortfarande brinner för politik, för Piratpartiet, för Ubuntu och för fotografering och annat vackert, men att jag för tillfället utbildar mig till att kunna bli bättre på det i framtiden. Jag hoppas att jag snart kan komma igång och engagera mig aktivt igen.