Hoppa till innehåll

Etikett: Utbildning

Priset man får betala.

Let’s face it, jag har allt. Ned till detaljer så  har jag allt jag kan önska och lever ett fantastiskt liv. Ett demokratiskt samhälle med frihet och möjlighet till allt. Jag har en billig, fräsch lägenhet med i princip allt, internet, prylar som täcker mina behov, varma kläder, fritidsintressen, gitarrer.
Jag har massor med underbara människor omkring mig. Vänner, familj och en underbar flickvän. Alla är de ovärderliga och finns där för mig.
Jag är ett snille, jag är attraktiv, jag är rolig, jag är trevlig, jag är duktig på mycket. Jag vet vad jag vill bli och vart jag ska. Jag har ambitioner och passion. Till och för livet. Jag har en framtid.

Men allt är ändå inte som det ska. Och kanske är det ett pris som jag får betala just för att jag har allt som man kan tänka sig.

Saker är jobbiga, jag orkar inte med allt. Känner rädsla, men ändå hopp.

Ja. Det är ett pris som jag får betala för allt jag har. Och jag är beredd att göra.

Kommentarer är stängda

Ett skepp kommer lastat med jobb.

Livet går vidare och även om det finns vissa dalar så händer det mycket positivt. Jag har valt att skaffa jobb inför nästa termin och med det sagt så sökte jag ett gäng för en tid sedan,  vilket jag nu fått svar på ett par. Ett som IT-support, som jag varit på intervju och gått vidare på och som jag är riktigt sugen på. Ett andra som webbutvecklare som jag ska på intervju på.

Det ger ju en oerhörd självförtroendeboost att gå vidare i ansökningar på detta vis. Och på jobb som jag verkligen känner mig säker på att jag kan utföra och ha jävligt roligt under tiden!

Det får bli lite plugg på kvällarna dock. Mina ambitioner finns ännu kvar och jag kommer att fortsätta mina högskolastudier. De jag nu har gått har, bara de, varit helt makalösa och jag känner numera ett sug på att skriva en bok. Vilket egentligen inte skulle vara omöjligt. Dock har jag börjar fundera på om jag vill bli nationalekonom istället för civilingenjör.

Jobb och studier. Hur ska det bli?

Only time will tell.

Kommentarer är stängda

Min första essä.

Har precis lämnat in min första essä. Min nästsista uppgift för min första kurs på högskolenivå på Göteborgs Universitet.

Jag är trött efter att ha skrivit på den i tre dagar och jag ska nu lägga mig och se på en go skräckfilm eller serie.

Det är intressant att läsa på denna nivå för att det är en helt annan sak, fast ändå inte. Jag har alltid haft höga krav på mig själv, men tidigare inte brytt mig – med undandag – för att jag inte sett det som nödvändigt. Vilket ironiskt nog slutar under vad som kanske krävdes istället.

Det är en ovana, det är det. Men det är kul. Jävligt kul! Och hårt. Att sitta och skriva hemtenta i en vecka är något som jag verkligen inte varit med om. Att söka fram källorna till alt man har i huvudet tar tid.

Dock måste jag förändra sättet som jag skriver på för det fungerar inte. Det blir plottrigt och inte så enhetligt som jag vill. I slutänden så kommer man på saker man vill ha med, vet inte vart det passar in och i letandet så inser man många fel, men det finns inte tid för redigering i den kvantiteten.

Något mer jag måste förändra är att jag måste lugna ned mig. När jag nu skriver, eller när jag annars skriver seriösta och djupa ämnen för enskilda ändamål så är det ingen fara, men så fort det blir seriöst på skolnivå och det finns en press så stressar jag upp mig och sätter ett krav som jag normalt uppfyller naturligt, men nu får svårt för.

Kul, men skönt att det är klart. Jag ser fram emot att komma in på det jag verkligen vill och sedan kunna gå där tills jag är redo för arbetslivet.

Kommentarer är stängda

Livet därefter.

Hemma i Sverige iden sedan ett par dagar tillbaka efter en fantastisk resa med allt vad det innebär. Har verkligen haft en underbar resa med min kära.

Väl hemma så är det nu dags för min första hemtenta. Tyvärr kan jag inte riktigt förmå mig till att komma igång. Jag har bestämt mig för att läsa ut böckerna jag har innan jag sätter igång och skriva. Men när jag väl kommer igång med läsningen så vandrar mina tankar iväg på annat.

Hur stökigt det är här hemma, hur jag saknar Londons smågator, hur jag vill komma utanför dörren och ta en promenad, träffa mina vänner och familj, tänker tillbaka på sommaren, svunnen tid i Loftahammar, livet, att spela gitarr, att skriva en inlägg, en bok, hur jag längar efter min älskade och hur jag ibland kan känna mig som ett arsel.

Kanske är jag fortfarande för hård mot mig själv, kanske är det andra parter det handlar om. Disken är nu iallfall klar och det känns mycket trevligare här hemma. Ska iväg och slänga massa skräp så att doften av kaffe får övertaget.

Jag måste komma igång och skriva. Men jag är pratsjuk – både grunda och djupa ämnen. Och kelsjuk är jag med.

Ska nog ändå ta mig ut så jag får använda min keps… Men först ska jag skriva en uppgift om staten.

Och så har ju valet också varit medans vi har varit borta. Sverigedemokraterna, 5%? Fy fan. Folk borde skämmas. Både de som röstat och de som förkastar de som har. Jag sympatiserar inte alls med detta hemska parti, men jag vill ändå vända på frågan och se till varför folk faktiskt röstar på dem. Nog om detta for now,

Kommentarer är stängda

Norra och Södra Älvstranden – En uppgift.

 

Daniel Holm, 100918

SM1110, Göteborgs Universitet

 

Uppgift 1 – Älvrummet.

 

Besöket i Älvrummet var lovande, inte nog för den stora, informativa modellen över både norra och södra Älvstranden, men också tillhörande information över de områden som är aktuella att bygga på och/eller förändra. Som tex:

Stora Torp – Inga bilar behövs. Garage under mark för lek.

Sannegårdshamnen – Moderna hus.

Skeppsbron – Grönskande tak och väggar

 

Även att det är öppet, de ser det som ”fullständigt demokratiskt” så kommer det alltid att finnas invändningar. Det vackra i det är dock att det känns som att saker och ting är på gång, det känns seriöst – även om det handlar om en turistattraktion som Göteborgshjulet. Jag har bara bott här i ett år och ser ändå Göteborg som relativt exotisk och ser det garanterat inte på samma sätt som berättigade invånare – än.

Några viktiga saker som jag tycker är viktiga att se till under sådanahär projekt:

 

Bil-, Cykel- och Kollektiv-trafiken och Bostäder

Projekten i Älvrummet ser ut att vilja ha en begränsning på biltrafik dels ur ett miljöperspektiv och dels för att låta naturen få flöda och ge lekplatser åt barnen. Man vill ha parkeringsplatser under mark för samma anledningar. Istället ska det bli enklare att cykla eller åka kollektivt dit man ska – vilket är gott ur ett miljömässigt perspektiv och, enligt mig, ger än trevligare miljö. Projektet vill bygga 20 000 nya arbetsplatser, men får redan idag kritik för att personer som tar bilen till jobbet kommer att få gå lite extra. Istället så blir trafiken en knepig fråga för Södra Älvstranden1.

Att det råder brist på bostäder i Göteborg är det ju ingen som helst tvekan om. Vilket gör det viktigt, och är viktigt i detta projekt att just utveckla bostadsområden och även bygga nya.

 

Öppenhet är nyckelordet”

Projektet för att bygga ut och utveckla de nya älvstränderna ses som öppna, demokratiska och låter alla göteborgare vara med och bestämma2. Stadsmuseet har utställningar över sidorna och låter även folk få komma med förslag inför framtiden. Elever på skolor3 och universitet har egna projekt att bidra med4. Viktigt att faktiskt låta människor vara med och bidra och delge idéer och kritik.

Även att det finns stort intresse och ambitiösa människor här i Göteborg, så finns det fortfarande de som är konservativa och vill låta det vara som de alltid har varit. Låta varven vara kvar istället för att bygga bostäder, tex.5.

 

Hållbar utveckling

I sin helhet ser jag att Älvrummet och hela Älv Utveckling AB har stora framtidsambitioner som verkligen skulle kunna bli något. Med självförsörjande, passiva hus som ska minska koldioxidutsläppen med upp till imponerande 75%(!), hålla värmen kvar bättre6, mer parker, livligare stadsliv och massor med andra spännande idéer för att förliva Göteborg inför framtiden.

Dock kan man inte göra alla nöjda och och vissa lär aldrig bli7.

Kommentarer är stängda

Tiden går, minsann.

Tiden står verkligen inte stilla. Sommaren är sedan länge slut, hösten är över oss. Några veckor av min tid på universitetet har redan passerat. Om fyra dagar är det det efterlängade valet och jag och min älskade Amanda flyger till London för ett par dagar.

Sex månader har idag gått och jag har aldrig – aldrig – varit lyckligare.

Kommentarer är stängda

Tillbaka till lokalt skolliv.

Det enda som jag faktiskt behöver göra nu innan jag ska med vagnen om en halvtimma är att borsta tänderna.

Jag har börjat på Universitetet och det har redan lagt sig ett härligt lugn över mig. Vakna ordentligt på mornarna, äter ordentligt. Kan jag bara få min jävla studentlitteratur snart så är jag igång på riktigt!

Det är nu två veckor sedan jag flyttade in i min nya lägenhet. Detta var givetvis en oerhörd säkerhetsboost. Att ha något att falla tillbaka till när dagarna är slut. Eller imellan föreläsningarna för lite mellanmål. Med egen säng och arbetsplats.

Mitt liv har verkligen tagit fart tillbaka dit det var, fast än bättre. Att man har lagt på sig all sommarens skit som erfarenhet och vuxit av det.

Det känns bara jävligt bra.

Kommentarer är stängda

Sommarens sista dag.

Idag är sommaren 2010s sista dag. Det har varit en händelserik sommar och när jag nu tittar tillbaka på den så är det en av de bästa sommrarna i mitt liv.

Jag hade en lista skriven med saker som jag skulle ta mig ann under denna period. Saker jag ville göra, lära mig, se, känna på. Inte riktigt allt är avklarat, men i gengäld så har det tillkommit saker som inte alls fanns med på listan och som alltså utförts.

Det har varit en god sommar med lite av allt. Glädje, ilska, kärlek, rädsla, ovetskap, trötthet, plågande, energi och så mycket mer så jag ens inte orkar göra annat än att skrapa lite på ytan.

 

Min kärlek till min flickvän, Amanda har vuxit och fortsatt att växa. Hon är mer än jag finner ord till. Jag är satt i en loop där jag upprepar mig för att jag måste få ur mig mina känslor för henne i ord för att jag är rädd att jag ska explodera i annat fall.

Jag har även fått tiden att umgås med såväl hennes, som min egna familj. Och likaså våra vänner. För några veckor sedan så tog vi oss även en liten mini-semester, tilllika roadtrip och åkte till Västervik, Söderköping och Lidköping. Träffade släkt och vänner, tittade på kyrkor, drack öl och bara pratade.

 

Jag har dock inte bloggat så mycket som jag hade tänkt. Men jag har skrivit en del musik istället. Och fotande har det blivit en del av med likaså. Saker utvecklas.

Jag har fått jobb, inte fått jobb, inte blivit antagen till skolan, blivit antagen till skolan, inte haft någonstans att bo – men nu. Nu har jag någonstans att bo.
För en dryg vecka sedan flyttade jag in i min helt egna lägenhet! Det känns faktiskt fortfarande lite overkligt. Att ligga i sin egna säng, i sin egna lägenhet och lyssna på sin egen musik ur sina egna högtalare och är för sig själv. Det känns mycket, mycket overkligt. Att någon i princip skulle komma och ta iväg allt ifrån mig igen, när som helst – men det ska ingen. Detta är mitt.

Hyran är fantastisk, det är rätt stort, ett litet kök, badkar och mitt.

 

Imorgon börjar jag på Göteborgs universitet. Likaså det, känns fantastiskt! Jag ska börja på universitetet! Börjar med en enskild kurs; Idéer och Opinion. En stadsvetenskaplig kurs om demokrati. Ska bli oerhört intressant.

 

Idag var årets sista sommardag. Imorgon är det höst, skolan börjar och med det; allvaret. Lära sig mer nytt och på ett nytt spännande vis. Livet går vidare. Snart fyller man år och då är det stort kalas! Och jag och Amanda firar sex månader därefter.

Jag känner mig nästan som liten skolpojke igen. Det känns bra.
Jag är trött och ska nu strax sova. jag ville bara ha sagt att denna sommar har varit underbar. Även att jag under tider mått skit, inte kunnat sova eller äta, så mår jag nu underbart. Man måste verkligen nå botten innan man kan resa sig igen. Och rest mig har jag.

Utbildning, lägenhet, säkerhet och kärlek.

Livet.

1 kommentar

Relaterad och växande osäkerhet.

För tillfället strävar jag fortfarande i viss ovishet. En ny, fast värre typ av ovishet. Jag kom inte in på den utbildning som jag ville och som jag var så säker på att jag just skulle komma in på. Denna förändring raserade mina planer och gav en typ av domino-effekt.

Ingen utbildning = ingen studentbostad. Inte heller något studiemedel vilket leder till en hel del problem. Vissa går lätt att lösa, andra inte.

Denna ovishet, tilllika osäkerhet sätter spår i övriga delar av mitt liv som det är nu. Man förlorar lite av sitt självförtroende. Jag fann mig så sent som i fredags i ett tillstånd som jag inte känt på länge. Att jag inte bara var rakt säker. Att jag kunde ta mig ann allt utan några problem. Att jag inte brydde mig om utgångspunkten eller vad utomstående tyckte om utförandet – vilket för mig, leder till ett klart bättre resultat utan skavanker. Att rädslan för fel var näst intill obefintlig och självsäkerheten gör det som det ska vara.

Men när det är som det är nu så blir saker till något annat. Jag känner mig osäker på framtiden. Jag vet precis vart jag ska någonstans, men jag är osäker på vägen. Osäker på tillvägagåendet osv. Det får mig att känna att allt jag tar mig ann, allt jag försöker få gjort, bara blir värre än när jag började.

Vänliga ord blir tomma. Kärlek blir ömt. Och aldrig ger jag upp, utan jag försöker att fixa det och min osäkerhet fortsätter att få mig att känna det som att det bara blir värre. Jag är övertygad om att så egentligen inte är fallet, men känslan finns där. Tanken, rädslan.

Man glömmer människor på ett vis att det bara jag som felar. Att allt är kritik. Men inget får mig att direkt växa.

Tankar flyger omkring och man söker efter svar.

Jag vet säkert att allt kommer att fixa sig. Så länge som jag har energin och ambitionen. Men tänk om det tar slut?
Jag vet säkert att allt kommer att fixa sig. Frågan är bara när.

Dock har jag absolut inga förhoppningar.

2 kommentarer

Sommarplåga.

För tillfället mår jag inte bra. Inte alls bra…

Det är för mycket som händer och för mycket som tynger en. Tankar över utbildning föråder mig och resulterar i rädsla över allt. Hur det blir med boende, sysselsättning, ekonomin och att mina ambitioner sinar bort.

Går det inte nu så kanske jag aldrig kommer iväg. Jag är verkligen så jävla rädd.

Och även i nuet. Sommaren har inte blivit vad jag tänkt. Halva har snart gått och även att jag har varit med om massor, gjort massor, så har jag inte gjort så mycket av vissa saker som jag har tänkt.

Mina värderingar har lagts om. Vissa saker läggs åt sidan i ovishet medans andra lyfts fram av nyfikenhet.

Jag är rädd att allt kommer att gå åt helvete så hårt att jag kommer få lämna Göteborg.Jag vaknar med dessa tankar och jag har en sådan jävla ångest så det är otäckt.

Trots det så försöker jag ta mig ann alla dessa problem som jag har. Försöker ta mig ann dem och göra något av dem. Att istället för att låta dem tynga ner mig, så ska jag ta mig igenom dem. Få mig att växa av dem. Utvecklas och se bättre.

Jag blev sugen på att söka jobb häromveckan. Då blev jag rädd för det, för att jag tror att jag skulle fastna i arbetslivet och inte komma tillbaka till utbildningen. Vilket skulle vara en mardröm och verkligen krossa mig själv och mina ambitioner.

Nu ser det istället ut som att jag inte har något val. Allting kommer visas denna vecka och jag är både llivrädd, nervös och nyfiken på hur det ska te sig.

Mitt CV är iallfall under uppdatering och jag kommer söka ett gäng jobb för säkerhets skull.

Bara jag kan få bort denna jävla ångest…

EDIT: Precis som jag var rädd för, så kom jag inte in på den högskoleutbildning som jag sökt..

Kommentarer är stängda