Etikett: Tankar

Ibland behöver man en paus.

Publicerat av Daniel Holm den 26 augusti, 2011

Sensommarsol och hav. Jag har under hela sommaren arbetat med att migrera en rätt stor site till Drupal, med allt vad det innebär; migrering av data, temning ifrån scratch, reverse engineering, återskapa funktioner, skapa nytt attraktivt.

Det hela har varit oerhört tungt, men jag kan inte understryka nog hur värdefullt det har varit. Värdet på allt som jag lärt mig, allt som jag fått användning för som jag redan kunde. Det hela ligger nu i slutfasen och är snart klart för hårdtestning.

Vad jag har lärt mig bla., under denna period/projekt är även hur viktigt det är med pauser. Jag vet inte hur det är för er, men ibland när jag sitter helt låst och inte alls vet hur jag ska komma vidare med en funktion, eller dyl., så har jag tagit en paus. Ibland helt, ibland lagt det åt sidan för att istället fokusera på en annan del av det hela. Jag låter således min hjärna processera det jag behöver göra i bakgrunden och tillsut så bara poppar idén/lösningen upp.

Praktexempel har jag faktiskt en del av, men jag ska berätta om den senaste: Jag och min flickvän har äntligen haft lite ledigt denna sommar och vi passade på att åka till hennes familjs sommarstuga över en natt och fick således två dagar av lugn på en ö i den västgötska skärgården. Vi hade en fantastisk tur med vädret så att man kom även till att bada. På dag två så slog mig helt plötsligt när vi hade varit på stranden större delen av dagen, hur jag skulle lösa det största problemet som återstod för projektet!

Det var inte den enda lyckliga nyheten under detta dygn, utan det som strömmade in av dem. Glädjen, euforin som plötsligt svepte över mig, fick mig att springa runt som ett barn, uppe på ett berg. Stå på händer och springa runt i gräset.

Vikten av att ibland ta en paus ifrån det som tynger en, är oerhört viktigt – och svaret, det kommer så småningom.

Seså, nu ska jag skriva min nya, fantastiska funktion.

Kommentarer är stängda

Tänk på döden 2.

Publicerat av Daniel Holm den 9 augusti, 2011

Tidigare har jag skrivit om att tänka på döden. Vikten av att vara medveten, men inte orolig.
Omställningen.
För ens egen del så är ofta döden något hemskt för att ens liv får en förändring. För att man kommer sakna någon och veta att denne, att den saknaden, aldrig kommer att mättas. Men för den den andras del, förutsatt att det är en person som känner sig redo för sitt livs slut, är det möjligtvis ett lugn. Att få frid och evig vila.
Egoistiskt vill man för allt, hålla personen kvar i livet. Aldrig förlora denna, alltid ha möjligheten till ett samtal, ett möte, en berättelse, en kram.
Oegoistiskt att låta personen gå utan smärta och låta denne ha kvar sin plats i ens hjärta. Att där för evigt växa och bo kvar, så länge ens eget liv består. Att glädjas åt den tid och närhet man fått äran att uppleva.
Jag tror inte på ett eget liv efter döden. Men på det att finnas kvar hos de personer som man rört.
Tänk på döden för din egen- och andraskull.

Kommentarer är stängda

(Mar)Drömmar.

Publicerat av Daniel Holm den 9 augusti, 2011

Jag anser att jag minns de drömmar jag har väldigt väl. Minns platser, detaljer, folk och händelser. Men igår morse hade jag en mardröm som jag helt förskräckt vaknade ur. I drömmen uppstod händelser och dilemman som jag själv inte varit med om, utan nära och kära. Slutligen skedde något som jag inte minns. Min älskade försvann ifrån mig på cyckel och när jag då vaknade så kände jag en sådan känsla av svek och skam.
Detta bestod hela dagen. Jag kunde utföra de sysslor som jag tänkt, men känslorna låg och pyrde i mitt sinne. Att drömmar verkligen kan ska en sådan realism och känsla. Oftast brukar jag förstå att det är en dröm, eller lura mig själv att tro det i drömmen, för att sedan få mig att vakna.

Kommentarer är stängda

Människor och lycka.

Publicerat av Daniel Holm den 7 augusti, 2011

Som Barney Stinson i How I Met Your Mother säger: ..nothing would make me happier then being happy.
Man kan vara sund, försöka ta det lugnt, följa sina tankar, men så småningom så kommer det vara hjärtat som styr. Ens känslor för det ena eller det andra – och det ska vi vara glada för.
Det är väl klart att man vill fortsätta vara lycklig när man är det och gå över till att bli lycklig när man inte är det. Man får vara försiktig så att man inte hela tiden vill ha mer – vilket inte kommer kunna fullföljas i all evighet – men det är ju helt naturligt.
Vilja vara närmare sin älskade. Det börjar med kontakt, fortsätter med pussar, närhet i form av sömn, sex, umgänge, mer tid med vänner, familj, samlevnad, ekonomi, liv och död. Det är vackert. Det är sunt.
Även att jag vet vad jag borde och inte borde, och även att man talar om det till vardagen så känns det som en möjlighet. En tanke, en dröm.

Kommentarer är stängda

Baksidan med Facebook.

Publicerat av Daniel Holm den 5 augusti, 2011

Jag är åter i tankarna om att ta bort mitt Facebook-konto. Motiveringen till att inte göra det är att jag tycker det blir lite väl extremt. Måste man vara helt fruktansvärt engagerad i det, eller inte alls ha ett konto? Jag har tidigare sagt att man inte måste bli så fast i det. Låta det ta upp allt för mycket av ens tid. Och framförallt, att dela med sig av väldigt mycket via denna kanal och sedan glömma bort en annan; världen.
Facebook är ett gott verktyg i vår informationsålder för allt vad det innebär. Det kallas inte ett social media för intet. Det är ens ansikte på internet, helt enkelt. Facebook har således sina för- och nackdelar. Nackdelen är just att folk, och hela samhället, har blivit helt besatta av denna kanal. Man delar allt och lite till där, men glömmer bort resten av världen. Man blir som tvingad att själv falla allt för djupt, bara för att man ska få reda på vad ens nära och kära har för sig, mår osv.
Vad gjorde man innan Facebook? Är mobilen inte aktuell? Jag vet att det vanliga brevet har fått sig en känga i vardaglig korrenspondens – i min generation – men mailet då?
Folket utanför denna kanal blir åsidosatta. Varför är det då på detta viset? Beror det på lathet eller är det det gamla vanliga grupptrycket som får alla att fastna och inte kunna slita sig. Telias surffria zoner är nog inte en sådan dum idé.
Jag tycker att det är onödigt att behöva ta bort sitt konto bara för att man varken har tid, lust eller intresse att skrolla igenom alla sina vänners ändlösa; ”nu är jag singel”, ”nu ska jag skita”, ”nu är det fest” eller annat vanligt och/eller mänskligt som folk vill dela med sig av. Men det lockar.
Märker folk att man försvinner och ringer istället då, tro?

Kommentarer är stängda

Byråkratin då?

Publicerat av Daniel Holm den 3 augusti, 2011

Idag kunde man läsa hur en stackars 11-åring tvingades av ett tåg av konduktören pga. flickan saknade biljett. Flickan försvann först, men har nu återfunnits hos en vänlig dam. Det är verkligen förfärligt att göra så och jag är oerhört glad att få höra att inget hände med henne.

Vi klagar på konduktören, tycker att det är hemskt att göra på detta vis, och visst är det, men är konduktören den enda boven i detta drama? Jag funderar nämligen på vad som hänt om konduktören faktiskt låtit flickan vara kvar och ifall någon av denne konduktörs högre höns fått höra om detta.
Är det så omöjligt att samma konduktör fått sig en utskällning för just detta och, ifall man har denna händelse i åtanke, att det redan kan ha hänt. Man vill väl gärna tro att människor inte utför saker av ren ondska, inte sant?

Händelsen är förfärlig och får inte förekomma, men jag kan se den som ett resultat på hur Sverige har blivit mer och mer byråkratiskt – och inte på ett bra sätt.
För det är som SJ själva säger, ett brott att inte ha biljett (bedrägeri / bedrägligt beteende), men det är verkligen inte okej att bete sig på ett sådant vis att man utsätter ett stackars barn för en sådan fara som kan förekomma om man bara lämnar den på det sätt som har skett vid detta tillfälle.

Men det är precis saker som detta jag menar. Att byråkratin helt enkelt har satt sig så hårt fast att man riskerar ett eller annat oavsett hur man beter sig. Att man blir inlärd att man inte får se igenom fingrarna med saker och ting, och helt enkelt måste gå efter policies, föreskrifter och regler som företag eller myndigheter har.

Kommentarer är stängda

En resa igenom tiden.

Publicerat av Daniel Holm den 22 juli, 2011

Tåget rusar fram igenom och förbi familjära platser och landskap. Skog och grönska. Det är sommar – mitten av sommaren – och jag är påväg hem till mina hemtrakter för att få en glimt av svunnen barndom. Jag tänker på tiden då man endast hade cykeln som personligt transportmedel – och som man använde det. Över stock och sten, igenom täta skogar, vackra stigar och på en skiftande asfaltsväg. Man cyklade till ett bad och var där nästan hela dagen. Eller så cycklade man till ICA och köpte Coca-Cola och Knasen.
Tiderna innan arbete, sommararbete för den delen. Tider då man kom att formas till det man idag är. Det man idag tänker tillbaka till och ler. Det var en undebar tid och jag älskade den. Såsom jag älskar den idag. Dock saknar jag den inte på ett sätt att jag velat ha den tillbaka. Nej, ännu är det inte försent för att återuppleva att få bada hela dagar. Att gå eller cykla och inte tänka på sin stackars hy. Att morgondagen är okänd och att man lever för nuet.
Man ska inte glömma bort vart man kommit ifrån. Man ska inte glömma bort barnet i en. Låt den leka, låt den hoppas.
Det är en anledning att åka hem för.

Kommentarer är stängda

Google+ vs. Facebook.

Publicerat av Daniel Holm den 14 juli, 2011

Redan när Google+ lanserades för bara ett par veckor sedan så fick jag frågan om vad jag trodde skulle hända med det. Om det var ytterligare en flopp ifrån Googles sida, och vad som skulle hända med Facebook.
Min första tanke var att Google+ skulle fyllas med nördar, folk som redan innan använt och nyttjat Googles tidigare tjänster – med allt vad det innebär. De folket som använde Facebook skulle bli kvar där som ingenting. De ”vanliga” Facebook-användarna skulle inte bry sig om att gå över till något som ”ändå är som Facebook” (så jag tänker mig att det skulle låta).
Så Google+ och Facebook skulle leva vidare, sida vid sida, med olika användarbaser. Jag ser Facebook lite som modern, populärkultur. Man har sin familj, vänner och dyl, som man delar privat mellan. Medan Google+, på samma sätt, blir ett verktyg inom organisation och arbete eller intressen. Politiska partier, tekniska helsidor och annat webbpraktiskt.
Jag har inte hunnit testa Google+ så mycket än, mest för att jag inte fått in så mycket folk, men jag gillar det. Och det finns det mesta för att bli en Facebook-ersättare. Jag gillar särskilt det att man delar upp sina vänner, och dyl., i umgängeskretsar.
Jag måste nog säga att jag hade rätt så rätt i detta efter att Google+ lagt på sig 10 miljoner användare, där majoriteten är män – och ingenjörer är de.

Kommentarer är stängda

Rodeo.

Publicerat av Daniel Holm den 12 juni, 2011

Jag kommer aldrig att förstå och kommer alltid att förakta, idiotförklara och skaka på huvudet över folk som jävlas med tjurar på rodeo.

När man ser på program på TV där de filmar olyckor så är det alltid med klipp ifrån personer som är med om en olycka när de ska rida på en tjur, eller vara inom en tjurring över huvudtaget. Det är bara så jävla dumt att hålla på sådant vis. Att vistas inom en ring med en förbannad och provocerad, stackars, tjur.

Folk som ger sig in i skiten ska fan ha den stryk som de får. Att leka, och driva, med djur på det viset är inget annat än djurplågeri.

Jag skakar på mitt huvud, föraktar folket och ”sporten”. Jävla idioter.

Kommentarer är stängda

Vad köper du och vem är du?

Publicerat av Daniel Holm den 18 april, 2011

Jag är lite osäker på hur jag ska börja, eller vart jag vill komma med detta. Jag vill säga som så att jag gärna ser mig själv som en människa som sticker ut lite. Jag säger inte att jag faktiskt gör, eller om det ens är möjligt. Men om det är det så anser jag att om man kan sticka ut så är det något bra. Att sticka ut är något bra.

”The world belongs to those
Who stand out from the rows
Of wayward and misguided silent souls.
History is shamed.
By people laying blame.
To everyone who doesn’t feel the same.” – Machinae Supremacy, Reanimator

Jag vill inte vara en av personerna i ledet som är livet. Att man bara följer strömmen, låter världens normer fånga en och hålla en i ett fast och grepp man inte kan komma ur. Jag väljer det mörka fältet av valmöjlighet. Där inget är säkert, men där alla möjligheter.

Jag vill inte ha det som alla andra vill ha. Jag följer inte mode – medvetet. Eufemismen lyder:

”You drink what they sell. I drink what I bought” – Daniel Holm, 110418

Vem är du?

”Now, which one are you, the driver or the car?” – Machinae Supremacy, Overworld

Kommentarer är stängda