Hoppa till innehåll

Etikett: Tankar

Tiden och tekniker bara går och går. (+Bildserie)

Tiden går. Allt utvecklas. Om ett par dagar släpps Ubuntu 12.04 LTS, och det har finslipats. Jag har nu kört Ubuntu som primärt operativsystem i sex år. Och vilken skillnad det är, samtidigt som känslan är densamma. Men inte bara pga. operativet i sig, utan också all teknik runt omkring, eller support för hårdvara i Linux-kärnan.

Jag minns när man fick använda ndiswrapper för att få igång 11Mbit WLAN-kort. Eller när Atheros kort fick installeras med reverse engineered moduler, eller Ubuntu hade en bredare lista med ”maskinvara” som man var tvungen att installera moduler med stängd källkod.

Det är onekligen spännande hur allt tar sig framåt. Moores lag står kvar och mina datorer blir allt bättre – även om jag satsar på batteritid. I och med Ubuntu 12.04 LTS, håller nu min laptop i ca åtta timmar på batteritid. Min förra håll på sin höjd i tre timmar. Den innan det i två timmar. Innan det i en. Strömsparfunktioner utvecklas och börjar verkligen ta sig – väntar med spänning på morgondagens batterier.

Hur USB-enheter nu monterar sig själv och man inte behöver köra egna mount kommandon:
$ sudo mount /dev/sdc1 /media/extern

Nu kör Ubuntu på hårt för att revolutionera utseendet i ett grafiskt operativsystem. Unity, HUD, färger, indicatorer. Systemet blir mer enhetligt. Det kunde det vara innan med, med GTK- mot QT-lägret, men ändå en rätt ful enhetlighet. Nu ser saker så mycket snyggare ut med nya versioner av både GTK och QT som ger bättre support för anpassning av färger, eller av generella systemanpassningar.

Säkerheten har också gått så mycket framåt. Bara UFW – det är helt underbart! Leka med IPTables är ingen barnlek och jag ser skillnaden när jag mekar med min Linux-baserade router. SSH, nya Mosh. SHA1, Hash, Salt, RSA, AES.

Och hastigheter! Som sagt, mitt första WLAN var 11Mbit. Idag kör jag 300Mbit och 1000Mbit på LAN. Mitt PS3 är uppkopplad till min filserver. Jag kör redudant backup som automatiskt kör backup på alla mina filer i realtime (BareShare). Mitt internet är ett 4G-USB-modem.

Det är bara gött hur allt utvecklas.

Kommentarer är stängda

En blåsig vårmorgon, blåser minnen.

Det är en strålande morgon. Men sval. Det blåser.

Jag tänker på min tonår i Loftahammar, där jag vuxit upp. Jag tänker på sommardagar. Dagar som jag vandrade i solskenet till jobbet. Dagar som jag talade med turister på min gång. Jag tänker på dagarna. På kvällarna. Vinden.

Denna morgon får mig att tänka på vackra sommarmornar. De där som känns lite som en omstart. Det är svalt, det blåser – men det är inte kallt. Det är skönt och det är friskt. En ny vind som viner. Dags att vrida segel efter vinden. Det är nu som värmen på nytt ska få stiga uppåt sommargrader.

Det känns så lugnt och skönt.

En bris. Jag tänker på havet. Jag tänker på solens miljontals reflektioner i det. Vågorna. Jag tänker på ungdom, jag tänker på kärlek. Vänskap och familj.

Det ska bli underbart med sommar snart igen. Och även att jag ibland oroar mig för hur mina tankar vandrar tillbaka på tiden då man cycklade överallt och var konstant med sina vänner, hela sommrarna, så ser jag fram emot den framtid som jag är till mötes.

Kommentarer är stängda

El-allergi = Ficton.

Idag stod det i nyheterna om den ”el-allergiska” mannen i Mora och den aktuella domen om huruvida bla. mobil- och internetleverantörer skulle behöva rikta om sina antenner för att det inte längre skulle påverke denna man.

Min första tanke är: el-allergi är inte på riktigt. Det finns idag inga vetenskapliga bevis på att detta över huvudtaget existerar. I dubbla blindtest har de som trott sig vara utsatt fått en placeboeffekt, vilken har resulterat i liknande huvudvärk, osv. Det är, i mina ögon, således en fix idé.

Jag funderade på om någon tidning skulle ta upp just denna fråga och blev positivt överraskad när jag läste i DN att de frågade Christina Bröms (C), vice ordförande i Mora-Orsa miljönämnd, om beläggen för el-allergi. Det finns givetvis inga.

När de säger detta svarar Christina Bröms:
– Det vill jag inte kommentera. Forskning kan ändra sig utifrån att det kommer nya belägg för saker och ting.

Och det har hon ju givetvis helt rätt i – belägg, vetenskap, förändras när nya bevis läggs fram eller – som i detta fall – motbevisas. Dock är hennes kommentar något luddig.

Hursomhelst, säger jag inte att alla typer av denna påstådda huvudvärk, eller vad det kan handla om, är påhittat. Men jag tror inte att det handlar om någon typ av elekotromagnetisk strålning utan något annat som man inte har upptäckt ännu.

Kommentarer är stängda

Hur ska vi rädda vår planet om vi ska ha monopol på hur?

Förra veckan satte men, rent symboliskt, spaden i marken för starten av vart ett nytt demomiljöhus ska bygga i Linköping. De ska testa hur det kan gå att odla mat på höjden, så att man ska kunna göra detta även i storstäder. Man ska kunna ta vara på koldioxid, osv.

Jag har följt detta och har tyckt att det har varit väldigt spännande. Vi behöver verkligen nya sätt att odla mat på, och vi behöver ta vara på allt koldioxidöverskott och låta det binda sig i biomassa igen. Och att ta in det till storstäderna är strålande.

Det är dock ett men, och det är att de har tagit patent på att odla vertikalt. Ja, patent på att odla vertikalt. Det låter helt jävla otroligt!

Global uppvärmning och att jobba för en hållbar utveckling är hela vår plants problem och mål. Att ta patent på en ny ”teknik” som skulle kunna få alla länder, alla stater, att bygga liknande hus, eller utveckla denna teknik till något ännu bättre, ska givetvis vara uppmuntrat och något som man ska gå mot – inte motsätta sig.

Patent på att odla vertikalt – jag blir irriterad bara jag tänker på det. Vi har redan sett bevis på hur patent skadar det hållbara näringslivet, tåg som skulle kunna dra så mycket mindre energi, men som av licensskäl inte får användas. Och nu, när dessutom detta är en utveckling för miljön, så skadar det istället den utveckling som skulle kunna gjort det hela ännu bättre.

Kommentarer är stängda

Jobba till 75, säger Reinfeldt.

Igår var det liv i luckan efter att vår statsminister, Fredrik Reinfeldt, sa att man ville se en ändring i dagens pension, och ville att man skulle kunna jobba till man var 75.

I det fallet att detta endast blir en möjlighet, inte ett krav, så är det kanske en god tanke. Trivs man bra med sitt yrke, säg att man utbildar, kanske man kan fortsätta med detta ett tag till. Men i det fallet att det istället faktiskt är just ett krav, att så ska det bli, så är det verkligen inget som håller!

75 år. Det är inte ungt. Vi människor är inte skapta för att leva så länge egentligen. Men nu gör vi det, och det är inte utan krämpor. Fysik smärta i form av problem med leder, eller sjukdomar som allzeimers eller demens uppstår.

Men varför säger då Reinfeldt detta? Jo, för att han anser att vi ”lever så länge nu och borde kunna jobba länge med.” Och att ”skapa en bättre levnadsituation för pensionärer.” Detta säger han bara för att vården i Sverige blir allt mer privatiserad, och man måste ju kunna betala sina vårdkostnader – själv!

Det är bara ett jävla tjuvknep för att decentralisera styret för allt som är kommunalt eller leds av landstinget! Fri vård, eller andra privilegier som man har i den svenska staten lär de vilja bli avställda. Allt ska bli privat, och för att detta ska fungera så vet de att majoriteten av det svenska folket kommer att behöva jobba hårdare, och nu, längre.

De gamla idag, är de som har byggt det samhället som vi lever i idag. Vad de blev, hur det blev. De har bidragit till vår ekonomi och en realiserad livsstil som de aldrig kunde drömma om. Vi ska värna om våra äldre. Inte bara alla fantastiska historier och upplevelser, utan också tacka dem för allt som de har gjort, under hela sina liv.
Tvinga dem jobba längre är befängt.

De kom för de unga, och jag blev förbannad.
De kom för de gamla, och jag blev riktigt förbannad.
Och så kom de för mig, och då tog det hus i helvete.

Kommentarer är stängda

Fiction, Fantasy. Något.

Jag uppskattar fiction. Jag vill gärna hoppas på att det finns saker som vi fortfarande inte kan förklara. Kanske kan man en dag förklara med fysik att spöken faktiskt finns. Kanske visar det sig att det faktiskt är ett utomjordiskt skepp som Peter Lindberg och Dennis Åsberghar funnit på botten i Östersjön.

Jag uppskattar Dan Browns böcker med karaktären Robert Langdon. Dessa böcker som är fyllda med hemligheter som finns omkring oss, och som kanske har en sanning bakom sig. Och detta är ju ändå betydligt mer jordnära hemligheter i det fallet. En gömd nyckel, ett kodlås av Da Vinci – som ändå uppfunnits.

I History Channels dokumentärserie Ancient Aliens, visar de ev. bevis på att jorden har varit besökt av utomjordiskt liv redan för tusentals år sedan. Och även om jag är kritisk till mycket så är det inslag som jag har svårt att komma på möjliga lösningar på. Och inom mig finns en önskan att det är sant.

Arkiv X, denna fantastiska serie, fylld med övernaturligt och fenomen. Massa fiction, massa spänning och konspirationer.
Och just konspirationer, dessutom – något som också är så väldigt intressant!

För visst är det, eller skulle detta vara spännande? Tänk allt som vi inte vet. Tänk all den kunskap som vi närmar oss för var dag. För sex år sedan talade man om att det skulle kunna komma en stor ”solar flare” mot jorden. Idag har de varnat att den faktiskt är påväg.

Jag har en inre önskan av att det finns mer. Jag vill tro på mer. Mer hemligheter omkring oss av våra förfäder som vi har glömt bort.

När jag började geocacha så fann jag bara det så oerhört spännande och rent av häftigt! Överallt, runt omkring oss, finns det gömda små burkar med en penna och papper i. Överallt!

Kommentarer är stängda

Instämmer.

Jag tänker mig att jag egentligen inte är mycket för att få folk att hålla med mig, men aktuella tankar får mig att fundera på något annat.

Man jobbar ju ändå på att få folk att förså sin egen syn – ”Håll med mig nu” – även om det är ett nöje och utbildande när någon ifrågasätter, säger emot eller dyl.

För när jag tänker efter så är det ändå jävligt gött, när man sitter ett gäng grabbar och säger: ”Har ni tänkt/gjort X, någon gång?” – Ja, säger de.
Det är gött när folk håller med. Det är gött när man känner att man delar en likhet med någon annan.

Ja, jag instämmer. Säg inget annat.

Kommentarer är stängda

Efterjuletider.

Sådär, nu är alla juldagarna över: Julafton; Juldagen; Annan dag Jul. Jag älskar julen och det är alltid med lite vemod man närmar sig nyårsafton – som jag avskyr.

Det är just det med att man redan har ätit sig på tok för mätt ett par dagar i streck. Julaftonen med sällskapet, maten, alla TV-programmen är över. Och klapparna.
Det är ljuvligt att få dela ut sina paket som man med omsorg har införskaffat. Det är spännande att se när personerna öppnar sina paket och igenom deras ansiktsuttryck, hoppas att de är passande. Och så sina egna klappar därtill! Denna spänning när man sitter där med dem – jag känner mig alltid lika bortskämt – som dränkt, och öppnar dem. Vad är det i?! Man känner på densiteten, vikten, storleken. Det är helt fantastiskt.

Det är en ära att få klappar vid jul och jag blir alltid lika glad. Men som sagt, sen tar allt slut och allt man byggt upp under så lång tid har sitt slut. Det är inte på något sätt så att jag egentligen hade velat stanna kvar på denna dag, men det känns ändå lite tråkigt när dagen väl är över. Dock känner jag en otrolig glädje över julen som helhet. Denna har varit fantastisk, även att man kanske har saknat vissa personer, eller hade velat ge lite mer till lite fler.

Något som jag däremot blir rent av ledsen över, är den förbannade kapitalismen som växer sig större. Jag är medveten om att jag kan ses som en bidragande effekt, även att jag anser att jag inte är något kapitalist. Jag såg precis en musikvideo (nedan) där Jon Hendern skrivit en låt baserad på alla missnöjda personer som kvittrade (tweted) sin ilska över att inte fått en iPhone, iPad, iPod eller bil (bland annat). Och just deta tycker jag är rent av förjävligt! Det är precis vad jag skrev om innan jul när Expert hade sin reklam om att ge bort en mobil i julklapp. Mobiler är dyra – även om de rent tekniskt innefattar massor för priset – som fan och det blir toppskiktet som ger bort dessa dyrgripar till sina barn i julklapp. Med tanke på att majoriteten av nämnt kvitter kom ifrån USA, så byggs min irritation och förakt mot dem på. Jag hoppas att vi i Europa inte kommer att fortsätta ta efter landet på andra sidan havet när det kommer till konsumtionsvaror. Det är inte hållbart över huvud taget!

Klappar ska införskaffas igenom omsorg och kärlek, och vad personen behöver – inom rimligt pris. En mobil är en enkel sak att önska sig och, enligt mig, något extremt. Stor barnfamiljer, ska de behöva ge en iPhone till alla sina barn? Men maten, värmen och kläderna då?

Jag tror att vi har en bit kvar innan vi är där, även om elektronikkedjorna gärna ser att vi inte är. Och jag tänker fan inte ge bort sådana saker. Framförallt inte när det ställs sådana krav på det.

God fortsättning och gott slut!

1 kommentar

Ironi när det enkla blir det dyra.

Läste igår att hummer ifrån början var en rätt för fattiga – faktiskt blev stämplad som fattig om man åt det – och det fick igång tankar som jag haft tidigare om hur mycket ironi som infinner sig i detaljer och dyl. runt omkring oss. Minns tex. när jag fick höra om ironin att de var de gamla handgjorda fönstren – de som förr gjordes för att man då inte hade råd att köpa färdiga – som idag är de som kostar mer och på ett sätt är ”finare” och sätter markörer på gamla hus och att man helt enkelt får betala mer för ett hus med de gamla handgjorda fönstren.

Just detta med hummer och att denna rikemanslyx en gång hade varit sin egen motsats är väldigt spännande. Idag så finns program där skitiga män (och i vissa fall även kvinnor) fiskar allt möjligt, som sätter sina liv på spel, för att det som de fiskar ska få återfinnas på ett väldukat bord runt om i världen och i de flesta fall konsumeras av samhälletseliten.

Finns det något idag som förtärs av ”fattiga” och i framtiden kommer bli en delikatess och infinna sig på de ”rikas” bord? Jag röstar på bacon och ägg.

Kommentarer är stängda

Två år i Göteborg.

Idag är det två år och två dagar sedan jag flyttade till Göteborg. Mycket har hänt, vilket jag skrivit om i inlägget om första året (som tydligen inte är publicerat(?). Fixar)
Sedan det inlägget har jag jobbat om konsult på Volvo, studerat på Göteborgs Universitet, känt av kärlekens fram- och baksida. Varit i London.

Idag när jag gick av bussen påväg till mig nuvarande jobb som IT-konsult på Nobel Biocare, så slog som en växel om i mig. Jag kände mig på ett annat sätt hemma. Jag la märke till personer omkring mig som jag kände igen. Folk ifrån Volvo, de dryga mornarna i väntan på en allt för full buss. En kurskamrat ifrån min första universitetskurs som fick mig att helt byta riktning här i livet.

Jag älskar denna staden – det bästa jag har gjort i mitt liv är att flytta hit. Jag gläds för var dag. Var jag bor, vilka jag har omkring mig, vem jag är. Denna dag är värd att minnas.

Kommentarer är stängda