Hoppa till innehåll

Etikett: Livet

Ge mig en fast punkt.

Jag är trött. Jag vill ha något som är helt och fullständigt mitt eget. Mitt egna hem med mina möbler, mina prylar, mina stekpannor och kastruller. Mina egna bestick.

Jag vill ha ett hem. En fast punkt i mitt liv. Nog att jag bott i Göteborg under nio hela månader. I gott sällskap och god lägenhet, men det har inte helt och hållet varit mitt. Jag har haft mina saker i väskor under sängen. Kläder som överfyllde min byrå såpass att jag inte fick tvätta för ofta för att allt helt enkelt inte fick plats.

På fredag tömmer jag det som varit mitt hem de senaste nio månaderna. Fram tills i söndags, då jag kom hem ifrån en fantastiskt helg (ren semesterhelg, faktiskt), har jag inte velat flytta. Men i söndags när jag då kom hem så kände jag bara hur jag ville komma framåt. Hur mycket jag inte vill skjuta på detta. jag vill att det ska bli överstökat och jag vill ha mitt egna hem.

Jag är trött att halvt bo i en resväska. Det har varit så under en allt för lång tid och nu är det snart slut på det. Dock är sommaren kvar med ett annat boende. Men när den väl är över så hoppas jag på att funnit det hem som jag ska bo i så länge som jag själv önskar. Att inte behöva vara beroende av andra över min boendesituation. Det och att slippa åka ett ett par vändor till och från Västervik, varje månad. Det är massor med pengar som jag sparar. Pengar som jag kanske kan lägga på ett bättre boende och/eller en resa tillsammans med min flickvän, Amanda.

Det har varit en god tid i den lägenhet där jag bott. Men den blev så mycket längre än vad det var tänkt. Samtidigt hade jag aldrig kunnat ana vart jag hade varit vid det här laget då.

Nej, nu vill jag ha mig ett fast boende i Göteborg. En fin lägenhet som jag kan fylla med mina saker. Jag har sökt massor med lägenheter, och det kommer att bli mer – det är ju bla. det som jag ska syssla med på mitt välförtjänta sommarlov. Jag har inte haft ett arbetsfri sommar sedan jag var 14. Det ska bli riktigt gött att få ta det lite lugnt. Dock kommer jag jobba på annat vis, förvisso…

Vilket fall: Jag behöver en lägenhet i Göteborg. Någon som vet en?

Kommentarer är stängda

Min och/eller andras lycka.

Jag är lycklig. Faktum är att jag aldrig varit såhär lycklig. Detta är av flertalet faktorer:

Det är vår. – Och snart är det sommar. Men innan dess så får man se all grönska och färger växa fram.

Jag bor i Göteborg. – Denna fantastiska stad som jag drömt om så länge, fylld med möjligheter och fantastiska människor och platser.

Jag har fixat mina gymnasiebetyg. – Tog mig tre extra terminer (plus lika många för att få igång längtan) men nu är de grundläggande fixade.

Jag har så många, fantastiska vänner. – Massor, och de är alla en del av min lycka. Oavsett hur nära de ligger mitt hjärta, eller hur gamla eller nya de är. Jag är omringad av dem och älskar det.

Jag har kommit igång träna. – Även att jag inte haft tid de senaste två veckorna, så är jag igång och det ger boost. Jag känner mig piggare generellt och tröttare när jag borde.

Jag går upp på morgonen. – Äntligen, det tog allt för lång tid, men nu går jag upp tidigt på morgonen. Detta resulterar i en god cirkel som gör att jag lägger mig tidigt, för att jag blir tröttare och att jag då också fortsätter att gå upp tidigt även nästa morgon.

Jag har en helt fantastisk flickvän. – Jag kan inte ens finna ord som förklarar vad hon betyder för mig. Hon gör mig ibland generad och kan få mig tårögd av hennes vackra ord. Hon är förnuftig och är nog den allra första som faktiskt förstår mig. Hon är allt jag trott att jag aldrig skulle få uppleva. Eller som inte fanns.

Och till sist så har jag vänner som även de är lyckliga. Och att se, höra och känna deras lycka gör mig ännu mer lycklig. Att se gamla vänner äntligen få möta sin kärlek. Att äntligen finna dem som är värdig deras hjärta. Jag skiner upp som en sol av deras lycka, ord och leende. Det strålar ut.

Det finns givetvis mer. Som systrar och övrig familj som har förtroende för mig. Upplevelser och tankar.

Jag känner mig bara så jävla stark! Så självsäker. Som att jag kan ta mig ann allt.

Kommentarer är stängda

Förändring i Götet.

Nu bor jag själv igen. För första gången på drygt tre år, och fan vad skönt det känns.
Don’t get me wrong, det har fungerat över förväntan att bo med Joakim, men det är ändå skönt att få fram sina grejer, möblera helt själv, använda sitt egna köksgeråd. Helt enkelt att få sitt hem mer personligt.

Men det är lite som ett slut av en era. Det har verkligen varit en underbar tid – ”Värdig av flera böcker”, som Joakim så vackert uttryckte det. Man har fått mer perspektiv och livserfarenhet – helt enkelt utvecklats än mer sedan man flyttade hit. Dels så har jag och Joakim haft en fantastisk tid att lära känna varandra med massor av skratt och legendariska kvällar – en för inte speciellt länge sedan. Men jag, eller vi, har också bott med Marcus. Marcus och jag delade på mitt ytterst lilla rum tillsammans under ca tre månader.

Det mest komiska med detta är också det att jag nu firar åtta månader i Göteborg – precis just idag. Den fjärde september flyttade körde jag och min far en översmockad bil till Göteborg med det som behövdes mest. Ett skrivbord och en full byrå med alla kläder som jag kunde få plats med. Den kvällen var den bästa i mitt liv – den kvällen förändrade mitt liv. En fest som introduktion av vad man kan finna i denna helt fantastiska stad. På den festen träffade jag i princip alla av dem som jag nu ser som mina väldigt goda vänner. En av flickorna som jag skakade hand och presenterade mig för hette Amanda.
– ”Det heter min ena syster”, sa jag. Denna Amanda är idag min flickvän.

Det känns ibland overkligt att jag faktiskt bor här – och hur jag lever. Det har varit min dröm så länge att bo här. I fem år drömde jag om det. Men inte ens i mina drömmar hade jag kunnat förutse eller tänka mig att det skulle vara såhär. Att jag skulle falla för en så vacker flicka som är så förnuftig, förstående, rolig, igenomgod, kärvänlig och så mycket, mycket mer än vad jag kan sätta ord på. Och att jag kommit så mycket längre i mitt liv och med mina studier, även att jag idag ännu inte går på Chalmers.

Det är så mycket som jag redan har fått uppleva och fått se i denna ljuva stad. Men än finns det så mycket mer underbart att se och uppleva. Och jag har, som sagt, sett fram emot att uppleva våren och sommaren här – och nu är våren kommen och sommaren vid dörren. Jag vill ut och se klippor och hav.

Men idag, att få njuta av sin gamla soffa, som jag inte fått använda på tre år. Tre år – det är hur länge sedan jag tog studenten. Vad som hänt sedan dess.. mina nya värderingar, syn på livet och filosofier jag lever utefter.

Och det är inte bara soffan, utan mitt gamla vardagsrumsbord. Detta ger en en hel drös av minnen. Det är det vardagsrumsbord som jag växte upp med och som stod i vårt TV-rum. Jag minns hur jag smorde leklera runt muttrarna på undersidan, som håller fast benen, som barn.
Och hur det hörde till den gamla, svarta, skinsoffgruppen. Minns hur min mor och jag låg och mös i den framför tvn och att jag tillslut inte fick plats tillsammans med henne då hon väntade min yngsta syster, Matilda.

Coca-Cola-tavlan som jag har haft hängandes på mina väggar så oerhört länge, sitter nu över tvn och skiner. Mina gitarrer hänger nu vackert på väggen. Det är redan många ljus och andra detaljer utlagda, men imorgon ska det bli fler doftljus, lampor och växter. Jag har fortfarande kvar ungkarlsblomman som jag fick av mina farföräldrar i inflyttningspresent för snart åtta år sedan. Och så har jag ju min överdimensionerande Coca-Colaburk som står här. Köpte den dyrt och skulle ha till flera projekt. Tavlan över Chalmersområdet sitter nu också uppe som en indikation och mål av vad som komma skall.

Det är mycket som jag rotat fram ur mina kartonger fyllda med prylar ifrån det förflutna. Kaffekokaren, som jag tänkte använda till lite gott kaffe till matten idag. Efter en noggrann rengöring så upptäckte jag att jag inte hade något kaffe.
Vattenkokaren, som jag tänkte göra lite te-vatten till igår och fick för mig om att min mor har sagt att man kunde ha lite mjöl för att det skulle göra lite extra rent. Jag hällde i ordentligt med mjöl tillsammans med vattnet och satt igång den. Lite senare hör jag ett jävla oljud och springer ut i köket där vattnet sprutar ut ifrån kokaren och vatten som rinner ner ifrån bänken ner på golvet. Mer hinner jag inte se då jordfelsbrytaren slog ut och lägenheten blev kolsvart – lite efter klockan tio på kvällen.

Jag trodde att jag hade för mycket grejer med mig hit nu som skulle fylla min lägenhet – men nu har jag fått låta mina kartonger stå framme för att det inte ska se för tomt ut.

Jag älskar så oerhört mycket här och jag väntar med spänning av vad mer som ska ske i framtiden. Göteborg är min typ av stad, det är här jag ska fortsätta mitt liv. Och jag har fantastiska vänner och en underbar flickvän som jag hoppas ska stå vid min sida även då.

Kärlek till er alla som fått detta möjligt och tack!

Kommentarer är stängda

Folk, väl eller folk, börda.

Jag har kommit väldigt långt med mig själv ifrån vad jag var för ett par år sedan – ett jävla arsel.
Ett riktigt jävla arsel. Högljudd, jobbig, respektlös, extremistisk, arrogant och helt enkelt en naiv liten skit. Jag krossade hjärtan och människor.
Jag är längre bort än vad man kanske skulle tycka vara möjligt. Det jag är idag är vad jag vill och velat vara. Jag hade dock ett återfall i tankarna att jag fortfarande var ond för en tid sedan. Men efter några samtal med folk som känner mig som bäst, så ändrades dessa tankar.
Nu är det ju givetvis så att jag inte är någon jävla teddybjörn för detta och vissa kan säkert fortfarande tyck att jag är ett arsel, och i vissa fall är jag nog det med. Men jag bryr mig inte. Det är deras förlust och är jag ett arsel så är det inte utan anledning – jag är dessutom inte långsint.
Jag är nöjd med den jag är. Nästan fullständigt. Det som brister är att jag ibland lägger mig eller hukar mig för andras tankar. Att jag inte orkar ta striden. Men jag börjar finna mig allt mer ilsken på oförstående människor. På människor som tror sig vara så jävla öppna, men som ändå sätter människor i fack och begränsar dem. Jag blir förbannad att de är så blinda.
Jag ser mer. Jag är öppen. Jag blir riktigt förbannad och jag kommer att ta ett steg tillbaka för att sluta rygga. Att jag gjort det förrut har varit för att jag vill ha perspektiv, för att jag är just öppen och kan absolut ändra en åsikt. Nu ser jag bara hur andra utnyttjar denna egenskap hos mig och är allt för stängda själva.
Jag tänker inte hålla fast vid vad som bara för att. Nej, så typisk har jag hållit mig borta ifrån länge och ska fortsätta med det. Men nu ska andra få höra.
Jag är irriterad över vissas blickar och ordval till och om mig. Det är inte bra för mig att samla – nu ska det ut. Det har nu börjat.
Postad med Drupal Editor

2 kommentarer

Saker blir allt bättre.

Jag har tidigare berättat om hur bra jag har mått sedan min flytt til Göteborg. Hur jag så jävla bra jag trivs där jag är i mitt liv och att jag inte ångrar något, då det hade förändrat vart jag nu är. Även att jag vet att jag sårat människor, tagit snedsteg så är det inget som jag vill ändra på. Givetvis hade jag inte velat såra människor, men det är inte annat än att be om ursäkt.

Men nog om det. För mitt liv känns som att bli än bättre för var dag. Jag har en helt makalös flickvän, som imponerar och förvånar mig för var dag. Det är vår med allt vad det innebär, livet verkar ordna upp sig i form av både fysisk och mentall styrka, musiken, fotandet, och nu en annan fantastiskt nyhet – att jag verkar få ordning på mina dygnsrytmer! Det är såpass att jag jag oftast är uppe innan klockan åtta var morgon.

De må inte vara speciellt imponerande i sin allmänhet, men för mig är detta helt fantastiskt då det öppnar så många andra möjligheter. Som att ta del av morgonsolen, att få så mycket mer tid till att plugga och fortfarande kunna avnjuta en fritid på kvällen.

Att jag kan gå upp tidigt, plugga hårt, hålla ordning, träna och göra mig förtjänt av att få träffa mina vänner och min kära Amanda.
Allt binder ihop min lilla säck som är mitt liv. Att jag har många bollar i luften börjar gör sig allt mindre till märkes på ett jobbigt sätt. Jag kan spela gitarr en sväng, redigera bilder, och nu kanske komma igång och skriva allt mer igen. Dessutom ska jag gå på konstmuseumet idag med mina kära vänner.

Ja, livet leker. Bara att njuta – och det gör jag.

Kommentarer är stängda

Sann kärlek.

På en fest för en tid sedan så kom ett sällskapsspel upp med div. frågor för att starta lite diskussion. Kortet som fick igång mig mest var det om ”Sann kärlek” existerade.

Jag är övertygad om att den gör det. Och det är faktiskt inte för min egen skull, som jag tror att så många andra vill tro på sann kärlek för. Nej, det är just för att jag vill att mina vänner, mina nära och kära, ska finna sin sanna kärlek. Jag vet att den finns där ute, problemet är att finna den.

Jag har alltid sagt: ”Sluta leta och du skall finna”, Och detta är en sanning med modifikation. Man kan kanske inte sitta hemma konstant och invänta att den sanna ska råka ringa på fel dörr, eller dyl. Man måste fortfarande ut, leva, vara öppen för det. Öppen, men inte hoppfull.

Går man ut, söker, hoppas så slutar det ofta med att man sårar sig själv och som resultat så tror jag att man tillslut ger upp och slutar tro på den sanna kärleken.

Jag var tillsammans med min före detta i drygt tre år. Under en period av denna tid så trodde jag ju faktiskt att hon var den rätta. Visst kan man skylla på att jag var ung, osv, men det trodde jag, oavsett. Jag var bestämt att flytta till Göteborg med eller utan henne, för tillslut så svalnade allting allt mer. Och att då få den tanken om den rätta, den sanna, krossad (succesivt) borde väl om något, fått mig att tänka om angående den sanna kärleken. Men så är absolut inte fallet.

Jag gjorde slut med min dåvarande för att jag ville låta henne få andra chanser. Att kanske själv finna den sanna kärleken. För jag var ju övertygad om att hon inte längre var min och det skulle vara allt annat än rättvist att låta henne gå vidare med mig som ett typ av tidsfördriv.

Jag finner det lite deprimerande och ledsamt att vissa människor inte kan tro på sann kärlek. Varken åt sig själv eller åt en annan. Kanske är den sanna kärleken inte redo för dig just nu, eller du för den, och därför kommer man inte finna den. Man måste inse själv att man inte kan vara för krävande. Att man kanske inte alls ska kräva, för den sanna är ändå på. Precis som för dig, är inte den sanna krävande. Inte på ett irriterande eller betungande vis. Att se skillnad mellan krav och handlingar.

Det finns inte bara en sann kärlek där ute. Det finns flera som skulle kunna passa dig. Istället för en som målar så kanske du finner en som jobbar som fiskare och båda dessa göra en påverkan på dig så att du kommer att finna dig själv som den lyckligaste. Det kommer inte vara samma sak, det är inte samma utångspunkt och tillika inte samma slutresultat. Men du kommer ändå arr vara lycklig.

Allas sanna kärlek finns därute. Dock kanske inte alla ser den – av olika dess anledningar. Som att de inte vill, de är blinda, de förstår inte osv. Men sedan gäller det att inte heller tumma på den ”perfekta”. Den perfekta är ett felvrängt uttryck som jag tänkte skriva om nästa gång. Men det handlar mycket om att den perfekta kanske inte är perfekt. Att det är relativt.

Kommentarer är stängda

Brinn ut, du gamla!

Jag befinner mig nu i Loftahammar, i det gamla huset. Det blir allt mer tomt och dystert, även att det är skönt att vara här. Solen skiner och det är riktigt fint väder här.

Jag tog och bytte däck på morsans bild tidigare idag och efter det blev jag nedbjuden till grannen för en whiskey med sällskapet som firade ut vintern. Så lite rund om fötterna har jag nu bestämt mig för att bränna ner huset.

Får inte jag ha det kvar så ska ingen få ha det. Jag vill inte att någon annan ska njuta av vårens värmande solsken, få sjunga på altanen under en sommarkväll, gnälla på badjävlar eller gå och dricka whiskey med mina grannar!

Nej, nu ska huset brinna, och ifall ni inget säger så ska jag få det att se ut som en olycka så att vi kan få ut det på försäkringen istället för att se det i händerna på någon annan.

Att jag inte tänkt på detta tidigare..

Glad första April!

”Anything goes.”

1 kommentar

Återkommande vetskap och tankar.

Amanda fick mig att kolla en, sedan länge, arkiverad blogg, innehållande en stor del av min gymnasietids tankar. Intressant, sorgligt och hysteriskt roligt med det som fyller raderna och inläggen.

Det är även intressant, det att tankar som man kanske tror att man inte tänkt, är återkommande. Att vetskapen skildras, förändras och utvecklas.
Men även skrämmande hur saker har framskridit. Som min oro över Datalagringsdirektivet, som nu ligger framför oss.

Tänkte dela med mig av några av de bästa kommentarerna som jag då lade i text:

Magnus Uggla gjorde en låt som heter ”Gud, jag ska bli bra!” och det ska jag mig ta mig fan också! Kanske dumt att säga ta mig fan… äh! Jag ska bli riktigt bra! På massor! Inte bäst men bra. Jag ska bli något.

Har ni hört The Ark’s låt: ”Tell me this night is over”?
Varje gång jag lyssnar på den en sen kväll då det känns som att det bara är jag som är vaken så gråter jag nästan… I min ensamhet så vill jag bara att någon ska ringa och säga; ”Kvällen är slut. Det är natt och du behöver gå och lägga dig. Det finns en dag imorgon också.”

Svenskar har blivit fega kräk som inte vågar stå för något och inte vågar säga ett skit om något, förens de blivit bra jävla dragna!

Kom ihåg det killar! Om en tjej säger att du är söt så inbilla dig inte något för det betyder inte ett skit för henne. Säger hon att du är undebar och vacker så be henne att gifta dig med dig! Du kommer inte finna någon bättre. En tjej som säger ett sådan ord som vi killar också säger är att behålla!
Att jag inte tänkt på det förut.

Låt oss nu se om jag om ytterligare fyra-fem år, tänker att jag är lika jävla dum nu, som jag nu tänker att jag var då. Fy fan…

Kommentarer är stängda

Vikten av att begå sina egna misstag.

Vissa misstag måste man helt enkelt begå själv. Det duger inte att någon annan gör det.
Misstag som man ofta gör själv och alltså inte lyssnar på andras kunskap angående ämnet är kärlek. Du kommer att vara olyckligt kär i både den som inte vill ha dig och den som redan har ett förhållande. Du kommer dessutom bli krossad av att leendet denne gav dig var längre ifrån kärleksfullt än vad du kunnat tänka dig.
Misstag gör vi alla, vissa fler eller oftare än andra, men vi begår dem. Vissa misstag lär vi oss av, andra inte. Som vissa kärleksrelaterade misstag kommer du göra om. – Flera gånger. Däremot kanske du inte kör allt för fort en gång till, hoppa över ett hustak eller spela in en video där du inte sjunger så bra som du trodde.
I kärlek så kommer du att falla för fel personer. Vissa av dem kommer du inte känna dig väl med och vissa kommer inte känna sig väl med dig. Men du kommer också givetvis att falla för rätt personer och du kommer att må bättre än någonsin. Du kommer även att uppleva hur en som du inte ser som rätt för dig, kommer att falla för dig. I antingen naiv tro att så inte är fallet, i osäkerhet och/eller i att du är ärlig så kommer du dessutom att såra denne.
Du kommer att göra fel, du kommer må skit och du kommer att ångra dig. Men för denna gång så kommer du bli starkare. Även att du delvis skulle göra om samma sak igen så skulle det ändå inte bli riktigt lika hårt.
Vissa saker måste du göra och du kommer aldrig att göra om dem, medans andra kommer igen.
Ofta är det ju så att äldre faktiskt har erfarenhet av den situation eller sits som du befinner dig i. Oftast så lyssnar man inte, eller iallfall inte i den mån att du faktiskt gör det som de hänvisar om.
Du tror att det är annorlunda, att de har fel, eller inte vet något om detta. Ofta har de det. Men jag tycker nog ändå inte att du ska lyssna.
Man blir starkare av att själv begå misstagen. De blir ärligare och sundare. Dessutom så faller alla pusselbitar, allt du fått lära dig under din tid, på plats när tiden är rätt. Allt kommer att kännas fantastiskt och kanske ser du tillbaka till alla misstagen med ett leende. Det är ju trots allt pga. dessa som du befinner dig där du just nu är.

Kommentarer är stängda

Sömnen förnöjer.

Under en rätt lång tid har jag varit rädd för att lägga mig. Allt med att lägga sig skrämde mig. Tystnaden, tankarna i mitt huvud. Mest just tiden med detta. Att mitt liv inte var som jag ville och paniken som infann sig.
Fakum är att jag varit rädd så länge att det blivit en vana av av somna till något. Det var så jag försökte komma undan mina tankar – igenom att försöka somna till en film eller en serie.
Tiderna har förändrats. Jag är inte längre rädd för huvudkudden. Jag älskar vart jag är i mitt liv. Hur pass långt jag ändå har kommit. När jag numera inte somnar direkt när jag lagt mig, som nu, så är det inte pga. att jag är orolig över de valen jag gjort, vad jag kunde ha gjort annorlunda. Eller vart jag är och med vem.
Jag oroar mig fortfarande lite för hur jag ska hinna med allt jag har att göra med. Men detta är naturligt och inget som oroar mig i den mån som tidigare.
Kort sagt mår jag fantastiskt.
Det enda som oroar mig med framtiden, med mitt och andras liv är Sveriges politiker. Men jag har planer. Tillsammans är vi starka och vi ska få nog få dem att förstå att de inte kan göra som de vill. Det heter ju faktiskt folkvalda.
Postad med Drupal Editor

Kommentarer är stängda