Etikett: Livet

Romantik.

Publicerat av Daniel Holm den 16 juli, 2010

I mina ögon så ser jag romantik som något helt annat än vad jag tycker mig se att andra människor ser på det. Att det bara är de stora sakerna. Massor med ljus, rosbeklädda sängar, gigantiska buketter och djupa middagar. Gärna aftonklänningar och resp. för männen.

Jag menar att det inte alls behöver vara så stort utan romantiken finns i detaljerna. Att det finns även i det minsta. Att det finns i ord, engagemang, tanken.

Jag tycker att det är oerhört romantiskt med en smekning, en hand i min. Att vakna med någon man tycker om. Att hålla om varandra framför en film. När någon ger en liten ansträngning utöver det vanliga.

Romantiken finns i detaljer och jag utesluter således absolut inte ljus och andra saker som annars ses som romantiskt. Men en rosbeklädd säng utan någon annan typ av ansträngning är ändå bara en rosbeklädd säng.

Och vad gör en aftonklänning om man inte tar med personen i den ut på något roligt. En middag, en promenad, ett glas vin.

Att det inte bara är en sak som gör saker romaniskt, utan helheten, detaljerna. Att de ut som vanligt, men att knacka på med en blomma i handen.

Frukost på sängen utan massa kläder.

Tända ljus till vad det än är man äter.

En picknick med en fruktkorg och en flaska vin.

Jag ser mig själv som en hopplös romantiker och jag ser att alla har all möjlighet till att bli egna romantiker. Dock så låser många in sig i vad som är bekant som romantiskt – alla dessa stora gester.

Se bortanför det, eller kanske innan det. Klart att du kan göra de stora gesterna också, men man måste verkligen inte.

Finn romantiken i dig, tänd ett ljus, köp en blomma, laga lite mat.

Kommentarer är stängda

Sommarplåga.

Publicerat av Daniel Holm den 12 juli, 2010

För tillfället mår jag inte bra. Inte alls bra…

Det är för mycket som händer och för mycket som tynger en. Tankar över utbildning föråder mig och resulterar i rädsla över allt. Hur det blir med boende, sysselsättning, ekonomin och att mina ambitioner sinar bort.

Går det inte nu så kanske jag aldrig kommer iväg. Jag är verkligen så jävla rädd.

Och även i nuet. Sommaren har inte blivit vad jag tänkt. Halva har snart gått och även att jag har varit med om massor, gjort massor, så har jag inte gjort så mycket av vissa saker som jag har tänkt.

Mina värderingar har lagts om. Vissa saker läggs åt sidan i ovishet medans andra lyfts fram av nyfikenhet.

Jag är rädd att allt kommer att gå åt helvete så hårt att jag kommer få lämna Göteborg.Jag vaknar med dessa tankar och jag har en sådan jävla ångest så det är otäckt.

Trots det så försöker jag ta mig ann alla dessa problem som jag har. Försöker ta mig ann dem och göra något av dem. Att istället för att låta dem tynga ner mig, så ska jag ta mig igenom dem. Få mig att växa av dem. Utvecklas och se bättre.

Jag blev sugen på att söka jobb häromveckan. Då blev jag rädd för det, för att jag tror att jag skulle fastna i arbetslivet och inte komma tillbaka till utbildningen. Vilket skulle vara en mardröm och verkligen krossa mig själv och mina ambitioner.

Nu ser det istället ut som att jag inte har något val. Allting kommer visas denna vecka och jag är både llivrädd, nervös och nyfiken på hur det ska te sig.

Mitt CV är iallfall under uppdatering och jag kommer söka ett gäng jobb för säkerhets skull.

Bara jag kan få bort denna jävla ångest…

EDIT: Precis som jag var rädd för, så kom jag inte in på den högskoleutbildning som jag sökt..

Kommentarer är stängda

Att hålla tal.

Publicerat av Daniel Holm den 24 juni, 2010

Den man som jag levt upp med som min morfar, har alltid hållit tal vid firanden, middagar och dyl. Detta har jag nu på senare tid funnit oerhört charmigt och roligt.

Det känns gammeldags och hövligt. I år har har jag själv försökt att själv komma igång med detta kulturiska arv. Inte med direkt framgång då det ofta varit förs spontant eller för seriöst.

Detta år kan bli en skillnad. Tal är numera vackert. Det kan vara en hyllning, ett tack, eller bara en skål. Och nu är det hög tid för mig att själv sätta igång med detta. Att resa mig vid bordet och höja mitt glas.

Det finns så mycket som jag är tacksam över och som jag vill att berörda ska veta om. Postad med Drupal Editor

Kommentarer är stängda

Självhat.

Publicerat av Daniel Holm den 22 juni, 2010

Jag ser mig rent allmänt som oerhört självsäker. Jag kan ta mig ann det mesta och utföra det mycket väl. Men det kommer ändå perioder i mitt liv där jag känner att jag lika gärna hatar mig själv. Nu är ett sådant tillfälle.

Jag kan inte förmå mig om att ta till mig av det goda. Att leka, prata och umgås med andra. Söker mig till enskildhet och istället krossar mig själv.

Egentligen vill jag inget hellre än att vara med på alla gruppaktiviteter, men jag kan inte komma dit. Jag vill och jag försöker, men hela tiden så är det någonting som motarbetar mig. Något som håller mig tillbaka och som drar i mig. Ett intre mörker, en skugga.

Jag känner mig begränsad, förtryckt, förtryckande. Ja, jag känner mig som ett arsel. Det är för mycket. För mycket som händer, för mycket att tänka på. Jag har ingen energi, trots att jag är rastlös och överenergisk. Att jag skulle kunna bestiga berg, men att jag inte får.

Jag hatar mig själv när jag blir såhär. Jag är verkligen medveten om all skit jag håller på med. Sårar, gör folk besvikna. Jag känner mig inte självsäker. Att det bara får ske på mina villkor – något jag förtrycker. Det får inte ske på det vis och jag jobbar hårt för att motarbeta det.

Att så mycket som jag ändå saknat blir till sanning och att jag då lägger det. Att när jag väl tar mig till, eller att det sker på mina villkor, då är det för sent.

Det blir för seriöst. Det blir för oseriöst. Jag finner inte glädjen. Dock att jag inget hellre vill finna den. Jag vill ha mer. Jag vill veta mer. Jag vill känna mer. Prata mer. Leka mer.

Jag gör inget

Jag taggar mig för att komma igång. Säger ”Ta vara på chansen innan det är försent.” Jag rör på mig, försöker, det går åt helvete och jag ger upp.

Mitt liv är en pjäs och jag är arslet.

2 kommentarer

Döden – Så länge skutan kan gå.

Publicerat av Daniel Holm den 20 juni, 2010

Döden är en del av livet.

Jag är inte rädd för döden. Jag tror inte på ett liv efter döden och då finns det heller inget att vara rädd för.

När döden väl kommer så är det inte mycket att göra än att göra sig redo och ta emot den.
Men det är klart att jag inte direkt ser fram emot det. Det finns ännu så mycket som jag vill få se, som jag vill uppleva och som jag vill göra.

Jag är tokig nog och tro att jag kommer att förändra världen. Men andra saker som att få se mina systrar växa upp och bli vuxna kvinnor med familj.
Och givetvis att själv bli äldre, utvecklas, gifta mig, om rätt kvinna kommer till mig och tillsammans med henne få barn, skaffa hus och allt annat som jag anser ingår.
Att bli förälder och äntligen få dela med mig av allt det som jag har lagt på mig under mitt liv. Jag älskar allmänbildning och mycket är för att jag ska kunna svara på alla de frågor som mina barn kommer med.

Även att se mina vänner bilda familjer, få lovande arbeten, utvecklas till enorma människor. Att jag vill kunna behålla kontakten med mina bästa vänner och låta våra eventuella barn få träffas, att våra respektive fruar och män kan komma överens.

Få ut och resa för att se andra kulturer, annat landskap. Såsom regnskogen, pyramider, hav, savanner.

Det finns så mycket som jag vill se innan jag dör, men skulle jag dö imorgon så skulle jag ändå vara nöjd.

Jag tror som sagt inte på ett liv efter döden. När den infinner sig så är det slut. Alla elektriska signaler, alla kemiska reaktioner – de slutar och du är borta. Du finns inte mer och du kommer inte till varken en himmel eller helvete.

Dock har jag en evig rädsla för att jag skulle ha fel och att mitt helvete skulle vara att ligga i ett evigt vakum, utan känsel, döv, blind och fast i endast dina egna tankar.

Men livet är kort. Och man ska ta vara på all den tid som man har. Att vara ute och ha roligt med de som man älskar. Men man måste också få ha sina tysta, enskilda stunder, annars ser man inte kontrasten.

Kommentarer är stängda

Mina tårar.

Publicerat av Daniel Holm den 20 juni, 2010

Angånde dagens kungliga bröllop så ska jag, i denna text, fatta mig kort:
Det var väldigt fint.

Jag kan inte hjälpa att inte tänka på min framtid och min framtida bröllop. Kommer jag en vacker dag att gifta mig? Jag är övertygad om saken och för at inte heller gå in allt för mycket på just bröllopsämnet (då även det är hämmat för ett separat inlägg) så vill jag gifta mig.
Att få dela med mig av min kärlek i en festlighet. Att hålla det formellt med uppklädda gäster, mat och tal.

Jag vill så gärna fälla mig en enskild tår, denna kväll.

Dels är det för en ovishet jag känner för framtiden. Men det är också för aktuella händelser som får mig att skaka av ohygglighet. Men det är likaså för lycka.

Som så många gånger förr så har jag uttalat mig om hur lycklig jag känner mig. #luckiestman har flertalet gånger dunkat mig varmt i ryggen och det är inte för intet som jag känner så. Jag håller helt seriöst på att börja gråta för den lycka jag finner mig i.
För den kvinna jag älskar och som hela tiden finns där för att kyssa mig, att hålla mig i handen, för att hjälpa mig med sitt förnuft och för hennes kärlek till mig.

Det är tårar av lycka som vill ut och som är så nära. Men då de inte är ensamma så väljer de att inte komma alls.

Vem är boven? Jag är idealisten.

Kommentarer är stängda

Mitt sommarlovs första nördande.

Publicerat av Daniel Holm den 14 juni, 2010

Inte helt enligt vad titeln säger – jag har nördat, läst, skrivit och programmerat lite under den föregående veckan.

Men idag sitter jag på just det fik som jag tänkt sitta och just nörda på under denna sommar. I närheten av ett eluttag och med bra ljus, så sitter jag här och njuter. Förvisso kom jag iväg lite senare än vad jag hade tänkt. Men å andra sidan så kunde jag inte bara låta min gitarr stå och samla damm.

Idag så tänkte jag få något av mina nya Python-skript klara och att skriva lite.

Dels så jobbar jag med det som skulle bli en gemensam fortsättning på SixA och dess fork QtSixA. Dock verkar det inte riktigt bli så, men jag är nästan klar med Joyce, vilket i princip endast är en application-indicator med lite val. Det är faktiskt rätt komiskt då jag vill ha just ”keep it simple”, kör Ubuntu med Gnome och använder GTK i min utveckling, medans min kompanjon kör KDE, utvecklar i QT och – i min mening – skapar program med allt för mycket val. Man virrar bort sig och förstår inte riktigt vad allt är till för.

Nej, Keep it Simple är det ända riktiga för mig, i utvecklingsperspektiv.

Sedan har jag satt igång med ett annat litet skript som jag simpelt kallar för TwitPicGTK.
Det är en grafisk applikation för att kunna ladda upp bilder till TwitPic ifrån ditt skrivbord, och sedan twittra dem med ett meddelande.

Fann en Python-modul för just detta ändamål och leker nu med att göra GUIn. Man ska dels kunna högerklicka på en bild och välja att ladda upp den, och dels kunna öppna applikationen som enskild och då välja en bild.

Lärt mig att hasha text, sätta definitioner och en massa annat på bara en vecka. Och jag finner det så oerhört roligt! Mer ska det bli.

http://twitpic.com/1vvbhs
Jag har även en holy remarkable book med mig hit, om jag skulle tröttna på allt elektroniskt nördande för en stund. Jag fick faktiskt Liftarens Guide till Galaxen (The Hitchhikers Guide to the Galaxy) av min älskade Amanda, i present häromdagen!

Och ni kan ana att jag blev överlycklig!

Jag älskar filmen. När jag först såg den så visste jag inget om boken, eller böckerna. Jag var dock frälst och såg den allt för många gånger. Somnade till den varje helg under en period.

Sen fick jag tag på ljudböckerna och började lyssna på dem men kom av mig. Sedan har jag alltid velat ha boken – böckerna – och kom att börja prata med min älskade Amanda om det. Detta föll sig som så att jag fick den av henne och det värmer verkligen mitt hjärta så saklöst! Så jag har fnissat och asgarvat om vartannat under några tillfällen i helgen. Fan så fantastiskt roligt den är!

Nej, nu blir det att koda lite och sedan möta upp min älskade.

Kommentarer är stängda

Sommarlov.

Publicerat av Daniel Holm den 2 juni, 2010

http://twitpic.com/1t5oar

Andre juni och solen skiner precis som den ska under denna månad. Det ett fantastiskt väder och en god start på kommande sommarlov. Jag ska faktiskt ta mig ett fullt sommarlov för första gången sedan jag slutade åttan.

Denna sommar ska jag arbeta med vad jag vill, vilket kommer att bli mycket foto, gitarr, hemsidor, Python, kanske lära mig .Net (för att senare kunna knäcka extra, fick som tips av en kille), skriva och bara vara kär och galen.

Mitt sommarlov har tekniskt sett inte börjat – börjar på fredag. Men denna vecka befinner jag mig i Västervik och det känns verkligen redan som ett sommarlov, som man minns det.
Igår satt man hos Henke hela dagen och snackade skit, drack kaffe och spelade TV- och datorspel. Tog ett par öl och mötte upp fler vänner på briggen. Vandrade hem tidigit i morse efter en hittat Geocache och en fantasisk soluppgång.

Mitt sommarlov ska få fortsätta i denna gamla, unga anda. Idag är det, som sagt, fantastiskt väder och jag ska ta mig ut till havet med Roxy och Henke. I dag ska det njutas av sommarens första värmande strålar – Det är juni!

Kommentarer är stängda

Slumpen fyller vår vardag.

Publicerat av Daniel Holm den 31 maj, 2010

Jag vet inte om det är så att jag ännnu inte har förstått det, eller om jag bara inte tycker att det är så jobbigt. Jag har iallfall flyttat ifrån det som jag har kallat mitt hem sedan den fjärde september 2009. Fredagen bestod av generellt packande och lördagen utav flyttande.

Efter många år så slängde jag min gigantiska Cola-burk. La allt för mycket för den och fick inget utav den. Men den fortsätter bara att kosta i form av utymme och skit, så jag kastade den. Tillsammans med min hela soffgrupp, som inte heller den, fick plats, gjorde de sällskap på tippen.

I vilket fall så är nu lägenheten tömd, städat (tack till Joakims föräldrar) och borta. Allt jag äger finns nu i ett förråd och väntar, liksom jag, på ett nytt hem. Får mitt sommarboende den 14 juni och tills dess får jag bo hos min älskling. Dock nästa vecka, då jag för tredhe gången på mindre än en vecka åker mellan Göteborg och Västervik.

Jag tror ändå att det är nummer två av mina tankar om mitt förra boende som gäller. Det var förberett och gick enkelt att flytta. Nog att man trivdes, men man kände ju ändå att det var ett tillsvidare-boende. Det var inte ett ”riktigt” hem för mig i en sådan mening.

Jag har satt igång och leta en jävla massa lägenheter. Mellan 50-60 har jag redan sökt. idag så pratade jag lite med en gammal tjejkompis som precis fått lägenhet. Hennes tips var att ringa ca tre gånger om dagen och fråga efter lägenhet.

Efter det skulle jag och Amanda träffas och fika och jag berättade detta på vägen dit. På vägen därifrån stöter vi på en gammal killkompis till Amanda som råkar vara påväg och ska säga upp sin lägenhet. Istället slutade det med att jag följde med honom hem till honom för att kolla på lägenheten, som han då kunde tänka sig hyra ut i andrahand.

Det var ett kap och ifall han nu får hyra ut den så är den min. Tänk vad slumpen kan ställa till det. Om Kicki inte SMSat tidigare som det varit sagt, så vi hade gått tidigare. Kanske hade vi inte träffat på denna Jonas. Kanske inte heller om vi gått senare.

Med utsikt över hela Göteborg, ifrån tioende våningen, fräsch lägenhet, ordentligt ljudisolerat, fiber-anslutning och rätt bra hyra så hoppas jag att jag får spendera mina kommande år och kalla det för mitt hem.

Tänk att jag som planerat att spendera min sommar med att söka lägenhet kanske fick en innan den ens börjat. Jag är, som sagt, påväg till Västervik för min sista vecka på komvux – förhoppningsvis för alltid.

Kommentarer är stängda

Jag sprängs!

Publicerat av Daniel Holm den 27 maj, 2010

Det är av kreativitet som jag snart sprängs. Jag är fylld och det vill ut!

Jag är fylld av allt: Få ner alla tankar i text, skriva låtar, spela gitarr och piano, fota, göra klart mina program, skapa ett nytt tema till denna sida. Jag vill helt enkelt skapa. Bidra till kulturen.

Det har smygit sig ut lite, men jag måste hålla det inne i ytterligare en vecka. Min sista vecka i skolan. Sista skolan på komvux. Det är snart sommarlov och jag kan äntligen få leva ut dessa upplopp som fyller mig. Det är ju just detta som jag ska ha mitt sommarlov till. Eller snarare därför som jag inte har ett direkt sommarjobb.

Jag har så många bollar i luften, och det är av ren vilja. Jag vill göra allt av det och denna sommar ska bli min frihet för detta. Att tömma min lista med saker, att få ur mig alla tankar som tynger eller glädjer mig.

Men det är inte bara kreativitet som ska få min kärlek och min tid, utan min älskade flickvän. Faktum är dock att mycket av det som får mig att nästan sprängas av kreativitet är just tack vare henne! Det finns så mycket i mig som vill få utlopp för mina tankar och känslor för henne. Jag har ett lager med påbörjade texter.

Det är hon som är min frihet. Det är hon som räddar mig ifrån mig själv.

Kommentarer är stängda