Hoppa till innehåll

Etikett: Livet

Mitt liv och sport.

Publicerat av Daniel Holm den 21 februari, 2010

Kort sagt så har jag aldrig varit riktigt intresserad av sport. Som barn så spelade jag förvisso fotboll, och det var väl kul som så, men det var nog allra mest för att min far tyckte om fotboll och att alla andra killar spelade det i den lilla byn som jag växte upp i. Dock älskade jag innebandy och sköt även luftgevär under en tid.

När jag blev större så fick jag dock upp ögonen för hockey. Jag samlade hockey-kort (har fortfarande något tusental i några pärmar), kollade på NHL-matcher på lördagsnätterna med min far. Jag åkte massor med skridskor om dagarna på vintern och hade drömmar om att bli hockey-spelare. Det svalnade.

Bristen på intresse för sport över lag har mycket att göra med det att jag tyckte att det var så pojkigt. Att jag, trots att jag ville bli accepterad av de andra, inte ville vara som alla andra. Jag spelade hellre TV-spel på min fritid. Eller lekte med vänner eller mina leksaker.
Under min hockey-period så spelade jag en väldans mycket hockey-spel, men det var bara då.

När det har gått sport på TV så har jag aldrig riktigt brytt mig, annars. OS var väl lite roligare, men ändå inget som jag gärna själv satt mig för att kolla på. Så har det fortgått. Inte mycket av mitt intresse har gått till sport. Jag har inga direkta favoritlag längre – i någon sport. Det finns bättre saker att göra än att kolla på fotboll eller dyl. Som att läsa, vilket jag heller inte är oerhört förtjust i. Eller att spela spel/gitarr, umgås med vänner, skriva.

Men tiderna förändras. Inte nog med att jag börjar tycka att det är allt roligare att läsa, om än lågprioriterat, så tycker jag att det är jävligt roligt med årets vinter-OS. Jag har sett en hel del, faktiskt och följer det med viss spänning. Tex på Twitter, och har också kollat på det Live i min mobil.

Det är inte så att jag kommer att börja kolla på fotboll en lördagskväll istället för att göra så mycket annat, men imorgon kl sex så ska Sverige möta Finland – och då tänker jag vara vaken och kolla på den matchen.

2 kommentarer

Kärleksväntan.

Publicerat av Daniel Holm den 28 januari, 2010

En tanke som slagit mig gång på gång, men som jag aldrig satt i verket är: ”Vad gör hon som jag en dag kommer ge mitt hjärta till, ikväll?”
Men också vem hon är, hennes namn.
Dock är det ingen iver. Det är nyfikenhet. Jag vill inte ha det nu, för jag är inte redo. Inte heller längtar jag, trots att den dag lär vara fantastisk.
Jag är en person som behöver värme, närhet och kärlek. Tillika har jag själv mycket av det och vill dela med mig.
Kanske är den kommande tiden, en tid att bara dela med mig av min kärlek och syn tills den dag hon står framför mig och hovar in mig.
Jag tänker inte leta, för jag kommer inget att finna. Dock ska jag fråga henne vad hon gjorde ikväll.
Själv lade jag mig vi kl 20, vaknade kl 00, försökte somna om i en och en halv timme innan jag gick och gjorde tre nattmackor och febrilt sökte en film att somna till. Det blev ’The Postman’. Skrev en del, gjorde jag med.
Skrivet och postat via Android och Drupal Editor.

Kommentarer är stängda

Tänk inte rationellt.

Publicerat av Daniel Holm den 28 januari, 2010

Tänk inte inte så jävla hårt – gör det.
Orolig vad du ska säga i telefon? Bara ring.
Funderar du över ett beslut? Du vet redan svaret.
Saken är den att val och beslut kommer efter de känslor du har för det. Ge fan i att försöka tänka ratinellt – du har redan gjort ett rationellt beslut, undermedvetet och utefter dina rätta känslor.
Detta vidareutvecklar att ’ärlighet vara längst’ något otroligt. Rationella tankar är idag alltså så överskattade, för att de kanske inte är så ratinella som man tror. Rätt beslut kommer alltså automatiskt iftån dig själv – lyssna på dig.
Forskare har upptäckt detta igenom bla. en man som fick en hjärntumör bortopererad och plötsligt så tog beslut som annars tog sekunder till minuter att komma fram till, nu tog timmar. Det visade sig att en del av hjärnan blivit skadad och dessutom att han inte hade känslor. Han kände inte sorg, glädje eller något.
Det har även bevisats igenom vidare forskning och undersökning av hjärnan.
Skrivet och postat via Android och Drupal Editor.

Kommentarer är stängda

Vart man passar in.

Publicerat av Daniel Holm den 23 januari, 2010

Att det bästa jag någonsin gjort är att flytta till Göteborg gör sig allt mer till känna. Det är förvisso skönt att komma till Östkusten en sväng, såhär emellanåt. Att få träffa familj och vänner är fantastiskt. Men jag saknar även mina vänner i Göteborg när jag är här, och själva Göteborg med allt vad det innebär.
Vissa saker förändras aldrig här, medans vissa gör det konstant – och inte alltid till det bättre.
Dumhet kommer och går. Saker man älskat vill man tillslut inte komma tillbaka till.
Uppseendeväckande blickar, kommentarer och idioter. Men glädje, kramar och vänner.
Jag har hittat min plats och folk som inte förstår är förblindade. Jag tar min hatt dit det bär, och det är där den uppskattas.
De bästa tiderna här är över, även om man ibland vill återuppleva dem – sång i slottsruinen lär jag inte tillåta att glömmas.
Men det är det orörda landskapet som man drömmer om härifrån. I rätta mängder av alla årstider är det makalöst och en fullständig sommar är glädje och lycka i massor. Men det är främmande händer som gör det grått och inte till vad det var.
Kommer man tillbaka?
Det är så mycket jag vill visa.
En livstid.
Bita ihop och gå vidare.
Skrivet och postat via Android och Drupal Editor.

Kommentarer är stängda

Krönika: Det gångna Året och Decenniet.

Publicerat av Daniel Holm den 31 december, 2009

Jag är nu tillbaka i Göteborg och min miljö. Jag har ett tänt ljus med doften av vanilj i min närhet och ur högtalarna strömmar musik som jag älskar. Livet känns gött och jag är på den plats som jag vill vara. Jag är lugn.
Om 23 timmar – exakt – så är det 2010. Därför tänkte jag ta och skriva ner mina tankar och händelser som format mig och samhället under både det senaste året och under det senaste deceniumet.

Det är en stor text och jag kommer troligtvis inte att hinna klart med den innan det faktiskt är 2010. Men då jag ändå inte ser det som att någon har tillfälle att sitta här och läsa den på nyårsafton så godkänner jag det ändå.

Jag tänker dock inte ta upp allt som rör denna tid, eller allt som rör det gångna året, för den saken skull, utan det ska bli kort och koncist.
Denna krönika rör dessutom i huvudsak mig själv. Dels för att få ut det och en dag kunna läsa det själv – ge instikt. Men även för er så ni kan se vad jag anser vara viktigt och kanske ge en viss förståelse för den jag är.

 

Året:

Personligen:
Jag satt mig äntligen ner i skolbänken igen, efter en tids paus. Komvux, först på Elsa Brändströms skola, Linköping och sedan distans i Göteborg ifrån Tjustskolan, Västervik.

Återigen tog jag viss ledning i Piratpartiet. Både i Linköping och Västervik var jag aktiv och glädjen var fullkomlig när Christian Engström fick ta plats i EU-departementet.

Flyttade ifrån Linköping, vilket var oerhört skönt. Linköping är verkligen inte min typ av stad och hade det inte varit för min dåvarande så hade jag aldrig satt min fot där. Dock så hade vi det väldigt bra under den tiden i vår fantastiska lägenhet. Men sommaren i Loftahammar gjorde också sitt. Även detta år blev jag kär lilla Loftahammar. Dess grönska finns det inte mycket som slår. Något som jag skulle vilja visa er alla.

Dock så är det heller inte mycket som slår att jag tillslut flyttade till min drömstad, Göteborg. Här har jag det verkligen underbart och det har varit jätte roligt med en ny, stor, men mysig stad. Alla nya vänner som kommit därtill – och att bo ihop med två (nu en) vänner har även det varit en upplevelse som har varit jävligt trevlig och som jag inte vill lägga ner.

Att mitt och Annelis förhållande tog slut efter flytten var mer eller mindre självklart. Något som var för oss bådas bästa. Det fanns saker jag aldrig kunnat ge henne och saker hon aldrig kunnat ge mig. Bara musiken i våra hjärtan har en otrolig roll och se spelade inte ihop. Nu är jag fri ifrån något som ibland känns som att hållit mig tillbaka, tråkigt nog. Tiden var god, men den är nu över. Ur detta förhållande fick jag dock mycket nya tankar, insikter och förstålse. Mycket lärdom, helt enkelt.

Nu är även alla kurser fixade såhär långt, vilket är fantastiskt bara det. Lyckan är fullbordad när kurser som jag fick IG i för nästan tre år sedan nu är klara.

Jag har vuxit en hel del och insett massor. Kärlek, känslor, livet, relationer, politik, genus. Det är mycket som jag tack vare goda vänner, diskussioner och mycket, mycket annat har fått mig att tänka i andra banor.

Att jag börjat ta mycket fotografier och att jag äntligen har kommit igång och skriva någelunda igen.

Jag har lärt mig att uppskatta saker så mycket mer än tidigare. Ett leende, solsken, naturen. Ifrån det minsta till det största. Det finns i princip något i allt som jag ser med lyriska ögon.

Ökat intresse för vetenskap och ren allmänbildning.


Samhället:

Känns som att det skulle bli för mycket så tar det lite punktligt.

  • Piratpartiet till EU-departementet.
  • IPRED, FRA, ACTA, Telekompaketet, Datalagringsdirektivet.
  • COP15-floppen.
  • Lågkonjukturen.
  • Barack Obama.
  • Facebook.
  • Bloggar har nog även de fått en rejal knuff extra, även detta år.
  • Svininfluensan.

 

Decenniet:

Det gångna decenniumet är i princip hela mitt medvetna liv. Det som jag minns mest av min tid på denna jord. Skolan, puberteten, känslor, liv, död, vänner, ifrågasättande, tonåren, mm. Allt detta ryms inom den tid som gått ifrån år 2000 då vi brände av en gigantisk raket vid tolvslaget, tills det att klockan slår tolv och det är 2010. Det är många känslor och händelser och jag får rysningar när jag tänker på dem.

De största skillnaderna var skolbytena. Loftahammar till Överum för högstadiet, Överum till Västervik för gymnasietiden. Att flytta hemifrån till min egna lilla etta och få känna ansvar för städning, ekonomi, självbehärskning i form av att lägga sig i tid, upp i tid, i skolan i tid. Att göra allt som behövde göras. En otroligt utvecklande tid och det finns hur många minnen som helst – och att inte tala om de hundratals inlägg ifrån gymansietiden och min smärre depression.

Puberteten och att börja känna sig allt mer manlig är också en viktig del. Och tillsammans med det så går kärlek hand i hand. Den första riktiga kyssen, kärleken, hur våren gjorde sig allt mer till känna. Första riktiga, seriösa flickvännen. De första, staplande idotiska stegen.

Och hur min politiska syn också tog sina steg framåt. Ifrån något högerextrema tankar till dagens Pirat-politik och att jag gärna ser att jag står framåt än åt höger eller vänster. Ifrågasättandet av livet och allt som finns därtill. Min första kostym.

Gymnasietiden då man insåg att man inte var en vilksen själv i ett hav av stolpskott. Det fanns folk som inte konstant idiotförklarade än och man mötte massvis med nya vänner som man hellre stötta sig mot, umgicks och festade med. Men även de allt starkare banden med de barndomsvännerna man hade och som jag har kvar än idag. Hur vi alltid stått där, trots våra relativt stora olikheter.

Också hur min självbehärskning, finnandet av mig själv och dess relation till självkänsla och självförtroende.

Jag hann förlova mig och vara ihop med en fantastisk kvinna i hela tre år. Oavsett hur det ser ut idag mellan oss, eller hur vi ser på det, så kommer vi alltid att ha den tiden. Att man även bodde med henne unde nästan hela denna tid. Att bo ihop med en kvinna på det viset var nytt, spännande och väldigt roligt.

Jag hann bo i tre lägenheter i Västervik, flytta hem till Loftahammar igen, jobbat i Västervik, tömt en gammal ICA-butik, jobbat som telefonmäklare, bott i Loftahammar, Västervik, Linköping och Göteborg. Även jobbat på ICA i Loftahammar de flesta sommrar, med en liten paus då jag jobbade som soppgubbe – det bästa jobb jag haft.

Jag har sårat människor något otroligt. Jag har räddat andra. Jag har gläds vissa medans andra har gläds åt mig. Nu står mycket efter ”Hur kan jag stå till tjänst?”. Jag vill dela med mig av allt jag kan och hjälpa folk med det jag kan.

Jag har kommit underfull med vart jag vill vara och kommit dit. Jag har startat eget och lärt mig massor.

Insett att allmänbildning är något som står mig nära. Kunskap om allt. Hellre lite om allt än allt om lite. Kunskap är fantastiskt roligt och jag vill kunna svara på i princip alla frågor som mina barn kommer att ha.

Jag har insett så mycket och jag har verkligen tagit vara på situationer och händelser. Lärt mig att uppskatta det minsta i allt. I var sekund. Jag har lärt mig att ta fram skönhet och se den för vad den är.

Ubuntu har också haft en gigantisk påverkan på mig. Det är något som jag tagit till mig som min livsfilosofi. Ubuntu är ett Linux-distribution, men det är också en urålderlig, afrik
ans livsfilosofi . Medmänsklighet mot andra och att man är vad man är pga. vad andra är eller vad de gör.
Mycket i det och i hela den öppna källkods-världen är något som står mig nära. Att vara öppen, fritänkande och inte inlåst i ett mönster. Att inte se allt till ekonomiska principer eller som ens motiv och mål. Allt handlar om frihet i dubbel bemärklese och något som jag lever var dag efter. Jag vill bidra till något större än att i min lilla bubbla övervinna allting igenom att slå ner allt motstånd.

Glömmer aldrig den gången då jag en tidig morgon satt framför det stora fönstret i vardagsrummet i min och syrrans lägenhet, Midgård och såg hur en blodröd sol gick uppp bakom taken. Det var en syn som värmer mitt hjärta än idag.

 

Kuriosa:

Årets mest överanvända ord: Miljövänlig och Molnet.
Årtiondets mest överanvända ord: Miljövänlig.
 

Årets misslyckande: Låta våra marionetter till politiker att göra Sverige till en polisstat.
Decenniets misslyckande: Att män och kvinnor ännu inte är fullständigt jämställda.

Trender som växte under året:

  • Facebook
  • Twitter (och liknande)
  • Piratpartiet
  • YouTube

Trender som minskade under året:

  • Alla andra sociala sajter.

Favorit-låtar under det gångna året:

  • Håkan Hellström – Kom igen, Lena!
  • Evert TaubeHåkan Hellström & Sven-Bertul Taube – Så länge skutan kan gå (Evert Taube)
  • Håkan Hellström & Sven-Bertul Taube –  Serenad i Prästgården
  • Florence Valentin – Vårt Hem, Vår Borg
  • Florence Valentin – 8 & 5
  • Markus Krunegård – Jag är en vampyr
  • Markus Krunegård – Ibland gör man rätt, ibland gör man fel
  • Oasis – Wonderwall
  • Eldkvarn – Hunger Hotell
  • Goo Goo Dolls – Before It’s Too Late
  • Jakob Hellman – Lenas Visa
  • Montt Mardié – Come on Eileen
  • Montt Mardié – Gloria
  • Montt Mardié – Saltarö Berg
  • Tiger Lou – You can’t say o to me

Favorit-låtar under det gångna deceniet:

  • Magnus Uggla – Okänd Värld
  • Magnus Uggla – Panik
  • Håkan Hellström – Kom igen, Lena!
  • Håkan Hellström – Gårdakvarnar och skit
  • Håkan Hellström – Känn ingen sorg för mig Göteborg
  • Håkan Hellström – Minnen av aprilhimlen
  • Håkan Hellström – Mississippi kan vänta
  • Håkan Hellström – Det är så jag säger det
  • Ted Gärdestad – Sol, Vind och Vatten
  • Ted Gärdestad – Öppna din himmel
  • Ted Gärdestad – Can’t stop the train
  • The Ark – Tell me this night is over
  • Evergrey – I’m Sorry
  • Evergrey –
  • 3 Doors Down – Be like that
  • Queen – Somebody to love
  • Queen – Bohemian Rhapsody
  • Krisian Anttila – Din Kärlek
  • Krisian Anttila – Smutser
  • Krisian Anttila – Paris
  • Krisian Anttila – Benjamin och Jag
  • David Gray – This Years Love
  • Machinae Supremacy – Rogue World Asylum
  • Machinae Supremacy – Radio Future
  • Machinae Supremacy – Trough the looking glass
  • Machinae Supremacy – Skin
  • Machinae Supremacy – I know the Reaper
  • Tiger Lou – You can’t say o to me

 

Favorit-filmer under det gånga året:

  • Transformers 2
  • Avatar
  • The Boat that Rocked
  • Yes Man
  • The Hangover
  • The Curious Case of Benjamin Button

Favorit-filmer under det gånga deceniumet:

  • Sagan om Ringen – Triologin.
  • Star Wars III: Revenge of the Sith.
  • Brokeback Mountain.
  • Hitchhikers Guide to the Galaxy.
  • 300
  • A Good Year
  • Den Enskilde Medborgaren
  • Step Brothers
  • The Curious Case of Benjamin Button
  • V for Vendetta
  • Yes Man
  • The Hangover
  • American Pie och American Pie 2

Och många, många fler låtar och filmer. Kanske lägger jag till något mer senare, nu vill jag bara få detta postat.

Kommentarer är stängda

Sömnen behövs.

Publicerat av Daniel Holm den 21 december, 2009

Om två timmar har jag varit uppe i ett dygn – det känns även på rytmen på mitt hjärta. Det slår så annorlunda.

Varför har jag lidit igenom detta? Lidit, och lidit. Det har varit jätte kul! Lite för mycket enskild fokus på kurserna har fått det att bli stressigt i slutet. Den senaste veckan har jag inte gjort något annat än att enbart plugga. Tror det är en vecka nu iallfall.. Dagarna är i kvadrat. Idag känns som flertalet.

Den sista kursen för denna termin är Fysik B, och jag har gett mig fan på att fixa den denna gång! Därför har jag detta dygn, gjort prov i sammanlagt 9 timmar. Sen har jag nött labbar de övriga timmarna på dessa 22 timmar.

Vaknade kl 5 imorse – naturligt. Då hade jag sovit i 3-4 timmar. Sedan dess tog jag en powernap på drygt 10 min.

Nu är jag dock snart klar med detta. Så skönt… Fantastiskt. Jag har dock en halv labb kvar, har bara tagit fram de formler jag kan tänkas att behöva. Labben innehåller vikter i ett snöre och jag kan inte göra den just nu. Bla. för att alla här sover och ska till skola, resp. jobb imorgon bitti och sen har jag ingen tyst plats att fästa snöret i.

Annars har det gått som smort! Dagens trötthet har gått i vågor och skiftningar mellan pigghet, seghet, trötthet, övertrötthet och otroligt energisk i en enastående frekvens. Jag gjorde faktiskt ett av mina prov under en bilfärd på 5 mil.

Föresten har jag inte bara, bara pluggat idag. Umgåtts en del med föräldrar, systrar och kusin/bror. Granen är dessuom klädd och det är fullt med klappar under den.

Nu har jag verkligen en ofantlig julkänsla i mitt hjärta. Bilder på underverket kommer imorgon. Nu ska jag pladdask däcka i sängen, sova någon timme innan jag ska upp, göra pendellabben, skicka den och åka tillbaka till Loftahammar för att jobba lite hemma.

 

Det jag egentligen ville ha sagt med denna text var att sömn verkligen behövs. Ta bara mitt ojämn-frekvens-dunkande hjärta. Och det att jag inte riktigt kan tänka klart. Underbar kombination. Eller det är snarare att jag inte kan tänka praktiskt utan det är bara formler som snurrar i mitt sinne.

Föresten så är servern uppe igen – som ni ser. En väns vän hade dragit ur fel kontakt där den är placerad. Sen så frös den när jag byggde om alla bilders storlek, samtidigt som den kombinerade proteiner till ett forskningsprojekt.

När mitt lov börjar om ca 8 timmar så ska jag (förutom att vila och julstöka) knacka kod och bygga ett nytt, jävligt snyggt och fullständigt eget-kodat tema!

God morgon!

Kommentarer är stängda

Förlöjligad.

Publicerat av Daniel Holm den 16 december, 2009

Allt är verkligen inte skit. Verkligen inte. Nog att jag just nu känner för att börja asgarva åt mig själv och absolut inte visa någon vördnad och förlöjliga mig själv till sömns, men jag känner samtidigt en annan känsla; Mod, styrka och värme.

Saker blir inte alltid som man tänkt sig och kanske får jag inte vara lycklig för att det jag tror skulle göra mig lycklig är fel. Att jag gjorde fel, att det är fel val eller oriktigt.

Olyckligt kär kanske jag är. Jag vet faktiskt inte. Jag vet inte om jag håller mig för att vara eller att jag håller mig för att inte vara. Slutet kom iallfall ärligt och uppfriskande. Jag har länge hållit mig ifrån att säga detta, men kanske är jag ändå inte redo för att nytt förhållande.

Just för att jag nyligen kom ut ur ett väldigt långt. Anledningen till att jag inte velat säga det är för att det låter som; – ”Äh, jag bryr mig inte. Jag var ändå inte redo”. Så är verkligen inte fallet utan jag bryr mig, men känner samtidigt en viss lättnad. Tänk om man fått det man ville och sen inte kunde uppfylla dennas tanke om kärlek för jag inte är laddat sedan den senaste utkörningen. Det har jag förvisso haft i åtanke hela tiden, men jag har velat vara redo!  För samtidigt känner jag mig inget annat än monogam. Holmen dig för en lång tid sedan.

Dock finns all säkerthet till att jag är helt över Anneli. Jag har varit säker på det rätt länge, men efter en hetsig diskussion så fick man kastat i ansiktet att jag inte kommit över henne och att det var därför som jag uttryckte mig som jag gjorde. Jag höll inte med, men blev ändå osäker efteråt. Nu är jag dock som sagt ännu säkrare på att så är fallet – både nu och då.

Jag känner däremot tyvärr fortfarande viss ilska. Samtidig glädje. Men ilska. Och jag står fortfarande fast vid en del av det jag sa. Moralen saknas.

Kanske är det som Gabriella sa, att man måste vara riktigt nere för att kunna komma upp. Nog att det var en kort nedtid, men jag fick ut mycket av det. Kanske är tiden orelevant? Kanske var jag bara trött då? Och grinig?

Att aldrig haft en chans ifrån början ger en ändå det förnuftet att man då inte gjort något fel under resans gång. Och det var ju egentligen detta som jag ville skulle skett ifrån början.
Men samtidigt råkade jag komma i en situation som är så löjlig så det finns inte och att jag inte såg den komma! Haha, ja. Jag säger nog det. Jag ska förlöjliga mig till sömns och imorgon fortsätter mitt glädjerus!

Någon som vill ha lite?

 

Godnatt, mina kära vänner!
Pöss!

1 kommentar

Aldrig få vara fullkomligt lycklig.

Publicerat av Daniel Holm den 15 december, 2009

Som några av er vet, tror jag på karma. Och som jag berättat tidigare så tror jag nödvändligtvis inte på den traditionella karman utan en mer mental. Gör du något dumt så kommer du för eller senare att sätta dig i skiten. Är du däremot vänlig och snäll så kommer du att se klart.

Något jag har fått lära mig den mycket hårda vägen är att jag aldrig får vara helt lycklig. Det är alltid något som kommer att få mig på knä och jag får återigen jobba hårt för att resa mig.
Jag har två egentliga teorier, eller kanske tre.

1. Jag vill alltid ha mer. Att jag kanske aldrig är riktigt nöjd med det jag har. Jag anser mig egentligen alltid nöjd, men kanske är jag blind för verkligheten.

2. Att jag måste få vara med om all denna skit för att en dag bli den jag vill bli. Kanske är det undermedvetet, kanske är det den vägen som jag är menad att ta – dock så är jag svajig i tankar om ödet.

3. Finns igen egentlig anledning. Det är helt enkelt så att universum inte tillåter mig att vara lycklig.

 

Varför, frågar ni er kanske nu. Varför säger du såhär? För att det har skett allt för många gånger. När något väl flyter så går något annat i stöpet.
Mitt hjärta och min hjärna vandrar inte samma väg tillsammans och kan inte fungera samtidigt.

Lycka i skola, olycka i kärlek.
Lycka i kärlek, olycka i skola.

Det är den absolut vanligaste – eller kanske märkbaraste – händelsen. Men det finns så mycket mer. Säg att det går väl i både hjärta och sinne så skulle något annat hända. Förlorar mina vänner, blir tvungen att amputera benet (ja, det var ett skämt 😉

Ta de exempel när jag ska sätta upp en ny server. Allt är fixat med el, bandbredd, plats, installationen, backup eller vad som. Då kommer en liten skit grej att gå åt helvete vilket ändå kommer göra servern obrukbar tills jag fixat allt.

Det är i vilket fall alltid något som bryter glädjens linje. Kanske är jag just nu extra dyster, kanske lite för negativ, men saken är också den att jag hela tiden måste förbehålla mig den tanken att det snart kommer att gå åt helvete. Ta extra vara på situationen, på livet. Skulle kunna vara min lott. Skulle lika gärna kunna hända vem som helst av er – säger inte att det är bara jag och jag vill inte ha er jävla sympati! Jag vill bara få ner dessa tankar i text. Varken mer eller mindre.

Jag hoppas nog bara på för mycket och ser hoppet i det minsta. Jag är egentligen en optimist. Oroa er inte, jag mår faktiskt jätte bra. Vilket påvisar 1.

Kanske är jag bara blind?
Kanske är jag bara sjuk?

 – Daniel, res dig. Du kan inte falla igen om du inte står.

Kommentarer är stängda

Meningen med livet är lycka.

Publicerat av Daniel Holm den 15 december, 2009

I tidigare inlägg skrev jag om livet som ingenting. Det finns ingen mening. Som oreligös så finns det inte. Du lever, du går i skola för att få jobb, du får jobb, bildar familj, dör och dina barn går i samma spår.

Men det gäller att skapa sitt egna syfte.

Det huvudsakliga syftet är ändå att bli lycklig. Det ultimata. Bli kär, ubilda dig till något roligt så att du får ett toppenjobb, skaffa barn för att du vill skapa något med den du älskar, dö lycklig. Att du på din dödsbädd ser tillbaka på ditt liv och ler.

Lev med människor som får dig att känna dig trygg, uppskattad och livfull. Kom ut. Var inte rädd.

Gör allt idag, imorgon är det försent. Gör allt idag, för var det roligt kan du göra om det imorgon.

(Precis när jag skulle posta så fick jag ett Fortunemeddelande som sa att jag kommer gifta mig inom ett år och skilja mig inom två. Vilken ironi. Tur att jag får 288 meddelande per dag. Rolig läsning, dock. Man kanske skulle lägga till det på var sida som laddas? Hmm..)

Kommentarer är stängda

Det fjärde dygnets start.

Publicerat av Daniel Holm den 8 december, 2009

Och det fjärde dygnets start är lika underbart som de tidigare tre dygnens.

Jag, Marcus och Joakim har varit ute på en två timmar lång promenad. Vi började hemma i Överås, gick förbi (båda) Ullevi, runt Trädgårdsföreningen, förbi Kungportsplatsen, rakt ner till hamnen och Barken Viking, över Göta Älvbron och tillbaka, bort mot Skansen Lejonet, igenom Orlskroken, runt en sväng, tillbaka till Redbergsplatsen och tillbaka mot Lunden, Överås och hem.

På vägen så gick vi på 32 olika gräsmattor och hade det vansinnigt roligt!

Nu blir det lite glögg, pepparkakor, Toffifee, TV och nördande.

Fortsättningen på detta fjärde dygn blir lite mysigt pepparkaksslottsbak.

Kommentarer är stängda