Folk, väl eller folk, börda.

Jag har kommit väldigt långt med mig själv ifrån vad jag var för ett par år sedan – ett jävla arsel.
Ett riktigt jävla arsel. Högljudd, jobbig, respektlös, extremistisk, arrogant och helt enkelt en naiv liten skit. Jag krossade hjärtan och människor.
Jag är längre bort än vad man kanske skulle tycka vara möjligt. Det jag är idag är vad jag vill och velat vara. Jag hade dock ett återfall i tankarna att jag fortfarande var ond för en tid sedan. Men efter några samtal med folk som känner mig som bäst, så ändrades dessa tankar.
Nu är det ju givetvis så att jag inte är någon jävla teddybjörn för detta och vissa kan säkert fortfarande tyck att jag är ett arsel, och i vissa fall är jag nog det med. Men jag bryr mig inte. Det är deras förlust och är jag ett arsel så är det inte utan anledning – jag är dessutom inte långsint.
Jag är nöjd med den jag är. Nästan fullständigt. Det som brister är att jag ibland lägger mig eller hukar mig för andras tankar. Att jag inte orkar ta striden. Men jag börjar finna mig allt mer ilsken på oförstående människor. På människor som tror sig vara så jävla öppna, men som ändå sätter människor i fack och begränsar dem. Jag blir förbannad att de är så blinda.
Jag ser mer. Jag är öppen. Jag blir riktigt förbannad och jag kommer att ta ett steg tillbaka för att sluta rygga. Att jag gjort det förrut har varit för att jag vill ha perspektiv, för att jag är just öppen och kan absolut ändra en åsikt. Nu ser jag bara hur andra utnyttjar denna egenskap hos mig och är allt för stängda själva.
Jag tänker inte hålla fast vid vad som bara för att. Nej, så typisk har jag hållit mig borta ifrån länge och ska fortsätta med det. Men nu ska andra få höra.
Jag är irriterad över vissas blickar och ordval till och om mig. Det är inte bra för mig att samla – nu ska det ut. Det har nu börjat.
Postad med Drupal Editor