Hoppa till innehåll

Etikett: Om mig

Folk, väl eller folk, börda.

Publicerat av Daniel Holm den 20 april, 2010

Jag har kommit väldigt långt med mig själv ifrån vad jag var för ett par år sedan – ett jävla arsel.
Ett riktigt jävla arsel. Högljudd, jobbig, respektlös, extremistisk, arrogant och helt enkelt en naiv liten skit. Jag krossade hjärtan och människor.
Jag är längre bort än vad man kanske skulle tycka vara möjligt. Det jag är idag är vad jag vill och velat vara. Jag hade dock ett återfall i tankarna att jag fortfarande var ond för en tid sedan. Men efter några samtal med folk som känner mig som bäst, så ändrades dessa tankar.
Nu är det ju givetvis så att jag inte är någon jävla teddybjörn för detta och vissa kan säkert fortfarande tyck att jag är ett arsel, och i vissa fall är jag nog det med. Men jag bryr mig inte. Det är deras förlust och är jag ett arsel så är det inte utan anledning – jag är dessutom inte långsint.
Jag är nöjd med den jag är. Nästan fullständigt. Det som brister är att jag ibland lägger mig eller hukar mig för andras tankar. Att jag inte orkar ta striden. Men jag börjar finna mig allt mer ilsken på oförstående människor. På människor som tror sig vara så jävla öppna, men som ändå sätter människor i fack och begränsar dem. Jag blir förbannad att de är så blinda.
Jag ser mer. Jag är öppen. Jag blir riktigt förbannad och jag kommer att ta ett steg tillbaka för att sluta rygga. Att jag gjort det förrut har varit för att jag vill ha perspektiv, för att jag är just öppen och kan absolut ändra en åsikt. Nu ser jag bara hur andra utnyttjar denna egenskap hos mig och är allt för stängda själva.
Jag tänker inte hålla fast vid vad som bara för att. Nej, så typisk har jag hållit mig borta ifrån länge och ska fortsätta med det. Men nu ska andra få höra.
Jag är irriterad över vissas blickar och ordval till och om mig. Det är inte bra för mig att samla – nu ska det ut. Det har nu börjat.
Postad med Drupal Editor

2 kommentarer

Kärleksfullt arsel.

Publicerat av Daniel Holm den 16 februari, 2010

Som jag tidigare har skrivit om, så har jag ett rätt gott samvete. Jag är nöjd med både mitt utseende och mitt ut- och uppförande. Jag tar inte åt mig direkt av människors ilskna kommentarer och kritik tar jag alltid konstruktivt.

Men jag är ooerhört självdestruktiv, trots allt detta.

Jag ser det dock som en god egenskap hos mig. Jag växer konstant av det jag får höra, tar verkligen del av det och vill bli bättre. Istället för att låsa in mig och beskydda mig, som det arsel som jag är.

Inte heller har jag svårt att erkänna när jag har fel. Men jag är ger mig inte när jag har rätt , eller det som jag anser vara korrekt, utan att vara trångsynt. – Något som vissa med samma egenskap ser som att jag aldrig erkänner mina fel. – FEL!

Jag är oerhört öppensinnad.

Idag är jag ändå ett arsel. Jag sätter mig i situationer som är långt ifrån de mest optimala. Jag sätter mig i skiten, helt enkelt. Även att det idag gick utmärkt, så ser jag mig ändå som ett jävla arsel.

Mitt hjärta valde att följa en väg som jag absolut inte trodde skulle infalla sig. Jag har fallit utan att förstå det i tid, och när det väl var där så föll jag än hårdare, trots att jag försökte hålla mig.

Fantastiska saker sker, och det är än mer fantastiskt när det sker utan dess begrundade tanke. När man inte förväntar sig, saknar det, eller ens tänker på det.

Respekt och gen-respekt. Gjorde jag rätt, trots att det i grunden var fel? Vänner imellan och kärlek bredvid.

Jag är oerhört lycklig, men jag är inte den godaste av människor.

4 kommentarer

Tar det inte så hårt.

Publicerat av Daniel Holm den 10 februari, 2010

Jag citerar min lärare som jag hade i Geografi och Teknik för många år sedan, Fredrick Åhlin:
-”Vet du vad som händer om man häller vatten på en gås? Det rinner av”

En sådan inställning har jag också till vad detta gäller. I denna situationen så hade precis en i min klass kallat honom för ett och annat, och jag, liksom han, bryr oss inte.

Folk kan få kalla mig för det mesta. Kanske har de ett giltigt skäl till att ha de tankar som de har om mig. Jag har verkligen inte varit guds barn alla gånger. Men visst tycker jag att det kan vara synd att en person har negativa tankar om mig, men det är något som bara jag kan förändra. Kanske är jag inte alltif villig till det. Kanske är personen i fråga inte av relevans. Men inte heller det är riktigt relevant just nu.

Saken är helt enkelt det att jag inte bryr mig speciellt mycket om att folk snackar skit om mig – varken framför mig eller bakom min rygg. Däremot så gör det mig illa att folk pratar skit om mina nära och kära.

Snacka skit borde man inte göra rent generellt och att få ta det inför sig är något som jag inte uppskattar. Sen får man dock se skillnad på skitsnack och sanningar. Ibland kanske än vän har varit ett arsel och har då gott och väl rätt att få höra det. Men då ska denna också få höra det, inte att folk berättar om det bakom ryggen.

Detta med att jag inte bryr mig om när folk snackar skit är även på det sättet att jag istället tar det till mig och oftast försöker förändra mig till det bättre. Ta det som konstruktiv kritik.

Ta det, skapa ett mål, nå det. Lev sen som du lär.

Kommentarer är stängda

Kärleksväntan.

Publicerat av Daniel Holm den 28 januari, 2010

En tanke som slagit mig gång på gång, men som jag aldrig satt i verket är: ”Vad gör hon som jag en dag kommer ge mitt hjärta till, ikväll?”
Men också vem hon är, hennes namn.
Dock är det ingen iver. Det är nyfikenhet. Jag vill inte ha det nu, för jag är inte redo. Inte heller längtar jag, trots att den dag lär vara fantastisk.
Jag är en person som behöver värme, närhet och kärlek. Tillika har jag själv mycket av det och vill dela med mig.
Kanske är den kommande tiden, en tid att bara dela med mig av min kärlek och syn tills den dag hon står framför mig och hovar in mig.
Jag tänker inte leta, för jag kommer inget att finna. Dock ska jag fråga henne vad hon gjorde ikväll.
Själv lade jag mig vi kl 20, vaknade kl 00, försökte somna om i en och en halv timme innan jag gick och gjorde tre nattmackor och febrilt sökte en film att somna till. Det blev ’The Postman’. Skrev en del, gjorde jag med.
Skrivet och postat via Android och Drupal Editor.

Kommentarer är stängda

Jag är jävligt effektiv.

Publicerat av Daniel Holm den 31 augusti, 2009

Det är jag faktiskt. Visst har jag garanterat mina svaga, bisarra och sketna stunder. Men när jag är igång, då är jag IGÅNG! Tycker jag att det jag gör är kul så finns det absolut inget hejd på det. Och jag brukar i princip alltid tycka att det jag gör är kul, oavsett vad det är – annars brukar jag inte göra det.

Skoluppgifter, arbeten, uppgifter, you name it. Jag fixar det. Inte helt utan problem – nu ska vi inte överdriva. Jag kan inte allt, det är ju därför jag gör det. Jag testar gärna allt en gång. Dels för att man får en helt ny förståelse för det, dels för att man bara lever en gång och dels för att man faktiskt lär sig en jävla massa.

Det är helt underbart. Det bästa jobb jag någonsin haft är att jobba som soppgubbe. Nu säger jag inte att jag inte har trivts på tex. ICA, men att jobba som soppgubbe under sommaren – åh! Det är tungt, det är skitigt, det luktar fan, man får vara ute och se helt underbara platser och framförallt så gör man något som inte så många andra gör eller har gjort. Må låta lite larvigt, men det var ett jävligt gött jobb. Mer larvigt må det låta att jag ansåg mig själv var jävligt effektiv som soppgubbe. Det gick fort, ingen väntan. Vi tog allt skit så effektivt och optimalt som det gick.

På ICA (höll på att skriva CIA) så ansåg jag mig själv som jävligt effektiv också. Framförallt denna sommar som varit. Inte en lugn stund i kassan – ut och fixa hyllor. Fronta och kolla etiketterna. Vartman än gick så ställde man i ordning varor, hyllor, skyltar. Det var ofta man bara hade en kvart rast på en hel dag – and I loved it! Jag har hellre massor att göra än inget.

Likaså när jag är hemma och ska få saker gjorda så går det i en jävla fart. Därför jag ibland gärna gör saker själv. Men samtidigt som jag anser mig själv som jävligt effektiv så är detta som sagt inte alltid. Det finns givetvis dåliga dagar, men framförallt så fastnar jag lätt i annat under tiden jag gör det första. Gör jag detta på rätt sätt så blir jag ännu mer effektiv, men det kan absolut ge bakslag.

Säg att jag håller på och rensar en massa skit. Det slutar med att allt också är sorterat i storlekar, ordning, ämnen, vart som ska vart osv. I vissa fall så kanske detta ändå skulle bli ett steg i slutändan och jag fick det gjort snabbare och bättre, men ibland så hade jag kanske inte alls hade behövt att göra det.

Den senaste tiden har man ju helt klart lärt sig att kontrollera detta och allt kan bara bli bättre.

Jag är jävligt effektiv helt enkelt.

Kommentarer är stängda