Etikett: Livet

Vad köper du och vem är du?

Publicerat av Daniel Holm den 18 april, 2011

Jag är lite osäker på hur jag ska börja, eller vart jag vill komma med detta. Jag vill säga som så att jag gärna ser mig själv som en människa som sticker ut lite. Jag säger inte att jag faktiskt gör, eller om det ens är möjligt. Men om det är det så anser jag att om man kan sticka ut så är det något bra. Att sticka ut är något bra.

”The world belongs to those
Who stand out from the rows
Of wayward and misguided silent souls.
History is shamed.
By people laying blame.
To everyone who doesn’t feel the same.” – Machinae Supremacy, Reanimator

Jag vill inte vara en av personerna i ledet som är livet. Att man bara följer strömmen, låter världens normer fånga en och hålla en i ett fast och grepp man inte kan komma ur. Jag väljer det mörka fältet av valmöjlighet. Där inget är säkert, men där alla möjligheter.

Jag vill inte ha det som alla andra vill ha. Jag följer inte mode – medvetet. Eufemismen lyder:

”You drink what they sell. I drink what I bought” – Daniel Holm, 110418

Vem är du?

”Now, which one are you, the driver or the car?” – Machinae Supremacy, Overworld

Kommentarer är stängda

Tänk på döden.

Publicerat av Daniel Holm den 5 april, 2011

Det finns flera kyrkogårdar här i Göteborg, som det står just det vid deras portar och ingångar. Tänk på döden.

Jag tycker verkligen att det är något man ska tänka på, av flera anledningar. Ens tid på denna jord är begränsad och att leva varje dag som om det vore den sista är kanske något man ska tänka på – om än med en nypa salt.

Man kanske ska inte leva på i den utsträckning att du gör val som sedan förstör ens framtid. Morgondagen kommer högst sannolikt. Men livet är för kort för att skjuta upp saker. Saker som du vill skapa, göra säga. Gör din drömresax, bekänn din kärlek.

Som väldigt liten var jag livrädd för döden. Denna fruktansvärda känsla kommer ibland igen i andra former där ens värld förändras. Jag minns att jag bönade om att få vetskapen om döden eliminerad. Idag är jag glad för motsatsen. Jag tänker ofta och mycket på döden. Varför vet jag inte – kanske är det något som jag har utvecklat för att ytterligare fånga varje dag och uppskatta allt.

Jag räds inte alls döden längre. Faktum är att det känns befriande att den finns. Att leva för evigt hade jag inte velat av flera anledningar. Bla. att jag då säkerligen inte uppskattat livet på samma sätt och att det faktiskt är skönt att en dag få vila för evigt.

Jag tror inte på ett liv efter döden, utan när du ditt sista andetag har tagit så är det slut. Det finns bara inget mer. Precis som innan man föddes.
En del av vad jag lever för är dock att lämna ett avtryck innan min tid är kommen.

Hur är det med dig?
Postad med Drupal Editor ifrån Android

Kommentarer är stängda

Man kan aldrig förbereda sig.

Publicerat av Daniel Holm den 5 april, 2011

Slut på liv och slut på kärlek är naturliga och oundvikliga händelser i livet, men ändå något som man aldrig kan förbereda sig på.
Jag har nära och kära som har förlorat allt ifrån flickvänner till föräldrar. Just att förlora ens föräldrar är verkligen en sak som är oundviklig. Man har skapats och har naturen sin rätta gång så beger sig ens föräldrar iväg innan man själv gör det. Att detta är något som kommer, tänker man inte ofta på. Kanske för att man fruktar den dagen, kanske för att man ser det som väldigt avlägset. Inget är rätt, inget är fel.
Men dagen kommer, man vet det, men man kan aldrig tänka sig det, det faktiska och man kan aldrig förbereda sig på det. Vänner som förlorat sina fäder och man har känt deras sorg – tycker man – Men den sorgen är inte alls deras sorg – den kan man aldrig känna eller förstå. Din sorg är inte någon annans. Frågan är om man ens förstår det på samma sätt även om man själv skulle förlora sin far. Det hela är nog väldigt upp till var och en.
Plötsligt kommer dagen. Dagen då allt förändras och ens värld kastas omkull. Man funderar på hur världen ska se ut utan denna bit som nu fattas. Man borde varit förberedd, tycker man. Men det hade du aldrig kunnat vara. Det gör ont. Men det ska det göra.
Jag förlorade min hund, Roxy, idag. Jag förstår inte att det är sant. Det är naturligt, men jag kunde inte ha föreställt mig den känslan.
Postad med Drupal Editor ifrån Android

1 kommentar

Helg och ungkarlsliv.

Publicerat av Daniel Holm den 20 mars, 2011

Helgen är över, det är dags att ta till sömnen för att jobbet(#1) väntar imorgon. Jag är överlag, renlig och städad. Jag passar ofta på att diska, tvätta och städa på helgen. Jag jobbar så mycket i veckorna och vill hellre göra annat när jag kommer hem.

Förr så brukade jag städa varje lördag, efter att haft fest varje fredag (i princip). Men ibland är det skönt att slippa det. Skjuta på det lite – och att det är okej.
Igår jobbade jag med jobb två och idag har jag bara tagit igen mig: spelat, sovit och sett på film. Lägenheten behöver städas och det behöver diskas. För en gång skull så ligger det kläder framme, köket är klibbigt efter apelsin och bacon. Matbordet har pepparkakssmulor fastklistrat på sig.
Jag har plockat ihop alla flaskor och deras kapsyler, lagt glasen i blöt. Men mer har jag inte gjort, och det är detta; ljust detta; som är så gött ibland.
Släppa allt, ta det lugnt, leva som den ungkarl jag är, som den oansvariga och lata, som jag inte är.
Postad med Drupal Editor ifrån Android

Kommentarer är stängda

Vårsol och barndom.

Publicerat av Daniel Holm den 19 mars, 2011

Idag skiner åter solen och smälter bort snön som igår föll så överraskande. Idag är det skönt att vara ute – ändå sitter jag för tillfället inne. Jag jobbar, hos en vän, med kaffe och till spektakulär filmmusik. Musiken fick mig att tänka på kyrkans orgel. Och det fick mig att tänka på skolavslutningarna i grundskolan. Det var nu så länge sedan, men ändå minns man det, som man säger, som igår.

Hur man stod uppställda längst fram och sjöng i kör till orgelns toner. Man var liten, ens små bekymmer kändes då så stora – och har inte alltid förändrats. Sommaren, som var livet, framför sig. Jag minns att jag alltid fick höra hur jag hördes väldigt tydligt ibland de andra rösterna i kören. Jag minns att jag då inte uppskattade att befinna mig en kyrka. Jag är inte på något sätt religiös. Idag ser jag det som charmigt. Jag går gärna på julmässan. Eller vid advent. Akustiken.

Ibland saknar jag den tiden som barn – även att jag aldrig någonsin(!) skulle vilja gå tillbaka till den tiden. Jag tänker på sommarkvällarna i Loftahammar. Hur man förlitade sig på cyckeln som sitt ända transportmedel mellan Loftahammars stränder, skog. ICA och café. Det var tider. Tider även i den mån att man hade en tid att vara hemma på kvällarna/nätterna. Hur jag sjöng när jag sent cycklade hem, för att inget otäckt höra – jag trodde hårt på spöken.

Man kan som sagt, sakna den tiden ibland. Sommrarna i Loftahammar kommer att följa mig resten av livet, och jag vet att de ibland kommer att hemsöka mig. Ängarna, skogen, stränderna, husen. Pulsen.

Kommentarer är stängda

Utbildning.

Publicerat av Daniel Holm den 15 mars, 2011

Är nästan vad jag lever för – att utbilda sig; lära sig nytt. Det är det som jag, i dagsläget, ser fram emot allra mest. Allt med det! Jag älskar att sitta och anteckna allt som sägs, att få användning av det, både teoretiskt och i framtida, praktiska uppgifter. Självdisciplin. Fattig student. Vardagsöl. Men också att ha folk omkring sig på ett annat sätt. En klass, vänner, tajta, intill familj.

Det är inte omöjligt att jag romantiserar det hela lite. Men det är ändå det som jag vill. Det som jag trånar efter. Jag har länge sagt att jag gärna skulle plugga livet ut. Jag drömde faktiskt häromnatten – efter att tagit emot mitt oranga kuvert tidigare på dagen – att jag redan nu, skulle få 25000 kr i pension, varje månad. I drömmen var min första tanke: ”Jag går i pension med detsamma och sätter igång och läser en massa, massa, massa universitetskurser. Jag ska bara lära mig så mycket jag kan!” Min andra tanke var att jag faktiskt vill ha användning av min kunskap så något lär jag ju göra utöver att studera. Och det är ju, givetvis, så jag känner i verkliga livet med; jag vill läsa mycket och länge; men jag vill ha användning av det. Att jobba med det som jag utbildat mig till.

Jag har lika höga ambitioner som jag har glädje och vilja att studera (det är väl just det som är ambition).

Jag är ledsen, men jag är inte nöjd med vart jag är idag. Jag vill ha mer. Jag vill kunna mer – och det tänker jag med. För att utan det; finns inget annat. Inget.
Postad med Drupal Editor ifrån Android

Kommentarer är stängda

Jobb och ledighet.

Publicerat av Daniel Holm den 24 februari, 2011

Är det ändå inte rätt intressant hur man kan vilja vara ledig när man jobbar, men man avskyr att vara arbetslös bla. för just det att man inte har något att görs och går runt och drar?
Det är väl egentligen inte så konstigt då vi människor verkar ha en omrättad hunger. Man vill alltid ha mer och det finns alltid mer att hämta. Gräset är grönare på andra sidan.

Jag har för tillfället två jobb och känner mig för tillfället lite som en arbetsnarkoman. Jag jobbar som vanligt på vardagarna med jobb ett. Jobbar med jobb två på resor till och från jobb ett, på jobb etts lunch, på kvällar och på helger. Det har varit mycket nu och lite stressigt. Men det är kul. Och jag vill fortsätta ha det som så. Blir ett arbete trist så gör man inte sitt bästa och då får man antingen se till att det blir kul igen, eller byta jobb.

Men nu i helgen väntar en välförtjänad ledighet, med koppling till löning så att man kan ta sig till hemtrakterna och träffa en del vänner, släkt och familj.

Jag funderade häromdagen på vad man skulle göra om man aldrig mer behövde arbeta. Om man fann sig i ett ekonomisk oberoende. Jag kom fram till att jag skulle studera. Jag skulle plugga, plugga och plugga. Livet ut. Lära mig allt det som jag så gärna vill veta. Läsa alla de där böckerna. Men i samma tanke så vill jag ju inte lägga på mig all den kunskapen, för att den sedan skulle försvinna tillsammans med mig. Nej, jag vill ju sätta nya sinnen i rullning. Lära ut min och världens kunskap, få folk att ifrågasätta. Det räcker inte med att fylla Wikipedia. Med detta sagt så skulle jag ju ha ett jobb iallafall. Även om jag redan var ekonomiskt oberoende, och inte skulle behöva någon lön, så är det ett jobb. Och jag skulle inte vilja vara utan det.
Postad med Drupal Editor ifrån Android

Kommentarer är stängda

Tick, tack.

Publicerat av Daniel Holm den 13 februari, 2011

Det är söndag kväll.
Dagen har varit fylld av solsken.
Jag sitter framför min röda skärm.
Filmen är pausad.
Ljudet av laptopens fläkt.
Ljudet av mitt fickur som tickar.

Jag funderar.
Jag andas.
Jag känner mitt hjärta.

Tankar om energi.
Energin som jag nyss hade men som nu är borta.
Jag behöver sova.
Imorgon är det måndag. Nya möjligheter.

Men jag vill vara vaken.
Jag vill ha mer.

Kommentarer är stängda

Hus.

Publicerat av Daniel Holm den 8 februari, 2011

Jag är uppvuxen i ett hus. En villa. I skogen. I ett litet samhälle. Jag älskar verkligen vårt hus, och jag älskar hus rent generellt. Jag kan inte se en framtid där jag kommer att fortsätta bo i lägenhet livet ut. Nej, en dag blir det mitt egna hus. Saken är ju dock att jag har fått svåra skador av min far när det gäller hus. Jag vill ha dem på mitt sätt.

Jag satt och kollade på ett How I Met Your Mother-avsnitt, där Ted gick och köpte ett gammalt risigt hus, som han sedan rustade upp. När han berättade att han besökte sin favoritmäklarsida en kväll när han inte kunde sova, så fick jag ett sug att kolla på hus. Jag har sedan en tid tillbaka saknad Loftahammar och mitt barndomshem. Jag började kolla på lite hus på några sidor och det fanns en del.

Dock så spelade det ingen roll hur mycket det kostade, för jag fann mig själv göra om huset under tiden jag såg bilderna. Saker jag skulle vilja förändra, ta bort eller lägga till. Ifall det första jag skulle göra är att göra om i huset så kan jag lika gärna rusta upp ett risigt hus, eller kanske rentav bygga ett eget hus, en vacker dag.

Och går det något som jag vill så kommer jag nog en vacker dag att faktiskt bygga mitt egna hus. Inte ett måste, men i mitt huvvud har jag mitt drömhus. Det är inte överdrivet stort, eller alls överdrivet i modernitet eller design. Det ska se ut som ett gammalt klassiskt hus, med en del specifika egenskaper.

Hus. Det är kärlek.
En vacker dag.

Kommentarer är stängda

Fantastisk morgon.

Publicerat av Daniel Holm den 27 januari, 2011

Jag drömde tidigare i morse om en magisk morgon. Jag vaknade till ett ljus. Jag steg upp ur sängen och gick ut igenom min balkongdörr och fann mig på en innergård. Det var tidig morgon, och det fanns spår kvar av nattens mörker, för ännu var inte solen fullt uppe. Och detta ljus, denna soluppgång som färgade himlen blå, lila och rosa, var tvungen att förevigas.
Jag gick tillbaka in för att hämta min kamera, men när jag kom ut igen så hade innergården förvandlats till en kaj.
Hav, båtar, bryggor, men samma soluppgång. Jag fotade.
Idag när jag åker till jobbet så är det tydligt ljusare.

Kommentarer är stängda