Hoppa till innehåll

Etikett: Livet

Fiction, Fantasy. Något.

Jag uppskattar fiction. Jag vill gärna hoppas på att det finns saker som vi fortfarande inte kan förklara. Kanske kan man en dag förklara med fysik att spöken faktiskt finns. Kanske visar det sig att det faktiskt är ett utomjordiskt skepp som Peter Lindberg och Dennis Åsberghar funnit på botten i Östersjön.

Jag uppskattar Dan Browns böcker med karaktären Robert Langdon. Dessa böcker som är fyllda med hemligheter som finns omkring oss, och som kanske har en sanning bakom sig. Och detta är ju ändå betydligt mer jordnära hemligheter i det fallet. En gömd nyckel, ett kodlås av Da Vinci – som ändå uppfunnits.

I History Channels dokumentärserie Ancient Aliens, visar de ev. bevis på att jorden har varit besökt av utomjordiskt liv redan för tusentals år sedan. Och även om jag är kritisk till mycket så är det inslag som jag har svårt att komma på möjliga lösningar på. Och inom mig finns en önskan att det är sant.

Arkiv X, denna fantastiska serie, fylld med övernaturligt och fenomen. Massa fiction, massa spänning och konspirationer.
Och just konspirationer, dessutom – något som också är så väldigt intressant!

För visst är det, eller skulle detta vara spännande? Tänk allt som vi inte vet. Tänk all den kunskap som vi närmar oss för var dag. För sex år sedan talade man om att det skulle kunna komma en stor ”solar flare” mot jorden. Idag har de varnat att den faktiskt är påväg.

Jag har en inre önskan av att det finns mer. Jag vill tro på mer. Mer hemligheter omkring oss av våra förfäder som vi har glömt bort.

När jag började geocacha så fann jag bara det så oerhört spännande och rent av häftigt! Överallt, runt omkring oss, finns det gömda små burkar med en penna och papper i. Överallt!

Kommentarer är stängda

Instämmer.

Jag tänker mig att jag egentligen inte är mycket för att få folk att hålla med mig, men aktuella tankar får mig att fundera på något annat.

Man jobbar ju ändå på att få folk att förså sin egen syn – ”Håll med mig nu” – även om det är ett nöje och utbildande när någon ifrågasätter, säger emot eller dyl.

För när jag tänker efter så är det ändå jävligt gött, när man sitter ett gäng grabbar och säger: ”Har ni tänkt/gjort X, någon gång?” – Ja, säger de.
Det är gött när folk håller med. Det är gött när man känner att man delar en likhet med någon annan.

Ja, jag instämmer. Säg inget annat.

Kommentarer är stängda

2011.

Nu är det åter den gamla omställningen att inte skriva fel år vid datering. 2012 är här, året som jorden tydligen ska gå under på. Jag har funderat en del vad man ska göra denna dag, den 20 oktober, för att uppmärksamma detta datum. Men det är en tid fram till dess, och iställer vill jag ägna en stund åt att blicka tillbaka på det gångna året.

Januari: Jobbade på Volvo, Torslanda, på datoravdelningen. Spelade en hel del PS3 och webbutvecklade paralellt. Läste boken ’100 åringen som klev ut ur fönstret och försvann’. Fick min HTC Desire HD och pluggade OpenSource-filosofi på Götebogs IT-universitet.

Februari: Bönnerna kommer te stan 3. Forsatte med jobb, läsning, studier och spelande. Träffade en gammal vän och hans nyfödda dotter.

Mars: Snörade på skridskorna för att ta sig en sväng på tjärnet, rakade av mig håret. Avslutade min tid på Volvo. Mor och systrar kom och hälsade på en helg, Bytte ut min filserver mot en MyBook World Edition, som jag lade in Debian på.

April: Satt igång med webbutveckling på heltid. Tog mig upp på Skansen Kronan. Våren kom tidigt och fantasiska dagar stundar i solskenet.

Maj: Införskaffade mig en ny router som skulle kunna dela ut mitt mobila bredband – en Linksys WR1043ND. Försökte få igång allt med DD-WRT, utan resultat. Börjar träffa Amanda allt mer igen.

Juni: Amanda och jag blir officiellt ett par igen. Jag får igång min router som jag vill ha den – med OpenWRT. Följer med syrran och hennes pojkvän för att hämta deras hundvalp. Innan spenderar de en vecka hos mig i Göteborg. 30-årskalas för min kusin Petter. En fantastisk Midsommar med gott om vänner, i det gamla huset, Loftahammar
Njuter av sommaren, läser ’Svarta Tjurar’ av Evert Taube.

Juli: Besöker för första gången Botaniska Trädgården. Fortsätter med arbete, och annat. Dock mer gitarr än tv-spel numera. Jag och en vän, Sebastian, flyttar det näst sista ifrån det gamla huset till Göteborg. Plockar med Amanda till Västervik för en helg.

Augusti: Fars blivande fru fyller 50 och det är kalas. Jag och Amanda tar en veckas semester tillsammans och njuter på bla. hennes föräldrars sommarställe. Far och Nina gifter sig.

September: Jag fyller år, jag skaffar en ny laptop (Asus U31SD). Jobbar två veckor som IT-konsult på Nobel Biocare, Göteborg. Sätter igång med mina studier på Göteborgs Universitet. Går programmet: Samhällsvetenskaplig miljövetenskap. Amanda fyller år och vi firar dagen med att gå på West Side Story – min första visit på Operahuset och en riktig musikal; fantastiskt!

Oktober: Pluggar, läser ’Den förlorade symbolen’. Jobbar hårt med ett webbprojekt.

November: Bönnerna kommer te stan 4 går av stapeln. Rakar skägget efter en skäggtävling. Matilda och hennes vän hälsar på. Julpyntar och tar den första julfilmen tillsammans – Scrooge. Plugg och liv fortsätter att gå.

December: Kom aldrig till Jul på Liseberg, men njuter av juletider, den första snön. Pluggar, skriver hemtenta, firar jul och nyår i Västervik. Jobbar med webbutveckling.

 

Det har varit en fantastiskt år. Jag har aldrig varit lyckligare än vad jag är nu, och jag hade inte kunnat ha det mycket bättre. Jag är oerhört bortskämt.

2011 var året som jag på riktigt förstod vilka underbara människor jag har omkring mig. Som jag äntligen tog steget in i universitetslivet och mot mitt mål. Som jag fick en bätte förståelse för det politiska, en egen bild på olika ismer och deras samband. Som kärleken växte sig starkare än någonsin. Året som jag börjar känna mig rätt bra på gitarr. Accepterande av de ekonomiska styrmedlen. Ett växande ansvar.

Ett fantastiskt år, som sagt. Men 2012 har all kapacitet till att bli än bättre.

Gott nytt!

Kommentarer är stängda

Ironi när det enkla blir det dyra.

Läste igår att hummer ifrån början var en rätt för fattiga – faktiskt blev stämplad som fattig om man åt det – och det fick igång tankar som jag haft tidigare om hur mycket ironi som infinner sig i detaljer och dyl. runt omkring oss. Minns tex. när jag fick höra om ironin att de var de gamla handgjorda fönstren – de som förr gjordes för att man då inte hade råd att köpa färdiga – som idag är de som kostar mer och på ett sätt är ”finare” och sätter markörer på gamla hus och att man helt enkelt får betala mer för ett hus med de gamla handgjorda fönstren.

Just detta med hummer och att denna rikemanslyx en gång hade varit sin egen motsats är väldigt spännande. Idag så finns program där skitiga män (och i vissa fall även kvinnor) fiskar allt möjligt, som sätter sina liv på spel, för att det som de fiskar ska få återfinnas på ett väldukat bord runt om i världen och i de flesta fall konsumeras av samhälletseliten.

Finns det något idag som förtärs av ”fattiga” och i framtiden kommer bli en delikatess och infinna sig på de ”rikas” bord? Jag röstar på bacon och ägg.

Kommentarer är stängda

11.11.11.

Dagen var 11.11.11 – den 11 november 2011 – klockan var 11.11(.11) och vad gjorde jag detta historiska datum och tid? – Jag sov.Skyrim, 111111

För min del känns det inte så särskilt farligt. Jag var väldigt trött efter många veckors hårt pluggande och jobb, och det kändes väldigt nödvändigt.

Detta datum för mig har istället betytt två saker:

  1. När jag fyllde 19 år – tror jag det var, eller 21 – så fick jag ett bar vita brudgumshandskar i mycket gott skick, och väldigt vackra. Senast använda 11.11.11 – den 11 november 1911 av min mammas farfar. Detta tycker jag är riktigt, riktigt häftigt.
  2. The Elder Scrolls V: Skyrim släpps. Jag älskade Oblivion – ett av mina absolut favoritspel – och det är väl klart att jag ska äga och spela Skyrim. Dock har jag tänkt ge mig själv det i gåva när jag har aktuell kurs avklarad och webbprojekt avslutat. DÅ – Då, ska jag göra ett kulturellt inköp och försvinna in i en annan värld för en tid.
Kommentarer är stängda

Tänk på döden 2.

Tidigare har jag skrivit om att tänka på döden. Vikten av att vara medveten, men inte orolig.
Omställningen.
För ens egen del så är ofta döden något hemskt för att ens liv får en förändring. För att man kommer sakna någon och veta att denne, att den saknaden, aldrig kommer att mättas. Men för den den andras del, förutsatt att det är en person som känner sig redo för sitt livs slut, är det möjligtvis ett lugn. Att få frid och evig vila.
Egoistiskt vill man för allt, hålla personen kvar i livet. Aldrig förlora denna, alltid ha möjligheten till ett samtal, ett möte, en berättelse, en kram.
Oegoistiskt att låta personen gå utan smärta och låta denne ha kvar sin plats i ens hjärta. Att där för evigt växa och bo kvar, så länge ens eget liv består. Att glädjas åt den tid och närhet man fått äran att uppleva.
Jag tror inte på ett eget liv efter döden. Men på det att finnas kvar hos de personer som man rört.
Tänk på döden för din egen- och andraskull.

Kommentarer är stängda

(Mar)Drömmar.

Jag anser att jag minns de drömmar jag har väldigt väl. Minns platser, detaljer, folk och händelser. Men igår morse hade jag en mardröm som jag helt förskräckt vaknade ur. I drömmen uppstod händelser och dilemman som jag själv inte varit med om, utan nära och kära. Slutligen skedde något som jag inte minns. Min älskade försvann ifrån mig på cyckel och när jag då vaknade så kände jag en sådan känsla av svek och skam.
Detta bestod hela dagen. Jag kunde utföra de sysslor som jag tänkt, men känslorna låg och pyrde i mitt sinne. Att drömmar verkligen kan ska en sådan realism och känsla. Oftast brukar jag förstå att det är en dröm, eller lura mig själv att tro det i drömmen, för att sedan få mig att vakna.

Kommentarer är stängda

En resa igenom tiden.

Tåget rusar fram igenom och förbi familjära platser och landskap. Skog och grönska. Det är sommar – mitten av sommaren – och jag är påväg hem till mina hemtrakter för att få en glimt av svunnen barndom. Jag tänker på tiden då man endast hade cykeln som personligt transportmedel – och som man använde det. Över stock och sten, igenom täta skogar, vackra stigar och på en skiftande asfaltsväg. Man cyklade till ett bad och var där nästan hela dagen. Eller så cycklade man till ICA och köpte Coca-Cola och Knasen.
Tiderna innan arbete, sommararbete för den delen. Tider då man kom att formas till det man idag är. Det man idag tänker tillbaka till och ler. Det var en undebar tid och jag älskade den. Såsom jag älskar den idag. Dock saknar jag den inte på ett sätt att jag velat ha den tillbaka. Nej, ännu är det inte försent för att återuppleva att få bada hela dagar. Att gå eller cykla och inte tänka på sin stackars hy. Att morgondagen är okänd och att man lever för nuet.
Man ska inte glömma bort vart man kommit ifrån. Man ska inte glömma bort barnet i en. Låt den leka, låt den hoppas.
Det är en anledning att åka hem för.

Kommentarer är stängda

Jag är så jävla kräsen.

Jag har – det är sant – en lista med saker som jag vill se hos kvinnan i mitt liv. Varför? Därför att jag vet vad jag vill ha och för att jag är så pass kräsen.
Jag tänker inte dela med mig av min lista, men jag kan säga så mycket som att den innehåller saker som att jag vill att hon ska vilja göra något med sitt liv och utmana mig. Och det finns absolut ingenting som har med utseende att göra.

Huruvida den listan faktiskt kan komma till användning vet man aldrig. Jag tvivlar på att jag kommer att kryssa av saker och ting ifrån den hos kvinnor jag möter, och när det faktiskt kommer till kritan så vet man inte hur relevant den är. Men den finns, den talar ärligt vad mitt hjärta efterfrågar och bevisar min något brutala ställning emot desperation.

Jag vill ha en kvinna i mitt liv. En som är det viktigaste för mig och som jag skulle kunna göra allt för. Någon som man kan förlita sig på och som förlitar sig på en. Som rör ens själ.

Däremot ser jag inte att mina chanser är så stora ifall man utgår ifrån min lista. Men det gör igenting. Jag kan vänta. Faktum är att jag hellre väntar och slipper få mitt hjärta krossat igen.
Jag vill inte ha något som tidsfördriv. Något halvhjärtat. Inget ”första bästa”.

Jag är en passionerad ung man med en smak på livet och jag njuter, och ser, skönhet och kärlek hos allt omkring mig. Jag vill ha en som jag kan dela det med.

Kommentarer är stängda

Ung kärlek.

Idag mötte jag min första flickvän på stan, på krogen. Det var i sjuan som vi blev tillsammans. Vi var ack så små. Aldrig hade jag haft en känsla av ett förhållande – det var på chans. Hon var så sött. Idag, sju år senare, är hon en kvinna. En ung, vacker kvinna med ljuva kinder. Jag bar ”gubbyxor”, vit skjorta, väst och ljusblå slips. Vi var nu vuxna. Vi hade gjort val, vi hade kommit någonstans.

Jag blev häpen, förbryllad och hänförd. Det var så länge sedan. Ett sådant gap. Vad var allt som hade hänt? Vart hade vi varit? Fanns något kvar? Mina vänner försökte få mig att ta mig ann gitarren och sjunga på scen – på flertalet ställen. Jag tänkte på Moto Boy’s Blue Motorbike. Vi tjaffsade om vem som gjort slut. Jag vet att det var hon, och jag vet varför för jag har drömt mardrömmar om det efteråt.

Man förstår på ett annat sätt att tiden går. ”Jag vet att jag blir äldre, och de omkring mig. Men resten då?”. Det är egentligen givet, men ändå så otroligt fascinerande. Jag fann en längta, och även en saknad.

Kärlek.
Livets stora frågor.
Jag fäller en tår.
Konfiguerar ett nätverk.
Vad har förändrats?
Allt.

You better hold on tight, ’couse I like the sense of speed, and I like the sense of you.

Vi har fortfarande val.

 

EDIT: Efter det inlägget fan jag senare en låt som passande än bättre.

Kommentarer är stängda