Slumpen fyller vår vardag.

closeDetta inlägg skrevs för 10 år 4 månader 23 dagar sedan, och om det är av karaktären åsikt, så reserverar jag mig för att jag mycket sannolikt kan ha ändrat den sedan dess. Är det en guide så kan det också vara så att det inte längre är applicerbart eller fungerar. Dock vill jag inte ta bort, eller orkar sortera, gamla inlägg och därför är det kvar.

Jag vet inte om det är så att jag ännnu inte har förstått det, eller om jag bara inte tycker att det är så jobbigt. Jag har iallfall flyttat ifrån det som jag har kallat mitt hem sedan den fjärde september 2009. Fredagen bestod av generellt packande och lördagen utav flyttande.

Efter många år så slängde jag min gigantiska Cola-burk. La allt för mycket för den och fick inget utav den. Men den fortsätter bara att kosta i form av utymme och skit, så jag kastade den. Tillsammans med min hela soffgrupp, som inte heller den, fick plats, gjorde de sällskap på tippen.

I vilket fall så är nu lägenheten tömd, städat (tack till Joakims föräldrar) och borta. Allt jag äger finns nu i ett förråd och väntar, liksom jag, på ett nytt hem. Får mitt sommarboende den 14 juni och tills dess får jag bo hos min älskling. Dock nästa vecka, då jag för tredhe gången på mindre än en vecka åker mellan Göteborg och Västervik.

Jag tror ändå att det är nummer två av mina tankar om mitt förra boende som gäller. Det var förberett och gick enkelt att flytta. Nog att man trivdes, men man kände ju ändå att det var ett tillsvidare-boende. Det var inte ett ”riktigt” hem för mig i en sådan mening.

Jag har satt igång och leta en jävla massa lägenheter. Mellan 50-60 har jag redan sökt. idag så pratade jag lite med en gammal tjejkompis som precis fått lägenhet. Hennes tips var att ringa ca tre gånger om dagen och fråga efter lägenhet.

Efter det skulle jag och Amanda träffas och fika och jag berättade detta på vägen dit. På vägen därifrån stöter vi på en gammal killkompis till Amanda som råkar vara påväg och ska säga upp sin lägenhet. Istället slutade det med att jag följde med honom hem till honom för att kolla på lägenheten, som han då kunde tänka sig hyra ut i andrahand.

Det var ett kap och ifall han nu får hyra ut den så är den min. Tänk vad slumpen kan ställa till det. Om Kicki inte SMSat tidigare som det varit sagt, så vi hade gått tidigare. Kanske hade vi inte träffat på denna Jonas. Kanske inte heller om vi gått senare.

Med utsikt över hela Göteborg, ifrån tioende våningen, fräsch lägenhet, ordentligt ljudisolerat, fiber-anslutning och rätt bra hyra så hoppas jag att jag får spendera mina kommande år och kalla det för mitt hem.

Tänk att jag som planerat att spendera min sommar med att söka lägenhet kanske fick en innan den ens börjat. Jag är, som sagt, påväg till Västervik för min sista vecka på komvux – förhoppningsvis för alltid.