Hoppa till innehåll

Etikett: Boende

Hus.

Publicerat av Daniel Holm den 8 februari, 2011

Jag är uppvuxen i ett hus. En villa. I skogen. I ett litet samhälle. Jag älskar verkligen vårt hus, och jag älskar hus rent generellt. Jag kan inte se en framtid där jag kommer att fortsätta bo i lägenhet livet ut. Nej, en dag blir det mitt egna hus. Saken är ju dock att jag har fått svåra skador av min far när det gäller hus. Jag vill ha dem på mitt sätt.

Jag satt och kollade på ett How I Met Your Mother-avsnitt, där Ted gick och köpte ett gammalt risigt hus, som han sedan rustade upp. När han berättade att han besökte sin favoritmäklarsida en kväll när han inte kunde sova, så fick jag ett sug att kolla på hus. Jag har sedan en tid tillbaka saknad Loftahammar och mitt barndomshem. Jag började kolla på lite hus på några sidor och det fanns en del.

Dock så spelade det ingen roll hur mycket det kostade, för jag fann mig själv göra om huset under tiden jag såg bilderna. Saker jag skulle vilja förändra, ta bort eller lägga till. Ifall det första jag skulle göra är att göra om i huset så kan jag lika gärna rusta upp ett risigt hus, eller kanske rentav bygga ett eget hus, en vacker dag.

Och går det något som jag vill så kommer jag nog en vacker dag att faktiskt bygga mitt egna hus. Inte ett måste, men i mitt huvvud har jag mitt drömhus. Det är inte överdrivet stort, eller alls överdrivet i modernitet eller design. Det ska se ut som ett gammalt klassiskt hus, med en del specifika egenskaper.

Hus. Det är kärlek.
En vacker dag.

Kommentarer är stängda

Bara man sätter manken till.

Publicerat av Daniel Holm den 29 juli, 2010

Livet förändras vart jag än går. Och det man kan göra åt det är helt enkelt att omfamna det. Att hela tiden göra det bästa av det. Och trots att jag mått så dåligt som jag har så är jag absolut på en mycket bättre vandring nu.

Jag behöver ett boende och jag tror att jag har bestämt mig att jag i huvudsak ska arbeta och plugga riktigt hårt till högskoleprovet och dessutom läsa till de två mattekurser som jag behöver. Jag har sökt nära 100 lägenheter idag och dessutom varit och kollat på en av dem. Och faktiskt så kan det nog vara något.

Jag har också sökt ett jobb som ser ut som ett drömjobb. Ett som jag är som skapt för. Något som både ger mig utlopp för det jag redan kan och dessutom ger mig utrymme att utveckla och utvecklas.

Fler jobb ligger på listan, men jag är ändå en aning kräsen. Jag vill ha ett jobb som jag vill ha. Men då måste man också förstå att jag i princip, gärna testar alla arbeten en gång. Men jag vill ha ett som just har utrymmet att öka kunskap över ett område. Annars får det bli plugg iallfall.

Dessutom så har jag sprungit runt och snokat på hos lite hyresvärdar. Skulle registrerat mig på en hemsida med en lista över massor med hyresvärdar, men min internetbankdosa gick sönder.

Nu ska jag av i Landvetter för en fortsatt härlig dag.

Kommentarer är stängda

Relaterad och växande osäkerhet.

Publicerat av Daniel Holm den 19 juli, 2010

För tillfället strävar jag fortfarande i viss ovishet. En ny, fast värre typ av ovishet. Jag kom inte in på den utbildning som jag ville och som jag var så säker på att jag just skulle komma in på. Denna förändring raserade mina planer och gav en typ av domino-effekt.

Ingen utbildning = ingen studentbostad. Inte heller något studiemedel vilket leder till en hel del problem. Vissa går lätt att lösa, andra inte.

Denna ovishet, tilllika osäkerhet sätter spår i övriga delar av mitt liv som det är nu. Man förlorar lite av sitt självförtroende. Jag fann mig så sent som i fredags i ett tillstånd som jag inte känt på länge. Att jag inte bara var rakt säker. Att jag kunde ta mig ann allt utan några problem. Att jag inte brydde mig om utgångspunkten eller vad utomstående tyckte om utförandet – vilket för mig, leder till ett klart bättre resultat utan skavanker. Att rädslan för fel var näst intill obefintlig och självsäkerheten gör det som det ska vara.

Men när det är som det är nu så blir saker till något annat. Jag känner mig osäker på framtiden. Jag vet precis vart jag ska någonstans, men jag är osäker på vägen. Osäker på tillvägagåendet osv. Det får mig att känna att allt jag tar mig ann, allt jag försöker få gjort, bara blir värre än när jag började.

Vänliga ord blir tomma. Kärlek blir ömt. Och aldrig ger jag upp, utan jag försöker att fixa det och min osäkerhet fortsätter att få mig att känna det som att det bara blir värre. Jag är övertygad om att så egentligen inte är fallet, men känslan finns där. Tanken, rädslan.

Man glömmer människor på ett vis att det bara jag som felar. Att allt är kritik. Men inget får mig att direkt växa.

Tankar flyger omkring och man söker efter svar.

Jag vet säkert att allt kommer att fixa sig. Så länge som jag har energin och ambitionen. Men tänk om det tar slut?
Jag vet säkert att allt kommer att fixa sig. Frågan är bara när.

Dock har jag absolut inga förhoppningar.

2 kommentarer

Slumpen fyller vår vardag.

Publicerat av Daniel Holm den 31 maj, 2010

Jag vet inte om det är så att jag ännnu inte har förstått det, eller om jag bara inte tycker att det är så jobbigt. Jag har iallfall flyttat ifrån det som jag har kallat mitt hem sedan den fjärde september 2009. Fredagen bestod av generellt packande och lördagen utav flyttande.

Efter många år så slängde jag min gigantiska Cola-burk. La allt för mycket för den och fick inget utav den. Men den fortsätter bara att kosta i form av utymme och skit, så jag kastade den. Tillsammans med min hela soffgrupp, som inte heller den, fick plats, gjorde de sällskap på tippen.

I vilket fall så är nu lägenheten tömd, städat (tack till Joakims föräldrar) och borta. Allt jag äger finns nu i ett förråd och väntar, liksom jag, på ett nytt hem. Får mitt sommarboende den 14 juni och tills dess får jag bo hos min älskling. Dock nästa vecka, då jag för tredhe gången på mindre än en vecka åker mellan Göteborg och Västervik.

Jag tror ändå att det är nummer två av mina tankar om mitt förra boende som gäller. Det var förberett och gick enkelt att flytta. Nog att man trivdes, men man kände ju ändå att det var ett tillsvidare-boende. Det var inte ett ”riktigt” hem för mig i en sådan mening.

Jag har satt igång och leta en jävla massa lägenheter. Mellan 50-60 har jag redan sökt. idag så pratade jag lite med en gammal tjejkompis som precis fått lägenhet. Hennes tips var att ringa ca tre gånger om dagen och fråga efter lägenhet.

Efter det skulle jag och Amanda träffas och fika och jag berättade detta på vägen dit. På vägen därifrån stöter vi på en gammal killkompis till Amanda som råkar vara påväg och ska säga upp sin lägenhet. Istället slutade det med att jag följde med honom hem till honom för att kolla på lägenheten, som han då kunde tänka sig hyra ut i andrahand.

Det var ett kap och ifall han nu får hyra ut den så är den min. Tänk vad slumpen kan ställa till det. Om Kicki inte SMSat tidigare som det varit sagt, så vi hade gått tidigare. Kanske hade vi inte träffat på denna Jonas. Kanske inte heller om vi gått senare.

Med utsikt över hela Göteborg, ifrån tioende våningen, fräsch lägenhet, ordentligt ljudisolerat, fiber-anslutning och rätt bra hyra så hoppas jag att jag får spendera mina kommande år och kalla det för mitt hem.

Tänk att jag som planerat att spendera min sommar med att söka lägenhet kanske fick en innan den ens börjat. Jag är, som sagt, påväg till Västervik för min sista vecka på komvux – förhoppningsvis för alltid.

Kommentarer är stängda

Ge mig en fast punkt.

Publicerat av Daniel Holm den 25 maj, 2010

Jag är trött. Jag vill ha något som är helt och fullständigt mitt eget. Mitt egna hem med mina möbler, mina prylar, mina stekpannor och kastruller. Mina egna bestick.

Jag vill ha ett hem. En fast punkt i mitt liv. Nog att jag bott i Göteborg under nio hela månader. I gott sällskap och god lägenhet, men det har inte helt och hållet varit mitt. Jag har haft mina saker i väskor under sängen. Kläder som överfyllde min byrå såpass att jag inte fick tvätta för ofta för att allt helt enkelt inte fick plats.

På fredag tömmer jag det som varit mitt hem de senaste nio månaderna. Fram tills i söndags, då jag kom hem ifrån en fantastiskt helg (ren semesterhelg, faktiskt), har jag inte velat flytta. Men i söndags när jag då kom hem så kände jag bara hur jag ville komma framåt. Hur mycket jag inte vill skjuta på detta. jag vill att det ska bli överstökat och jag vill ha mitt egna hem.

Jag är trött att halvt bo i en resväska. Det har varit så under en allt för lång tid och nu är det snart slut på det. Dock är sommaren kvar med ett annat boende. Men när den väl är över så hoppas jag på att funnit det hem som jag ska bo i så länge som jag själv önskar. Att inte behöva vara beroende av andra över min boendesituation. Det och att slippa åka ett ett par vändor till och från Västervik, varje månad. Det är massor med pengar som jag sparar. Pengar som jag kanske kan lägga på ett bättre boende och/eller en resa tillsammans med min flickvän, Amanda.

Det har varit en god tid i den lägenhet där jag bott. Men den blev så mycket längre än vad det var tänkt. Samtidigt hade jag aldrig kunnat ana vart jag hade varit vid det här laget då.

Nej, nu vill jag ha mig ett fast boende i Göteborg. En fin lägenhet som jag kan fylla med mina saker. Jag har sökt massor med lägenheter, och det kommer att bli mer – det är ju bla. det som jag ska syssla med på mitt välförtjänta sommarlov. Jag har inte haft ett arbetsfri sommar sedan jag var 14. Det ska bli riktigt gött att få ta det lite lugnt. Dock kommer jag jobba på annat vis, förvisso…

Vilket fall: Jag behöver en lägenhet i Göteborg. Någon som vet en?

Kommentarer är stängda