Metapolitiskt dilemma.

closeDetta inlägg skrevs för 9 år 10 månader 15 dagar sedan, och om det är av karaktären åsikt, så reserverar jag mig för att jag mycket sannolikt kan ha ändrat den sedan dess. Är det en guide så kan det också vara så att det inte längre är applicerbart eller fungerar. Dock vill jag inte ta bort, eller orkar sortera, gamla inlägg och därför är det kvar.

Jag har alltid haft problem med att passa in i Sveriges etablerade partier. Det har alltid varit något som inte fallit mig i smaken med deras partiprogram. Hade antagligen kunnat välja dem som jag höll mest med, men det kändes ändå för oärligt.

Jag har väldigt olika perspektiv på väldigt mycket olika saker. Vill ha radikala förändringar där, men att det ska vara som det är där. Styre som så, men inte som så. Pengar ska gå dit, och dit, men inte dit eller dit. Varken känt mig som en riktig höger- eller vänsterfigur.

Året jag skulle fylla 18 och det dessutom var riksdagsval på, 2006, så kom min räddning.
Redan den första dagen detta år så framhävdes ett parti som jag kände att jag direkt skulle följa, rösta och dessutom bli aktiv i. Piratpartiet. Den 2 januari var jag medlem och satt igång.

Piratpartiet var min räddning i dubbel bemärkelse. Dels så var det detta dilemma med vilket block jag tillhörde med mina tankar, och dessutom min växande oro för integritetsfrågor och fri kultur. Men problemet, som många såg det och även ser det idag, är att Piratpartiet är ett ”enfrågeparti”. Så är absolut inte fallet. Visst har vi en annan fokus, men dessa frågor är så pass fundamentala att de stöttar hela den värld som vi idag lever i – både i verkliga livet och på internet.

I samma veva som Piratpartiet uppdagades så blev jag även intresserad av Ubuntu, GNU/Linux och fri, öppen mjukvara. Det var en helt ny värld som öppnades bakom dessa två dörrar av samma port och det fanns oändligt med möjligheter!
Under denna tid som detta fortgått och mitt intresse för både Ubuntu och Piratpartiet, så har andra tankar om dess relation och framgång formats.

Många ser ju öppen källkod och dess filosofi som ren kommunism, men jag hävdar att så inte är fallet. Öppen källkod, filosofin bakom, folket osv, det är i sin relation till detta helt opolitiskt. Det finns inget som rör politik i dessa tankar. Visst kan man av politik påverka, eller av öppen källkod påverka politik, men det är i sin grundlighet helt opolitiskt. Det matchar inga fack eller block och är egentligen helt oväsentligt.

Och Piratpartiet. Självklart är det politiskt – det är ett politiskt parti. Men det finns numera ytterligare en bemärkelse till min kärlek till detta parti av möjligheter. Piratpartiet stör över traditionella politiska block. Det finns inget blått, det finns inget rött. Inget höger, inget vänster. Piratpartister är folk ifrån alla block och tillsammans är vi något annat. Vi är lila och vi är som ett kvanttal. Vi är politiska, men inte i den världen. Vi står över alla partier, men egentligen är vi inte där.

Jag vet redan idag att jag kommer att rösta på Piratpartiet söndagen den 18 januari. Jag vet det för att jag bryr mig om min, mina nära och kära, och mina kommande barns integritet och deras rätt till ett privatliv. Jag kommer att göra det för att jag tror på en bättre och friare värld.

 

Avslutningsvis så vill jag citera något som en mycket god vän till mig sa för en tid sedan när vi pratade om världens framtid, inkl politik och Piratpartiet. Min mor har tala om hur folk i hennes närhet pratade om att de aldrig skulle skaffa barn för att de inte ville sätta dem i denna onda värld utan framtid. Jag har haft den tanken, men det Amanda sa var (inte helt exakt):
– ”Skaffa barn och ge dem istället chansen att förändra.”

Jag ska göra, vad jag kan för det är jag som är framtiden. När jag får barn, är de framtiden och de ska få ha samma möjligheter.

2 svar på ”Metapolitiskt dilemma.”

  1. Jag är en 50-årig gubbe med ”barn” som är ungefär i din ålder.
    Mitt råd till dej är att ta en ordentlig titt på Miljöpartiet, det är ett parti som varken står till höger eller vänster, de senaste åren har de visserligen samarbetat med S och VP.
    Mina 10 cent som det brukar heta.
    Mvh Rune.K
    PS
    Jag gillar ungdomar som pratar politik och engagerar sej!
    Så har jag försökt uppfostra mina ”barn”…
    När jag var ”liten” :) , så fanns ju inte Piratpartiet av förklarliga skäl.
    DS

    1. Tack för din kommenar, Rune! Den uppskattas verkligen!

      Jo, jag har faktiskt sneglat åt Miljöpartiet. Kanske ska man ta sig vidare syner på det. Men det lär dock inte bli förens Piratpartiet har spelat ut sin roll och inte längre behövs.

      Det är roligt att få höra hur du, som mognare, äldre man, ser detta som något roligt. Kanske jag som generaliserar (och i det fallet ursäkrtar jag mig), men det skulle vara roligare om fler tänkte i dina banor med undomen och vår politiska framtidssyn.

      Tack och hade riktigt gött!
      Mvh
      Daniel

Kommentarer inaktiverade.