60% av den energi som går åt i våra (människors) kroppar kommer från ljus. Solljus. Det är otroligt mycket, och kanske inte det första man tänker på när man är trött såhär års. Man säger att det är vädret, att det är mörkt, men det är slående att det är så pass mycket.
Man behöver alltsås så mycket ljus som möjligt vid denna årstid och det gäller således att vara ute de få timmar som det faktiskt är ljust. Däremot kan man ju gärna göra lite mer för att bli mer utsatt för ljus, och bli piggare; man kan gå i ljusterapi. Skaffa en go lampa med naturligt ljus och ladda dina batterier.
Jag läste precis en artikel om att man i Umeå har utrustat ett 30 tal busskurer med denna typ av lampor i syfte av ljusterapi, och kan bara säga att det är en sådan otroligt bra idé! Verligen hatten av Umeå Energi. Att detta är bra i sig är givet, med tanke på vad jag sa ovan, men det blir bättre; energin som försöjer dessa lampor kommer från förnyelsebare källor, Det är dubbelt-upp-toppen, helt enkelt. Jag blir helt varm i kroppen av glädje att det faktiskt går framåt.
Det är ju ofta som detta med mörkret kommer upp och att många blir deprimerade just under vintern – jag har varit en av dem för sex år sedan, då jag hade det väldigt tufft. Jag passade därmed på att fråga min kära mormor om hur det var förr. Idag har vi ändå el, lampor, värme, osv., och har det jävligt bra, helt enkelt. Vår kropp ställer om sig på något typ av sparläge eftersom vi evolutionärt kommit till i Afrika, där det är rätt så mycket mer ljust än vad det är i Sverige just nu, kan man väl säga. Hur som helst så känns detta med ljusterapi och dyl. lite som ett i-landsproblem. Om det är så eller ej, låter jag vara osagt, men det är ändå en spännande företeelse.
Så jag var lite intresserad av hur det var förr, när man inte hade ljus på samma sätt, så jag frågade mormor. Mycket väl så sa hon att det inte alls var på tal om depression och ljusterapi – även att hon i samma mening menade på att det mycket väl kunde varit samma sak – att folk var nedstämda, men inte visste varför. Och jag tror faktiskt att det finns en viss placebo-effekt av det, eller vad man ska kalla det. Man hade inte riktigt tid, eller kunskapen, att härleda det till ljuset, och således lät man det vara. Idag är det utbrett och alla lider av det – än värre.
Med allt detta sagt vill jag nu se en liknande satsning Sverige över, som i Umeå.